I dag var det planerad arbetsdag här hemma, mycket som stod på listan över sånt som är – om inte alltid akut nödvändigt – väldigt bra att göra på hösten.
Jag började med att sätta lök för tulpaner och lite annat smått i blåbärs-landet vid sidan av växthuset. Tänker det kommer bli väldigt fint till våren!
Jag har planterat ner lite plantor, satt lök och klippt äppelträd. Känns ju så ofantligt skönt att vara lite mer i fas ute!
Nu har de flesta höst-hallonen börjar mogna och de är ENORMA! Har gula och röda. I växthuset har mina mycket sent sådda ringblommor just börjat slå ut.
I vår köksträdgård är det som jag tidigare sagt mycket som är övervuxet och som nog kommer bli svårt att få i ordning på utan lite mer drastiska åtgärder. Tex har jag en länga med hallon/kvickrot som inte blir mår bra av, den var högt på listan idag:
Har redan börjat röja på denna bilden, men nu ser lite hur det ser ut. Övervuxet och i en enda röra!Och så här blev det efter röj, nu har jag täckt med en duk som kommer få ligga på i ett och ett halvt år, till våren 2024, då har förhoppningsvis allt under dött och jag kan börja om från början. Landet bredvid var täckt när vi flyttade in, det ska jag avtäcka och så i till våren!Nästan inga av mina frösådder klarade sig, förorten några få Zinnior som tittar upp mellan ogräset. Grannkatten(som vi döpt till Stina och halvt adopterat pga hon är så kelig) höll mig sällskap hela dagen. Helst i mitt knä dock.
När eftermiddagen närmade sig och hela familjen gjort slut på sina lager så var det bara att koka potatis och slå ihop dillsåsen till köttet som stått på spisen halva dagen, jag passade på att stå i uteköket och skala potatis istället för inne, man njuter ju av utomhuset så länge det bara går!
Till och med att skala potatis är trevligare ute!
Nu är vi mätta och trötta och ingen orkar lyfta ett finger, sådär tillfredsställande som en riktigt bra dag är utan att känna stressig.
Oj jösses, nu är jag trött! I tisdags höll jag och min kollega i en stor workshop för att bilda ett nätverk i bygg- och fastighetsbranschen som ska jobba mot en klimatneutral bransch till 2045. Jätteroligt, spännande och väldigt givande, men absolut också något som krävde mycket av oss båda.
Onsdag till idag så var vi dessutom på konferens med jobbet i Toftaholm (ca 1 timme resväg söderut). Det har varit två väldigt roliga och givande dagar med både bra konferens-/utbildningsdelar och jätteroliga aktiviteter med femkamp, musikquiz och hur mycket skratt som helst, men också något man blir väldigt trött av.
Så himla fina omgivningar!Vi har grym tur med vädret och var bara ute i sol ☀️Jäkla pussel i femkampen som vi inte hann få ihop 😂
Mina strategier för att orka med en så här intensiv vecka (intensiv för mig efter utmattningen alltså) är att för det första lägga nivån för ”hemmasaker” så nära noll det bara går. Lägsta nivå på allt – inget fix, enkel mat, lugna stunder i soffan och delegera allt som går till (de större) barnen. På jobbet blir det att jag väljer att jobba hemma i morgon för att ”vila” från den sociala biten och alla intryck runt omkring, och jag kommer bara välja arbetsuppgifter som inte är så krävande – eftersom jag (oftast) kan lägga upp arbetet så jag kan välja när jag gör lite mer krävande jobb som tex innebär mycket inlärning eller hög koncentration.
Alltså känner jag mig ändå hyfsat tillfreds, trött som jag är, eftersom jag har en plan för att hantera det hela. Sen inser jag ju att det kan gå helt och hållet åt skogen eftersom det ju händer saker, men en plan är ändå ett steg i rätt riktning. Har dessutom en känsla av att jag håller på att bli sjuk, men det kan vara bara trötthet med, lär väl i vilket fall märka vilket i morgon.
Nu ska jag ta och lägga mig tror jag, klockan är inte ens nio men det behövs känner jag! Kram på er, och hoppas ni hittar era egna strategier!
Grannens häst går i hagen och betar, hönorna går runt på hela gården och pickar och nu så har vi även de fyra ljuvligt söta små gyltorna (hon-griskultingar) på plats. Gården känns bara mer och mer levande och det är en obetalbart tillfredsställande känsla. Gick runt i kväll och skulle plocka in lite redskap när det plötsligt drog in sådana stråk av höstdimma att jag var tvungen att springa in och hämta kameran, önskar att jag verkligen kunde fånga det, men jag gör så gott jag kan med de minuter jag får över och den utrustning jag har…
Grannens fina Estrella kom och var nyfiken på vad jag sysslade med
Tittut!
Växthuset gör sig ypperligt på bild tycker jag!…och likaså stallet, men det visste ni ju redan.
Ibland (eller tekniskt sett rätt ofta) blir ju inte riktigt saker som man planerat. Jag hade tex inte ALLS planerat att vi skulle bli ägare av 4 minigris-kultingar, men nu sitter jag helt plötsligt här med 4 små rosa trynen som nöffar förnöjt! Så vad hände?
Jo, vi fick ett erbjudande lite sådär från sidan från en vän som inte fick sålt sina kultingar, och eftersom de är minigrisar så är det ju faktiskt lite enklare (eller mindre foderkrävande) än att ha ”storgrisar”, så vi tog ett gemensamt beslut att vi skulle testa! Förra helgen preppade vi genom att göra en liten ”starthage” till kultingarna som är ca 14 veckor gamla och behöver en liten yta att vänja sig vid först. Sen hade vi sån orimlig tur att grannarna hade ett grishus de inte hade användning för längre som vi fick av dem, och så fick vi lite överblivet hö från bonden – allt klaffade verkligen!
Så, nu på morgonen hämtade vi de fyra kultingarna – inte helt självklart HUR vi skulle transportera dem de 5 minuter i bil det handlade om, men vi konstaterade att bagageutrymmet i gamla bilen kunde funka denna korta väg, så så blev det! Kultingarna är vansinnigt söta, inte så tama än men de är smarta djur och ska vara lätt att få lite mer tama (vi vill ju att barnen och vi ska kunna klia dem lite på ryggen och mata och så). Den här sorten blir någonstans mellan 40-50 kg stora som suggor (det är bara honor) så väldigt mycket mindre än tex ett Linderösvin som går mot 150 kg, för att inte tala om Pigghamgrisar som blir ännu mycket tyngre och större.
Hos oss kommer de bo ute (förutom i sitt grishus) hela året och vi kommer flytta hagen allt eftersom för att de till största delen ska kunna leva på bete/bök. Hushållsrester och trädgårdsrester som tex gamla morötter och fallfrukt kommer bli ett kanonbra tillskott, det är bara köttrester vi inte kommer ge dem. Vet inte alls mycket om grisar än (har såklart läst på en del dock) men vi får lära oss på vägen tänker jag med, vi har ju Vanja att fråga om råd på nära håll.
Än så länge är de helt klart livrädda, men med lite mat och lugn kommer det ge sig tänker jag.
Det här kommer bli en spännande resa tror jag bestämt!
För ett år sedan hade jag nyligen blivit sjukskriven för utmattning, och då satte jag ett mål för ett återhämtningsår för mig själv. Jag tror att det absolut viktigaste för mitt mående har varit att se utmattningen som en möjlighet snarare än ett misslyckande – att ha möjligheten att stanna upp HELT, utvärdera i lugn och ro och sedan börja bygga om livet så det är mer hållbart. Sen ska väl tilläggas att har man levt i en takt i då 42 år så är det många saker som är svåra att ändra på, men jag har åtminstone kommit en bit på vägen och är numer mer medveten om mitt tempo. Nu är det ett bra läge att göra en återblick känner jag (det BLIR mycket reflektion i bloggen, men det är ju min terapi-plats):
Rent fysiskt så är hela gården min terapiplats. Lyckligt lottad är jag!
Läkning – den akuta ”inflammationen” som en utmattning kan liknas vid har lagt sig, men likt ett halvläkt sår så är området fortfarande ömt och skört. Symptomen ligger närmare till hands än innan och det första jag märker av när jag blir stressad är ett tryck över bröst och hals som är väldigt påtagligt. Då vet jag att det varit för mycket under dagen! Den här läkeprocessen kommer fortsätta ta tid i hela mitt liv antar jag, det enda jag behöver tänka på är att respektera den och inte bara ”köra på”.
Träning – det här har jag lyckats med till 100% faktiskt! Jag anmälde mig till Crossfit Södra Wättern redan innan jag blev sjukskriven, och även om träningen inte alls gett sådana resultat som den kunde gjort utan en utmattning så har jag i alla fall prioriterat den. En vanligt vecka tränar jag 2-3 gånger vilket känns som den nivå jag får in i livet nu. Jag har inte dåligt samvete om träningen inte blir av pga omständigheter som VAB, sjukdom eller om det är något akut viktigt som händer, men jag ser också till att inte boka av utan anledning. Jag tänker fortsätta jobba med detta, förhoppningsvis kommer själva träningen gå bättre och bättre med. Den mest intensiva träningen funkar inte än, men lite tempo och puls går bra!
Promenader – nej det här har det då rakt inte blivit många av sedan vi lämnade Nala, men å andra sidan spenderas nästan varje vaken minut med att vara ute och greja fysiskt på gården så jag tänker ändå att ”uteaktiviteter” är minst detsamma som jag siktade på.
Hur kan man vara inne när det ser ut så här ute?!?
Vila – en svårt punkt! Jag är bättre på det än innan, men det finns mycket att jobba med här. Det är svårt att komma ihåg (och vilja) vila när man gör sånt som är roligt, som gårdsarbete, och då blir det lätt för mycket. Här prövar jag mig fram hela tiden känns det som, och det är nog inte optimalt. Jag HAR dock lärt mig att man inte kan ”vila i kapp sig” till helgen utan det behöver finnas stunder till vila varje dag. Dessutom har jag ju förstått att ”vila” kan vara gårdsarbete om man suttit vid datorn hela dagen, det behöver inte alltid vara ”lägga sig i soffan och läsa en bok” (även om jag nog behöver få lite mer av det senare).
Tid med barnen – uhm, nej, här har jag failat känner jag. Men livet här är heller inte riktigt detsamma som det var innan vi flyttade till gård, här är vi ofta hemma allihop och alla fixar lite på sitt hörn fast vi är hemma samtidigt. Det känns ändå som alla trivs med detta? Men det ska sägas att jag saknar lite mer dedikerade familjeaktiviteter med, när vi gör något ihop – det är däremot lite inplanerat framöver!
Ni måste vara lite trötta på mig vid det här laget… Men kolla bara….
Roliga saker – det här tog tid att lära sig, och jag är inte klar än. Att ens veta vad JAG tycker är roligt har sedan många år försvunnit i en hektiskt vardag och det är inte självklart att hitta de sakerna. Det är heller inte lätt eftersom många saker som ”samhället” klassar som roliga saker kanske inte är sånt JAG gillar, och vad är då roligt för mig? Jag var till exempel SÅ glad i söndags när jag vaknade och hade en heldag hemma med gräsröjning och fix här hemma framför mig, det är ju också roligt! Sen är vissa saker svårt att få in i vardagen just nu och får därför lite ligga i bakgrunden och vänta – till exempel att skriva (gör jag ju här så det ger lite utlopp för min önskan) och att fota (en prioriteringssak helt klart, men det blir mycket med mobilen för det är enkelt och lite för lite med kameran just nu).
Relationen – jo men den får lite mer tid och prioritet, vilket är extremt välbehövligt efter nästan 15 år med småbarn, men här finns en stor ”prioriteringsskuld” som behöver tas igen, så det här kommer jag (vi) fortsätta jobba med, förhoppningsvis bara mer och mer!
Är det nu jag ska jämföra relationen med ett gammalt äppelträd som visserligen klarar mycket men som ändå behöver kärlek och omtanke för att ge frukt? Eller är det bara för långsökt för att få med en fin bild på höstens äpplen? 😉
Jobbet – i och med att jag har ett helt nytt jobb så är det såklart mycket som har ändrats från förra året. Jag har en ENORM respekt för de som klarar att jobba som platschefer/projektledare i byggbranschen för när man kommer utifrån branschen så är det ett jobb som inte borde gå ihop. Det är SÅ mycket ansvar, galet mycket kunskap och extremt hög arbetsbelastning. Mitt nya jobb har ett helt annat tempo, mycket mer hållbart. Däremot är det mängder med fackkunskap, nyhetsbevakning och administration som tar energi. September ut så går jag på 80% (20% föräldraledig), sen måste jag gå upp till heltid om vi ska gå runt den här vintern, och det kommer verkligen att bli jobbigt på riktigt. I mångt och mycket känns 80% som mitt max, för att ha ork kvar till familjen efter jobbet, men på något sätt så måste det nog gå ändå.
Att jag har en massa kvarstående symptom är ju sånt som ibland ställer till det för mig (tex när jag har svårt att hitta rätt ord på jobbet bland alla nya uttryck vilket nog tyvärr ibland ger ett väldigt förvirrat intryck) men som jag ändå oftast kan jobba runt.
*Oerhört dramatisk rubrik, men kanske mer intressant än ”utvärdering av mitt hälsoår” som kändes extremt torrt. Ni får låta mig hållas lite helt enkelt 😉
I dag jobbar jag hemifrån (har just nu frukostrast ifall någon tror att jag skriver på arbetstid). Är trött efter en jobbresa måndag-tisdag till Arvika och en ganska intensiv dag i går, och kände att jag helst ville få arbeta i lugn och ro själv. Så skönt när man kan välja det ibland på jobbet, om det inte är annat inbokat. Kände mig frusen med, temperaturskillnaden som kom så plötsligt innebar att jag inte hunnit vänja mig heller, hösten kom över en natt känns det som. Valde att sitta i köket och jobba en stund och tände öppna spisen för att få både mys och värme. Så otroligt avkopplande… Här skulle jag vilja sitta och skriva på en bok, i lugn och ro varje dag.
Just nu har jag världens klimatångest. Eller kanske faktiskt snarare katastrofångest eftersom det inkluderar el- och matpriser vilket inte är EXAKT en klimatfråga även om det såklart allt hänger ihop. På jobbet innebär nyhetsbevakningen att vi får en massa info om vad som händer – öppna rapporter oftast som alla kan läsa, men som inte kanske kommer upp i varje persons flöde till vardags. Vi får varningar om företag som kommer gå i konkurs inom kort om elpriserna fortsätter i samma stil, och matpriserna vet ju alla att de har ökat. På studieresan eller vad man ska kalla det så diskuterades värmepumpar och solcellsinnovationer, både positivt och negativt (tex att leveranstider på värmepumpar gått från 1 dag till ca 9 månader). Här hemma har vi bergvärme och nu är våra solceller klara sedan nån vecka men vi väntar på att bli inkopplade på nätet av Jönköpings energi. Känns lagom surt att ha missat hela sommarens solproduktion… Men vi sitter i övrigt bra här ju, jämfört med många andra – ändå känns det oroligt med det mesta just nu.
Är absolut lite bitter över att vi missat hela sommarens elproduktion…
Jag tycker annars verkligen INTE att jag är en orosdriven person, jag kan faktiskt inte minnas att jag oroat mig alls för saker innan (förutom småskit) utan jag har alltid tänkt att det ordnar sig – vilket det ju gjort med. Vet inte vad som ändrats egentligen, i mig själv. Eller så är det bara det att så många saker vi tagit för givet nu verkligen visar sig vara jättekänsliga och det känns som hela samhället balanserat på en liten ”allt är bra”-tråd och bara inte kollat ner i stupen som är överallt runtomkring. Ibland känner jag mig som vanligt och orkar inte bry mig något vidare, men ibland känns det verkligen oroväckande med allt runtomkring.
Fattar ju också att vi inte skulle klara oss själva här ute på långa vägar, om verkligen ALLT skulle gå åt skogen. Teoretiskt sett skulle vi väl kunna försörja oss själva till en viss del, men det skulle ju kräva en arbetsinsats som inte finns nu när vi är två vuxna som jobbar heltid/nästan heltid. Då skulle vi behövt odla något hela tiden, vi hade behövt en jordkällare för att kunna förvara allt om elen ryker och vi hade behövt mer djurhållning för kött – men samtidigt i så liten skala att vi inte behöver köpa in dyrt foder. Självhushållning på riktigt är inte en verklighetsbaserad tanke helt enkelt. Det enda vi är själv hushållande med nu och kanske ända fram till jul med lite tur – det är potatis och möjligen tomater (förutsatt att vi kan frysa in tomater). Ja och så ägg då, just nu får vi sjuka mängder ägg, men de går ju inte förvara hur länge som helst dessvärre, och till vintern kommer hönorna lägga mindre eller inga alls. Ur självhushållningsperspektiv verkar just en mindre ras på hushållsko vara en variant, men som sagt så är det liksom inte kombinerbart med två heltidsjobb och den verklighet som vi ändå har runt oss just nu.
Vill någon köpa ägg så säljer vi 10 för 40kr, eller 5kr/st.
Hur tänker ni? Gör ni något annorlunda nu än innan? Och vad skulle ni vilja/kunna göra annorlunda framöver? Tänker ni att samhället och politikerna kommer ordna upp det hela, eller tror ni det kommer hänga på var och en? Är ni som jag och oroar er, eller orkar ni inte och sticker huvudet i sanden (INGET jag dömer någon för!), eller tror ni bara inte på några ”krisscenarion” som kan inträffa?
Hade jag inte fått komma hem hit till vårt drömställe varje dag vet jag inte hur jag hade orkat.
Åh vilken mysig dag det här blev! Blev ju en ganska tidig start som jag skrev tidigare. Tänker ibland att jag borde gå upp och äta frukost och klä på mig direkt då, så man får en tidig start med allt annat – men det är för skönt att ha en långsam morgon i myskläder, dricka många koppar kaffe och äta frukost i lugn och ro, oftast innan resten av familjen är uppe.
I dag stod växthuset på schemat, de återstående 3 sektionerna med ”takplast” skulle på eftersom det verkar bli rätt mycket svalare nästa veckan. Vill gärna kunna ställa in kruktomater och liknande, så de får en chans att mogna lite längre. Så, vi satte i gång, och faktiskt gick det snabbare än jag vågat hoppas, speciellt med tanke på att övriga delar i växthuset tagit typ 5 ggr längre tid än jag räknat med. Alltså blev vi klara! Och det blir så himla bra! Här kommer lite mobilbilder, ska ta lite finare bilder sen i bättre väder tänker jag.
Klarade de flesta solrosorna och växterna utanför med, inte helt smidigt men så fint ju!Tätt hus, så att säga! Nu växer här mest rödklöver och bovete, gröngödslingsväxter jag sått för att hålla undan ogräs och göra lite nytta
Eftersom vi blev klara i vettig tid och jag ändå hade på keps och regnjacka så fortsatte jag lite ute av bara farten. Hann beskära alla våra sommarhallon, blev 4 HELT överfulla skottkärror när jag var klar, känner mig makalöst nöjd med att vara klar med det! Barnen hade i uppgift att flytta ved från under några gamla bitar plåttak vid stallet upp till vedförrådet vid garaget (det vi gjorde i ordning för ett litet tag sedan med, finns fler bilder på insta), också en uppgift som var skönt att få gjort.
Alltså den här lille fisen, han är så rolig att ha runt sig här på gården!
Sen började det åska, men jag hann ändå testa att klippa av ett gäng havtornskvistar som ska frysas in för att bli lättare att plocka. Var så himla mysigt att stå där och höra åskan som gick nästan rakt över huvudet, älskar verkligen det! Sen började det regna, och även om jag hann färdigt och in innan det RIKTIGA ösregnet kom så var jag ändå blöt ända in på trosorna när jag kom in. Nu ska jag inte göra ett smack mer idag, kanske ta ett glas vin och sätta mig och spela lite. Är så himla sugen på något riktigt bra spel, men finns inget just nu som lockar sådär perfekt (snacka om i-landsproblem). I morgon blir det nog ungefär detsamma, kanske hinner vi dock göra lite havtornsmarmelad med. Annars är ju det sköna med skitväder att man just inte kan göra så mycket annat än att ta det lugnt, vilket blir lättare nu när vi hunnit klart med det som behövde bli klart.
Jag ligger i sängen, trött och blundar men kan inte riktigt somna om. Jag hör att Filip rumsterar om i köket, plockar fram mjölk och flingor för att äta frukost. Misstänker varför, och mycket riktigt kommer han strax in till mig och frågar om han kan få sitt lördagsgodis, alla fem bitar han valt med sån omsorg. Jag säger att det är för tidigt, att han får vänta till jag kommer upp, och han suckar och går ut ur sovrummet igen. Härnäst öppnas ytterdörren, jag hör att han tassar ut och ropar efter grannens katt. Det är en av tre stallkatter som blir rysligt bortskämd med lek och kel hos oss, och vi tycker alla väldigt mycket om henne. Hade vi inte varit flera allergiker har vi haft en egen eller två.
Jag hör dörren stängas igen, gissar att han tyckte det var kallt ute eftersom han helt säkert gick ut i bara kalsongerna. Jag hör fler steg och det är inte svårt att förstå att mellan-storebror har anslutit. Hör viskande diskussioner och sen blir det tyst – de har alldeles säkert gått och satt sig framför TVn nu, storebror kollar nån tecknad serie och jag anar att Filip snart kommer springande för han tycker det är för läskigt.
Att ligga här och lyssna på ljud och aktivitet som är så bekanta att jag inte behöver se dem för att förstå, känns väldigt mysigt. Är en gnutta irriterad över att jag inte kan somna om, vilket hade behövts, och även för att jag fortfarande känner mig för förkyld för att gå på träningspasset nu på morgonen. Strongman går nu på lördagsmorgnarna och det är riktigt roligt, enkelt men tungt. Vi slår med slägga, bär tunga saker och gör typ alla de typer av rörelser som man har nytta av på en gård, så just detta passet är en favorit. Nåväl, det kommer fler lördagar.
Utanför fönstret gal tuppen, fem gånger får jag det till. Jag sträcker på kroppen i sängen och känner en begynnande huvudvärk. Behöver kanske bara kaffe eller så är det väderomslaget som trycker sig på. Nåväl, somna lär jag ju inte göra igen så jag ska strax masa mig upp och dricka kaffe. Strax. Men inte riktigt än.
Från en morgon lite tidigare i veckan, i lite finare väder.
I dag blir ännu en dag hemma med Filip vars förkylning och fula, rossliga hosta inte riktigt vill släppa. Jag har också blivit förkyld, men mest bara ”vanlig snuva”. Vi varvar vila och skärm/bok/korsord med småfix och lek, och jag tar små ryck ute på gården som inte tar så stor insats och tid. Växthusets 3 sista sektioner med plast (det enda som är kvar) får vänta till helgen allra minst, det tar oändligt mycket mer tid än vi räknat med och då är vi ändå händiga båda två. Men – det är ju inte så att man kan jobba ostört med det, utan allt annat ska ju skötas samtidigt så det är inte så konstigt att det tar tid kanske.
Vi hade förstklassig underhållning här hemma när det vackra fältet med korn skördades i går.
Såg förresten nu att det fina vädret som jag trodde skulle ligga över helgen hade bytts till regn och mulen, och nästa vecka blir typ 10 grader kallare än denna?? Hjälp vad fort det känns som det blir höst! Luften är fuktig som bara den, vilket såklart märks på morgnar och kvällar allra mest. Jag är glad att vi i alla fall hunnit måla det mest utsatta här på huset och fönstren, även om det finns ett gäng fönster till som skulle behöva kärlek och färg – det får helt enkelt klara sig över vintern och åtgärdas nästa år. Suck, lite höstångest på det känner jag, jag är inte FÄRDIG med sommaren!
Beskar plommonträdet igår som växer mot spaljé vid stallet. Det har dock 100-tals hål i alla blad så det är helt klart drabbat av någon ohyra, men har varken har tid eller ork att reda i det.
Förra veckan eller helgen, när det blev sådär riktigt varmt och fuktigt, fick vi en explosion av hönskvalster. Mikroskopiskt små suger de blod från hönorna, som kan få anemi och faktiskt till och med dö. Men även om det kom plötsligt och från ”ingenstans” (troligtvis från vilda fåglar, dessa hönor har ju bott hos oss från dag 1 och varit fria från ohyra) så känns det som vi fick åtminstone ner det till ett hanterbart läge genom att fullständigt BADA in hönshuset med kiselgur. Till vintern när hönorna flyttar ut till växthuset så ska vi kalkmåla insidan av hönshuset – att täppa igen springor där är HELT omöjligt då det består av gamla, håliga stockar som är säkert över 100 år gamla.
Annat jag går och funderar över är Filips rum, vi behöver ta ett helhetsgrepp där med förvaring och annat så det blir ett fungerande barnrum. Såna här projekt ÄLSKAR jag, så det är något jag verkligen ser fram emot att göra – men det får vänta till hösten är här på riktigt och allt ute är ”klart” (hahahaha, som om det nånsin blir det, men att vi fått undan det som är mest akut inför vintern åtminstone). Nu ska vi visst leka här, om jag bara lyckas få på den lilla kalsongmannen lite kläder först….
En ögonblicksbild från vardagskaoset här inne. Ska montera hyllor på väggarna och göra lite smarta lösningar – och såklart måla eller tapetsera om i samma veva. Han ska få vara med och välja, såklart!
Nej det här inlägget handlar inte om vare sig utseende eller inredning. Istället tänkte jag sammanfatta något annat lite – det är, så när som på nån vecka eller så, ett år sedan jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom. Den här tiden förra året blev det inte droppe för droppe som fick bägaren att rinna över utan kranen stod på för fullt hela tiden. Men nu då? Hur mår jag nu, vad funkar, vad funkar inte?
Ni får en selfie från jobbet, ett jobb med en mer hanterbar mängd uppgifter och ansvarsområden.
Jag tänkte faktiskt sammanställa en lista, typ. En lista på ”symptom” som kvarstår, men häng i för det kommer en lite annorlunda lista strax därefter.
Kvarstående symptom, ett år efter sjukskrivning för utmattning:
Svårt att fokusera/koncentrera mig längre stunder
Svårare att ta in komplexa problem och bearbeta
Uruselt närminne – skriver jag inte upp saker eller in dem i kalendern så är de glömda på ingen tid alls. (Mötestider hjälper visst inte ens när man har dem i kalendern 😂)
Orkar inte lika mycket
Gör eller jobbar jag för mycket så blir sömnen omedelbart värdelös
Blir fortare trött i sociala sammanhang
Jag behöver vila – varje dag (nåt egentligen alla behöver men som jag aldrig gett mig tid till innan)
Jag har svårt att hantera lite mer intensiv träning – det blir visserligen bättre, men väldigt långsamt.
Kroppen och själ har nästan ingen elasticitet i sig längre, på så sätt att jag inte kan tänja på mina gränser nästan alls. Tar det stopp så gör det, det går inte alls att göra som förr och ”pusha” igenom eller härda ut.
Finns ingen koncentration till multitasking
Säkert ganska klassiska symptom, fast jag trodde verkligen att det inte skulle vara alls så märkbart efter ett helt år, men vissa saker (som närminnet) är sämre nu än det var i början av utmattningen. Kom ihåg nu med att jag har problem med minnet, så jag har nog glömt några punkter! MEN – alla kvarstående symptom är faktiskt inte nackdelar. Här kommer några jag på det stora hela konstigt nog är rätt bra!
Kvarstående symptom som är på positiva sidan:
Jag funderar nästan inget på framtiden utan lever otroligt mycket mer här och nu. Inte egentligen av någon slags ambition utan en bieffekt som är väldigt tydlig är att jag inte kan tänka så långt fram, med då den väldigt positiva bieffekten att jag inte längre lever några veckor längre fram i huvudet.
Lite på samma spår så ältar jag hellre (nästan) inget längre.
Jag känner mig så himla mycket mer tillfreds och är allmänt gladare, något jag tror är en direkt effekt av de första två punkterna.
Jag har blivit bättre på att ge mig själv tid att vila – även om denna punkten nog är den jag har mest kvar att jobba med.
Jag (försöker) sluta med att prioritera bort min egen tid för träning och vila när något kör ihop sig
Jag känner mig lugn
Jag har (lite) bättre tålamod än när jag var som mest stressad. Dock en bra bit till att jobba på här.
Jag försöker lära mig, och har kommit en bit på vägen, att det är ok att göra saker som jag tycker är roligt utan att få dåligt samvete
Har lärt mig att multitasking är kasst och jobbar inte på att börja med det igen
På det stora hela så tycker jag faktiskt väldigt mycket mer om mig själv och mitt liv nu. Det är något befriande i att inte kunna tänka på saker en bit framåt, även om man ibland känner sig lite korkad. Hela min livssituation känns mer hållbar med, saker görs i ett annat tempo (när jag inte glömmer mig) och jag känner mig som sagt var mer tillfreds. Kan jag bara undvika stora fallgropar och inte förivra mig, vilket är väldigt svårt när det är roliga projekt på gården, så kommer jag fortsätta må kanon.
Ska försöka leva mer som grannens katt och ta tillvara på alla möjligheter till njutning!
Har någon frågor eller så, så ställ dem bara. Önskar er en riktigt bra vecka!
godatankar.com 