Författare: LindaG

Önskelista

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det finns så många saker jag skulle vilja ha i vår trädgård, jag vill bygga upp den så det blir en riktigt härlig mormors-trädgård på så stor yta det bara går. Men det kräver ju sin insats i tid och inte minst i pengar, det är ju svindyrt att köpa växter så det liksom BLIR nåt av det hela. Jag har tidigare lagt ut lite drömmar om terassodlingar, och nu vill jag drömma lite om själva trädgården.

Så här ser en översikt av trädgården ut. Det gula är vårt växthus och idag när jag sitter och drömmer så är det området med den röda blomman jag har i huvudet. Lätt att tro att det är en liten yta, men den är nog runt 150-200 kvadratmeter…

Rent allmänt är det några växter jag saknar på gården, och några jag identifierat att jag absolut vill ha är:

  • Pil – att göra en levande hydda av som höns och barn kan vistas i när de går lösa i trädgården (inte för jag brukar spärra in barnen, hahaha!)
  • Lavendel – älskar lavendel och har bara kantnepetor nu, vill helst ha ett helt hav av dessa!
  • Päronträd – i gamla huset planterade vi ett päronträd typ det sista vi gjorde året innan vi sen flyttade (vilket vi ju inte visste då). Det är ett av de få fruktträd som inte finns här på gården (vad vi hittat).
  • Chili – har i år inte odlat en enda chiliplanta och behöver därför köpa en eller två medelstarka som plantor
  • Pipranka – när vi byggt vår lilla altan plus pergola framför växthuset så vill jag ha en pipranka som klättrar där, kombinerat med:
  • Vildvin – på någon av de andra stolparna. Så otroligt fin på hösten och jag saknar den vi hade i förra trädgården.
  • Mandelträd – hade varit så grymt roligt att ha!
  • Sötlönn eller sockerlönn – alltså sådan lönn man tar lönnsirap i från. Är visst härdig zon 1-3 bara men om jag ställer den lite skyddat kunde det kanske gå? Aldrig sett i plantskola dock…
Här syns det lilla päronträdet med gula höstlöv. Vad pluttig trädgården var då! Jag älskar hur mycket plats och möjligheter vi har nu på gården, här kan man ha storslagna planer! Enda nackdelen är väl att man måste göra saker lite rejält, annars försvinner det liksom bara.
Den här japanska blodlönnen var så futtig när vi satte den när vi byggde vårt förra hus, och när vi flyttade var den så här otroligt fin!

Till min tänkta mormorsrabatt vill jag ha blommor i alla ängens färger, alltså blå, röda och vita i huvudsak, kanske med någon enstaka gul, annars blir rabatterna så lätt rosa-lila och jag tycker det röda sticker ut så fint:

  • Citrontimjan vore en fin marktäckare under lite nya blomster-rabatter
  • Allium – finns redan lite i trädgården och de är så vackra
  • Praktmartorn – jag tror vi har även denna någonstans, men den är så lik mina förhatliga ängstistlar i litet format så jag kan ha rensat bort en del.
  • Studentnejlika – (”Brinnande kärlek) en röd, hög perenn som vore kanon att ha som riktiga färgklickar.
  • Fjärilsbuske – (syrenbuddleja) om jag kan få den att övervintra här.
  • Japansk lönn – återigen pga saknar den vackra vi hade i förra huset!
  • Hortensia – stora sorter!
  • Rosor – såklart! Ingen mormorsrabatt är väl komplett utan? Helst röda i den här rabatten då, några lägre, några klättrande och några lite högre…
Bildgooglade alla våra blommor förra sommaren men kommer bara ihåg såpnejlikans namn…

I mormorsrabatt får jag kombinera in lite av de frösådda sommarblommor som finns här sedan innan tänker jag, så det går ihop med hela landet. Vi har tex massor med såpnejlika och andra blommor som jag inte minns namnet på. Bland perenner finns jättedaggkåpa, kärleksört och kantnepeta, kanske att man kan ta sticklingar eller dela några av dessa.

Den fina blomsterrabatten som syns till vänster är HELT övertagen av kvickrot, så jag måste liksom gräva ur den. Men ska försöka ta fröer och spara alla gamla växter som bara går – för att kunna återplantera sen när rabatten är fri från ogräs.

Åh vad jag vill ha massor med energi, tid och en oändlig budget känner jag nu – och riktig VÅR!!!!

Svår balans

/ LindaG / Lämna en kommentar

Alltså tröttheten i mig denna veckan, den är helt enorm. Ska jag killgissa så är de en blandning av aktiva helger, jobb, allergi, störda nätter och vårtrötthet – resultatet är i alla fall att jag har prick noll ork just nu. Och det är då det blir svårt, att känna och tillåta sig bara vara trött men utan att fastna i den sortens vila som gör att man blir ännu tröttare (att vara HELT inaktiv en längre period). Sen ska ju ändå vardagen hinnas med ändå, den kommer man ju inte ifrån. Djur ska ha mat och vatten (inte så betungande) och alla jäkla växter ska ju ses om (mycket tråkigare) och så ska såklart jobbet skötas med.

Man VILL ju så himla mycket också, jag har just kollat trädgårdstider och skulle vilja sätta igång med minst 5 olika trädgårdsprojekt… Det är ju SÅ kul och ger ju så mycket energi, men samtidigt kan jag inte köra igång med minsta lilla när jag är så här trött, finns det ingen energi så funkar det inte. Hade det varit innan utmattningen så hade jag nog bara kört på utan att känna efter, men när jag är så här trött nu så finns det NOLL att ta av. Men det är inte nattsvart, absolut inte, om jag bara lyssnar på mig själv så brukar det inte ta så lång tid att komma på fötter igen. Det blir helt enkelt att återigen denna vecka ta och lägga sig riktigt tidigt, och bara drömma lite om att energin ska komma tillbaka…

Vindskydd till fåren

/ LindaG / Lämna en kommentar

Även om vintern envist klamrar sig kvar så märks det att naturen står redo om det bara blir lite varmare väder. Överallt här hemma tittar blå och gul scilla upp och krokusar står för hopp om vår. På vår lilla kulle bakom huset (där fåren ska gå) växer det små kluster med snödroppar – och vart man än går här ute så är det en massa underbart fågelkvitter.

Vi åkte en kort sväng till vårmarknaden i Åsens by som bara ligger dryga kvarten härifrån. Fick med lite nyslungad honung hem samt lite nybakat bröd och kanelbullar – inte dumt! Annars tycker jag att marknader är.. jag vet inte, lite överskattade? Det är typ samma utbud och det mesta är svindyrt.

Det enda vi direkt företagit oss idag var att bygga ihop det lilla vindskyddet som fåren ska få – budgeten är under 100-lappen, vi har fått lite halvtrasiga pallar och hade lite spillvirke, och plåttaken fanns här på gården när vi köpte den. Det enda vi direkt lagt pengar på är lite skruv och sånt – och stolpar till själva hagen. Inte supervackert men funkar ändå och gick ju på en halv dag för två pers att bygga ihop – helt ok!

Ska fyllas med hö som bädd sen när fåren kommer.
En bild från själva byggandet, innan vi fick på tak och lite annat. Man tager vad man haver är ledorden när det kommer till såna här grejor, men det är rätt kul det med, att se vad man kan få ihop av sånt som ligger och skräpar!

Filip mår rätt bra, men hör kasst såklart, däremot är ju penicillinet en kamp i sig. Han kommer nog få stanna hemma i morgon med och vi får se lite hur vi kan lösa tisdagen. Kram på er, hoppas ni haft en skön dag i solen!

Vinter, vår och påsk

/ LindaG / Lämna en kommentar

Alltså sju jäkla minusgrader var det i morse när jag klev upp – visserligen med solsken men riktigt kalla vindar var det när jag gick ner för att mata grisarna. Som tur var så lättade det ju faktiskt i temperaturen allt eftersom solen värmde på, och framåt dagen var det ju snön till trots en härlig vårkänsla – komplett med takdropp och fågelkvitter!

Utmed söderväggen har till och med några Scilla tittat upp!

Jag har nästan varit ute hela dagen, första anhalt var för att göra en bättre bur till vaktelkycklingarna som nu fått flytta upp till hönshuset. Tyvärr gick inte Herta med på att agera styvmor, så de får bo i en avskiljd del men med nät mellan dem och hönorna så de ändå kan bekanta sig lite. Hönorna tyckte det var mycket spännande med något nytt att titta på!

För övrigt så har jag plockat lite vide (eller heter det sälg kanske?) för att ta in och sätta våra egna fina tuppfjädrar i (när jag orkar pyssla ihop det). Filip har varit med, han mår rätt ok förutom att han får fullständig panik när han ska få kåvepenin (vi har testat ALLT men hopplöst när det låser sig. Nu har vi nog hittat en variant som åtminstone funkar hjälpligt – krossade tabletter i sylt och sen ett glas juice).

Det är för kallt än på nätterna för att plantera ut lite penséer och sånt så för att få någon känsla för påsk och vår utanför huset så tog jag helt enkelt och satte lite fjädrar i björkarna.

Det blir dock lite futtigt när man sätter fjädrar i en hel björk, men men.

Den tidigaste vårpotatisen (Rocket) har jag att i lite jord så den kan börja få rötter. Några knölar ska faktiskt få bo i växthuset när det blir lite mildare nätter, jag skulle väldigt gärna vilja få upp lite till midsommar. Förutom den så har jag köpt en ekologisk sommarpotatis (ska kolla namnet på den) och en röd höstpotatis (Alouette), men de bryr jag mig inte om att förgro, utan de sätter jag ut direkt sen när det är varmare.

Jag har också petat ner ett gäng luktärter, både från egna frön från förra säsongen och från en köpepåse, och två vardera av pajpumpa, myskpumpa och vattenmelon. Skulle gärna peta ner mer av de tre senare, men det tar ju sån jäkla plats! Har även sått blomstermorot och ett fint rött prydnadsgräs som jag fått av en kollega – så kul när man kan byta lite fröer ju! Blir tämligen dyrt om man ska köpa allt nytt varje år, jag ska bli mycket bättre på att ta egna fröer (och förvara dem i svala garaget istället för här uppe i huset har jag förstått).

Barnen fick städa ur varsin bil och sen fick Oliver övningsköra en stund. Inte fult runt Bunn…

Får se lite vad jag känner för att göra i morgon – blir det lika fint som i dag vill man ju i alla fall prioritera att vara ute. Har till och med fått en antydan till fräknar, längtar väldigt mycket efter att inte se genomskinlig ut längre…

Och där sprack den

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det blev såklart en ganska kass natt här, fast oväntat lite på grund av Filips öroninflammation. Alltså sånt sjukt snabbt förlopp, helt pigg i går morse, jättehängig, feber och ont i örat vid lunch och så i natt sprack trumhinnan ganska tidigt under natten. Efter det släppte ju såklart det onda och febern med på en och samma gång, så i dag är han betydligt mer sig själv. Vi var på hälsan och konstaterade att det gått ett litet hål, men hon såg också ganska mycket ärr-vävnad, han har ju haft sin beskärda del av öroninflammationer den här stackarn… Inte ens förkyld är han nu?! Knepigt, även om vi såklart ALLA är oerhört glada för det!

Just nu sitter han och spelar Minecraft på tv’n och det är då det sötaste – han har byggt en stor blomsterträdgård (”titta vad vackert, mamma, det är blommor i trädkronorna också”) och skaffat hönor. Såklart byggs det hus, förråd och bageri med – han är helt enkelt som gjord för livet på landet ❤

Egenvald klädkombo idag – jag har inget emot färger men kanske liiiiite avig blandning, hahaha!

Nähej, nu ska vi ta och titta på trädgårdstider tillsammans – han har ju älskat Mandelmanns så tänker att det är ett program som kan falla honom i smaken med. Bäst i test tyckte han inte var så roligt, tror han är lite för liten kanske – det kollar vi vuxna på lite senare sen istället för JAG tycker att det är svinkul 😀

Inför natten

/ LindaG / Lämna en kommentar

Klockan är strax efter nio på kvällen och jag ligger nerbäddad i min säng. Bredvid mig ligger vår lilla sexåring och andas med tunga andetag. Jag är inte helt färdig för att sova än, och frångår nu min rutin med att läsa i sängen istället för att scrolla, så jag inte väcker honom.

Jodå, han är sjuk. Han vet hur pigg som helst i morse när vi lämnade honom på dagis, men sen blev han i ett enda svep jättehängig och fick ont i örat, så nu blir det vab och läkarbesök för förmodad öroninflammation i morgon. Gissar att natten kommer bli halvdan för oss båda, därav min extra tidig läggning av mig själv med… men så kunde jag inte somna direkt och då kändes det bättre att skriva lite än att bara scrolla på Instagram.

Är, likt alla andra, ytterst trött på snön som kom nu, vi hade en massa saker jag ville göra i helgen men nu blir det bökigt. Förresten, har inte skrivit något om påsk, men vi har inte en endaste plan för påsken. Mormor är sjuk och orkar troligen inte fira påsk och bror med familj skulle fira 60-åring, så det blir bara vi. Nåväl, det ska bli väldigt skönt att vara ledig lite och jag önskar det kunde bli vettigt värt att vara ute i…

Nähä, nu gnälls det här bredvid, sov gott hörni!

En gnutta gummiband

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag har varit ganska ihärdig med träningen det här året och verkligen prioriterat in träning så det i princip alltid blir 3 pass i veckan, även om jag ibland får ta andra pass än jag tänkt eftersom det antingen varit ett ”idiot-pass” (dvs sjukt jobbigt och bara flås) eller för att vi behövt pussla ihop familjelivet, men jag HAR ändå tränat.

Det känns lite som om något äntligen börjat släppa så sakteliga sedan utmattningen, för för första gången sedan innan utmattningen så har jag börjat känna att det finns lite ”gummiband” i mig. Vad menar jag med det då? Jo att efter utmattningen så var det liksom ”stumt” som en bilbältesrem och när det tog stopp (vilket det gjorde snabbt) så fanns det absolut inte en möjlighet i världen att liksom ta i lite mer. När man är i bra form kan man ju lägga i flera växlar till efter att man först tycker att man tar slut, men det har varit som att gå in i en vägg.

Får ändå sån bra stöttning här, lite lagom push och en stor portion förståelse för det man har problem med, vad det än är.

Men NU, nu börjar jag sakta kunna tänja lite på orken i träningen, jag kan ta i liiiite till när jag tycker att jag tagit slut – och det gör ju både träningen roligare och ger mig också möjlighet att välja bland lite fler pass. Min tröskel är fortfarande låg och jag är garanterat bland de absolut sämst tränade på hela gymmet fast jag kört 1,5 år, men det går åtminstone framåt nu. Det har känts jättejobbigt att träna väldigt länge nu eftersom det stått så still, så nu när det finns tendenser till att det rör på sig så känner jag att träningen blev så mycket roligare!

Är det nån av er andra, som har/har haft en utmattning som känner igen sig kanske?

Det jag inte vill berätta…

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det finns såklart en MASSA saker jag INTE vill berätta om mig själv med, jag tänker ju inte flagga med saker jag själv inte är vidare stolt över och det har jag såklart en massa sådana sidor med. Att jag inte har något närminne eller namnminne är ju visserligen heller inga positiva saker i sig, men det är liksom som det är och det blir mindre missförstånd om jag är öppen med det tänker jag mig. Men små dåliga sidor behöver jag ju inte belysa, de som känner mig väl har ju ändå upptäckt dem och ni andra får leva i ovisshet 😉

Jag tycker att jag är hyfsat bra på att utmana min ”Comfort zone” genom att utsätta mig för saker jag inte är helt bekväm med, och på torsdag blir det en sån där grej som jag helst hade låtit bli men som jag nog bara får hitta ett sätt att ta mig igenom. Det kommer bli pressträff om en grej på jobbet och jag kommer (om allt går som det ska) få mitt projekt godkänt – och då ska vi till någon form av pressträff om det. Det här är nog så långt ifrån vad jag är bekväm med som man kan komma, jag tycker INTE om att stå framför en kamera och framförallt inte i ett sammanhang där jag inte helt vet vad som förväntas av mig och där det känns som minsta fel man gör kan bli så himla dumt. Samtidigt är det ju ganska troligt att det inte alls är intressant för tidningar eller liknande att skriva om detta och då kommer kanske det inte typ nån och jag har oroat mig i onödan. Det kommer naturligtvis inte göra att jag INTE kommer ha ångest över här tills på torsdag…

Man skulle ha självkänslan hos en som nyss fyllt 6 och som själv gärna talar om att han minsann är extra stilig idag i sina regnbågsbyxor!

Nu ska jag gå och lägga mig, är sjukt trött efter stökiga nätter med Filip som drömt mardrömmar kombinerat med tidsomställningen. Kram på er!

Vad jag vill att ni vet

/ LindaG / 1 kommentar

Det har både sina för- och nackdelar det här med att blogga. Mest fördelar, jag får terapeuta mig själv, vänner jag inte hinner träffa så ofta jag vill får en uppdatering, jag får en digital dagbok att gå tillbaka i osv. Nackdelen är att det ibland blir så att jag upprepar mig och pratar om sånt jag kanske redan berättat på bloggen, eller att jag tänker att ”alla” vet vad som hänt i helgen eftersom jag tänker att många läser (eller vet, jag VET att många läser, men inte alla och inte regelbundet alltid). Har i alla fall funderat lite och en väldigt stor fördel är att jag också kan berätta saker för er utan att känna att jag tar mig utrymme i er vardag – för här väljer ni ju själva OM och NÄR ni ska läsa. Och om jag då skulle fundera på vad jag vill att ni vet om mig, då blir det ungefär det här:

Efter utmattningen 21-22 så är mitt närminne sänkt med uppemot 80% om jag själv skulle göra en uppskattning. Skriver jag inte upp sånt jag ska göra – OMEDELBART – så är det i princip för alltid borta. Inte bara den där lite tankspridda småbarnsförälder glömskan, utan här är det ekande tomt. Ni vet, alla kan ju gå in i ett rum och undra vad man egentligen gjorde här, för mig blir det så VARJE gång och jag får verkligen anstränga hjärnan till tusen för att komma ihåg (oftast genom att mentalt gå tillbaka i mina egna fotspår). En lurig grej är också att jag kan glömma att kolla det jag skrivit upp att jag ska komma ihåg, vilket gör att jag väldigt lätt missar saker. Det här blir bekymmersamt både på jobbet och hemma, som ni nog förstår. Som tur är verkar åtminstone inlärning funka ganska bra, jag har inga direkta problem att lära mig nya saker övergripande. Den stora fördelen med det här är dock att jag liksom inte har så mycket annat val än att leva mycket mer i nuet, förutom den där lätt gnagande känslan att jag nog glömt något så bekymrar jag mig inte så mycket för saker jag inte gör just nu.

Jag använder listor till det mesta, både hemma och på jobbet. Todoist är detta, vi använder den gemensamt jag och Majken och har tex listor över saker som ska handlas (typ mat) i en gemensam lista.

Jag kommer att ha så himla svårt att komma ihåg ditt namn, om vi inte känt varandra länge. Mitt namnminne som var dåligt redan innan är katastrofalt efter utmattningen, och även min förmåga att placera in vart jag känner dig ifrån. Det är så jäkla dumt, för om man inte kommer ihåg någons namn så är det som att den personen tror att man inte tycker att den är viktig för en – men så är inte alls fallet. I jobbsammanhang är det rent katastrofalt många gånger att inte komma ihåg vem X är, eller träffa X och inte för sitt liv komma ihåg hens namn. Här kommer mitt dåliga minne in också och om du har berättat något viktigt för mig som du ska göra och jag inte frågar om det – snälla, ta det inte som att jag inte bryr mig utan det är bara mitt dåliga minne som ställer till det – jag bryr mig visst!

Jag har svårt att förstå att andra tycker att det är svårt att komma mig nära – jag har fått höra det här ett så pass stort antal gånger att det måste vara åtminstone en del av sanningen, själv tycker jag att jag är tämligen okomplicerad och lätt att lära känna. Vill du lära känna mig mer och tycker det är svårt – säg till eller ställ frågor! (Sen vill ju såklart inte alla människor det, lära känna mig mer menar jag, hahaha!)

Jag pratar ibland innan jag tänker. Det har hoppat ur tusentals grodor ur denna mun när jag inte hunnit tänka igenom saker ordentligt – ibland blir det bara fel och ibland framstår jag nog som orimligt korkad. Jag ÄR i alla fall inte rädd för att ha fel eller inte veta saker, jag frågar gärna om jag inte förstår något (händer typ hela tiden) och har inga problem med att visa att jag har kunskapsluckor. Det är sån jag är och jag kan inte hjälpa det, men jag är i alla fall villig att lära mig nytt.

Som MYCKET random fakta så har jag tydligen grekiskt ursprung enligt formen på mina tår! 😂

Är jag pigg och glad så är jag pratig, till tusen. Förlåt, men gud vad jag kan babbla på då! Är jag å andra sidan trött eller deppig så får du nog dra ur mig minsta mening. Vill du göra mig glad? Ge mig en kram eller säg nåt snällt så lever jag på det hela dagen. Vad jag gillar att prata om? Mat, gården, tv-spel eller filmer!

Jag är inte så självcentrerad som jag kanske framstår som här på bloggen, det har mer med att göra att jag inte vill skriva om sånt som är utanför mig eftersom det är upp till var och en tänker jag. Men jag kan ha fel!

Inte ego, eller är man det automatiskt om man tar en selfie?!

Introvert är nog den stämpeln jag sätter på mig själv, jag tycker väldigt mycket om att vara social på jobbet eller med vänner, men i större sammanhang så tar det ENORMT mycket av min energi. Däremot blir jag aldrig direkt trött av att vara själv – för jag riktigt mycket lugn och ro blir jag faktiskt till och med kreativ (även om det händer rätt sällan att jag hinner ha det lugnt så länge). Även här har utmattningen haft stor påverkan och jag måste numer vara mycket noga med att lyssna på min egen dagsform innan jag tackar jag till saker. Svårt när det kräver mindre energi att säga JA än att säga NEJ…

Nähej, nu har ni nog gett upp för längesedan, och här sitter jag och babblar på bara för att jag kände för det. Har ni läst ända hit så tack (och lite förlåt) för din tid! ❤

Vaktelkycklingar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Sitter framför brasan i köket och försöker att inte somna, klockan är ju bara 18. Visserligen sommartid, men förresten, det är ju ännu värre, då är ju klockan egentligen bara 17?!? I går hade vi en heldag med ärenden på stan, det var veckans mathandling, inköp av mörkläggande gardiner på IKEA till Lukas rum, inköp av lite gårdspryttlar på granngården och så fyndade vi faktiskt också en matta på den nya outleten hos Kilands mattor Vi har under matbordet i vardagsrummet haft två mindre mattor lite omlott, men nu hittade vi en fin ullmatta för bara 2000 kr – perfekt, för då fick de två mindre mattorna flytta in i Lukas rum och på kontoret.

Känner mig väldigt nöjd! Det har småirriterat lite att vi haft två, något olikfärgade och olika stora mattor, så det ser betydligt mer enhetligt ut nu. Älskar också ullmattor, hur praktiskt som helst eftersom i princip alla fläckar går att få bort utan några större bekymmer.

När vi kom hem däckade vi först en stund i soffan, fy vad jobbigt det är när det är så mycket folk överallt, och sen gick vi ut och gjorde klart fårhagen – tjälen hade precis hunnit släppa på marken runt brunnen och eftersom det kom kallare väder behövde vi få det klart. Det blev ändå en skön eftermiddag!

I dag känner jag mig däremot lite hängig, men dagen har ägnats åt mycket välbehövlig storstädning m.h.a. hela familjen, och sen blev det påskpynt light. Skulle egentligen plockat in lite ris och fina kvistar utifrån, men har inte alls orkat släpa mig ut.

Tycker de här träkycklingarna är lite charmiga i all enkelhet, de har hängt med i säkert 20 år vid det här laget. Inga stilrena ton-i-ton installationer här inte!

Jag har syntetiska påskfjädrar jag tänker sätta i ett ris utanför dörren, men sen har jag också sparat riktiga, fantastiskt fina tuppfjädrar från en av tupparna vi slaktade förra året som jag tänker använda inne i ett ris. Lovar att visa bilder sen!

Men vi har gjort något annat i dag – jag och O var hos Mittparadispåjorden där vi tidigare köpt minigrisarna och köpte 6 pyttesmå vaktelkycklingar! Alltså, de är två veckor gamla och har tydligen dubblat sig i storlek, men fortfarande är de mindre än hälften så stora som vanliga, nykläckta kycklingar… Tanken är att vi ska sticka in dem under Herta när hon förhoppningsvis kläckt fram några ”egna” kycklingar och så ska hon få ta hand om vaktelkycklingarna med. Vi håller tummarna för att det funkar!

Den här kartongen är ca 15×20 cm, det går inte förstå hur små de är här.
Här håller L i en av dem, men återigen svårt att uppfatta storleken…

Har ingen riktigt konkret tanke med vaktlarna utom att det vore kul att kunna få (och kanske även sälja) lite vaktelägg. Lite som med ankorna så är de i mångt och mycket helt enkelt ett bidrag till livet på gården! Nej nu ska jag bara luta mig tillbaka och inte lyfta ett finger till (haha, förutom att F ska i säng osv)… Hoppas ni haft en skön helg.