Det har gått 4 dagar sedan vi skrev på för huset, och 7 dagar sedan vi var på visning. Hur sjukt är inte det? Det känns som det var en livstid sedan?!
Hemma i värmen i helgen har det varit fullt fokus på att fixa till trädgården, den har legat lite efter pga skitkall vår men vi har ju liksom inte stressat över det – men nu blev det ju helt plötsligt lite mer akut. Det var lagom varmt att stå i solen och gräva jord kan jag säga, tror aldrig jag svetttats så mycket i hela mitt liv, men jag hade gladeligen gjort om det eftersom syftet är att vi ska få en bra köpare (såklart) och i förlängningen då en bättre start i vårt nya hus. Så allt vi gör nu känns bara kul!
Även om det varit galet varmt att arbeta i helgen så måste jag ändå älska värmen, i går var vi i Bunn och badade och det var så varmt att till och med JAG doppade mig!
Jag känner mig så himla lycklig och oväntat lugn – även om det också känns pirrigt med både hus och försäljning. Men ända in i själen känns det som det var rätt beslut och jag minns faktiskt inte när mitt humör senast var så här bra! Har t.o.m känt mig hyfsat pigg trots mega-allergi och sjuk värme, det säger ju en del. Maken oroar sig mycket mer, men när vi fått vårt hus sålt hoppas jag att det känns bättre för honom med. Barnen är svinglada och väldigt taggade på att flytta till vår gård!
Tydligen så har livet runtomkring fortsatt i sin vanliga bana trots att vårt totalt har ställts på ända – om än på ett positivt sätt – och det sägs att det är midsommar på fredag?!? Vi har ju i vanlig ordning inte en plan för midsommar, de flesta har ju traditioner sedan gammalt men det har ju vi aldrig haft, så jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Baka jordgubbstårta i alla fall, tror jag bestämt, för det är ju sjukt gott… På torsdag ska jag fira mitt gäng på ”mitt” bygge, jag har så mycket bra folk omkring mig där så det måste ju uppmärksammas såklart! Så det blir nog en bra vecka det här med 🙂
Behöver inte plocka 7 sorters blommor i alla fall, vet ju vem jag älskar och det enda jag drömmer om just nu är gården ❤
Vad är dina planer för midsommar? Är du en sån som har traditioner sedan evigheter eller blir det olika varje år?
Så fint hus, så välskött, så rymligt, ja alldeles, alldeles underbart! Vi blev så upp över öronen förälskade, det här stället uppfyllde precis vartenda en av våra krav och önskemål.
För en vecka sedan kom den ut, vi åkte ut och kollade utanför direkt. Gården. Den såg så fin ut men vi behövde ju komma in på visning med, och i söndags på väg hem från Tofveryd kom vi alldeles perfekt i tid för den.
Sen började budgivningen i måndags. Vi lade dagens sista bud och hoppet var enormt. Men dag två klev en annan budgivare in, och buden fullkomligt rasade iväg. Den kvällen grät jag i kudden för jag var så ledsen att vi inte skulle få det.
Tänk att jag ska få ha den här utsikten från mitt kök!?!?
Men så tog vi en till diskussion med banken, säkerställde att vi kunde ta det en bit till, och sen till slut lade sig den andra budgivaren. Det här har varit bland de värsta dagarna i mitt liv, själva budgivningen, så galet mycket känslor åt alla håll och kanter!
I kväll har vi skrivit kontraktet och när vi berättade att det var klart för barnen så blev de så sjukt glada, och jag kände ända in i hjärteroten att det här var rätt beslut.
Jag kommer skriva massor mer om detta, men ett tag till hittar ni nog huset här. Lovar att berätta ALLT!
Det här är inget sponsrat inlägg eller något samarbete, bara ett tips från mig till dig.
I helgen begav vi oss åt Västervikshållet – närmare bestämt Tofvehults boende där vi hyrt en av 4 stugor för helgen, för att fira in att skolan slutat för sommaren. Sen blev det ändå så att pga en massa omständigheter så blev Oliver kvar hemma med lite andra aktiviteter, men han hade väldigt roligt och det är viktigast.
Här har vi stora huset, där jag tror det finns ett gäng rum att hyra. Friheten – den stugan vi fick. Där fanns plats för 5 pers, även om 4 plus hund var rätt lagom 🙂
Tofvehult drivs av en familj om jag inte tar fel, och de har som sagt 4 stugor och några rum med man kan hyra. Tidigare har det visst även drivits ett väldigt framgångsrikt café med, men nu var det bara boende och konferens. Jag hade bokat in mig just här av lite olika anledningar, men dels för att vi fick plats alla 5 plus hund och dels för att det var nära Tobbes syrra som har en stuga bara 10 minuter bort. Bra att passa på att träffas ute!
Boendet ligger precis vid en sjö, varm att bada i enligt utsago (maken och Lukas)
Boende var väldigt mysigt, och framförallt så himla tyst och lugnt i omgivningarna, dessutom var det bara vi där första natten och bara några få boenden andra natten. Perfekt, och vi kunde gå omkring med Nala som vi ville! Enda nackdelen om man har lite mindre barn som Filip var att det var ju en klippa ner i sjön precis intill, halt och inte så lätt om man bara vill gå och plaska lite till knäna…
God frukostkorg med hembakat bröd. Lillkillen alltså…Och så han som badade!
Fredagskvällen åkte vi in till Västervik, käkade på restaurang och gick och kikade i hamnen. Sen blev det såklart Sveriges bästa milkshake – på Åhmans 🙂 Banan ska det vara, helst med en pommes med räksallad med…
Lukas och jag käkade heta räkor med vitlök och bröd att doppa i. Supergott!Men alltså jag ser så trött ut…. Iofs så är det ju verkligheten med, Filip har krånglat massor med sömnen i många veckor nu och mitt sömnkonto är absolut back….Han! ❤
Lördagen spenderades vid svägerskans ”stuga” (mer hus än stuga, väldigt fint) där det också var lugnt och skönt och Nala och barnen kunde springa fritt. Filip lekte med kusin Alicia, det skiljer bara ett par månader på dem.
Söta kusinerna, med myggbett, plåster och sommarbara ben… ❤
Söndagen blev en kort tur i kanot – mest för att testa med Nala. Två vuxna, en 10-åring, en 4-åring och en valp var lagom med spänning även om det gick bra, så turen blev ganska kort men trevlig, innan vi begav oss hemåt. Det var en lyckad helg, och så skönt att komma bort en stund!
Det funkade bra med Nala i kanoten, även om det var lite nervöst!Den här däremot var GRAVT upprörd över att behöva ha på sig en tjock flytväst….
Om en vecka blir hon 7 månader, vårt lilla yrväder. Nu ligger hon på 16 kg, så hon verkar fortfarande vara lite nättare än sina syskon – och ena örat står fortfarande medan det andra hänger… ❤
Klart jag är partisk, men kolla så fin hon är!
Tänkte jag skulle skriva nån rad om hur det känns nu, när vi haft hund i snart 4 månader – de första 4 månaderna i vårt liv med egen hund! På den här tiden har hon hunnit tappa valptänderna (halleluja), bli helt rumsren (tog bara nån vecka) och så har vi gått en 10 veckors valpkurs! Hon kan nu sitt namn, kan (men gör inte alltid) gå fint i koppel, ett gäng trix som nos-dutt och såklart sitt/ligg mm och kommer ganska ofta när man ropar på henne – såvida hon inte har hittat nåt roligt att tugga på som hon vet att hon inte får bita på. Hon är faktiskt otroligt duktig med väldigt många saker, så livet med henne är oftast tämligen enkelt. Det går bra att lämna henne hemma själv och det är inga problem att ha henne med barnen.
På morgnarna går jag en kortare runda och rastar henne innan jag går till jobbet, sen jobbar ju maken hemifrån än så länge vilket gör att han kan ta ut henne när hon behöver – nu sommartid så har vi öppet till baksidan av trädgården så då kan hon röra sig fritt där med. Hon sover rätt mycket – om vi är hemma åtminstone, annars har hon svårt ser koppla av. Hon blir vansinnigt glad när man kommer hem, även om man bara varit borta en kort stund. Hon är både sällskapssjuk och har egen integritet, så hon vill ofta vara i närheten men sällan precis i ens knä.
Om man köper en massa nya fina koppel och grejor hela tiden? Japp, det gör man!
Det är oväntat roligt att jobba med henne och träna med henne, även om tiden är knapp som det ser ut nu. Vi har tex testat lägga blodspår och det var så roligt och coolt att se henne jobba med nosen!
Det som är jobbigt med henne är att hon skäller på folk jag vill stå och prata med, som tex grannar, vänner eller jobbarkompisar. Då ska hon vakta mig och är både nyfiken och osäker viket gör att det är lite svårt att få bukt med. Det andra vi jobbar med är hund-möten (som de flesta andra verkar göra med), även om hon oftast inte skäller längre så blir hon otroligt uppstressad en bra stund efter. Men men, tänker att dessa två saker kommer bli bättre med tid och mognad!
För övrigt är hon världens finaste, och så himla söt när hon leker med små stenar eller kottar som en katt, eller går och gäller ben i trädgården genom att putta över löv med nosen.
Efter den första, sjukt jobbiga valptiden så tycker jag nu att det känns ganska lugnt att ha hund ändå, och hon passar bra in i vår familj!
Jag är så himla glad över det fantastiska sommarvädret som äntligen kommit! Det finns få saker som gör mig så genomglad som känslan av att kunna kliva ut i bara vanliga kläder (ingen jacka, iingen extra tröja) och det är varmt, solen skiner och fåglarna kvittrar! I solen blir allt så enkelt, det krävs så lite för att allt ska funka. Inga överdrag ska övertalas om, inga stövlar är blöta. Jaså du vill leka ute i trädgården? Javisst, Nala får vara ute med och jag småfixar i trädgården eller läser en bok i solen…
Morgnarna denna vecka har varit väldigt trötta, för det har varit så oemotståndligt att vara uppe lite senare i ljusa, ljumna sommarkvällar, men så får det vara! Just i detta vädret är det också extra härligt att ha hund, inte hade jag gått en promenad innan jobbet utan henne, och troligen inte en kvällspromenad efter ungarnas läggning heller.
Igår kväll passade vi på att utnyttja den varma ljusa kvällen med en spontan utflykt till hundbadet i Axamo, och tog med pastasallad. En sån skön känsla att ha tid, lust och ork att hitta på något spontant, allt tack vare ljus och värme. Så istället för en torsdagskväll i mängden så blev det en mysig utflykt, underbart!
Här sitter jag i min säng. Bredvid mig ligger en stackars febrig Filip – troligen en reaktion efter vattkopps-vaccin som han fick förra fredagen, de varnade för att det han kunde bli dålig efter ungefär en vecka. Hade dock inte riktigt räknat med hur dålig, och hur fort det kom, för på ett par timmar gick han från helt pigg till runt 39 graders feber och ont hela kroppen. Febern är nästan lika hög än, trots både alvedon och Ipren i kombo, men liknar den här reaktionen såna man kan få av ”vanliga” vaccin bör det inte hänga i superlänge.
En halv isglass ärr det enda han fått i sig sedan frukost…
Hade väl inte exakt tänkt mig vår bröllopsdagsmiddag delad där en sitter med en ledsen Filip och en kastar i sig grillade hamburgare innan vi byts av, men på ett sätt så är väl det med lite talande för de 16 år vi varit gifta. Man kan planera och hoppas, men i slutänden kommer ju såklart barnen först när de behöver det, och vi vuxna försöker underlätta för varandra så gott vi kan. Det är väl just det som är ”hemligheten” kanske, att man kan anpassa sig till vad som krävs och att vi båda ser till att den andre har det bra – då har man det ju alltid så bra man kan ha det!
Förutom det här lite snöpliga slutet på dagen, så har det ändå varit en fantastisk dag, främst för att det bara hux flux kändes som sommar. Vi har alla varit ute heeela dagen i trädgården och grejat lite, nu hettar det lite om axlarna och jag har ett gäng nya fräknar.
Fröken valp har oxå trivts ute idag, så pass bra att hon somnade lite i soffan på altanen ❤
Vi är förresten lite färre i familjen med, från i dag. Vi har pratat ett litet tag om vi skulle göra oss av med hönorna – dels för att underlätta vardagen en gnutta men kanske mest för att det blir enklare att ha ute Nala i trädgården (och de stackars hönorna ska ju inte gå i en liten hönsgård hela tiden bara). Det dök upp ett bra tillfälle när en tjej på Facebook frågade efter tama kycklingar eller höns, så nu har de fått ett nytt hem hos en familj (som redan hade höns och tupp, men inte så tama).
Lev väl, Agda
Det är lite tyst utan dem kucklandes i trädgården, men om vi nån gång hamnar mer på landet så kommer vi nog skaffa både höns och tupp igen.
Förra veckan var vi och vaccinerade Filip – mot vattkoppor. Tycker det är helt fantastiskt att det nu finns vattkopps-vaccin, för det är väl ändå en av de jobbigaste (icke allvarliga) sjukdomar ungarna kan få!? Filip som gärna kliar sig mycket ändå pga torreksem typ, det hade varit en pina.. Än ingår inte vaccinet i det allmänna programmet, så man får betala själv. Men det är ju ändå billigare än 2 veckors VAB så att säga…
Filip är just nu asrolig och asjobbig. Han har sån sinnessjuk fantasi, häromdagen så pratade han en lång stund med ”Kalle Johansson” som tydligen var med på en promenad och det bara bubblar ur honom saker. Otroligt roligt att lyssna på honom, men också rätt jobbigt eftersom han ALDRIG slutar prata. Puh. Dessutom är han vansinnigt kliig och pillig på allt och kan liksom tydligen inte riktigt låta bli att pilla på nya saker så fort man vänder ryggen till – det är aldrig nåt man kan förutsäga heller. Han älskar att leka med Nala – och hon med honom – men det blir heller inte bra när han helst vill leka med henne oavsett om hon sover och behöver det eller ej.
De stora grabbarna var på varsin scout-hajk i helgen. O var på 3 dagars kanothajk där det ösregnade hela tiden, men han var glad ändå. De hade badat och han hade lagat maten ute, sen sov de i vindskydd en natt och under tarp en natt (med huvudet utanför pga jättetrångt så det regnade på hans huvud hela natten? Men han klev upp vid 06 när han kände sig kall och gjorde upp eld). L hade vandringshajk i 2 dagar och fick nästan inget regn på sig – men även han kom hem och berättade att han hade lagat köttfärssås på stormkök till allihop. När jag hör att de är med, utan gnäll, hjälper till och klarar sig själva och framförallt inte bangar för att det är skitväder, då blir jag så vansinnigt stolt över dem. Vad de kan!
Ett år sedan vi var i Tiveden och tältade i safaritält i regnet. Ungarna klarar vädret betydligt bättre än jag gör.
Sen kan man komma hem och bli mindre stolt över deras beteende på hemmaplan ibland, men det kan vi ju ta en annan gång…
Själva hade vi en helt ok helg, med bara 1 barn och hund (iofs det barnet som kräver mest just nu, men också ger många skratt). Lite småfix, lite vila.
Jag får inte riktigt någon rätsida på vad det är som är ”fel”. Eller, bitar av det kan jag få, men dels så varierar de ganska mycket från dag till dag och dels så känns det som om jag liksom missar den stora bilden. Häromdagen hade jag tex en gräslig eftermiddag och då började jag skriva det här för allt kändes skit, i dag var dagen bättre och då känner jag mig mest fånig. Men just att allt står och balanserar på så lite är väl ett tecken i sig på att allt inte står rätt till.
Jobbet känns just nu under kontroll. Efter kaotiska veckor med VAB och en massa skola så har jag nu 4 dagars jobb på mig i veckan (om det nu inte blir mer VAB) och med det så kan jag hantera jobbet på ett någorlunda rimligt sätt. Mår dessutom aldrig dålig av att åka till jobbet (till skillnad från slutet av mitt förra jobb) och jag tycker om de jag jobbar med och det jag gör. Så får jag bara ”fulla” arbetsveckor så är det helt ok. Dessutom har jag både ett bra gäng med hantverkare och riktigt bra underentreprenörer vilket gör det hela både lättare och roligare!
Åtminstone utsidan av mitt projekt börjar sakta se bättre ut – insidan går än så länge åt ”fel” håll med rivning.
Värst just nu är ”hell-hour” hemma, ni vet den första timmen då allt ska hända. Jag hämtar Filip, samtidigt som vi kommer hem så kommer Lukas hem, och oftast har Oliver kommit hem strax innan. Maken jobbar ju hemma till omkring 17-17:30 ungefär. Och visst, det är väl den jobbigaste timmen för alla familjer, så det är ju inte direkt unikt. Men den stunden är gräslig – inte på grund av att det ska fixas med mat egentligen, utan för att ALLA (barn mest) är på mig från samma sekund de ser mig, ALLA pratar i munnen på varandra för de ska prata med mig, jag ska svara på vad som ska ätas, om man måste göra läxor, är det nån aktivitet, har du sett den här blomman vi plockade idag, kan du göra maten lite snabbare, vem kör till träningen, ska ni iväg, Nala måste kissa, jag gjorde det här på skolan kan du svara på det…. osv, i all oändlighet.
Jag vet, det är barn, det är så det är, men när jag inte ens hinner ta av mig skorna innan de första ”förfrågningarna” kommer eller när det står minst 2 barn utanför (eller inne i ) badrummet när jag försöker kissa så vill jag bara skrika rakt ut. Förlåt, men får man ens klaga på sånt här? Kanske är det bäst att jag ändå förtydligar att jag älskar alla mina barn oändligt och ju själv har valt att skaffa dem, bara så ingen tror nåt annat, men vi är ju vuxna människor och kan hålla två sker i huvudet samtidigt va?
Vi har tre barn som alla är fantastiska på sina egna vis, och som också är jobbiga på sina egna vis, precis som alla människor har sina bra och dåliga sidor givetvis.
Det är absolut inte barnens fel, något av detta, och hade jag varit på en bättre plats mentalt hade det nog inte triggar mig app mycket. Men, känslan av att alla HELA tiden vill ha nåt av mig är kvävande, och eftersom varje enskild sak är SÅ otroligt rimlig (självklart vill jag lyssna på vad du har gjort på dagis, ja jag vill gärna veta vad du kollade på på youtube och ja absolut hjälper jag dig med läxorna, inga problem!) så blir det nån jäkla gröt i mig av otillräcklighet, frustration och att inte få något mentalt utrymme för mig själv. (Tipsar återigen om Hej hejs inlägg, hon förklarar bättre än jag själv kan hur det känns).
Jag saknar egentid, att själv få möjlighet att välja lite vad jag vill göra en kort stund, att träna (fast där skulle jag verkligen behöva en stor boost med motivation för att träna själv är just nu en orimlig tröskel att ta sig över), att välja själv att jag vill tex greja i trädgården en stund, ta Nala på en promenad eller bara sätta mig och glo på TV en stund INNAN det är så sent att alla barnen sover. Jag vill att folk och familj löser sina egna problem istället för att JAG ska behöva avgöra vem som startade just det här bråket, vems tur det är att göra vad och allt annat jag förväntas lösa.
Äsch jag vet inte, när jag försöker få ordning på det så känner jag mig bara dum och att det är skitsaker som vem som helst ska klara av, så varför inte jag. Det känns ändå som jag inte ser hela bilden, det är inte bara enskilda småsaker som stressar eller gör mig deppig – eller så är det det men det har smugit sig på i liten skala under väldigt lång tid? Hur som hur så saknar jag ändå mitt vanliga, glada jag.
Man kan tycka att det är så himla förmätet av mig, att skriva om mina vardagsproblem som om det vore intressant för någon annan. Men just därför skriver jag ju om dem – för här är det ju helt valfritt att läsa. Jag har skitsvårt att tex diskutera stress och annat med folk, för dels så känns det bara futtigt då och jag mer eller mindre skäms för att jag inte klarar av vardagen utan att känna mig stressad och dels så känner jag att jag inte vill att personen jag pratar med ska känna att det här var ju sjukt ointressant men att hen inte kan med att säga ifrån. Förstår ni hur jag menar?
Här väljer man ju om man tycker det är kul eller intressant att läsa – och även om det på ett sätt känns som fåniga problem med stress om man ser till världen i stort så känner jag ju själv att det är skönt att läsa om andras vardag. Speciellt nu när man kanske inte pratar så mycket vardag med andra eftersom man inte träffar så många andra känns det skönt att bli påmind om att alla har sina problem – små eller stora – och att det händer bra och dåliga saker hela tiden. Ens egna tankar får inte så stort utrymme att välla över kanten då, tycker jag… Med det sagt så har jag ett lååångt inlägg på g om status rent personligen på gång, men jag har inte riktigt bestämt om jag ska trycka på knappen än eller inte. Vi får se.
Tills jag har bestämt mig så skickar jag med det mest träffande inlägget jag läst på länge, såklart hos Hej Hej Vardag (som naturligtvis gjort den fantastiska illustrationen). Rakt in i centrum av mitt liv just nu kändes det som.
Torsdag till lördag har vi varit iväg på ”minisemester” i Göteborg – det har varit både otroligt välbehövligt men även mer lyckat än jag vågade hoppas på!
Vi började med att träffa bror och familj vid lilla Delsjön där vi gick en liten bit utmed sjön och sen satte och och fikade och tjötade. Vi stannade här i nästan 5 timmar, tills åskan som hela tiden mullrat i bakgrunden började låta lite oroväckande nära, och vi satte oss sen i bilarna lagom till de första dropparna föll. Men innan dess var vädret kanonskönt och det räckte med jeans och t-shirt, oerhört efterlängtat Så kul att få träffa lilla E och se hur mycket hon vuxit, och så klart både bror och svägerska och få prata i hyfsad lugn och ro en bra stund. Nala testade att bada – åtminstone halva sig – och konstaterade att det var ju skitkul, så det blir nog en del sånt framöver tänker jag.
Pastasallad, fika och kaffe, allt man behöver på en dag när man har gott sällskap!Lilla E! Ja, jag har bättre bilder, men är man inte ett fan av sociala medier så ska inte JAG lägga ut mer bilder här, såklart. Väldigt vackert runt sjön, även om jag aldrig riktigt fick nåt tillfälle att fota ordentligt. Ingen badkruka i alla fall!
Efter den utflykten åkte vi till hotellet – vi bodde på Kviberg Park hotell i en svit (inte för att lyxa till det utan för att vi är 5 plus en hund), och där var det nytt, fräscht och gott om plats för oss alla. Vi käkade gott i restaurangen, ett orosmoment för min del på förhand eftersom jag inte hade en aning om hur det skulle funka med nyaste familjemedlemmen, men det gick superbra och hon satt fint vid vårt bord hela tiden. Nåt enstaka skall när nån gick förbi för nära, men i övrigt skötte hon sig kanon verkligen, och likadant alla barnen. Det var gott och så lyxigt att få äta ute, utan problem.
Den här lille gör sig ju hemmastadd vart han än ärÄr glad att vi får med tonåring, åtminstone ett par år till tänker jagSå sjukt vad de växer, ungarna, det blir så tydligt när man fotar dem!
På fredagen var vi i slottskogen och Plikta parklek heeeela dagen. Återigen kanonväder och supervarmt, så vi mest gick runt med barnen, åt glass (inte mindre än två gånger, är man på semester så är man) och lekte överallt vi hittade roliga saker. Vi tittade på djuren såklart, och förundrade oss över alla makalöst söta ekorrar bland annat.
Kanonväder och så fint i slottskogen och omgivningarna. Ser så evinnerligt trött, gammal och blek ut på alla bilder, behöver sol, semester och ett bra filter tror jag. KorvpausSåååå göööölligt!Trevligt att få hinna hänga lite med maken med, även om det alltid går i 180 runtomkring.
Det bästa med den här lilla minisemestern? Flera saker faktiskt:
Vädret! Sån tur hade vi, och det var verkligen kanon med värmen!
Att alla barnen verkligen uppskattade allt, att vi var iväg, det fina hotellet, äta ute och allt annat vi gjorde. Inget gnäll, vilket är HELT avgörande för min del
Det funkade så himla bra med Nala?! Vet inte vad jag tänkt, men var lite beredd på att det skulle vara kaosigt, men det var hur lugnt som helst. Också väldigt bra träning för henne, med massa folk, barn och hundar runtomkring. Hon var bra trött i lördags sen!
Nästan noll stress när vi var iväg! (sen fick jag VÄRLDENS stresspåslag så fort vi klev innanför dörren hemma, men det tar vi en annan gång).
Nej inte helt PK att ta en minisemester i Covid-tider, men vi har varit ute hela tiden förutom på hotellet och där var det INTE fullt med folk. Så helt ok ändå tänker jag.
godatankar.com 