Om en vecka blir hon 7 månader, vårt lilla yrväder. Nu ligger hon på 16 kg, så hon verkar fortfarande vara lite nättare än sina syskon – och ena örat står fortfarande medan det andra hänger… ❤

Tänkte jag skulle skriva nån rad om hur det känns nu, när vi haft hund i snart 4 månader – de första 4 månaderna i vårt liv med egen hund! På den här tiden har hon hunnit tappa valptänderna (halleluja), bli helt rumsren (tog bara nån vecka) och så har vi gått en 10 veckors valpkurs! Hon kan nu sitt namn, kan (men gör inte alltid) gå fint i koppel, ett gäng trix som nos-dutt och såklart sitt/ligg mm och kommer ganska ofta när man ropar på henne – såvida hon inte har hittat nåt roligt att tugga på som hon vet att hon inte får bita på. Hon är faktiskt otroligt duktig med väldigt många saker, så livet med henne är oftast tämligen enkelt. Det går bra att lämna henne hemma själv och det är inga problem att ha henne med barnen.

På morgnarna går jag en kortare runda och rastar henne innan jag går till jobbet, sen jobbar ju maken hemifrån än så länge vilket gör att han kan ta ut henne när hon behöver – nu sommartid så har vi öppet till baksidan av trädgården så då kan hon röra sig fritt där med. Hon sover rätt mycket – om vi är hemma åtminstone, annars har hon svårt ser koppla av. Hon blir vansinnigt glad när man kommer hem, även om man bara varit borta en kort stund. Hon är både sällskapssjuk och har egen integritet, så hon vill ofta vara i närheten men sällan precis i ens knä.

Det är oväntat roligt att jobba med henne och träna med henne, även om tiden är knapp som det ser ut nu. Vi har tex testat lägga blodspår och det var så roligt och coolt att se henne jobba med nosen!

Det som är jobbigt med henne är att hon skäller på folk jag vill stå och prata med, som tex grannar, vänner eller jobbarkompisar. Då ska hon vakta mig och är både nyfiken och osäker viket gör att det är lite svårt att få bukt med. Det andra vi jobbar med är hund-möten (som de flesta andra verkar göra med), även om hon oftast inte skäller längre så blir hon otroligt uppstressad en bra stund efter. Men men, tänker att dessa två saker kommer bli bättre med tid och mognad!

För övrigt är hon världens finaste, och så himla söt när hon leker med små stenar eller kottar som en katt, eller går och gäller ben i trädgården genom att putta över löv med nosen.

Efter den första, sjukt jobbiga valptiden så tycker jag nu att det känns ganska lugnt att ha hund ändå, och hon passar bra in i vår familj!