Jag var banne mig värd en utmattning!

15 juli, 202215 juli, 2022 / LindaG / 7 kommentarer

Nu är vi mitt i semestern, och projekt ”måla fasad” har gett massor med tid att tänka (men inte så mycket ork att skriva). Förutom underarbetet som är PEST (och där maken gjort i princip allt) så tycker jag att målningen är helt ok – det är dessutom en himla tillfredsställande färg att måla med när man målar med slamfärg. Skrapade förresten lite fönster med och foder och fönsterlister (de små som håller fast själva glaset) är i bedrövligt skick på södersidan av huset, så de ska bytas. Men det tar vi en annan dag!

I alla fall så har jag haft gott om tid på mig att tänka på diverse, det är skönt att hålla händerna sysselsatta och så kan huvudet fladdra fritt mellan vad som faller en in. (Insåg just att det nog kommer bli ett långt inlägg det här… håll ut) Just nu tänkte jag nog skriva en form av slutsats om man kan säga så, på det senaste året i förhållande till min utmattning. För det är ju snart ett år sedan jag blev sjukskriven, och för mig var det en liten skitdetalj i slutet på augusti som liksom blev den där droppen. Jag är lite glad för den på ett sätt, för det var en sak som gjorde mig arg, och arg är lättare att hantera än den stress som då i allra högsta grad var mig övermäktig och hade varit länge. Jag visst ju såklart att jag var stressad och att det fanns en massa varningstecken, men om jag ser på folk i min omgivning så gjorde jag som så många andra och ignorerade dem så länge det bara gick, på ett sätt för att man bara inte vet hur man gör annars? När man successivt ökat stress, ansvar och annat under flera år så är det svårt att ens föreställa sig en vardag när det inte är så.

Nu kommer jag inte gå igenom hela utmattningen med er, det känns rätt ointressant just nu och det finns en hel del att läsa om det på bloggen här med, utan jag tänkte nog snarare sammanfatta vart jag är nu och hur jag tycker det har blivit.

*Ok lite krystat, men som när man sammanfattar sin dag på kvällen var tanken när jag valde foto…*

Helt ärligt – utmattningen var nog nåt av det bästa som kunde hända mig. Men låt mig utveckla det lite. Kanske blev det hela lite lättare för att jag var arg på en orimligt arbetssituation, för jag bestämde mig ganska snabbt för att jag verkligen skulle ta den här tiden till att bli frisk (såklart) och till att hitta mitt fotfäste igen, för det började jag nog tappa för länge, länge sedan. Först när jag var hos läkaren tyckte jag inte jag VAR så stressad, men i efterhand och när jag läser hennes anteckningar så kan jag säga att det var mycket sämre än jag fattade själv. Jag kunde nästan inte prata sammanhängande, hade ett konstant tryck över bröstet och en massa andra saker – men som jag skrivit innan så var jag INTE deprimerad, vilket jag trodde var obligatoriskt för en utmattning.

Det senaste året har ju varit övning på övning i att hitta mitt egna jag igen, att komma på vad JAG vill och behöver när man så länge prioriterat bort det. Så vart är jag nu då? Jo rent krasst så jobbar jag ca 80% och har själv tagit 20% föräldraledigt, eftersom min sjukskrivning tog slut med det gamla jobbet. Helt ärligt så är det MAX vad jag orkar med på ett arbete nu, för jag är SÅ trött i slutet av dagen, men jag mår inte dåligt och känner mig stressad. Det här upplägget kommer jag fortsätta med under minst Augusti men kanske även september beroende på hur jag känner då.

Och nu då, mitt i sommaren? Jo, jag har inte tänkt på jobbet en sekund (lättare med nytt jobb såklart, inte en massa arbetsuppgifter som hänger på en). Jag är PIGG – mycket piggare än jag trodde jag ens KUNDE vara?!? Jag menar, trots riktigt struliga nätter (Filip som stör minst 6 av 7 nätter), visserligen där man oftast får sovmorgon till framåt åtta, halv nio, så orkar jag sitta uppe med maken och 15-åringen och kolla serier nästan fram till midnatt??? Det är flera decennium sedan det hände? Har också insett att jag inte är så kvällstrött som jag alltid trott, utan det är helt enkelt så att jag är helt slut på kvällarna så det är därför jag är så trött vanligtvis. Det var en häpnadsväckande insikt så här i 40-års åldern! Nu är jag tröttast de kvällar vi haft gäster, det är svinkul och fyller på med en massa av en sorts energi men tar ju också en massa energi på ett annat sätt.

*Fick energi nog för att förnya min ”stil”, det fick bli bl.a. ett par vida jeans (som både man och barn skrattar åt).*

Jag känner mig väldigt mycket lugnare, mer harmonisk och otroligt mycket mer närvarande här och nu. Självklart känner jag mig stressad ibland (nu för tiden kommer det i princip omedelbart som ett tryck över hals/bröst) men jag kan antingen stå ut i det om det är något mindre som ska göras (tex få klart matlagningen om man är mitt i) eller så kan jag gå undan och få lite vila. Förresten, för mig är i princip allt vila som innebär att jag inte behöver planera och projektleda, vilket i och för sig i mångt och mycket är det jag sysslar med här hemma när hela familjen är hemma, vilket är värdelöst. Men det finns också gott om stunder när jag kan gå runt och greja med det jag känner för – fixa i trädgården, slå gräs, sortera lite i garaget och sånt. Och det finns alltid tid för fika och en stund läsning i en bra bok (eller slösurf, det är lite av en akilleshäl och jag försöker låta bli men jäklar vad svårt det är när man börjar).

*Går i trädgården och njuter av allt vackert som ploppar fram* ♥️

Jag är mycket mer medveten om mitt eget mående och mina egna gränser, på ett väldigt bra sätt. Jag har fortfarande ”men” kvar känner jag, huvudräkning, att komma på vad folk heter och mitt minne är lite halvdant. Jag är mer känslig för stress och har fysiskt sett än så länge riktigt dålig tålighet för stress i form av intensiv träning. Kanske blir det bättre, kanske får jag acceptera att det är de skador som uppstått av långvarig stress, vi får väl se.

Helt ärligt, utmattningen var nog nåt av det bästa som kunde hända mig.

Ja, det jag skrev i början stämmer verkligen, men det är också tack vare att jag verkligen tog chansen att se det som en omstart. Att skaffa nytt jobb, att ge mig själv tiden och förstå att JAG var värd att må bättre. Så jag tackar mig själv, jag tackar alla omkring för stöd (en del lite extra, ni vet vilka ni är).

Sist av allt vill jag skicka en extra hälsning till alla de i min omgivning som jag nu ser ÄR (eller som de kanske tror själva, håller på att bli) utmattade. Det behöver inte vara så här, det finns ett superbra liv utan att du har ansvar för alla de sakerna du tror du behöver ha ansvar för, faktiskt så kan det vara något av det bästa du kan råka ut för, att bli utmattad. Jag skriver att det KAN vara det, för självklart kan inte garantera det, men jag tror att om man visar att man faktiskt KAN få det BÄTTRE efter en utmattning så kanske det inte känns som ett sånt oöverstigligt steg? Jag finns här i alla fall, om ni vill ha stöd, fråga nåt eller bara sitta tyst bredvid en stund i lugnet på landet. Vet ni, det kan bli SÅ bra!

*Omotiverad bild på pionvallmo pga så otroligt vacker!*

Perfekt ner till minsta detalj, eller?

5 juli, 2022 / LindaG / 2 kommentarer

Jag känner mig lite trött och vilsen så här ett par dagar in på semestern. Trött är inte konstigt alls efter kassa nätter och en helg på Kolmården, men jag tycker inte om känslan att känna mig ofrivilligt planlös. Jag har ingen ork men framförallt ingen lust till egentligen nåt just nu, och det för mig att må kasst. Inser när jag skriver det att den bästa medicinen är att göra nåt ändå, men vad gör man när det känns trögt 🤷🏻‍♀️

Har just gått och lagt mig och hoppas på en bättre natt, kanske känns allt bättre i morgon. Dessutom är det säkert bara lite depp pga att jag hatar känslan att inte göra något av dagarna… har fastnat i lite dålig scroll med, eller snarare så känns det som kanske insta-flödet blivit helt orimligt? Har man en gammal stuga från sekelskiftet så är den banne mig stylad till perfektion med obskyra loppisfynd och mormorsrosor, hemgjord saft serveras med hemgjort bakverk av en skir, ung kvinna med en omsydd klänning som böljar vackert. Och jag raljerar knappt ens, flödet från så många på Instagram är så välgjort nu för tiden att vilken reklambyrå som helst skulle vara stolt. Vad hände med folks lite halvsuddiga men ändå charmiga bilder av vardagen?

*En vas med luktärt förslår inte långt när prunkande proffs-buketter binds på löpande band i stugorna.*

Nej just det, sova var det ju jag skulle! God natt!, vi får ta detta vidare en annan dag…

En helg på Kolmården

4 juli, 20224 juli, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

I lördags morse firade vi att det var Lukas 12-årsdag, sen satte vi helt sonika honom och Filip i bilen. De visste inte vad som skulle hända – att vi skulle åka till Kolmården, men O visste såklart. Han blev självklart tillfrågad om han ville följa med också, men han var väldigt nöjd över att få en helg för sig själv här hemma och då kunde han också passa Nala. Så, inte förrän vi var nästan framme vid Kolmården gissade Lukas rätt på vart vi var på väg, så vi hade lyckats hålla det hemligt i alla fall.

Det är nog mest jag som är drivande i att någon gång om året besöka en djurpark, det finns säkert 1000 moraliska aspekter men jag känner att det är roligt att få visa barnen djuren och att de får höra om arbete för att rädda dem, och jag tycker att de verkar ha det helt ok i våra svenska djurparker. Vet inte exakt vad det är, men jag tycker det är mysigt på ett avslappnat och liksom långsamt sätt att gå runt i en djurpark, skön omväxling från de mesta andra aktiviteter som är mer fartfyllda.

Eftersom vi dessutom inte har ett smack inbokat till semestern för övrigt så hade jag bokat Bamsepaketet med övernattning på Vildmarkshotellet med, barnen brukar tycka det är lite äventyr att bo på hotell. Kan dock rekommendera att ta någon annan variant på paket – för här fick man inte gå på den vanliga frukostbuffén utan man fick med en frukostpåse med en liten yoghurt och en torr fralla, det var en stor miss. I övrigt var hela vistelsen jättebra!

Vi började med att åka safarituren i gondoler, liiiite jobbigt när man är lite höjdrädd tyckte tant… Men väldigt coolt att åka bland girafferna! Världens jurassic park-känsla med, vi kunde alla lätt se framför oss hur en T-Rex dök upp bredvid vagnen!

Hallå, du behöver väl inte springa efter skatan, kan du inte kolla på de dyra djuren? – kan ha blivit sagt under vistelsen, åtminstone delvis på skämt.

En fördel att vara där i två dagar var ju att man kunde ta sig tid att se de shower man ville utan att känna sig stressad. Vi tittade på elefanter, apor och så delfinshowen såklart (jag vet inte vad det är med mig nu för tiden, blev helt tårögd av den senare???).

Bra ålder att ha med barn i – 12 år gillar fortfarande att leka när ingen ser och 5 år var absolut spot on för många aktiviteter. Dock inget jätteintresse för djuren just… Vi fick i alla fall gå runt som två vuxna, utan att bära barn, vyssja eller mata, det kändes väldigt skönt!

Sen kom vi ju då fram till det som var lite av höjdpunkten och halva anledningen till att jag bokat – Bamse värld! Den fanns inte alls när vi var här för typ 15 (???) år sedan, men den var en positiv överraskning.

Det var inte så himla farligt med folk någon av dagarna så köer till shower och aktiviteter var mycket sällan över 10 minuter långa. Perfekt! Vi hade också ett grymt bra väder med precis lagom värme. Filip gillade Bamse-showen mycket, ifall det inte riktigt syns här!

Också bra åldrar om man har barn som vill åka många saker, så stor att man kan åka med brorsan i många fall och han var som sagt inte för stor för att inte tycka det var kul. Så slapp vi åka åtminstone en del saker som snurrade!

Fast vi åkte såklart en massa med dem vi med.

På kvällen ingick Bamses grillbuffé, jag hade inga höga förväntningar så blev mycket glatt överraskad av en buffë som inte bara var standard utan innehåll goda grönsaksspett, grillad halloumi och en massa annat trevligt, plus givetvis ett gäng barnfavoriter. Dessutom kom Bamse och underhöll i korta små mini-shower, precis perfekt för att barnen skulle hinna äta mellan men inte tappa fokus helt.

Utsikten från hotellet var kanon. Fanns lite bra aktiviteter med, pingisbord, shuffleboard, airhockey och barndisco, mycket tacksamt. Annars var det ganska standard-hotell, inget fantastiskt men heller inget dåligt. Måste för övrigt ge personalen inne på Kolmården ett väldigt gott betyg, de var alla väldigt vänliga och serviceminded, det märktes att det var en tydligt uttalad ”regel” att vara det. Gillar!

Sova på hotell brukar ju vara lite kasst rent allmänt, det kan ha varit så att NÅN snarkade väldigt högt, nån vaknade flera gånger och nån bara hade svårt att sova. Oavsett så var jag så jävla trött dagen efter att jag fick släpa mig fram, med ett humör som tyvärr inte var kanon även om jag försökte skärpa mig så gott det gick. Nåväl, en trevlig start på semestern att komma iväg lite var det i alla fall, nu ska jag bara försöka hitta lite mål och mening i känslan av tomhet när man inte har något vettigt och roligt inplanerat på semestern…

Födelsebarnet var i alla fall nöjd med sin dag! Mest nöjd var han med att han åkte Wildfire två gånger, varav den ena helt själv!

Ett misslyckande

1 juli, 2022 / LindaG / 2 kommentarer

Vi har kommit till en punkt där vi känner att vi måste ta ett tungt och tråkigt beslut, ett som känns som ett riktigt misslyckande. Vi kommer inte att kunna behålla Nala. Det har NOLL att göra med henne som hund, hon är sjukt smidig att ha att göra med i princip i alla lägen och är fantastisk på alla vis (dock synd att många gäster inte får se det då hon blir stressad av gäster och gärna skäller och/eller juckar på dem), men om vi på ett rimligt sätt ska få ihop vår vardag framöver så kommer det inte gå med henne i ekvationen också. När vi skaffade henne var jag inte och hade inte varit utmattad, jag hade ett jobb där jag kunde ta med henne till jobbet (vilket iofs dock blev svårt sen eftersom hon är lite rädd för killar), vi bodde i stan där man kunde åka hem vid lunch osv. Förutom utmattning och flytt så har jag även bytt jobb och det kommer även maken göra efter sommaren. Vi har funderat på alternativ som hundgård eller hunddagis, men tror inte att det blir en bra lösning för henne och löser ändå inte riktigt problemet. Det känns så otroligt tråkigt eftersom hon trivs superbra ute på gården och vi trivs så bra med att ha henne där, men det kommer inte fungera när alla har sina nya jobb och vardagen sätter igång igen.

Självklart känns det som ett misslyckande, speciellt när så många har skaffat ”corona-hund” och sen ångrat sig, men nu är det vad det är och vi kan inte ändra förutsättningarna som nu finns på ett rimligt sätt. Jag känner mig på ett sätt så dum som tänkte att det skulle funka alltid, men jag förstår också att jag inte kan styra hela livet utifrån henne för att det ska funka.

Nästa vecka kommer två familjer för att kika på henne, och det kommer bli jättejobbigt, men vi är väldigt måna om att hon ska få ett bra föralltid-hem. Inte en superbra start på semestern, men vad ska man göra.

Av med hans huvud!*

30 juni, 202230 juni, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Dagarna går och tröttheten består – pga en massa kassa nätter. Men på hemmaplan rullar livet så sakteliga på ändå (och på jobbet med naturligtvis) och där fokuseras just nu insatserna på att få till bevattningssystem för tomater och grönsaksodling. Däremot har det varit lite drama den senaste tiden kan man säga – vi hade ju tänkt ha 3 tuppar till våra 12 hönor (pga det ska bli en osund konkurrens om det är just två tuppar tydligen) och hade därför sparat en svart, en grå och en vit tupp. MEN – jäkla tuppar springer efter de stackars hönorna och tvångsparar sig med dem och minst en tupp jagar även BORT hönorna från mat och vatten – det är inte alls så man vill att en tupp fungerar. Stackars hönorna vågade sig knappt ner från sittpinnarna de senaste dagarna, så häromkvällen fick vi nog och bestämde oss för att ta bort de två tuppar (tyvärr den vackra svarta och den grå) som var mest besvärliga för hönorna. Tekniskt sett behövs ju inte en enda tupp för att man ska få ägg – då blir det i stället en ledarhöna som tar kommando – men vi skulle ju gärna vilja kunna få egna kycklingar med.

*Det hjälper inte att man är vacker om man beter sig som ett arsel…*

Så, de två tupparna ser nu ut som vilken köpekyckling som helst fast lite mindre och de ligger nu i kylen och inväntar tillagning. I hönsgården är det nu ett lugn och hönorna har vågat sig ut i hönsgården igen, det känns väldigt skönt! Det är också skönt att känna att man reder ut att ta hand om situationen själv (eller vi två då).

Så, förutom att nacka tuppar så har vi även testat på en annan sak som känns väldigt ”egen gårds-aktigt”, nämligen att slå med lie! Har en hel del ”buskage” med brännässlor som vi behöver ta ner regelbundet och speciellt i värmen är man inte alltid sugen på att dra på sig hela munderingen med röjsåg/trimmer bara för att ta ner dessa. Min tanke var att det kunde kanske funka med en lie – då kan man bara slå där det behövs och det kräver liksom inga förberedelser eller ens skydd, men jag visste heller inte hur bra det skulle funka så ville inte investera i en dyr lie om det inte funkade alls. Fick i alla fall idéen att kolla med grannen och visst! De hade en som kommit med gården när de tog över den, rostig och dan men vi fick låna en och har nu slipat upp den hjälpligt åtminstone – det var ju jättesmidigt och väldigt roligt att testa att jobba med! Funkar ypperligt på brännässlor och tistlar (de senare verkar dock inte dö av det men får i alla fall ingen chans att blomma).

*Inser att jag har en del att jobba med när det gäller teknik, hahaha! Men det ger sig nog det med!*

Livet på gården fortsätter alltså, och vi tar till oss allt vad vi kan!

*förlåt min galghumor men den underlättar absolut i vardagen. Dessutom kan jag tycka att det är ett passande straff för vilken man som helst som beter sig på det sättet mot kvinnor – eller som får för sig att inskränka en kvinnas rättigheter till exempelvis abort. Tänker inte skriva något eget inlägg i frågan men vill ändå klargöra min syn på det hela.

Pollen och planer

28 juni, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

I dag har jag jobbat kortdag, välbehövligt efter kassa nätter i värmen. Min kropp hänger inte riktigt med i svängarna – men inte så konstigt när det var 12 grader och kall vind förra helgen, 33 grader och sol denna och idag 15 grader och regn? Högsommarvärmen gav en sån skön semesterkänsla (och klimatångest men låt oss ignorera det lite) och även om regnet var extremt efterlängtat nu så tar jag gärna en semester med mer värme och sol sedan tack.

På tal om semester, det här är min sista jobbvecka och det känns skönt – även om det mest varit introduktion på nya jobbet så ligger ändå ett år bakom mig med jobb och utmattning. Vi har extremt få planer för den här sommaren, jag har inte orkat och vågat boka så mycket eftersom vi inte visste hur sommaren skulle bli och vad vi skulle orka med och vi vill heller inte direkt åka härifrån vår första sommar på gården? Lite smått kommer det bli ändå, vi har tex en övernattning med 2 dagar på Kolmården på schemat, men det mesta kommer bli spontana saker. Det vi har som BEHÖVER göras här på gården är målning av två sidor på huset samt alla fönster – sen finns en lång lista på saker som inte nödvändigtvis är akut men som ändå skulle må bra av att göras – som att måla garaget och lite sånt. Men förutom just huset så får allt annat bli på ork och lust, och just precis nu är det lågt på båda, så då sköts bara ”markservicen” med lite vattning och att hålla efter ogräs just i sådderna.

Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här semestern – jag vet ju att jag inte tycker om när dagarna bara försvinner utan att man gör NÅT litet, då blir jag bara stressad och känner inte att jag tar tillvara på semestern. Samtidigt så är ”nåt litet” i mina ögon inte nödvändigtvis större än att bjuda hem nån, åka till nåt gårdscafé eller spendera några timmar vid en sjö, så det är inga stora saker som ska ske – likväl ska ju någon ändå se till att det händer.

Att vi är så trötta just nu beror ju på många saker (dålig sömn, nytt jobb, förkylningar och feber i familjen, värme osv) men en sak som bidrar är helt klart allt gräspollen. De stora killarna är ordentligt allergiska nu som alltid i början av säsongen, och jag känner av det rätt mycket med även om det blivit SÅ mycket bättre med åren. Inte så konstigt att man är allergisk förresten, en kort hundpromenad och jag samlade ihop den här vackra (men såklart allergiframkallande) lilla ”buketten” av gräs. Det är inte värre här än i vårt förra hus, men det är klart att det är mer pollen här än tex mitt i stan.

*Det är ganska roligt att gå och leta upp de olika sorterna gräs! Finns hur många som helst.*

Nu ska jag åka och hämta Filip!

En typ klassisk midsommar!

25 juni, 2022 / LindaG / 5 kommentarer

Först av allt och inte unikt – men WOW vilket väder det var?!? Svettades från varenda por men det var ändå en fantastiskt härlig känsla med riktig sommarvärme! Vi hade ju besök av min bror, hans fru och deras dotter på snart två år, sen körde vi ett tämligen klassisk midsommarfirande för första gången i mitt vuxna liv typ – supertrevligt och här kommer en riktig bildbomb från dagen:

*För det första kan vi väl konstatera att trädgården visade sig från sin allra bästa sida och hade gjort sig fin i midsommarskrud…*

*Jag hade minsann ansträngt mig med och dukat lite fint.*

*Trädgården stod till tjänst med den vackraste av buketter!*

*…och vi hade minsann också ansträngt oss lite grann åtminstone. (Notera längden här på äldsta, det är inte många veckor till jag är längre än honom!)*

*Vi inledde med champagne och jordgubbar, såklart till klassisk midsommarlunch på sill och potatis.*

*Inte dumt med lite firande, orkade aldrig göra nån krans sen men kände mig nöjd ändå!*

*Det lektes lekar i den dallrande värmen – gjorde inget om man blev lite blöt.*

*Vi höll oss i skuggan så gott det gick, både fyrbenta och tvåbenta.*

*Efter lunchen serverades såklart jordgubbstårta (dock med köpta jordgubbar – våra är inte klara än)*

*Vi bjöd på en svalkande jordgubbs- och rabarbermojito som gjordes om till longdrink pga varmt…*

*Supergott och så härligt att bara kunna sitta ute och njuta!*

*Barnen roade sig med vatten i värmen (andra ombytet för dem båda)…*

*Små barn fick ta en tupplur mitt på dagen – det hade vi nog alla kunnat göra i värmen.*

*Till kvällen blev det lite enklare grillat, som padrones, halloumi, fläskkarré och gott somun-bröd.*

*Med en sallad från trädgården, väldigt gott!*

*Kvällssolen mildrade hettan över torrt gräs*…

*Ja hela köksträdgården visade sig faktiskt från sin vackraste sida!*

Visst, ingen stång, inga kransar, men ändå en tämligen klassisk midsommar. Det kändes fantastiskt härligt att ha hela midsommaridyllen här precis där vi bor?! Får fortfarande såna overklighetskänslor när jag tittar ut här hemma! Hoppas ni hade en lika fin midsommar!

Midzzzzzz..ommar

22 juni, 202222 juni, 2022 / LindaG / 5 kommentarer

Herregud vilka trötta veckor det har varit den senaste tiden. Ögonen har gått i kors på dagarna och hemma har det varit väldigt lite ork eller lust att hitta på nåt eller att greja. Är väl någon kombo av att ett nytt jobb tar mer energi än vanligt, gräspollen-allergi och dåliga nätter – kombinerat med konflikter jag skrev om sist. Filip har varit sjuk men var tillbaka på dagis, men nu är han mer hostig och snorig igen så nu fick han vara hemma idag. O och Tobbe har varit hängiga med, förkylda med halsont, så det har liksom gått på sparlåga. Vi har inte ens orkat göra klart foder på fönster och dörr till badrummet, tänkte det skulle varit klart till midsommar men det har verkligen inte funnits lust och ork – så då får det vara.

Ute är det minsta möjliga som gäller, dvs vattning och hålla efter det värsta ogräset i kökslandet för att det inte ska ta över helt. Dessvärre så tvärdog vår nya gräsklippare i veckan, inga felmeddelanden och den laddar inte heller, när vi kollade under ser det ut som det saknas lock där det är ett uttag som troligtvis används för att konfigurera klipparen när den ska levereras – i så fall har det troligen kommit fukt in som förstört nåt. Jävla skit, det är dels bökigt att bara få in på reparation och sen VET jag att det är en jäkla väntetid och leveransproblem om något ska beställas. Vi är liksom 3 i familjen som är ordentligt allergiska mot gräs, att ha en automover närmast huset gör STOR skillnad.

*Har äntligen börjat komma lite tomater åtminstone!*

Men trötthet och att inget blir gjort är helt ok, det är som det är och jag vill helst att arbetet här hemma är luststyrt istället för behovsstyrt – det måste vara roligt annars får det vara så länge.

I morgon är det jobb som vanligt, men sen är det ju MIDSOMMAR! Whop whop! Kan inte fatta att det för en gångs skull ska vara så fint väder med?? Något som också är ovanligt men väldigt efterlängtat är att vi ska ha gäster på midsommar – min bror med familj kommer. Helt plötsligt känns det motiverat och roligt att fixa ett traditionellt midsommarfirande, jag har typ aldrig gjort det innan? Brukar bara vara vi och här är det ingen som bryr sig så då blir det inte så kul att dra i sånt, men på fredag ska vi köra riktigt klassiskt om än opretentiöst firande 😄 Det blir sill-lunch, jordgubbstårta och grillat, med 5-kamp på dagen – riktigt klassiskt alltså. Orkar absolut inte göra nån midsommarstång, men lite fina buketter ska vi väl få till! Nog heller inget av mina barn som vill ha krans (hörde att folk BESTÄLLER kransar hos florist????) så det blir det inte heller då.

Sådär, ett lagom intetsägande inlägg, men kände bara att jag ville skriva lite. Jag hoppas verkligen att ni får en bra midsommar (känner sig någon helt ensam så hör av dig) och att den blir som ni önskar!

Misslyckad frösådd

19 juni, 202219 juni, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Det här har varit en trött och deppig vecka. Främsta orsaken var förra helgen som ju dels bjöd på en massa feber hos Filip (vilket också såklart gav ett gäng dåliga nätter för oss) men även pga en storbråk med snart-12-åringen som drog precis ALL energi ur mig. Det finns inget som är så dränerande som det, man ältar, vänder och vrider, är arg, ledsen och allt däremellan. Helt slut har jag varit, och är lite fortfarande faktiskt, även om det börjar gå åt rätt håll. Sen har ju både make och 15-åringen också blivit sjuka så det har varit rätt dämpat här hemma kan man väl säga. Men nog om det, tänkte i stället ge lite statusrapport för gården.

Jag har glädjande nog efter rätt mycket jobb fått övertaget över ogräset i själva köksträdgården – den delen jag använder för att odla ätbart i. Eller ja, jag måste ju fortfarande vara ute och dra upp åkertistel i princip varje dag, men nu är det i alla fall hanterbart. Tyvärr har i princip INGET jag har frösått tagit sig, det har helt enkelt blivit utkonkurrerat av ogräs tror jag? Några få morötter, några vallmo, men i princip inget annat vilket känns skit. Det som växer nu är kronärtskocka (i tveksam takt dock), lite ärtor av olika slag, rosenböna, 2 squashplantor och sen kämpar några få gurkväxter på i väldigt litet format. Just gurkan verkar jag inte alls lyckas med i år, borde kanske försöka få tag i nån större planta att sätta ut (när jag ska hinna med det vet jag inte) för det är verkligen något jag vill ha. Tack och lov mår i alla fall tomaterna bra, annars hade det känts väldigt deppigt odlingsmässigt! Potatisen ser också ok ut.

*I alla fall upptill! Sen får vi väl se. Blir nog däremot inga redan till midsommar…*

Jag har också fått övertaget över lite perenn-rabatter som växt igen helt, där har jag lagt markduk och täckt med täckbark för att bli av med kvickrot och annat. Det lär väl ta ett par år innan allt dör under duken, men det kvittar lite tänker jag. Tacksam när det blir så himla mycket finare på så kort tid ändå! Har en före-bild som visserligen är från senvintern men ändå, och så lite bilder på nu. Nöjd!

*Ni skymtar den fina ”häcken” av rosa vallmo på bilden ovan med, de är helt fantastiska!*

Vinbär, krusbär, blåbärstry, blåbär, hallon, vindruvor, plommon, äpplen, ev päron (?) och björnbär har annars börjat växa, så sylt, saft och marmelad kommer nog kokas i orimliga mängder framöver om det går som det ska.

Nu måste jag lägga mig, ska ju orka med en jobbvecka och sen midsommar, så det är absolut dags. Kram på er!

Avslutningen

17 juni, 202217 juni, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Hon satt där i kyrkan, ensam mellan två familjer på en hård kyrkbänk. Finklädd i klänning, även om den nog inte var så modern. Längst fram i kyrkan stod just nu femteklassarna och sjöng ”sommar och sol”, hennes mellanpojk var en av dem. Envist hade han hävdat att han visst skulle åka skolbuss till skolan idag trots att hon visat på lappen där det stod att de skulle åka med föräldrarna till kyrkan. Självklart var han inte där när hon hade kommit, så hon fick vända och leta efter honom på skolan, men den stod tom. Runt hörnet såg hon hur en skolbuss lämnade, hon kastade sig i bilen och åkte efter, kanske hade han åkt med barnen på fritids i den? Och ja, mycket riktigt. Hon fick en svart blick av honom när hon gick mot honom för att fråga varför han inte hade åkt med henne, som de andra gjort, och hon vek undan.

De andra familjerna såg lyckliga ut i bänkarna, de flesta kände nog varandra och det var många som småpratade lite tyst i bänkraderna. Hon vet ju, skenet bedrar och alla som sitter här är inte lyckliga. De har inte alla ett lyckligt familjeliv med barn som är snälla mot varandra, en del av dem far enligt statistiken till och med illa. Några i kyrkan är enligt samma statistik hustrumisshandlare, eller missbrukare. Men där hon satt och såg alla sommarfina med tårar i ögonen kändes det verkligen inte så, då kände hon sig bara ensam och misslyckad. Hon tänkte att de för 17 år sedan av en slump gift sig i just den här kyrkan, hon hade aldrig kunnat ana då att hon skulle sitta här på en skolavslutning nu. Hade hon ändå vetat det, så hade hon nog inte trott att hon skulle sitta här med ett barn som kändes som det inte ville ha henne där.

Hon förundrades för tusende gången hur livet samtidigt kunde ha blivit så bra på så många sätt och samtidigt så misslyckat på andra. För tusende gången undrade hon vart det hade gått fel. En sekund senare bannade hon sig själv för att hon ens hade mage att inte må fantastiskt, hon hade ju inte RIKTIGA problem. Alla var friska, de hade jobb, rimligt med pengar och världens finaste gård. Och tre fina pojkar som hon älskade, det var orimligt att känna sig ledsen och misslyckad. Men en känsla är en känsla, och den lyssnar inte alltid på hjärnan.

Efter avslutningen var det uppställning utanför kyrkan för barnen, hon fotade och log mot sonen och fick ett hastigt leende tillbaka. Kanske kunde det bli en bra dag ändå? Men kort därefter kom han och drog henne i armen, nu åker vi, kom nu. Hon sa att de kunde vänta till fröknarna hade fått sina presenter, men hon såg att det inte var någon idé att ta diskussionen. Hon hade förstått redan på morgonen att det här skulle bli en bråkig dag, att någon kunde pendla så fort mellan att vara hur snäll och go som helst till att bli så vansinnigt arg på hela omvärlden det skulle hon aldrig förstå, men det var bara att försöka förhålla sig till.

Idag är en sån dag – i morgon blir en annan dag.