Författare: LindaG

En dag fram och ett år bak

/ LindaG / Lämna en kommentar

Oftast jobbar jag hemma på fredagar, men denna vecka föll det sig så att jag behövde vara på kontoret idag. Alltså befinner jag mig typ 100m från Ica Maxi när jag slutar, och alltså vore det rent dumt att inte göra veckans handling så slipper vi det i helgen.

Just nu är jag, som jag skrivit tidigare, väldigt trött efter en intensiv höst, vilket med utmattningen i bagaget innebär att det i princip känns som jag klivit ett år bakåt i utvecklingen. Jag tror dock att min kurva härifrån inte alls är lika långsam, men det har blivit väldigt tydligt för mig nu hur stor påverkan det när kommer ha även framöver i mitt liv. Vad har nu det att göra med att jag skulle fredagshandla?

Jo men att handla är en av de saker som tar otroligt mycket energi från mig, oavsett om det är mat, kläder eller annat. En bra dag, när jag är riktigt sugen på att shoppa, orkar jag kanske en till en och en halv timme i butiker OM jag går vid nåt tillfälle då det är relativt folktomt. Idag, när jag var trött från början så är jag utmattad efter ca 5 minuter på ett fullknött Ica. Och jag vet, alla känner så, men det är skillnad på trött och utmattad. Jag fungerar liksom knappt, får tunnelseende och går in helt i mig själv. Jag klarar att bocka av saker från en lista, men jag fixar inte att oxå blippa själv eller att behöva fatta beslut på plats. Om du stöter på mig i en mataffär kommer jag, om jag ens noterar dig, tyvärr vara ganska otrevlig och kort, för jag klarar inte att fokusera på att handla OCH prata med nån, även om du är en nära vän. Ta det inte personligt!

När jag tog mig ut från Ica och hade lyckats bocka av det mesta på listan, var jag därför totalt slut och kände mig rätt ledsen. Eller, jag känner mig fortfarande ledsen, ledsen för att det krävs så lite för att ”kastas tillbaka”, ledsen för att jag inte orkar ens den ganska låga nivå på aktiviteter jag företar mig, ledsen för att jag är så genomtrött. Ledsen för att jag inte vet hur jag ska orka med julfesten på onsdag, som är den enda sociala aktivitet jag företagit mig på typ hela hösten, och för att jag helst av allt bara vill vara (ensam) ledig hemma fram till jul. Jag är ledsen för att min hjärna inte kopplar saker som den ska, vilket gör att jag bara känner mig dum och senil på jobbet, för att jag inte minns vad folk heter eller vart jag läste saker. Det går rätt bra att fokusera och känna mig skärpt på jobbet (om det inte gäller namn) när jag behöver, kostnaden kommer först efteråt och då är den hög.

Utan tillflyktsorten på gården så hade jag nog mått väldigt mycket sämre ändå.

Jag tycker ju att min utmattning förde med sig en massa bra saker, men just nu känns det tungt. Mest av allt behöver jag bara få ur mig detta, det lättar lite då. Är inte ute efter sympatier, vill bara förklara hur det funkar just nu, det gör att jag inte OXÅ får lika stort behov av att förklara mig hela tiden i vardagen. En del i att jag känner mig så himla trött och ledsen just idag är nog att jag sov riktigt dåligt med, har så himla ont i min höft efter träningen att det inte gick att sova, samtidigt som jag vet att träningen verkligen behövs för både höft och annat.

I morgon är en annan dag, och då känns säkert allt bättre, ingen behöver oroa sig, jag behövde bara få beklaga och förklara mig. Kram på er allihop, utmattade, deprimerade, trötta eller stressade lite extra!

Jag vill….

/ LindaG / 10 kommentarer

Hur bra jag än trivs med mitt jobb så skulle jag absolut egentligen vilja jobba max 50%. Dels för att det är mer rimligt egentligen, om man ska få sin vardag att gå ihop, men även för att det finns så himla mycket saker jag skulle vilja fylla min tid med. Jag har en massa saker jag vill göra, tänkte jag skriva, men då låter det som det skulle vara något som stressar mig och det är inte den sortens saker! Men så här då:

Jag vill hinna läsa mer böcker, massor med böcker, varje dag. Varje bok är ett äventyr och ger så mycket, även såna jag läser (dvs inte tunga, litterära mästerverk utan snarare läskiga deckare, thrillers eller viss fantasy).

Jag vill hinna baka mer, sätta en deg och ha hembakat bröd som stapelvara här hemma.

Jag vill vandra mer, ut i naturen och se nya vackra landskap, mer än gärna med hela familjen som sällskap. Oerhört gärna på längdskidor, vintertid!

Jag vill sticka mer! Jag är nästan klar med min tröja, och känner att det ju är ett galet bra sätt att få precis såna tröjor som jag vill ha! Eller ja, förutsatt att jag inte vill ha något med mönster eller olika färger, för min taskiga minnes- och koncentrationsförmåga gör att jag behöver kunna ha ett förlåtande garn och projekt för de småfel som bli.

Jag vill pussla roliga wasgij-pussel, som inte går att gå ifrån eftersom man ALLTID ser den där sista lilla biten precis när man ska resa sig.

Jag vill fota mer, mycket, mycket mer. Ta med den riktiga kameran ut och inte bara knäppa snabba bilder med mobilen, jag vill gå ut och leta upp alla vackra detaljer ute i naturen, det gör mig såååå himla glad.

Jag vill lära mig att secondhand-shoppa. Det låter ju knepigt, men jag kan verkligen inte se nåt vettigt i secondhand-butiker och från de kompisar jag har som hittar SÅ fina saker så verkar de vara eniga med att det kräver övning och tid.

Jag vill skriva mer! På bloggen, i en bok, vad som helst egentligen!

Så ni ser, jag har mängder med saker att lägga min tid på, saker som inte är nåt stressiga alls utan egentligen bara saker som var och en är avkopplande och ROLIGA! Det är dessutom nu på vinterhalvåret det finns tid (eller ja, inte när man jobbar tekniskt sett) för de här sakerna, på sommarhalvåret är det ju allt arbete på gården som lockar och känns roligt, då är jag helst inte inomhus alls!

PS – egentligen vill jag också typ dreja, men det är lite för dyrt, kan inte ske på hemmaplan – och OM jag hade haft det hemma så hade det eskalerat på nolltid till att vi skulle haft krukor, skålar och vasar överallt här hemma, så kanske lika bra att jag låter bli, hahaha!

Hemmaterapi

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag jobbar jag hemifrån. Det är frukostrast och jag var nyss ute och gav grisarna deras morgon ”gröt”, lite ljummen för att värma de små liven, och så har katterna och hönorna fått mat med, men nu kände jag att jag hinner skriva en liten stund här med.

Jag är trött nu – riktigt genomtrött, sådär att jag känner att det kommer krävas mycket vila och lågt tempo ett tag nu. Hösten har varit SÅ rolig på jobbet, men också socialt intensiv, och även om det inte bara tar utan även ger energi, så blir totalen ändå att det går åt en del. På hemmafronten har det väl inte varit något särskilt, men eftersom det som i särklass tar varenda uns energi av mig är konflikter (även när det är småtjafs) – och vi har två tonåringar – så är det inte så konstigt att batteriet känns rätt urladdat nu.

Nu har jag flera hemma-jobbardagar inplanerade, avsaknaden på det sociala ger viss vila, men sen är ju det allra bästa just att jag är här – på gården. Alltså detta ställe… Det är REN terapi (speciellt när man är själv hemma utan distraktioner) att bara befinna sig här. Kunna kolla ut på naturen i vilket väderstreck som helst, gå ut och ställa sig och lyssna på tystnaden, tassa runt i ett varmt hus utan ett ljud som stör… Nu är det dessutom EXTRA mys, eftersom jag pillade upp all julbelysning i helgen, så i varje fönster står en adventsstake eller hänger en stjärna, och ute på huset hänger utebelysning lite varstans. Kan få såna intensiva lyckokänslor av att bara gå runt här hemma lite, så det blir också världens bästa energiboost. Men lugnt, det kommer det behöva vara ett tag nu, för att ändå ladda på ordentligt.

Dagens arbetsplats är vid den vita stolen till höger. Inte den mest ergonomiska av våra två kontorsplatser, men så makalöst vackert att sitta här.

I helgen stickade jag lite på tröjan med, är nästan helt klar med ena ärmen nu, och själva mag-/ryggdelen (livstycke vill jag säga, men det kändes extremt gammeldags), så den är bara en ärm i från att vara klar! Känner mig makalöst stolt över mig själv – tröjan är långt ifrån perfekt men den är ändå helt ok och jag har gjort den helt själv liksom! Lovar att återkomma med bilder när den är klar, jag kommer inte kunna hålla mig ifrån det ju 😉

Chai Latte recept

/ LindaG / 4 kommentarer

På instagram för ett tag sedan så snubblade jag över ett recept för en slags Chai latte-kräm, som man enkelt kunde ha som bas för sin Chai Latte. Gjorde den såklart bums, pga såg jättegott ut och nu så här en kylig dag i november så behövs det liksom nåt som piggar upp och värmer inifrån, men det receptet tyckte jag var aaaaalldeles för mycket muskotnöt i, så självklart har jag gjort om det! Den här ”krämen” går jättebra att röra ner i ett glas varm, skummad mjölk för en riktig Chai Latte, men jag gillar också att antingen röra ner en sked snabbkaffe eller bara röra ner den som den är rakt ner i mitt bryggkaffe på eftermiddagen, när sötsuget är som störst. Den står sig i kylen i minst 4 veckor, och är väldigt smidig att ha till hands.

Chai Latte –

1 burk kondenserad mjölk
1 msk kanel
1 msk malen ingefära
0,5-1 msk ingefära
ca 0,5 tsk muskotnöt

Häll den kondenserade mjölken i en burk med bra skruvkork.

Lägg i kryddorna (anpassa efter just din smak, jag hade i lite extra ingefära), och rör om.

Klart! Nu rör du bara ner ungefär en tesked med kryddkräm i valfri dryck, så har du en riktigt värmande höst-dryck!

Heja på istället för att ställa krav!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Hos tre olika ”kända personer” som dykt upp i mitt flöde på bland annat instagram sistone, så har det diskuterats hur otroligt svårt det är att göra rätt, i detta fallet när det gäller det där med klimatet. Jag blev själv först lite förvånad över när vem-det-nu-var skrev om vilken typ av diskussioner som hade dykt upp på en influenser-träff, men när jag tänkte efter lite så stämmer det nog. Det som tydligen hade diskuterats (nu är jag ju inte direkt en första-persons källa, men jag tror jag uppfattade själva kärnan) var att flera människor med sin inkomstkälla via sociala medier inte vågar skriva om bra val de gör för miljön, av den enkla anledningen att det blir en fullständig SKITSTORM av kritik för att de inte gör mer?! Tex, nån hade börjat välja tåg i vissa resor istället för att flyga jämt, men ville inte skriva om det eftersom då kom kritik att hon bara VÅGADE ta flyget andra gånger, inte äter veganskt, shoppar nyproducerat och så vidare.

Ok, för det första – jag tycker det är ett himla olyckligt klimatval att basera en stor del av sin inkomst på att man ska få andra att shoppa mer, men låt mig prata färdigt. Jag har ett annat exempel (som jag dessutom råkar komma ihåg namnet på), nämligen Ekotipset. Många har nog snubblat åtminstone någon gång över hennes fantastiska tips på billiga och mer skonsamma rengöringsmedel baserade på främst ättika, vatten och diskmedel tex. När hon började publicera sina ekotips så blev hon ÖVERÖST med skit om varför hon körde bil, varför inte elbil (nej det var ju belastning på klimatet), hon borde cykla (nej cykeln består ju också av en ändlig resurs), varför hon inte äter lokalodlad, vegansk mat (hallå hon har småbarn, ni som vet, ni vet), varför hon ens skaffade barn (pga störst klimatpåverkan) och på det stora hela så får hon kritik för att hon inte bor under en sten och äter mossa. Man kunde ju annars tycka att det bara skulle vara beröm och pepp över att hon ens kommer med alternativ som är mer ekologiska än konventionella lösningar?

Och nånstans där blir det fel – vi MÅSTE börja kunna prata om det vi faktiskt GÖR som är rätt, utan att det innebär att vi får skit för allt vi INTE gör. Jag skriver rätt sällan om val vi gör här hemma, för jag tycker att det är småsaker, men jag känner också att jag liksom inte ”förtjänar” att skriva om sånt vi gör, eftersom vi tex kör två bensinbilar. Den ena är gammal dessutom, men den kommer köras här tills den verkligen inte GÅR längre – både av ekonomiska skäl men även lite klimatskäl, för att använda saker LÄNGRE är i sig en positiv sak ur miljösynpunkt. Vi äter kött med, men numer mycket mer sällan än förut, och vi väljer oftare kyckling och fläsk än nötkött – och helst ekologiskt om det inte är för dyrt. Vi flyger inte, vilket såklart minskar klimatpåverkan jättemycket, men å andra sidan har vi aldrig flugit så mycket. Vi MÅSTE kunna se att man gör nånting bra UTAN att kräva att allt ska vara perfekt för det? Och vi måste heja på alla bra klimatinitiativ som görs, varje enskild sak är viktig!

PS, nu ska ni få världens enklaste tips att minska klimatavtrycket som småbarnsföräldrar – köp färdiga kycklingköttbullar istället för de med kött i, minst lika goda tycker hela familjen, och luktar inte lika vidrigt!

En piss i Mississippi

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag märker att jag inte skriver här inne lika ofta längre, och funderade lite på varför. En del är nog att jag får en stor del av mina ”sociala interaktioner” via jobbet, men en ganska stor del är att världen känns så svår att navigera i just nu. Jag är ju bara jag, och mina i genomsnitt 250 läsare om dagen är mindre än en droppe i internets stora hav. Skulle jag sluta blogga så skulle det nog mest påverka bara mig själv, och nånstans måste jag få utlopp för min lust att skriva (orkar INTE börja med nåt bokprojekt igen som det känns nu). Men det är svårt, jag är alldeles för liten för att påverka någon opinion i krig (eller finns det någon som inte tycker krig är skit och vi dödar inte barn?!?!), klimatfrågor eller ens små vardagsfrågor. Folk dör och dödar varandra, familjer drabbas av allvarliga sjukdomsfall, klimatet är nästan bortom räddning och biologisk mångfald finns snart inte mer. Och i utkanten av allt detta så finns lilla jag, som kanske ena dagen skriver om vad vi sysslar med på gården och nästa tycker det är lite trist att inte ha nån fin topp till julfesten – båda delarna känns ju i ett större sammanhang så banala att det är löjligt. Jag känner heller inte att jag fyller ett behov av verklighetsflykt och lite roligheter, som tex Gynning och Berg pratar om i sin podd. Det här är gissningsvis inte nåt ni som läser funderar på, men ibland blir det som en snårig djungel av tankar jag ska navigera mig igenom för att skriva, och oftare och oftare går jag vilse innan jag kommit fram.

Jag skriver ju för att jag tycker om att skriva, samtidigt skulle det inte kännas lika meningsfullt om ni slutade att läsa. De bloggar jag följer är generellt sätt väldigt breda och avhandlar både högt och lågt, och det tycker ju JAG om att läsa om. Kanske gör ni detsamma – men det känns svårare att skriva om trivialiteter nuförtiden och det är ju mest det mitt liv består av. Jag ser ju lite statistik över det som lockar, ni är många som kommer och läser mina recept vilket gör mig kanonglad, men det är ju inte något jag hinner få fram nya av i någon mängd eftersom det tar (oväntat) mycket tid att lägga upp just recept. Många läser om utmattningen, det skriver jag ju om med jämna mellanrum, men det är inget jag kan/vill skriva om varje gång heller. En del av er kommer för att läsa om arbetet på gården, men kommer jag tappa er nu då över vintern när gården mer eller mindre ligger i dvala? Vad tänker ni själva i allt detta, vad är kul att läsa om, vad ger er inget alls?

Vila och prioriteringar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Äntligen hemma ”på riktigt”, efter 2 dagars konferens i Linköping, en ganska fullspäckad dag på jobbet och ÄNTLIGEN det första träningspasset på två veckor. Jag är SÅ genomtrött nu, en massa ny input och kunskaper och en massa nya kontakter. Det är ju allra mest det senare som drar energi, speciellt när redan huvudet är fullt – att då sitta och ”småsocialisera” med folk jag troligen inte kommer se igen tar enorma mängder energi från mig.

En snabb selfie av den outfit det blev, funkar väl ok men känns inte som julfest.

Vi har ett litet gäng AW’s och sånt i november och december med, men jag har inte riktigt ork för det just nu, och jag vill heller inte prioritera bort träningen som är en hygienfaktor för att jag ska må bra. Satt och funderade på om det är dumt – när man tex börjar bli utmattad så väljer man oftast bort sina ”må bra”-saker och sociala event, och det SKULLE kunna vara en varningsklocka. Men jag känner inte att det riktigt är fallet, det är ingen stress på detta jobbet även om dagarna är tämligen fullspäckade, däremot så tar ju alla sociala event på krafterna på ett annat sätt. Jag får liksom min kvot av mingel och småsnack ändå, och då väljer jag träning istället för det är något jag inte får till annars. Julfesten ska jag däremot gå på, tänker jag. Apropå det förresten, fick en sån humörssvacka när jag skulle packa till middagen på konferensen vi var på nyss, känner inte att jag har ett enda lite mer festligt plagg som inte är 1. för litet eller 2. svinkallt att ha på sig. Vill inte lägga tid och energi på att köpa nåt glittrigt julplagg som sen inte blir använt, men skulle ändå behöva NÅN lite finare topp att kombinera med tex kjol eller så, som man även kan använda till kostymbrallor på våra event och sånt. Får se om jag får tid och ork att gå en kort runda på stan framöver, det känns inte så roligt just nu pga känner mig obekväm i mig själv OCH får lite klimatångest av att shoppa så vill inte att det blir något onödigt plagg som bara används en gång om året.

Men på tal om att välja bort aw mm, så är det ju en MASSA saker jag väljer bort nuförtiden, efter utmattningen alltså. Jag skulle säga att vi har något inplanerat ungefär 1 helg av 10, vilket på ett sätt känns trist pga man träffar väldigt sällan kompisar, men också skönt för då blir helgerna verklig vila från det som tar energi på jobbet. Däremot har vi oftast en (självvald) lista på saker vi vill göra varje helg här hemma, men det är inte samma sak. Nu till helgen ska vi tex äntligen ta tag i att göra iordning på insidan av de nya altandörrarna i vardagsrummet, alltså sätta lister och sånt. Det var ju i somras vi satte in dörrarna, utsidan blev klar direkt men att göra klart inne kände vi kunde vänta till hösten/vintern, så så fick det bli. Men nu är det dags – för snart vill jag ju kunna ha vår julgran här, och då vill jag ha fint runtom!

Så här – minus elsladdar – har det sett ut sedan i somras, men nu blir det foder och lister runt, och så gardiner med. Kommer bli fint att man kan se julgranen utifrån i år, den har stått här innan med men då var det ju bara en vägg bakom.

Nu ska jag i alla fall socialisera med den som INTE tar nån energi från mig, jag och maken ska ta ett glas vin och lite ost, och låtsas att det är fredag. En go brasa i kaminen på det, så kommer jag nog somna ovaggad runt halv nio om jag får gissa….

Det är nästan dags…

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det börjar bli dags nu, känner jag. Dags att kliva från höstregn och blytungt kvällsmörker till vinter- och julmys, med utebelysning, adventsstjärnor och en massa extra ljusstakar. Men än är det liiiite för tidigt (tycker jag), jag känner att det på något sätt är anständigt att vänta till efter äldsta killen fyller 17 nästa helg (oklart vad det har med honom att göra, han bryr sig då rakt inte). Men längtet – det har börjat lite smått. Knatade runt på gården i helgen och knipsade lite gran- och enris, gjorde en krans till ytterdörren och ett litet ”vinterarrangemang” att ha bredvid. Har bara en enda kruka med lite stackars ljung i, och vid vår stora entré känns det väldigt futtigt, men jag orkar inte – det är snart för kallt ändå.

Att kunna plocka in enris från gården gör mig rent lycklig!

Det var det första lilla längtet som kom i helgen, kanske hjälp på traven av den ständigt närvarande doften av glögg på jäsning (doftar dock bara glögg rätt upp och ner) från byttan i köket. Och kanske också lite av det lock av mörker som nu sänkt sig över alla delar på dagen då vi är hemma till vardags… Till och med kylan känns lockande, om den håller sig under nollan och ger lite vacker frost eller kanske till och med snö – bara den inte stannar på +3 grader och ösregn. Kan vi ta ett litet längtansfullt kik från de två gångna vintrarna på gården kanske? Jo men det gör vi!

Ett falurött hönshus och ett lika rött stall – det måste vara det vackraste som finns mot vit snö! Det VAR visst lite snö i vintras ändå, mindes det som att det var väldigt kortvarigt dock?
Helt annat än en lerig gårdsplan…
Vårt falusvarta hus är inte RIKTIGT lika vackert i snön, men med julbelysning på vindskivorna och flaggstångsbelysning så är ändå trivseln 1000ggr högre än det är nu!

Så jag hoppas att den här tiden av icke-årstid blir kort och att vintern hellre blir snöfylld än blaskig. Om inte annat så är det roligt att skotta med fyrhjulingen 😉

Serietrogen

/ LindaG / Lämna en kommentar

Sitter i soffan med min laptop och har just avslutat dagen. Är fortfarande typ lika sjuk, men idag har vi haft konferens och workshop så det fick liksom gå ändå med lite ipren och god hjälp av kollegor. Nu tänker jag däremot inte röra en muskel (haha, som om det är en realitet med tre barn) och helst av allt hade jag velat bara ligga under filten och kolla True Blood. Det är min ”singelserie”, alltså den jag kan kolla på utan att vara serie-otrogen med den serie vi just nu kollar på tillsammans, vilket är huset Usher (minns inte exakt titel, men den är skruvad, lite läskig och riktigt bra – går på netflix). True Blood följde man ju slaviskt när det gick, ganska perfekt att slökolla den nu faktiskt, för då kan jag sticka samtidigt utan att det är hela världen om jag inte ser varenda replik.

Sover apkasst med, för att jag är förkyld och hostig (tacksam för ställbar säng så man kommer upp lite), men också för att jag inte direkt rör på mig alls på dagarna just nu. Längtar efter att kunna andas genom näsan, kunna prata utan att hosta och kunna träna igen – som alltid när man är sjuk. Längtar oxå efter att ha liiiiite mer spännande inlägg att skriva med… Men nu får ni nöja er med en sjukrapport eftersom jag ändå känner att jag vill skriva lite 😉 Har ni några bra serietips förresten?

För-julklapp

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag TROR att förkylningen peakade i dag, när jag satt i möte och snörvlade och snöt mig för 173:e gången. Tur man kan jobba hemifrån ändå… Har lyckats snyta upp två hela rullar med toapapper, tror det är någon form av rekord?!? Jag förutsätter att ni är oerhört intresserade av detta…

Även om jag nu då jobbat så måste jag säga att det är SÅ mycket skönare att vara ensam hemma när man är sjuk? Det känns som det hände senast innan jag fick barn – för typ 17 år sedan alltså. Nu har jag visserligen de två minsta hemma igen efter skolan, men de kör nån lek där de springer som idioter genom huset så de får väl hållas. Maken är inte hemma ikväll, för från och med i dag och så typ 17 veckor framöver så får han sin julklapp! Det låter kanske lite knasigt, men han har fått en jägarutbildning och den körde igång nu innan jul, och för att inte behöva ge något som inte börjar förrän NÄSTA höst så får han gå den nu. Detta är den teoretiska delen, sen är det ju lite skjutövningar med senare, men det får vi ta sen. Det finns ju intensivhelger med, där du tar hela examen på 3 dagar, men det här kändes som ett bra alternativ. Vi har ju ändå en inarbetat vana att vara själva på vardagar då den andre tränar liksom.

Jag fick väl min träning för dagen när jag gick ut och matade grisarna, blev flåsig och trött av bara det just nu. Hoppas lite att ungarna snart hittar en lugnare lek, så tänker jag försöka smyga mig ner i soffan och bara kolla TV – känns som det är ungefär vad jag pallar med för stunden. Jag hoppas bara jag är frisk nog att leda workshop på torsdag!