Godis

Jag tror jag har skrivit om det här innan, men jag tror att vi har en lite annan inställning till det här med godis än vad många andra har. Förmodligen finns det gott om folk som tycker att vår åsikt är pretto eller onödig, men det är ju skönt att jag inte behöver bry mig om det 😉

Nu gäller ju det här främst Oliver än så länge, eftersom han är den enda som får godis här hemma. Ja förutom de 4 bitarna Lukas fick i sitt påskägg då… Egentligen bottnar vår (eller i alla fall min) syn på godis från att mamma tänkte likadant när det gäller oss, något jag är jätteglad för!

Min grundtanke är ju då att jag inte tycker att det är särskilt snällt att ge ett barn godis. Det är inte snällt att ge dem ett beroende och ett sötsug som lär vara livet ut, det är inte snällt mot tänderna och det är inte snällt mot kroppen. Men jag tror det är så många resonerar ändå, man vill vara snäll, så det är klart att barnen ska ha lördagsgodis, och ganska mycket också, men jag tycker inte att det ÄR snällt.

Klart man kan få lördagsgodis när alla andra kompisar får det med, Oliver får välja ur ”godislådan” varje lördag, och nästan utan undantag väljer han ett kinderägg. Och dessutom är han jättenöjd med det, det har inte hänt en enda gång att han bett om mer.

Vill man ge något extra nån gång ibland, så tycker jag personligen att glass är mycket bättre – helst nån lite ”bättre” utan en massa konserveringsämnen och skit, barnen (båda) äter säkert 3-4 glassar i veckan. På fredag eller lördagkvällen vill Oliver såklart ha fredagsmys, hans favorit är popcorn, och det får han gärna. Chips med, hellre det än artificiellt godis, det är inte lika beroendeframkallande, och det är inte fettet jag är orolig för (speciellt inte när det gäller mina spetiga barn).

Så, någon som vill motivera en annorlunda tanke???

Banbrytande iakttagelser

På mitt kontor har jag en hel del bilder på mina barn. Man kunde ju tycka att man inte skulle bli smått chockad när man helt plötsligt faktiskt tittar på dem och inser att de har vuxit massvis sedan förra sommaren….

De flesta är från förra hösten/sensommaren. Klart de växer lixom!?

För övrigt så tror jag på att göra sitt kontor (eller arbetsplats) hemtrevlig och personlig, man spenderar ju ändå sjukt mycket tid här.

Märks det att jag är helt tom i huvudet idag….?

Påsktraumatiskt syndrom

Ja alltså att man har en känsla av att man ätit för mycket (dock inte godis som tur är) och att det som vanligt varit skitväder.

Jamen alltså. Mina tulpaner, penséer och rabarbern blev hårt utsatta när det helt plötsligt kom 1 dm snö… För att inte säga hur hårt utsatt mitt humör blev!

Äsch, jag är bara på lite dåligt humör, det har faktiskt varit en väldigt trevlig påsk, ja bortsett från vädret då. Barnen spenderade skärtorsdagen hos mormor, och fredagen vet jag inte riktigt vad vi gjorde, men det var säkert ganska ointressant. På påskafton hade vi mina föräldrar på middag, min bror brukar alltid komma med, men vi träffas ju snart på semestern så han orkade inte åka. Eftersom jag rent generellt är helt mot den svenska ”allvädersbuffén” med typ sill, jansson, ägg och skinka så lagade jag lamm istället. På konsum hade de fått in lokalproducerat (lokaluppfött?) lamm, visserligen i lite små förpackningar, så jag köpte lammrevben, -rack och -kotletter. Det blev kanongott, och till fick det bli sparrisrisotto. Självklart en gul dessert till – hemlagad citronfromage – det är grymt gott!

Båda barnen fick varsitt ägg, Lukas fick väl ungefär 4 bitar i sitt, men de två  gelegodisarna tuggade han lite snabbt på och sen spottade han ut dem… Oliver spottade däremot inte ut sina, men han är liiiite mer rutinerad…

I går var vi bortbjudna till vänner på mat, och fick helgrillad fläskkarré som var SJUKT god! Väldigt god sås med….. Jättetrevligt sällskap blev det och till och med barnen underhöll sig ganska så bra, bästa kvällen i påsk helt klart!

Idag var vi på motormässan en sväng, båda barnen tyckte det var roligt och vi stannade i ungefär en timma, helt lagom. Våra kommentarer sträcker sig nog så långt som att ”titta vilken fin färg på bilen” eller ”oj vilken blank motor”, bilintresset är inte sådär jättestort här i familjen, men en stund är rätt trevligt.

Oliver gillade bilen som var helt i guld. Jag hoppas att det är en övergående synpunkt, annars vet jag inte vem han brås på 😉

I morgon är det jobbvecka igen, och eftersom det typ verkar vara omöjligt att få barnen att somna i kväll så känns det som om det ska bli ganska skönt att jobba igen.

Två veckor kommer kännas läääänge!

Jaha ja, jag har just blivit beordrad två veckors vila – just som jag hade kommit upp i högvarv med både kickboxingen och börjat springa… =(

Gjorde illa knäet, inte på träningen som alla tror, utan när jag satt på knä på golvet och lekte med Lukas. Nånting hände när jag skulle resa mig, och sedan en vecka tillbaka har knät varit svullet, varmt och känts som att det är vätska i det för jag kan varken böja det ordentligt eller sträcka ut det helt. Det gör egentligen inte så särskilt ont i det när jag stödjer på det, men det känns väldigt obehagligt och gör ont när jag ska böja det. Så – eftersom det inte blivit bättre på en vecka – kände jag att det är väl bäst att kolla upp det ändå. Läkaren trodde att det var en bit av menisken som gått sönder och låg och irriterade, så jag fick tabletter mot inflammation och smärta och blev beordrad att inte belasta knäet på två veckor ungefär. TRÅKIGT!

Tabletterna visade sig däremot ha den lite spännande effekten att man känner sig lite lätt småfull, så lite roligt får jag väl försöka ha åt det hela så länge… 😉

Här kommer helt orelaterat en liten påskhälsning från mina små påskkärringar som skulle klä ut sig till dagis idag!

Lukas är mycket fascinerad över att storebror har fått prickar i ansiktet. 
Hihi, såååå söt =)
Storebror som älskar att klä ut sig är ju såklart oxå jättefin!

En ny tradition

Igår fick jag äntligen tummen ur och beställde en fotobok (från fujidirekt). Har tänkt mig att jag ska göra en fotobok för varje år som går, men nu fick jag arbeta mig lite bakåt och göra en för 2006. Det känns ju liksom mest relevant att börja det året Oliver föddes, annars hade det mest blivit fotoböcker med bilder från fester, födelsedagar och semestrar. Eller ja, det kanske hade varit kul med iofs, men nånstans ska man ju börja.

Det tar lite tid – 3h närmare bestämt – och då redigerade jag inte alls fotona innan jag lade in dem. Valet var helt enkelt att antingen göra boken med bilderna som de var, eller inte orka göra den alls =/ Inte så svårt val ändå! Det är ganska kul ändå att gå igenom år för år vad man gör, det var många kommentarer i stil med ”åh men visst ja, vi åkte ju till XXX med” eller ”ja just det, det var ju då XXX hände”. Jag är ju dessutom lite senil så det känns bra att få åren sammanfattade lite =)

Just nu längtar jag vääääldigt mycket efter vår resa till Kanarieöarna, ska bli ofantligt skönt! Har nog legat och packat i tanken ungefär 3 veckor nu (jag vet, jag är rätt knäpp)… Den veckan kommer nog gå väldigt fort misstänker jag, om jag nu inte bestämmer mig för att stanna för gott =D

Efter sol kommer…?

Ja, jag bad väl om det i lördags när jag berättade att jag hade en kanondag. Eller ja, det har väl inte varit någon katastrof direkt, men jag vaknade upp med världens nackspärr vid 04 på söndagmorgonen, och sen blev lixom dagen därefter (dvs jag var småtjurig och irriterad). Det blev iofs bättre på eftermiddagen, vi fick lite sällskap och så körde vi säsongens första grillning =)

Igår ringde de från dagis och sa att Oliver var jätteledsen för att han hade ont i örat, så maken åkte och hämtade honom. Efter att ha kollat upp det så visade det sig vara en virusinfektion som gjorde att det kom vätska mellan ett av trummhinnans tre lager (alltid lär man sig nåt nytt), men det var ingen öroninflammation. Dock funderar vi på om det kan vara smittsamt, för Lukas var oxå lite gnällig och tog sig mycket åt öronen igår, men han är ju som sagt mer smärttålig så mer än så blev det inte *ta i tä* (ja, nu kommer de väl ringa från dagis vilken sekund som helst bara för jag sa det).

Så – egentligen har det inte hänt så mycket intressant, men jag hade lite blogg-sug, så ni får hålla till godo… 😉

En bra dag på det stora hela

Hjälp vad det kändes som det hände mycket idag på något sätt. Ja, nu är ju inte trotsen jag skrev om idag något som är nytt för dagen, men eftersom jag nu skrev om det idag så känns det ändå lite så 😉

För övrigt har det hänt två väldigt trevliga saker, den ena upplevelsen delar jag ju med större delen av svenska folket – jag fick ju mitt skattebesked idag! Blev (som ni nog gissat redan) glatt överraskad, och efter ett år med bara halv inkomst för endera föräldern så är alla extra tillskott till kassan extra välkomna. Det gjorde verkligen min eftermiddag – och så säger de att man inte blir lycklig av pengar!

Den andra trevliga händelsen var att vi varit på ett första föräldramöte med Olivers skola (Dalvik). Jag blev väldigt positivt inställd, och framförallt tycker jag om att man arbetar väldigt mycket med trygghet och mot mobbing på den skolan. På många sätt tycker jag att det är viktigast av allt, för känner man sig inte trygg så kan man heller inte koncentrera sig på att lära sig något… Är jättenöjd med vårt val!!!

Nu ska jag sätta mig med en god bit ost och en stor kopp te och njuta av tystnaden en stund (maken är ute och går med en kompis). God natt!

En tonåring i miniformat

Ja, det känns som vi har en sådan hemma nu. Oliver (dryga 5 år) har helt klart kommit in i 6-årstrotsen. Eller fasen eller utvecklingshoppet eller vad man nu ska kalla det.

Hans humör är minst sagt instabilt och det blir mycket utbrott, både av ilska och av att han blir ledsen. Det är många kommentarer typ ”det bestämmer inte DUUUU” (vrålas med fördel rakt ut lagom till Lukas har lagt sig och somnat), han gör saker han VET att han inte får och är så sjukt dryg ibland.

Och jag tycker så synd om honom. Det kan inte vara lätt, att helt plötsligt förstå att vi inte är allt, att han har en egen vilja och att världen inte alltid kretsar runt honom. Att vilja vara stor och ta ansvar, men oxå att få vara liten och bli omhändertagen.

Vi försöker verkligen anpassa oss på så sätt att vi enligt alla pedagogiska metoder låter honom bestämma det som är rimligt, tex vad han ska ha på sig för kläder, vilken kompis han ska gå till och vara med och påverka middagsvalet, men det är ju långt ifrån alltid han kan få vara med och bestämma ändå. Man SKA gå och lägga sig en viss tid om man ska orka dagis, man FÅR inte gå ut i shorts och man KAN inte gå hem till kompisar som inte är hemma.

MEN han trycker verkligen på alla knappar som finns när det gäller mig och Tobbe, och hur mycket jag än skulle vilja säga att vi alltid är tålmodiga och pedagogiska så GÅR det bara inte ibland. Eller ganska ofta faktiskt. Så dessutom blir det inte bara hans egen utveckling han ska tampas med, utan vi skriker och skäller på honom. För när han inte lyssnar för 47 gången, när han tar saker för sin lillebror IGEN eller gör nåt annat som han vet att vi blir galna på så bara knäpper det till i skallen och man blir så ARG! Och man hotar (du får inte spela idag), man skriker (gå in på ditt ruuuuuuuum) och är ungefär lika dryg tillbaka.

Det är inte lätt för honom just nu, och inte för oss heller. Men hur anpassar man sig, vad gör man för att inte bli sådär rosenrasande och HUR får man honom att lyssna och förstå??? Jag tar tacksamt emot alla tips….

Och ibland är han bara så snäll, go och duktig. Här håller han på att bygga ihop det stora legoskeppet han fick som belöning för att ha lärt sig alla bokstäver. Min stora pojk!

Uhm. Det märks väl inte att man pendlar upp och ner i det hela själv heller va? 😉

Solig söndag

Även om det nu inte blev riktigt så skönt väder som jag hade hoppats på idag så tog vi och packade en liten picnickkorg och begav oss till Stadsparken med några vänner – mycket trevligt =) Barnen lekte och vi vuxna hann som vanligt inte prata alls så mycket som vi ville eftersom barn aldrig ska leka på samma ställe och dessutom har en tendens att slå sig just när man står och pratar om något intressant. Alltså blir konversationsnivån inte särskilt hög, men det var ändå väldigt trevligt med sällskap!

Nu ikväll var jag sjukt trött, väldigt väldigt mätt och INTE alls sugen på att gå och träna sparring, men faktiskt så lyckades jag ändå ta mig iväg (vet inte hur faktiskt?) och det är jag nu i efterhand glad för. Dels gick det faktiskt väldigt bra, det kändes som det ”lossnade” lite och jag fick till och med lite beröm =) Det känns ju såklart extra bra när det kommer från folk som är väldigt mycket bättre och erfarna än vad man själv är, så det gav en extra kick på träningen med =)
Imorgon är det äntligen dags att jobba för oss båda, och barnen ska till dagis. Lukas åt sin sista penicillin i fredags och har varit hur pigg och glad som helst i helgen, så nu håller vi verkligen tummarna…

Ledigt är fel ord…

… men jag ska i alla fall vara hemma och vabba i tre dagar nu. Lukas äter ju penicillin veckan ut och eftersom han dels smittar och dels behöver tid på sig att hämta sig och hinna bygga upp kroppen och immunförsvaret lite så har vi bestämt att hålla honom hemma under hela penicillinkuren – dvs veckan ut. Nu var det min tur att vabba, maken tog måndag-tisdag, så idag är vi hemma jag och Lukas.

Han är mycket piggare nu, men orken är inte tillbaka på 100% än, han behöver äta upp sig lite och komma igång i en lagom takt. Men han är jätteglad och har faktiskt varit otroligt charmig de senaste dagarna, han har börjat prata med lite nya ord (tack, till exempel) och försöker verkligen att få till ljud och ”konversera” med oss – jätteroligt att se och höra!

Det gäller att ladda med äggfrulle om man ska orka växa till sig och bli pigg!

Just nu ligger han och sover i vagnen ute, han somnade på vår förmiddagspromenad. Jag hade som ambition att sitta ute i solen bredvid honom, men det blåser ISKALLT så det blev till att sätta sig inne istället, trots solen =/

Det är i alla fall fantastiskt skönt att få se lite vårtecken, även om det säkert blir minst ett bakslag innan det blir vår ordentligt. Vi har ett par snödroppar som tittat upp, och knoppar på krokusar (gissar jag) sticker fram här och var – oerhört trevligt!

Den enda nackdelen med vårsolen är att man ser hur skitigt det är överallt, och det har inte direkt varit prio på att städa här hemma det sista, så om inte Lukas protesterar alltför vilt får det nog bli till att ta ett varv med dammsugaren om inte annat här hemma.

Det pågår lite camping i vardagsrummet, och självklart måste ju varje förberedd campare ha en kaffekokare redo…

Har visst mest blivit vardagsrapporter på sistone, men just nu njuter jag verkligen av just vardagen och att Lukas mår bra, så det får ni stå ut med!