Man kan tycka att det är så himla förmätet av mig, att skriva om mina vardagsproblem som om det vore intressant för någon annan. Men just därför skriver jag ju om dem – för här är det ju helt valfritt att läsa. Jag har skitsvårt att tex diskutera stress och annat med folk, för dels så känns det bara futtigt då och jag mer eller mindre skäms för att jag inte klarar av vardagen utan att känna mig stressad och dels så känner jag att jag inte vill att personen jag pratar med ska känna att det här var ju sjukt ointressant men att hen inte kan med att säga ifrån. Förstår ni hur jag menar?

Här väljer man ju om man tycker det är kul eller intressant att läsa – och även om det på ett sätt känns som fåniga problem med stress om man ser till världen i stort så känner jag ju själv att det är skönt att läsa om andras vardag. Speciellt nu när man kanske inte pratar så mycket vardag med andra eftersom man inte träffar så många andra känns det skönt att bli påmind om att alla har sina problem – små eller stora – och att det händer bra och dåliga saker hela tiden. Ens egna tankar får inte så stort utrymme att välla över kanten då, tycker jag… Med det sagt så har jag ett lååångt inlägg på g om status rent personligen på gång, men jag har inte riktigt bestämt om jag ska trycka på knappen än eller inte. Vi får se.

Tills jag har bestämt mig så skickar jag med det mest träffande inlägget jag läst på länge, såklart hos Hej Hej Vardag (som naturligtvis gjort den fantastiska illustrationen). Rakt in i centrum av mitt liv just nu kändes det som.