Författare: LindaG

Damned if you do, damned if you don’t

/ LindaG / Lämna en kommentar

Går runt ute i köksträdgården och vattnar nysådda frön och lyssnar på ”i väntan på katastrofen”-podden med Kalle Zackari Wahlström och Patrick Sellman. Tycker inte om just Patrick för jag har extremt svårt för män som lite nedlåtande säger ”så här är det…” i varannan mening och anser att just deras sanning och kunskap är den enda rätta och den som givetvis räknas, men ämnet de pratar om är ju ibland intressant. Eller, det kanske är fel ord för ont i magen är ju vad man får.

Har skrivit om det här lite innan, att det är svårt att både skriva och prata om beredskap för hur man än vänder sig så känner man sig lite dum? Dum om man helt ignorerar sånt som händer i världen och lever på i tron att allt ska vara som vanligt i all framtid, men lika dum på ett sätt när man försöker se till att man har någon form av beredskap för kris ändå – för det känns som man bara lajvar någon form av foliehatts-lek. Alltså landar man aldrig riktigt, inte ens i det där ”mittemellan-läget” utan pendlar snarare hela tiden fram och tillbaka.

Höns är ju kanon i självhushållning, men löser ju liksom inte ALLA problem.

Även just i sammanhanget *kris* så är jag så glad över vår lilla gård, för jag har i alla fall på det stora BÄTTRE möjligheter till självhjälp här. Ja förutom det där med att det går åt en massa bensin för att ta sig någonstans (elbil står på önskelistan men som jag pratade om i går så är det inte alls aktuellt med alla utgifter just nu). Vi har en egen brunn, eget avlopp, snart solceller (vilket inte hjälper om ALLT släcks ner dock) och så tillräckligt med mark för att i teorin vara självförsörjande. Samtidigt så är jag oerhört medveten om att vi inte har de kunskaper som krävs för självhushållning – de som skulle klara sig bäst måste ju vara de bönder som är födda och uppvuxna på gårdar där alla ”hur man gör” sitter i ryggmärgen och inte på en internet-krävande sida (i bästa fall). Vi kan inget om hur man sköter allt så att man verkligen nyttjar mark och resurser, hur man sparar mat utan kyl/frys mm. Eller jo, lite har vi ju såklart lärt oss med åren, jag lär mig ju mer för varje säsong, men jag FATTAR hur lite jag kan, i jämförelse.

EN liten potatisåker klarar man sig ju inte på, om det verkligen går åt skogen.

Det är ju vår ambition att lära oss, både för att man får en sån tillfredställelse i att känna att man kanske kan klara sitt eget behov av grönsaker åtminstone under sommaren, men även för att vi tycker om att lära oss och dessutom känns det bra – utifall att. Ett mål vi har är att båda två kunna gå ner i tid under sommar-halvåret för att ha större möjlighet att vara här och sköta en gård, för att sedan jobba heltid under vinterhalvåret, men vi har inte tillräckligt på fötterna för att vara där än. Alltså är än så länge tiden knapp för sånt som behöver fixas med för att vi ska kunna bli lite mer självförsörjande. SKULLE man dessutom vilja satsa lite mer så behöver vi ju betande djur i våra hagar med, vilket i sig kräver en större insats från oss själva. Jag drömmer ju om två, max tre små Dexter-kossor eller kanske Highland cattle som ska kunna ge mjölk och kött, men det räcker med en snabb googling på jordbruksverkets riktlinjer för nötdjurshushållning för att man ska tappa all ork innan man ens börjat. Samtidigt pratade jag med en kollega idag och vi drömde oss bort på härliga bilsemestrar neråt alperna med vandring, god mat och gott öl – något som inte alls går ihop med djurhållning. Och som jag sa inledningsvis så blir kontentan att man står och stampar med fötterna i varsin verklighet och inte har en aning om vilket ben man ska stå på.

Bild på Highland cattle, lånad härifrån.

Här har jag i alla fall alla möjligheter jag behöver, och bara DEN känslan är ju en lättnad jämfört med tidigare – trots en stor villatomt. Förstår ni dilemmat förresten? Hur tänker och känner just DU? Att det känns skrattretande med all form av ”prepping” eller att man är dum om man inte är åtminstone lite förberedd? Snälla, berätta lite!

I-lands gnäll eller bara vanlig vardag

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag har så himla svårt att skriva här just nu, och jag vet inte varför. Det är som att det samtidigt är helt fullt av snurrande tankar och samtidigt helt tomt i huvudet. Ja och så lite saker jag inte kan skriva om med, som komplicerar det hela. Det hela blir så lösryckt, men kanske hjälper det att bara liksom skriva det som kommer fram i huvudet.

Jag är galet trött just nu, tycker att alla säger detsamma. Det är väl kanske någon vårtrötthet kombinerat med pollen kanske? I vilket fall så gick jag en runda på asecs i dag efter jobbet för att handla lite smycken till stundande bröllop, jättetrevligt att få gå runt i lugn och ro själv en stund, men sen var jag så trött så jag höll på att somna på vägen hem.

Det ska måla och fixas färdigt med, men orkar inte det just precis nu.

Det är ju lite kaos här hemma med, med ett badrum som tar en evighet att bli färdigt då vi bara har några få plattsättare och de är fullbokade. Nu är halva rummet klart – men de blev tvungna att åka ifrån på annat så nu händer liksom ingenting förrän om nästan 2 veckor.

Det har varit en galen mängd utgifter med den senaste tiden förresten, det är ju rätt stressande bara det – speciellt när det är saker man inte vet hur de landar. Vi har badrummet och solpaneler (kommer om någon vecka), två STORA poster som vi tog höjd för i lånet när vi köpte huset, men som alltid finns det ju inga projekt som håller budget utan det är alltid något oväntat som tillkommer. Vår tvättmaskin gick sönder i helgen så vi fick köpa en ny, det är lite jord mm vi har behövt beställa för att få ordning på trädgården, färg till huset och en jäkla massa andra utgifter. AVSKYR när man inte har 100% koll på sånt och just nu har det liksom bara fått rulla på – de utgifter som har kommit har varit helt nödvändiga och är som regel bra investeringar eller sånt vi inte ”kommer undan”, men de kostar ju lika mycket ändå. Svindyr bensin är ju inte heller kanonkul, den kom ju lagom till att vi flyttade ut 3 mil från stan… (Inte för att jag skulle byta mot all bensin i världen, men ni fattar). Det är mycket ekonomi i huvudet alltså.

Vår lilla gård, från en helt annan vinkel, går bara att skymta hus och stall mellan träden

Förresten, nu kom jag nog lite på varför det är så svårt att skriva här nu, eller i alla fall en del av svaret. Jag älskar ju den här gården och är SÅ VANSINNIGT TACKSAM för att vi faktiskt får och har möjlighet att bo här – det är det bästa beslut vi någonsin fattat! Därför känns det dumt att skriva och ”gnälla” om i-landsproblem och vardagssaker – samtidigt som det ju såklart går i perioder att sånt är rätt jobbigt ändå. Det känns bortskämt att gnälla om att ”det är dyrt att renovera badrummet” när det i allra högsta grad inte är något alla i världen eller Sverige har råd att göra, samtidigt som vi ju inte har en sån ekonomi att inte en sån stor utgift är jobbig. Det blir kluvet i huvudet och då kommer det inte ut nåt vettigt här alls….

Vi får väl se om det lossnar lite, nu när jag ändå kom på en del av anledningen?

Värde utan prestation

/ LindaG / 1 kommentar

Vi är ju fem plus hund i den här familjen, och jag kan nog räkna på ena handens fingrar de dagar jag varit själv hemma en större del av dagen sedan vi flyttade hit. Ja i september förra hösten då (fast det var ju innan flytten) när jag var sjukskriven på heltid, men det är ju dels länge sedan och dels så var jag minst sagt inte riktigt mig själv då. Men idag har jag jobbat hemma själv, resten av företaget har varit på företagsdag som då inte involverar en som just sagt upp sig, så i stället för att sitta på ett tomt kontor valde jag att vara här. Väldigt skönt, speciellt när man ska sitta och sortera besiktningspunkter och helst inte vill bli störd. Dessutom så är Filip hos mormor vilket gör att maken hämtar honom efter jobbet och gör lite ärenden innan de kommer hem, O är på scouter och L är hos en kompis – alltså är klockan nu 17:30 och jag har fått vara själv sedan lite innan 08.

Det är ju så jäkla skönt, speciellt när det typ aldrig inträffar. När orken tröt på uppgiften på jobbet så tog jag en paus, torkade lite i köket eller dammsög ett rum, något som skiljer sig från att sitta och sortera saker på datorn liksom. Alltså har jag fått mycket gjort på jobbet OCH sitter just nu i ett ganska rent hem – som fortfarande ÄR rent eftersom ingen kommit hem! Känslan är underbar… Började bli hungrig och passade på att fira denna ovanliga dag med kronärtskocka, lite brynt smör och ett litet glas rosevin. Bara sådär, en tisdag. Jag arbetar aktivt på att förstå att jag inte måste förtjäna att sätta mig och ta en lite lyxigare stund utan att jag kan göra det utan att prestera ett endaste dugg – men visst känns det ändå lite extra gott att sätta sig ner i ett nystädat hus.

Kronärtskocka är en sån där sak jag köper bara för min egen skull, i princip ingen annan i familjen som gillar dem.

Förresten har jag fått min sista sjukskrivning nu förlängd fram till när jag slutar mitt gamla jobb, alltså till 27 maj (om inte försäkringskassan har andra idéer), vilket känns skönt. Nya jobbet är medvetna om min sjukskrivning och jag har förvarnat om att jag kommer vilja vara 25% föräldraledig i början och tills i höst – så jag själv ger mig chansen att komma in i jobbet på ett bra och hållbart sätt. Känslan i det? Stor, avslappnad suck…. Tänk om jag vetat att jag var värd saker utan att prestera nåt i gengäld tidigare.

Nu ska jag avsluta mitt lilla vinglas och läsa en bok i lugn och ro, hoppas du får en minst lika skön tisdag!

Självutveckling

/ LindaG / 1 kommentar

Jag tycker det är så intressant med självutveckling. Att man förstår och växer som människa genom livet, genom erfarenheter man får och saker man upplever – goda såväl som onda. Jag tror däremot att det är lite olika hur mycket man växer, en del känns som de är fast i någon form av mental tonårsfas, några få utvecklas så kraftigt att det nästan känns som de ändrar personlighet totalt, men de flesta hamnar såklart i gråskalan däremellan.

Jag tror att jag är ganska bra på att utvecklas. Det jag skriver här är ju nästan alltid reflektioner över mina egna tankar och sinnestillstånd och det har kanske gjort att jag är väldigt uppmärksam på mitt eget mående och utveckling. Jag är stolt över modiga val jag gjort och steg jag tagit för att komma dit jag är nu, och tror dessutom jag är ganska väl medveten om mina styrkor och svagheter, vilket flera personer i rekryteringsprocesserna (kikade ju såklart på lite olika jobb) faktiskt påpekade. Till största delen tänker jag att det är bra, för det gör ju att jag kan utvecklas vidare genom att bättra på mina bra egenskaper och slipa på de mindre bra. Men ibland kan jag bli lite trött på mig med, på just svårigheten med att bara landa och vara nöjd i nuet – även om utmattningen hjälpt så otroligt mycket på den fronten.

Jag har utvecklat mina foton, även om det inte alls är lika mycket som jag önskat ha tid till. Från detta foto taget med mobilen för 11 år sedan…
….till åtminstone lite finare bilder. Ok, tekniken har ju såklart utvecklats med, har ju ändå bloggat i drygt 11 år.

Ibland är utveckling att veta när man gått fel väg, backa och välja en annan snarare än att bara trycka sig fram på den väg man är nu. Ibland är det att göra något man aldrig gjort förut och ibland är det att göra det man gjort tusen gånger ännu lite bättre. Rätt ofta är det att göra det där som känns läskigt.

Jag tycker det känns så viktigt, för min egen skull, att känna att jag kan ändra mig och utvecklas över tid. Varje gång jag klarar något jag tycker känns läskigt så blir jag lite stolt och vid det här laget känner jag mig mer stolt över mig själv än jag någonsin kunde trott som osäker tonåring (såklart). Jag inbillar mig att det även gjort mig mer ödmjuk inför andra människor och deras erfarenheter, uppgifter på jobbet och allmänt ödmjuk och lite mer respektfull inför andra människor. Det känns gott i magen, förutom när jag tänker bakåt på en väldigt mer fyrkantig och icke-ödmjuk variant av mig själv, då kan jag verkligen ångra att jag inte sett ”hela bilden” utan varit så snabb att döma. Men jag lär mig – och vill lära mig – vilket känns som en väg framåt åtminstone.

Jag kan numer använda en kap- & gersåg utan nån vidare eftertanke, jag kan byta fönster, byta tak, regla och gipsa en vägg, ja jag kan t.o.m. köra en grävmaskin om det kniper – inte bra men det blir i alla fall en grop!

Som jag började skriva så tycker jag att det är så intressant det här med människor och självutveckling. Lyssnade senast i dag på Dumma Människor-podden om vad som gör en person till en riktig tråkmåns, älskar att reflektera lite över forskning som finns och roliga saker de tar upp – det är också ett sätt att utveckla mig själv. Jag är inte världens mest spännande utan nog en väldigt vanlig person, men jag är heller inte en regelrätt tråkmåns är kontentan jag tog med mig från dagens podd. Alltid något!

Ok, det här kan vara mitt mest egotrippade inlägg någonsin, men det blir lite ensidigt när jag vet att det är sällan ni orkar och hinner svara, så då måste jag ändå utgå från mig själv. Men det jag undrar är hurdana ni är? Tänker ni mycket på hur ni gör – inte i bemärkelsen att man är rädd för vad andra ska tycka – utan på hur ni utvecklar er själva? Vad tycker du har utvecklat dig mest? Och har du tips på hur man alltid fortsätter utvecklas? Ni ser, så många frågor… Nu ska jag sluta babbla och göra mig i ordning för att lägga mig – så jag orkar utvecklas lite i morgon också!

It takes a village…

/ LindaG / Lämna en kommentar

…to raise a child. – så finns något gammalt ordspråk som lyder. Eller ungefär att det krävs en by för att uppfostra ett barn. Just nu kan jag verkligen, verkligen sakna en by – det har varit konflikter på alla håll med barnen den senaste tiden. Rätt ofta är det ett barn som det är konflikter med i taget, det är som om de andra liksom väntar in sin tur, men just nu är det verkligen högt och lågt. Från en 5-åring som blev trotsig över en natt till en tonåring som tycker att allt är jobbigt och som behöver vila HELA tiden enligt honom själv, och så han däremellan som är så arg och ställer till med dumheter.

Ska vi bara ta en kort mellanlandning förresten, och konstatera några självklara saker. Jag vet ju att just DU kan hålla två tankar i huvudet samtidigt, men jag älskar såklart mina barn. Dessutom FÖRSTÅR jag dem – till en viss gräns åtminstone. Jag VET att femåringen ska gå igenom den här trotsen och att den betyder att han känner sig trygg med oss. Jag MINNS att man tyckte att ingen fattade nåt och att allt var jobbigt ett tag när man var tonåring. Ok, så moving on – för jag måste få gnälla av mig lite med.

De var ju så goa när de var små? (O och L)

Det känns så hopplöst otillräckligt med bara 2 vuxna när man har tre barn i olika faser som behöver åtminstone 5 olika saker var – från en spark i baken, till rena instruktioner eller vidare till bara en kram. Just nu kan jag verkligen förstå hur skönt det måste ha varit på ett sätt, att ha en hel by där barnen kunde gå mellan och få olika hjälp med olika behov av olika människor, och där det alltid finns någon att leka med som vill göra samma sak som man själv. Nu blir det bara konflikter överallt hela tiden och min ork och mitt tålamod räcker absolut inte till – och jag tycker heller inte att det behöver göra det hela tiden, det hade varit helt orimligt.

Vi är lite olika med, jag hör precis allt vad ungarna gör, direkt när det börjar gå åt ett håll som kommer urarta eller om nån lägger sig i saker de inte borde, medan maken har den avundsvärda förmågan att helt stänga av det. Jag försöker verkligen låta bli att höra, men det är ungefär lika enkelt som att ignorera någon som drar med naglarna över en griffeltavla (nu har jag väl inte superunga läsare, men insåg just att det är en referens som många idag kanske inte förstår?). Just nu känns deras ständiga tjafs som någon som drar med samma naglar rakt över varenda nerv-ände på mig.

Bläh, ville bara klaga av mig lite. Hoppas ni har en bättre helg!

Högt och lågt i påsk

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är påsdagens morgon och det har hittills varit en tämligen spretig påsk. Skärtorsdagen hade ju uselt väder och man kan säga att konflikterna med barnen här hemma duggade lika tätt som regnet. Humöret spillde över på långfredagen och det kyliga vädret matchades av den kyliga stämningen – men nu ska jag sluta skriva i klyschor.

Hönsen är i alla fall lyckliga eftersom de fått komma ut lite nu, ett provisoriskt nät skyddar mot två röda Glador som cirkulerar – det ska bli ordentligt skydd så snart vi hinner. Tre färger är det på dem, grå som på bilden, vit och så svart. Växer gör de helt klart!

Långfredagen blev ändå riktigt produktiv – vi hann få klart badrummet i allt utom att spackla taket, eftersom spacklet tog slut. Ska åka in och köpa mer i dag, så vi får klart det med – sen är det helt färdigt för plattsättning vilket känns oooootroligt bra! Längtar väldigt mycket efter ett eget badrum igen nu.

Påskafton började lite avmätt, men sen blev det så fint väder att jag tror inte nån kunde hålla sig sur. Dessutom dök vår vän grävaren upp och grävde bort jox vid brunnen som behövde försvinna, med en bra påföljd att nu kunde jag även lägga en liten potatisåker där, när det ändå var uppgrävt. I trädgårdslandet finns inte enormt mycket plats för potatis, så det känns jätteskönt att ha ett dedikerat land till detta!

Hittade ett stoooort stenblock med som vi behåller som dekoration. Det ser inte mycket ut för världen det här just nu, speciellt inte på foto, men det kommer bli jättefint!

Eftersom vi hunnit så långt på fredagen i badrummet så var det himla skönt att ta en heldag ute, dessutom i det HELT fantastiska vädret ju! Jag, Tobbe och Filip var ute från morgon till kväll och gick bara in när vi skulle fixa mat, men även de två stora grabbarna var ute rätt mycket.

O och L ägnade sig åt prickskytte med ett luftgevär, det var väldigt populärt!

Jag har snällt nog fått ett stort lass hästgödsel från grannen, så det ska hamna i botten på de stora tomatlådorna jag ska bygga mot ladugårdsväggen. Har även fått fina björkslanor som kommer bli växtstöd, lovar att fota sen för det kommer bli jättefint!

Lite snett nedanför hönshuset ligger en ”bärträdgård” med vinbär, hallon och björnbär. Här börjar det slå ut knoppar nu, vi ska bygga lite stöd för hallonen framöver bara så de inte ”väller ut i gångarna” utan man kan gå här och plocka med sen.

Jag håller på att få lite ordning på landen i trädgården – tex är nästan hela köksträdgården redo för sommarens grönsaker nu :

Men jag håller också på att ta fram de land som nog funnits där när de som byggde huset hade trädgården, det är ganska eftersatt från förra ägarna (iofs inte så konstigt med 4 barn under typ 8 år) och nu skär jag ut kanter och rensar på gräs där jag kan. En del ställen måste jag vänta med att rensa till det har börjat växa lite mer, så jag inte råkar dra bort något som jag vill ha kvar.

Som här, nedanför hönshuset, här kunde jag ana att det varit en halvcirkelformad rabatt, så den har jag plockat fram nu och kan så i om ett tag.

Jag gör inget avancerat, skär bara ner som ett v-format dike runt rabatten för att förhindra gräs från att växa in och för att lite lättare se vart rabatterna är nånstans. Det är en för stor trädgård för finlir, vilket också känns himla skönt? Och för att återgå en kort stund till hönorna, de växer verkligen så det knakar! Ser ut att bli 11 hönor även om det är lite för tidigt för att vara helt säker än, med ett nästan lika stort gäng tuppar (de ska ju inte vara kvar allihop sedan).

Här har vi nog tex en vit tupp – tycker det är lite coolt med deras ben som matchar fjäderdräkten.

Det kommer antagligen bara explodera ute med grönska nu om det blir lite varmare väder. Förutom ett gäng små lökväxter överallt så kan man se tex daggkåpa som börjar grönska under det gamla torra skräpet.

Såg på trädgårdstider att man kan dela den med, det är ju perfekt när jag nu har stora mängder rabatter som ska fyllas på! Men lär inte hinna få klart allt sånt här i år, det blir lite när jag får lust helt enkelt.
Ser ut som det förutom vårlökväxter i miniformat även kommer en del tulpaner. Ska bli så väldigt roligt att se hur de ser ut – allt blir liksom som en liten present från trädgården i år.

Har inte lagt ner så mycket krut på att påskpynta, här hemma är det bara en person som bryr sig (jag) oh vi har ju inte haft några gäster i påsk heller. Men litegrann vill jag ändå ha:

Lite påskris såklart – jag har lyxen att kunna plocka mitt från ett rejält bestånd syrener på baksidan av huset, inne i huset har de slagit ut i stora gröna blad och det känns himla vårigt.
Vår vimpel sätter pricken över i här på gården tycker jag!
Det gick lite hårt åt penseerna när det gick ner mot -10 grader, men de har ändå klarat sig och nu kommer nya fina blommor.

Så, från en mörk och konfliktfylld start på lovet till en tämligen fin fortsättning. Idag ska det som sagt spacklas klart och slipas i badrummet, men i övrigt tänker vi nog mest vara ute och greja – bara för det är så roligt! Och allvarligt talat, när man går runt här nu så är det som en sinnessjuk symfoni av fågelkvitter, många fler sorter än jag någonsin hört på samma ställe – och det är något av de härligaste jag hört!

Det enda bakslaget just nu, förutom att jag behöver köpa mer spackel, är att Filip vaknade med feber och förkylning. Jaja, blir det inte värre än så så är det inte hela världen…

Jag hoppas att ni har en riktigt fin påsk och att den fortsätter bra!

Nytt jobb!

/ LindaG / 3 kommentarer

Nu har jag minsann något roligt att berätta för er, jag har fått ett nytt jobb! Jag har känt att det börjat bli dags att dra vidare och har haft ögonen öppna efter intressanta tjänster nu i vår. Två väldigt olika jobb fångade mitt intresse och jag hade faktiskt turen att kunna välja mellan dessa – en lyx jag aldrig varit med om innan. Det jobbet jag har valt har jag i princip uteslutande valt på magkänsla och för att jag verkligen tyckte om de personer i gruppen jag träffat och även chefen, det kändes som ”hemma” redan första intervjun. Så, vart ska jag ta vägen då undrar ni givetvis andlöst? Jo, till Energikontor Norra Småland (ok, inte det sexigaste företagsnamnet) som ligger under Region Jönköping Län.

Där kommer jag jobba som projektledare, och med ett citat från sidan så är det detta energikontoret jobbar med:

Energikontor Norra Småland är en del av Region Jönköpings län. Vi är en regional motor och en pådrivande kraft för att göra vår del av världen klimatsmart och hållbar.

Vår uppgift är att länet som helhet ska nå sina klimatmål. Framförallt stöttar vi Region Jönköpings län, kommunerna och företagen i vår del av Sverige att ställa om till en hållbar verksamhet och klimatsmart vardag. Det gör vi på flera sätt, brett och smalt, i olika typer av samverkans- och utvecklingssatsningar. Syftet med vår existens är att förändra och förbättra samhället ur ett energi- och hållbarhetsperspektiv.

Text från Energikontoret

Tanken är att jag ska kunna bidra med kunskaper när vi jobbar mot det profilområde som heter ”hållbart byggande och renovering” men även med de andra områdena såklart. Det känns skönt att få lite distans till att vara ”mitt i smeten” i byggbranschen utan att ändå helt tappa kontakten med den.

Har upplev så galet mycket på mitt nuvarande jobb, har en miljon erfarenheter och kunskap som jag plockar med mig.

Jag kommer sluta min nuvarande tjänst lagom till Kristi Himmelsfärds långhelg (om man tar klämdagen ledig) vilket innebär att jag får en långhelg på 4 dagar innan jag börjar mitt nya, det blir nog helt perfekt! På jobbet nu har jag börjat lämna över mitt stora projekt som drar igång i dagarna, jag kommer jobba parallellt tillsammans med en kollega på det en stund tills han har koll. Jag kommer sakna en hel del personer jag jobbat med såklart, men förhoppningsvis kommer vi kanske springa på varandra i andra sammanhang.

En av de roligaste sakerna var när jag fick vara med och snickra på ett bygge, superkul!

Det känns fantastiskt gott i magen det här, och jag är väldigt glad 🙂

Så jävla bra

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag känner att det var längesedan jag skrev om min utmattning nu, och jag skulle vilja sammanfatta lite vart jag befinner mig nu – och kanske hela resan. För hur det nu är, en utmattning blir man inte frisk från i bemärkelsen att man blir densamma som innan, eller i alla fall är det ju inte målet eftersom den personen ju blev sjuk. Men ändå, jag känner mig inte längre sjuk och som jag nu mer ska återhämta mig EFTER en sjukdom snarare än att jag håller på med själva läkeprocessen. Det innebär inte att allt är som vanligt, som sagt är det inget jag eftersträvar, men jo – det går verkligen åt rätt håll.

Eftersom vi alla har ett grymt längt efter sommaren så kommer det bli foton från förra sommaren till det här inlägget.

Jag mår himla bra, måste jag säga. Jag har ju haft tur som inte varit deprimerad under min sjukskrivning utan möjligen bara stundtals deppig när det känts motig. Vet inte om det är min fundamentalt positiva inställning till livet som låtit mig må psykiskt bra hela tiden, eller om det är för att jag verkligen och genuint känner att jag hade inte kunnat göra något på ett annat sätt – vilket gör att jag inte känt mig dålig eller sämre för att jag inte klarade mitt jobb i den situationen som var. Vår gård har också varit en starkt bidragande anledning till att jag mår så bra, för även om själva flytten och försäljningen var pissjobbigt så är det här min fristad – här är det så otroligt rofyllt och jag har 1000 saker att göra om jag vill – och som GER energi. Att inse att det är viktigt att faktiskt göra saker som fyller på mina egna batterier har varit en sån där sak som har tagit tid att verkligen förstå.

Allt har inte varit lätt, absolut inte, och en av de svåraste sakerna att acceptera är väl att jag har ett värde även om jag inte presterar något särskilt för stunden, och att jag är värd att göra saker för min egen skull och kan vila utan att först ”förtjäna det”. Men jag lär mig, och sakta går det åt rätt håll. Jag kommer absolut göra misstag, ta i för mycket eller boka in för många saker – då kommer det bli som i helgen att jag blir mentalt ”bakis” i några dagar. Att lära sig planera in vila före och efter ansträngningar utöver det vanliga är en sak som jag även i fortsättningen ska lära mig att jobba med t.ex., bland mycket annat såklart.

En sak jag verkligen inte var beredd på var det otroliga stöd jag känt, från nästan alla jag känner. Så många har kommenterat att de är, har varit eller känner folk som är utmattade, och jag har fått så himla mycket välvilja och önskningar att jag ska ta det lugnt och ta hand om mig. Ett oväntat stöd dök upp från en gammal träningskompis, som jag inte hade en aning om att han varit utmattad, han kom med mycket stöd och bra råd och det har betytt mycket. Mina hantverkare och underentreprenörer har också visat så väldigt mycket omtanke, det värmer verkligen – speciellt när det är folk som inte på något sätt ”måste” visa omtanke.

I slutet på april går min sjukskrivning ut, och om den ska förlängas innebär det att jag måste göra en ny utredning igen. Jag tänker att jag nog inte orkar ge mig in i det igen, utan kommer istället ta föräldraledigt till i höst på 25% för att i lugn och ro ge mig själv en extra möjlighet att verkligen landa med fötterna på jorden. En present bara till mig själv, liksom, som en klapp på axeln för allt jag gått igenom. Och VAR jag ska landa på fötterna – det lovar jag att berätta mer om i morgon…

Fatta att det snart är dags för vårkvällar med en mättad doft av syren, fyllda med fågelkvitter….

Med den teasern (förlåt, men det blir för långt om jag ska skriva om allt nu) så vill jag bara konstatera att den här utmattningen och det senaste året har varit det bästa som kunde hända mig. Jag har hunnit i fatt mig själv och fått en möjlighet att tänka om och prioritera om mitt liv, att uppskatta nuet (förlåt för klyscha men det är nästan oundvikligt), att förstå att en rimlig prestation är bra nog och att jag faktiskt är värd nåt bara som jag är – allt det är saker som jag verkligen förstått i år. Jag känner mig bergsäker på att jag är en bättre människa idag, om inte annat för mig själv – och det är banne mig inte fy skam. Jag tänker fortsätta på den inslagna banan, att ta hand om mig själv och vara snäll mot mig själv utan att sluta utvecklas, så nu kan det bara bli bättre!

Bakishelg

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det har varit en väldigt intensiv vecka på många olika sätt, så idag känner jag mig absolut mentalt bakis. Ja ok, en gnutta vanligt bakis med, eftersom vi firade en sak som jag ber att få återkomma om, med att dela en flaska champagne till gårdagens plockmat.

Mums!

Vi har varit tvungna att komma framåt med badrummet vilket har resulterat i en hel del hemmajobb kvällstid den här veckan. Nu skiljer det sig ju tämligen markant att gipsa vårt badrum mot vad man gör på jobbet, så på så sätt är det ingen ”fara”, men man blir ju ändå trött av att vara igång långt in på kvällen. Men – nu är gipset uppe förutom i fönstersmyg – och ett första lager flytspackel täcker golvet. På måndag blir det det avslutande lagret med flytspackel, sen tätskikt och sen är det äntligen dags för plattsättning, vet inte än exakt när bara för det beror på när plattsättarna kan komma ifrån. Det börjar verkligen bli efterlängtat med ett till fungerande badrum nu kan jag säga, ett badrum på 5 pers är inte kanon.

På jobbet har det varit mycket med, många saker som ska klaffa och som dyker upp när vi börjar med arbetet inför fönsterbyte, så även det har tagit på krafterna. I torsdags träffade jag vänner ute på middag – så otroligt välbehövligt och utan den energikicken hade jag varit mycket tröttare nu. Och så den här sista grejen då, förlåt om jag håller er på halster, men jag kommer berätta mer i veckan – en väldigt, väldigt rolig sak, men den har också krävt lite energi även om den också gett massor. Kort sagt en turbulent vecka!

Inte ens vädret har ju varit lugnt, eftersom vi hade bytt till sommardäck på ena bilen har vi fått pussla och jobba hemifrån en del för att kunna dela på den bilen som haft vinterdäcken kvar – men fy vad motigt det varit med den jäkla vinter-väderleken som legat över oss i veckan. Nu längtar man ju nåt vansinnigt efter lite värme, vårsol och grönska, inte isande vindar, snö och kyla!

Efter detta så förstår ni kanske att det kommer bli en extremt lugn helg, mest blir det bara vila och lite TV-spel tror jag. Idag har Filip varit lite hängig med, men vi tror det är för att vi alla fyllde på TBE-vaccin i går eftermiddag. Gnälligt har det i alla fall varit – i hela familjen för den delen, så vila gör oss nog gott. Det ska också bli väldigt, väldigt skönt med långhelg nästa vecka, vi har inte minsta antydan till planer så vi får väl se vad det blir för påsk. Ha det gott nu hör ni, och ta hand om er!

Svart blir grått

/ LindaG / Lämna en kommentar

Den här helgen har ägnats åt att byta badrumsfönster. Eftersom vi ska göra om badrummet kände vi att det var läge att byta det fönstret nu, de övriga fönstren klarar några år till men just här känns bättre att få ett nytt när vi nu ska kakla om. Det är lite skrattretande att det ska ta två personer en helg och mer därtill att byta ett enda fönster, när jag räknar med att mina hantverkare byter ungefär 8 på en dag, men när det är en ny sak för oss och man samtidigt ska reda med tre barn, hund OCH åka in i två omgångar till stan för att köpa sånt vi behöver – då är det ju inte så konstigt att det tar tid.

Så här såg det ut när vi bänt bort gamla fönsterfoder, innan vi bytte fönster

Kapade nya fönsterfoder och grundmålade dem innan vi satte upp det, men ett råkade jag fasa av lite för mycket så det ska jag göra om och måla igen, så ni får ingen ny bild idag. Fönsterbytet gick bra annars, det tog lite tid att komma på hur det gamla satt fast bara. Återigen märks hur välbyggt och ordentligt gjort huset är och det känns ju himla bra! Tar bara lite längre tid när man ska göra om nåt, men hellre det.

Ville komma åt att måla precis runt fönstret med innan vi satte nya foder, men vi bestämde oss för att inte ta svart slamfärg igen utan en grå. Det blir liiite mjukare än den svarta tycker jag. Just nu blir det ingen enorm skillnad, men det är för hela huset behöver målas (sommarens projekt) och just nu ser lite dassigt ut. Nedan ser ni när jag målar med det grå precis runt fönstret, och det svarta, slitna bredvid.

Och en närbild från när det börjat torka.

Det syns väldigt väl vilket behov det finns att måla huset, men ser man hela huset på lite håll märks det knappt. Lovar nu ska få en bild på utsidan när jag orkar göra en ny foderbräda över fönstret och dessutom köpt nya bleck och plåtar, men det dröjer nog till nästa helg eftersom tiden i veckorna är knapp. Kul ändå att ha gjort hela momentet själva, skulle vi byta fler fönstret nu skulle det såklart gå mycket snabbare, nu när vi vet hur man gör. Kram på er!