Bröllopsbilder!

Nu har jag hunnit få brudparets tillåtelse att dela lite mer bilder – kom ihåg att jag bara var en hobbyfotograf lite vid sidan av, därför är de flesta bilderna inte riktade mot mig. Men ändå, man vill ju visa det fantastiska brudföljet, så här kommer de!

Först var det fotografering av bla ”first look” i Rosariet (nytt för tant här, men man fotar när de ser varandra i bröllopskläder för första gången?)
Hela vackra familjen samlad!
Sen några foton utanför och inne på Galleri Tegel.

Måste avsluta med den här bilden, för den speglar verkligen den fantastiska glädjen de kände över att äntligen få gifta sig med varandra!

Återigen tack, och känner du brudparet så är hela blogginlägget fritt fram att dela 😀

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Det var en fantastisk dag i går! Från att jag vaknade till det att vi gick och lade oss klockan 02:45 (!!!!!) på vårt rum på Stora Hotellet så var det så himla roligt! Världens vackraste brudpar såklart!

I dag är jag såklart sjukt trött och dessvärre börjar jag känna mig förkyld med, får se om det bara är allergi eller om det är något som kommer krypande här nu. Ville bara dela med mig av ett par bilder, men jag börjar bara med de på mig och oss tills brudparet fått alla sina bilder själva. De hade ju en riktig fotograf, jag hobbyfotade bara lite vid sidan av och sånt som hände under dagen.

Vigseln ägde rum i Rogberga kyrka, och sedan var bröllopsfesten på…
…fantastiska Galleri Tegel!
En så vacker bukett, till en så vacker brud!
Tack snälla för all pepp, jag kände mig också fin till sist ❤
Så väldigt trevlig och rolig fest det blev!
En liten, liten tjuvkik bjuder jag på så länge ❤

Nu är klockan snart nio och jag ska absolut gå och lägga mig (har redan sovit i soffan ett par timmar idag). Tack för det fantastiska förtroendet att få vara din tärna och tack för att vi hade det stora nöjet att få dela er bröllopsdag!

Dumheter

När man är 43 år så borde man vara klok, självsnäll och självsäker. Jag är det ganska ofta, men så kommer ett bröllop där man ska vara lite extra fin i en superfin klänning och sen står man där och provar och provar och tänker att det hade varit så mycket finare om jag bara hade varit lite smalare. Ungdomens självförakt trycker sig på och blir till en jobbig massa i huvudet, det jag jobbar så himla mycket med att trycka undan. Eller har jag det? Kanske har jag bara undvikit sammanhangen där jag känt mig som mest att jag inte duger? Ute på gården är det ingen som bryr sig, minst av allt jag själv, där går jag i shorts och en gamma ful tröja och sätter upp håret i tofs fast det inte ser klokt ut. Kanske har jag bara lurat mig själv att jag inte längre bryr mig om hur jag ser ut genom att befinna mig i sammanhang där det är viktigare att klä sig funktionellt och bekvämt. Och likt tidigare i livet spenderar jag inte de närmsta dagarna med att äta nyttigt och kalorisnålt (usch vilket hatord det är) utan snarare på att trycka i mig trygghetsgluten för att döva rösten i huvudet som tycker att jag borde kunnat så mycket bättre, vilket i sin tur ger näring åt självhatet och föraktet för att jag inte kan vara lite smalare.

Dumheter, det är vad det är.

Men inte hjälper det alltid att jag vet det, när huvudet tar ett eget kommando och går in i gamla hjulspår. Men jag ser er, dumma tankar, och jag jobbar hårt för att inte låta er ta överhanden. Skäms på er!

När man tittar nära…

Det blir inte lika ofta jag skriver här just nu – det är helt enkelt för mycket jag vill (och en del jag behöver behöver) göra, så hela eftermiddagarna och kvällarna går åt till ”gårdsarbete” Var ute på inspektionsrunda nyss, och gurkorna verkar inte ha överlevt den kalla natten dessvärre, även några bönor kämpar lite väl hårt. Tror det var t.o.m. nån minusgrad här när det var som kallast… Nu är ju både gurka och baljväxter ganska snabba att få upp, så det löser sig ändå med lite nya fröer. Förresten så är stalltaket klart med sina solpaneler nu, vi inväntar bara nån strömriktare (kan säga fel) för att koppla på dem så de producerar el åt oss – skönt! Det innebär med att marken söder om stallet nu är fri, så närmst på schemat står att bygga odlingslådor för tomaterna där.

Måste som vanligt nypa mig i armen när jag går runt här, och i går kväll plockade jag med kameran ut för att försöka förmedla lite av allt magiskt… Kolla här!

I rabatten blommar ljuvliga små, rodnande tulpaner tillsammans med de vita pärlhyacinten.
Äntligen har jag en magnolia – en hybridmagnolia om jag googlat rätt!
Överallt finns en massa vackra buskar som blommar, de flesta i vita oansenliga blommor – men i tusental.
Fantastiska, vita narcisser är inne på sista blommorna.
På de stora, gamla äppelträden är knopparna sådär precis färdiga att börja slå ut.
Den vackra jättedaggkåpan återfinns lite varstans…
…och överallt på kullarna finns de här otroligt näpna små blommorna!

Så otroligt många vackra små detaljer att upptäcka, i detta hav av lantlig idyll! Att få med hela vyerna och omgivningen är så frustrerande på kort, för det blir inte alls sådär vackert som det är i verkligheten – men detaljerna, när man kryper nära, de är lättare att förmedla vidare!

Flärdfulla förberedelser

Om en vecka är det bröllop – och jag ska ju vara tärna. Ser så väldigt mycket fram emot detta, det är verkligen inte ofta man går på bröllop och tärna har jag aldrig varit! Har införskaffat en söt liten kuvertväska (det ingår INTE i min normala garderob), lite smycken och så nån tejp som ska funka istället för BH då ryggen på klänningen inte är så BH-vänlig. Det sistnämnda ska bli intressant att testa, jag är ju inte direkt 20 så vi får väl se hur det funkar på en medelålders kvinna med 3 barn, hahaha! För övrigt pågår lite allmän prepping med att färga håret och grunda med lite välbehövlig BUS. Har däremot inte hittat några skor som är sköna OCH som går att använda resten av sommaren, så det får bli ett par gamla – om än nu väl uppfräschade. Det kan verkligen behövas lite fest och glamour nu känner jag!

Det är 1½ vecka kvar på mitt gamla jobb, så jag har börjat tömma, städa av projekt och lämna över projekt till mina kollegor. Alltid en ganska skön känsla ändå… Drömde faktiskt att jag började mitt nya jobb nu i natt, det var inte en sån där skräckupplevelse som man tänker man kan drömma om, utan rätt trevligt – förutom den detaljen att jag inte på några villkor kunde komma på namnen på mina kollegor. Förmodligen en sanndröm då, jag är ju hopplös på namn. Och himla hopplös på att komma ihåg folk när jag ser dem i ”fel” sammanhang tydligen, vet inte hur många gånger nån hälsat glatt på mig och sen fått påminna om var vi känner varandra ifrån. Det är så himla pinsamt, för då verkar det ju som att man är ointresserad, men det fastnar liksom bara inte?

Nog med svammel, för övrigt blir det mest gårdsfix den här helgen, baljväxterna ska ut i landen och det behöver rensas, vi ska fixa till gräsmattan, dra slingor för gräsklipparen osv… Kommer nog gå fort den här helgen med… Står faktiskt kvar på jobbet just nu, det är träning kl 15 och jag hade inga ärenden att göra innan dess. Eftersom jag bara kommer jobba 75% till en början på nya så hoppas jag kunna vara med på fredagsträningen framöver med, den är så rolig 🙂 Är däremot stel som en 98-årig valross i ryggen just nu från ett tungt pass i går, men det kan ju också bli bättre med lite träning.

Hoppas ni får en bra helg!

Yoghurtpannacotta och tips för buffébordet

Pannacotta kan ju kännas väldigt fet och mastig, men gör man den med grekisk yoghurt i basen blir den istället bara len och krämig. Jag gör den ofta som dessert, den går att variera med olika toppings i oändlighet och den är perfekt att göra i förväg – den går faktiskt göra flera dagar innan den ska serveras bara den står i kylen täckt med plastfolie, och så dekorerar du vid servering.

Oavsett sort och vilken topping man väljer på så SER pannacotta alltid väldigt lyxigt ut!

Vill man ha den på buffébordet kan du antingen göra som jag och rota fram diverse småglas och gamla (små) kaffekoppar, eller så kan du köpa små dessertformar i plast. Man behöver inte så mycket dessert på ett buffébord, men något sött till kaffet är ju gott. Nu till möhippan gjorde jag det extremt enkelt för mig och gjorde pannacottan dagen innan, sen toppade jag med (denna gången hemkokt) plommonmarmelad och precis vid servering strödde jag över lite köpt granola för krisp. Den senare kom dock inte med på bild, då var det lite mycket annat att tänka på.

Pannacotta på grekisk yoghurt – 8-20 portioner (beroende på storlek såklart)

1 stor burk grekisk yoghurt (jag gillar arlas bäst, med svensk mjölk)
5 gelatinblad*
ca 175-200 g florsocker
2 msk vaniljsocker
2,5 dl vispgrädde

*om man vill kan man ge pannacottan en ton av citron, mycket gott. Då tar du zest och saft från en citron – men öka på med ytterligare ett gelatinblad!

Valfri topping kan tex vara lite marmelad eller sylt, gele gjord på saft och något krispigt, typ frön eller granola.

Lägg gelatinbladen i kallvatten i 5 minuter. Blanda yoghurt med florsocker och vaniljsocker. Koka upp grädden, dra den sedan från värmen och lägg i de urkramade gelatinbladen. Rör noga ner i yogurten, häll upp i formar och ställ i kylen med plastfolie över. Låt stå MINST 4 timmar, men helst över natten.

Det här är små romprovningsglas! Använde även mormors gamla kaffekoppar, de är perfekt i storleken.

Jag är ingen expert på buffémat som så, men jag tycker att man kommer så himla långt med ganska enkla saker. Köp lite goda fröknäcke och bryt i bitar, lägg till lite ”ostkex” och ställ fram en ordentlig ostbricka och en med chark. Komplettera med lite torkad och färsk frukt, lite oliver och kanske lite inlagda smågurkor och vitlöksklyftor. Här är en superbra bas – ska det vara mingel är det fullt tillräckligt men ska det vara middag så komplettera med en stor potatissallad, kanske en långpanneomelett och lite rostbiff så har du en buffé som kräver minimalt med insats dagen den ska serveras. Hela nyckeln är att lägga en gnutta tanke när du lägger upp sakerna, så ser allt väldigt lyxigt ut trots att det är enkelt!

Ostarna behöver inte vara någon svindyr variant, det här är vanlig ädelost och blå castello ihop med lite tärnad gruyere och så torkad frukt. En brie hade kompletterat med.
Det är kul att bygga lite på höjden och välja något annorlunda att lägga upp på, här blev det ett tårtfat med salami.

Nä, vi avslutar med en till ostbild – för det finns inget bättre eller? MUMS!

Frihet åt alla

Igår var en oväntat produktiv dag, trots att jag var trött i huvudet från möhippan. Men vädret var ju soligt även om det kompletterades av en rätt kall nordanvind, och det stod 9 buskar i små krukor i trädgården som behövde planteras – så hjärnan fick absolut vila men kroppen fick jobba lite. Grymt skön kombo, så befriande att bara låta huvudet fladdra runt mellan olika tankar medan man gör något arbete som inte kräver en mental insats.

Buskarna som skulle planteras var 6 blåbärsbuskar, 2 blåbärstry och en taggfri krusbärsbuske – här finns ju hallon, vinbär, vindruvor, havtorn, björnbär och i princip alla bärbuskar förutom just blåbär. Och blåbär är ju typ den godaste? I alla fall, tanken är ju att vi ska köpa ett tunnelväxthus typ nästa år, men vi har förberett med lite plintar och grunden redan för att det inte ska bli så himla mycket jobb då (enligt folk som köpt det är det tydligen en regelrätt pest att montera ihop). Utmed ena långsidan så har jag tänkt mig att vi ska ha just blåbärsbuskar, så där har de fått sitt nya hem nu. Känner mig supernöjd och hoppas bara att de alla tar sig ordentligt.

Skir grönska! Förresten, vägen ni det här går ner till vårt stall, men inte vidare, det är alltså ingen väg där nån annan kan köra utan inne på vår mark. Vet att en del undrat, men det är alltså noll genomfart vilket är såååå befriande!
Från groventrén kommer man ut till den här vyn (ja det är ju inte alltid maken står där och gräver dock 🤣). Köksträdgård och grund till växthus syns här, och till höger vår äng.

Nu börjar det också bli riktigt, riktigt grönt här ute! Var inte riktigt beredd på att vi skulle ligga ungefär en vecka efter stan (Jönköping) i grönskan, men så verkar det vara. Men nu så! Det är små bladknoppar överallt och äppelblom som är precis i startgroparna för att börja blomma. Jag går runt varenda dag och hittar nya saker jag inte känner igen – tyckte jag hade lite koll på trädgårdsodling, men jag får nog backa där och inse att det är HUR mycket växter som helst som jag inte känner igen.

Tror det kan vara en hybridmagnolia?

Idag är vi hemma jag och Filip, han vaknade snorig igår och utvecklade under dagen en sån där riktig förkylning. Ingen feber, men näsan rinner oavbrutet så idag och troligen i morgon blir det vab. Är riktigt trött, vad är det med (mina) barn till att bli så jäkla arga för att de är snuviga på nätterna? Blir ju inte mindre snorig när man vrålar rakt ut…

Förresten, nu går Nala ute samtidigt som hönorna får ströva lite fritt – och det går SÅ bra?! Oroligt skönt, för då kan alla få strosa runt här som de vill, är ju det man vill att både höns, hund och människor ska känna!

De är lite försiktigt nyfikna på varandra både fjäderfä och hund.

Har precis tagit en kopp kaffe och Filip har satt sig i soffan med paddan en stund så nu ska jag bara sova lite middag tror jag bestämt. Kram på er!

Möhippa!

I går så kidnappade vi min äldsta (alltså sedan längst tillbaka) kompis Madde som ska gifta sig om två veckor. Naturligtvis är det ingen överraskning att det BLIR en möhippa och dagarna är ju inte oändliga där den kan äga rum, men jag tror i alla fall vi lyckades överraska henne LITE när vi kidnappade henne på parkeringen vid Ica Maxi. Första stop blev Escape House i stan – himla roligt och klurigt!

Är ju inte många som lyckas se snygga ut i de här attiraljerna, men den här donnan bär upp dem OCH lyckas se snygg ut i dem!

Efter en timmes klurigheter bar det av hem till mig, för lite gissningslek, snacks och allmänt häng. Tiden gick väl fort – vi fick himla bråttom sen när vi skulle göra oss klara för kvällens sista stop!

Lite plock och rabarbersangria (rekommenderas varmt) så att det inte BARA skulle vara bubbel som skvalpade runt i magen.

Sista stoppet (det fanns ett par som kunde tänka sig att gå vidare, men vi var några inklusive undertecknad som absolut inte orkar oss vidare) blev till Brasseriet där vi njöt av deras egen 5-rättersmeny. Riktigt mumsigt, och fortsatt vansinnigt trevligt med massor av babbel om högt och lågt.

Häftigt ändå, vi har känt varandra sedan vi var 10 år, vilket alltså innebär 33 år?!? Inte illa!

Idag är jag trött men faktiskt bara socialt bakis, man vet aldrig nu för tiden hur det ska slå riktigt. Trött i huvudet i alla fall, speciellt av allt sorl på en fullsatt restaurang, och ovanan att träffa en massa folk man inte känner jätteväl. Hade i vilket fall en fantastiskt trevlig kväll, nu längtar jag SÅ efter bröllopet med!

Damned if you do, damned if you don’t

Går runt ute i köksträdgården och vattnar nysådda frön och lyssnar på ”i väntan på katastrofen”-podden med Kalle Zackari Wahlström och Patrick Sellman. Tycker inte om just Patrick för jag har extremt svårt för män som lite nedlåtande säger ”så här är det…” i varannan mening och anser att just deras sanning och kunskap är den enda rätta och den som givetvis räknas, men ämnet de pratar om är ju ibland intressant. Eller, det kanske är fel ord för ont i magen är ju vad man får.

Har skrivit om det här lite innan, att det är svårt att både skriva och prata om beredskap för hur man än vänder sig så känner man sig lite dum? Dum om man helt ignorerar sånt som händer i världen och lever på i tron att allt ska vara som vanligt i all framtid, men lika dum på ett sätt när man försöker se till att man har någon form av beredskap för kris ändå – för det känns som man bara lajvar någon form av foliehatts-lek. Alltså landar man aldrig riktigt, inte ens i det där ”mittemellan-läget” utan pendlar snarare hela tiden fram och tillbaka.

Höns är ju kanon i självhushållning, men löser ju liksom inte ALLA problem.

Även just i sammanhanget *kris* så är jag så glad över vår lilla gård, för jag har i alla fall på det stora BÄTTRE möjligheter till självhjälp här. Ja förutom det där med att det går åt en massa bensin för att ta sig någonstans (elbil står på önskelistan men som jag pratade om i går så är det inte alls aktuellt med alla utgifter just nu). Vi har en egen brunn, eget avlopp, snart solceller (vilket inte hjälper om ALLT släcks ner dock) och så tillräckligt med mark för att i teorin vara självförsörjande. Samtidigt så är jag oerhört medveten om att vi inte har de kunskaper som krävs för självhushållning – de som skulle klara sig bäst måste ju vara de bönder som är födda och uppvuxna på gårdar där alla ”hur man gör” sitter i ryggmärgen och inte på en internet-krävande sida (i bästa fall). Vi kan inget om hur man sköter allt så att man verkligen nyttjar mark och resurser, hur man sparar mat utan kyl/frys mm. Eller jo, lite har vi ju såklart lärt oss med åren, jag lär mig ju mer för varje säsong, men jag FATTAR hur lite jag kan, i jämförelse.

EN liten potatisåker klarar man sig ju inte på, om det verkligen går åt skogen.

Det är ju vår ambition att lära oss, både för att man får en sån tillfredställelse i att känna att man kanske kan klara sitt eget behov av grönsaker åtminstone under sommaren, men även för att vi tycker om att lära oss och dessutom känns det bra – utifall att. Ett mål vi har är att båda två kunna gå ner i tid under sommar-halvåret för att ha större möjlighet att vara här och sköta en gård, för att sedan jobba heltid under vinterhalvåret, men vi har inte tillräckligt på fötterna för att vara där än. Alltså är än så länge tiden knapp för sånt som behöver fixas med för att vi ska kunna bli lite mer självförsörjande. SKULLE man dessutom vilja satsa lite mer så behöver vi ju betande djur i våra hagar med, vilket i sig kräver en större insats från oss själva. Jag drömmer ju om två, max tre små Dexter-kossor eller kanske Highland cattle som ska kunna ge mjölk och kött, men det räcker med en snabb googling på jordbruksverkets riktlinjer för nötdjurshushållning för att man ska tappa all ork innan man ens börjat. Samtidigt pratade jag med en kollega idag och vi drömde oss bort på härliga bilsemestrar neråt alperna med vandring, god mat och gott öl – något som inte alls går ihop med djurhållning. Och som jag sa inledningsvis så blir kontentan att man står och stampar med fötterna i varsin verklighet och inte har en aning om vilket ben man ska stå på.

Bild på Highland cattle, lånad härifrån.

Här har jag i alla fall alla möjligheter jag behöver, och bara DEN känslan är ju en lättnad jämfört med tidigare – trots en stor villatomt. Förstår ni dilemmat förresten? Hur tänker och känner just DU? Att det känns skrattretande med all form av ”prepping” eller att man är dum om man inte är åtminstone lite förberedd? Snälla, berätta lite!

I-lands gnäll eller bara vanlig vardag

Jag har så himla svårt att skriva här just nu, och jag vet inte varför. Det är som att det samtidigt är helt fullt av snurrande tankar och samtidigt helt tomt i huvudet. Ja och så lite saker jag inte kan skriva om med, som komplicerar det hela. Det hela blir så lösryckt, men kanske hjälper det att bara liksom skriva det som kommer fram i huvudet.

Jag är galet trött just nu, tycker att alla säger detsamma. Det är väl kanske någon vårtrötthet kombinerat med pollen kanske? I vilket fall så gick jag en runda på asecs i dag efter jobbet för att handla lite smycken till stundande bröllop, jättetrevligt att få gå runt i lugn och ro själv en stund, men sen var jag så trött så jag höll på att somna på vägen hem.

Det ska måla och fixas färdigt med, men orkar inte det just precis nu.

Det är ju lite kaos här hemma med, med ett badrum som tar en evighet att bli färdigt då vi bara har några få plattsättare och de är fullbokade. Nu är halva rummet klart – men de blev tvungna att åka ifrån på annat så nu händer liksom ingenting förrän om nästan 2 veckor.

Det har varit en galen mängd utgifter med den senaste tiden förresten, det är ju rätt stressande bara det – speciellt när det är saker man inte vet hur de landar. Vi har badrummet och solpaneler (kommer om någon vecka), två STORA poster som vi tog höjd för i lånet när vi köpte huset, men som alltid finns det ju inga projekt som håller budget utan det är alltid något oväntat som tillkommer. Vår tvättmaskin gick sönder i helgen så vi fick köpa en ny, det är lite jord mm vi har behövt beställa för att få ordning på trädgården, färg till huset och en jäkla massa andra utgifter. AVSKYR när man inte har 100% koll på sånt och just nu har det liksom bara fått rulla på – de utgifter som har kommit har varit helt nödvändiga och är som regel bra investeringar eller sånt vi inte ”kommer undan”, men de kostar ju lika mycket ändå. Svindyr bensin är ju inte heller kanonkul, den kom ju lagom till att vi flyttade ut 3 mil från stan… (Inte för att jag skulle byta mot all bensin i världen, men ni fattar). Det är mycket ekonomi i huvudet alltså.

Vår lilla gård, från en helt annan vinkel, går bara att skymta hus och stall mellan träden

Förresten, nu kom jag nog lite på varför det är så svårt att skriva här nu, eller i alla fall en del av svaret. Jag älskar ju den här gården och är SÅ VANSINNIGT TACKSAM för att vi faktiskt får och har möjlighet att bo här – det är det bästa beslut vi någonsin fattat! Därför känns det dumt att skriva och ”gnälla” om i-landsproblem och vardagssaker – samtidigt som det ju såklart går i perioder att sånt är rätt jobbigt ändå. Det känns bortskämt att gnälla om att ”det är dyrt att renovera badrummet” när det i allra högsta grad inte är något alla i världen eller Sverige har råd att göra, samtidigt som vi ju inte har en sån ekonomi att inte en sån stor utgift är jobbig. Det blir kluvet i huvudet och då kommer det inte ut nåt vettigt här alls….

Vi får väl se om det lossnar lite, nu när jag ändå kom på en del av anledningen?