Bloggaren Emma Sundh har precis skrivit ett långt och intressant inlägg om generationsboende. Likt henne och säkert väldigt många andra så kände jag ett stort behov av att göra mig självständig som ung vuxen, men ju äldre jag blir desto mer lockande blir den här typen av familj och boende. Dels kan jag förstå behovet av hjälp för en barnfamilj, i form av ett extra öra som kan lyssna på tankar, en extra famn att sitta i och lyssna på godnatt-saga och även att som vuxen ha en möjlighet att ha hjälp och stöd nära till hands när det krisar. Har man sedan då, som vi, en liten gård så vore ju hjälpen också guld värd – någon som hinner plocka in bär eller koka sylt, någon som kan se till djuren om man är borta och så.
För den äldre generationens del så tänker jag mig att det skulle vara skönt att hjälp finns nära även på det hållet, men kanske att det största vinsten skulle vara att man inte blir så ensam, om man är själv kvar i sin egen parrelation. Det är såklart lättare för mig att hjälpa till med, när det skulle bli aktuellt. Tror det nog är viktigt att prata och testa sig fram mycket, tanken är ju inte att det ska vara ”gratis arbetskraft” åt något håll, det ska ju vara till allas fördel och glädje.
Jag tror det hänger på att man gör en modern version av generationsboende, alltså inte att ens förälder flyttar in i ens hus, utan att det finns ett litet boende precis i närheten. Här på gården skulle vi kunna sätta upp ett Attefallshus någonstans, eller kanske hyra grannens lilla stuga som redan ny hyrs ut. Jag tror det är viktigt för alla att man inte går på varandra och att man kan få vara ifred, men närheten skulle ändå vara en trygghet.
Jag tror att om man hittar en form som passar en och ens förälder, så är det nog en väldigt bra lösning på att känna mindre stress inför alla måsten och mindre ensamhet.
För egen del har jag ju en icke-relation med min pappa, men om mamma skulle bli ensam kvar så skulle jag gärna vilja att hon bodde i närheten eller någonstans på gården, det skulle kännas väldigt mycket bättre på alla sätt än att hon sitter ensam i ett hus eller lägenhet i stan. (Ja alltså, såvida inte hennes EGEN önskan är just det). Apropå tidigare inlägg om beredskap så är det ju en fördel även i detta fall, att kunna hjälpas åt och att kunna dela på sysslor och resurser.
Hur tänker DU i frågan? Är det något du kan/kunde tänka dig i rätt omständigheter?
godatankar.com 
Både jag och min man hade var sin förälder kvar i livet. Våra föräldrar flyttade till vår by och så länge de hade varandra fungerade allt hyfsat. Men plötsligt var det vi som skulle ordna alla storhelger och vara hemma med dem.
När de blev ensamma blev de ännu mer beroende av oss och vi hade samvetskval var gång vi körde på semester med husbilen eller någon helg. Min makes mor såg till att alltid bli sjuk när vi var borta, för att sedan kvickna till när vi kom hem.
Så tänk dig noga för säger jag. Det fungerar bra så länge ens föräldrar är friska och inte för gamla, men sedan blir man helt låst och de blir så beroende av en. Blir någon dement är det än mer arbetsamt.
Tanken är vacker men kan bli mer än vad man tänkte sig.
GillaGillad av 1 person
Ja jag förstår verkligen det där, man vet aldrig hur något blir när man har med människor att göra ju. Trist att det blev på det sättet för er!
(Mina tankar är just tankar och ingen plan, så inget som är aktuellt just nu oavsett då min mamma inte är själv)
GillaGillad av 1 person
Mycket intressant ämne. För sådär 25 år sedan skulle vi bygga hus på min svärfars mark (vi skulle äga tomten) ca 500 m från hans hus. Jag var för, min man tveksam att bo så nära sin pappa vilket var förståeligt då han förväntas fixa det mesta åt sin pappa. Anledningen till att det inte blev var att granngården fick bygglov för ett hönseri med 20000 höns och det skulle gå 2-4 lastbilar förbi i veckan. Och så ville vi inte bo. Nu bor vi 2 km ifrån varandra och vad den närheten underlättat vardagen. Han har hjälpt till med hundar, katter och hästar men framför allt med barnen. Hämtat i skolan och ställt upp på sitt vis. Inte alltid som jag önskat men funnits där och gjort på sitt vis. Vi har funnits där för honom inte som han önskat men på ett sätt vi mäktat med.
Jag och maken pratar om att vi skulle vilja bo på samma gård som våra barn eller något av dem. Idag finns ingen möjlighet till det eftersom inget extra hus finns här. Men OM vi tar över min mans föräldrahem så finns möjligheten. Min man är uppväxt med sin farmor på samma gård men med olika trädgårdar o hus. Han såg bara fördelar som barn men kan tänka sig att det inte alltid var lätt för hans mamma
Jag tror generatinsboende är riktigt fördelaktigt om alla inblandade är överens om hur det ska se ut.
GillaGillad av 1 person
Ja det gäller nog absolut att man har mycket öppen kommunikation, både före, under tiden och efter!
Fattar att ni inte ville bygga med alla lastbilar… 2 km är ju ändå tillräckligt nära för att få fördelarna!
GillaGilla