Nu kommer världens senaste nationaldagsrapport, men jag har verkligen inte orkat sätta mig och ladda över bilder från kameran förrän nu. Vi tog i alla fall en paus från gårdsarbetet och åkte till Gränna för lite god gelato och en stunds minigolfande – det tog typ hela dagen och sen var alla helt slut.
Jag har börjat HATA alla former av bemärkelsedagar, likt mors dag i dag, julafton eller min egen födelsedag. För varje år och varje händelse blir mina barn större, och nu är de två stora jag har i åtanke när jag skriver det här. För varje år tänker jag att det kanske ska komma fram ett uns omtanke, tacksamhet eller över huvud taget märkas att de bryr sig, men för varje år blir det mer och mer uppenbart att det inte är fallet och DET GÖR SÅ JÄVLA ONT och jag blir så besviken och känner mig så misslyckad – för det måste ju bero på mig som förälder att mina ungar är så totalt egocentrerade, bortskämda och lata att det knappt ens med ENORMA mängder tjat går att få dem att göra nåt för någon annan?
Jag skriver det här med en sån himla känsla av skam och misslyckande, och jag känner mig mer utlämnad än i vilken jävla gynstol som helst för mitt föräldraskap är det absolut varigaste sår man över huvud taget kan peta i. Jag har tre barn – inte en enda av dem har någon diagnos, de är alldeles ”vanliga” barn och jag kan inte för mitt liv få de två äldsta att bry sig om någon annan. Jag är pedagogisk och talar om för dem att när någon gör si så känner den eller jag så, jag sitter ner med dem och reder i konflikter vi haft och jag skriker åt dem när de ändå gör precis samma sak för 75:e gången i rad samma dag – eller när de INTE gör det vi bett om 75 ggr i rad. Jag ber om ursäkt när jag gjort fel, jag visar att det ÄR ok att göra fel, jag visar att det är viktigt hur man behandlar andra. Jag gör en massa saker för barnen men jag kräver också en del i gengäld, (hjälpa till, vara trevlig mm), men det vi kräver det kommer ALDRIG utan en jävla massa tjat. Vi pratar ganska mycket om allt från vardag till specifika situationer och i konversationen kan det verka som de förstår och bryr sig men sen räcker det att jag vänder mig om så gör de likadant ändå.
Tro mig men jag VET och FÖRSTÅR att tonåringar är självcentrerade och trötta, men det finns gränser för vad som är rimligt. Det är INTE rimligt att behöva lägga sig på sängen och vila med mobilen i två timmar efter man ätit frukost. Det är INTE rimligt att man förväntar sig att alla ska passa upp på en själv men själv ska man inte behöva göra något (har ALDRIG uppfostrat dem att bli curlade på något sätt men de har uppenbarligen ändå landat i tanken att det visst är så att alla ska göra allt för DEM men de behöver inte göra något tillbaka). Det är INTE rimligt att man ska behöva tjata på en unge som ändå är minst 11 att göra en sak HELA dagen och när de till slut EVENTUELLT gör det är de sjukt tjuriga över att jag tjatat och allt är SÅ orättvist.
Det här är ju vardagsmat som jag och vi lever med varenda dag, givetvis, men just de här dagarna när man verkligen hade önskat att det gick att få åtminstone omtanke nog för en kram och kanske ett grattis istället för att man slåss om vem som ska ha rosen på tårtan det uppenbart står ”mors dag” på, utan minsta tanke på vad nån kanske vill eller behöver, det är en pest. Det blir så uppenbart att det hela är så långt ifrån alla värderingar vi står för och hur vi själva behandlar varandra så hela dagen blir ofelbart en katastrof. Vi vuxna försöker så himla mycket, vi köper saker till varandras dagar, vi fixar mat och donar så det ska vara så trevligt som möjligt. Man tjatar på barnen i flera veckor att de kanske kunde göra en teckning eller nåt åtminstone men till sist ger man upp. Vi föräldrar försöker båda ge varandra det som är helt rimligt vilket är uppskattning och kanske nån liten blomma eller så, men det försvinner liksom i besvikelsen över hur totalt oengagerade barnen är.
Det här är det mest utlämnande jag någonsin skrivit, men det KAN inte vara bara jag som upplever det här. Antingen är vi bara så jävla misslyckade föräldrar eller så saknas det något hos barnen och jag vet inte vilket som är värst. Kanske är jag bara helt dum i huvudet som tänker att det skulle finnas en gnutta omtanke från mina barn. Oavsett så hatar jag verkligen dessa bemärkelsedagar, det är alltid de värsta dagarna på hela året! Jag vet inte om jag någonsin ska våga publicera detta för om det är något jag vet om föräldraskap så är det att man blir så vansinnigt dömd hur man än gör. Men kanske, kanske känner någon mer som mig, och vi kan få någon tröst i att det är fler som upplever samma saker. Kanske är det så.
Nu har jag hunnit få brudparets tillåtelse att dela lite mer bilder – kom ihåg att jag bara var en hobbyfotograf lite vid sidan av, därför är de flesta bilderna inte riktade mot mig. Men ändå, man vill ju visa det fantastiska brudföljet, så här kommer de!
Måste avsluta med den här bilden, för den speglar verkligen den fantastiska glädjen de kände över att äntligen få gifta sig med varandra!
Återigen tack, och känner du brudparet så är hela blogginlägget fritt fram att dela 😀
Det var en fantastisk dag i går! Från att jag vaknade till det att vi gick och lade oss klockan 02:45 (!!!!!) på vårt rum på Stora Hotellet så var det så himla roligt! Världens vackraste brudpar såklart!
I dag är jag såklart sjukt trött och dessvärre börjar jag känna mig förkyld med, får se om det bara är allergi eller om det är något som kommer krypande här nu. Ville bara dela med mig av ett par bilder, men jag börjar bara med de på mig och oss tills brudparet fått alla sina bilder själva. De hade ju en riktig fotograf, jag hobbyfotade bara lite vid sidan av och sånt som hände under dagen.
Nu är klockan snart nio och jag ska absolut gå och lägga mig (har redan sovit i soffan ett par timmar idag). Tack för det fantastiska förtroendet att få vara din tärna och tack för att vi hade det stora nöjet att få dela er bröllopsdag!
När man är 43 år så borde man vara klok, självsnäll och självsäker. Jag är det ganska ofta, men så kommer ett bröllop där man ska vara lite extra fin i en superfin klänning och sen står man där och provar och provar och tänker att det hade varit så mycket finare om jag bara hade varit lite smalare. Ungdomens självförakt trycker sig på och blir till en jobbig massa i huvudet, det jag jobbar så himla mycket med att trycka undan. Eller har jag det? Kanske har jag bara undvikit sammanhangen där jag känt mig som mest att jag inte duger? Ute på gården är det ingen som bryr sig, minst av allt jag själv, där går jag i shorts och en gamma ful tröja och sätter upp håret i tofs fast det inte ser klokt ut. Kanske har jag bara lurat mig själv att jag inte längre bryr mig om hur jag ser ut genom att befinna mig i sammanhang där det är viktigare att klä sig funktionellt och bekvämt. Och likt tidigare i livet spenderar jag inte de närmsta dagarna med att äta nyttigt och kalorisnålt (usch vilket hatord det är) utan snarare på att trycka i mig trygghetsgluten för att döva rösten i huvudet som tycker att jag borde kunnat så mycket bättre, vilket i sin tur ger näring åt självhatet och föraktet för att jag inte kan vara lite smalare.
Dumheter, det är vad det är.
Men inte hjälper det alltid att jag vet det, när huvudet tar ett eget kommando och går in i gamla hjulspår. Men jag ser er, dumma tankar, och jag jobbar hårt för att inte låta er ta överhanden. Skäms på er!
Om en vecka är det bröllop – och jag ska ju vara tärna. Ser så väldigt mycket fram emot detta, det är verkligen inte ofta man går på bröllop och tärna har jag aldrig varit! Har införskaffat en söt liten kuvertväska (det ingår INTE i min normala garderob), lite smycken och så nån tejp som ska funka istället för BH då ryggen på klänningen inte är så BH-vänlig. Det sistnämnda ska bli intressant att testa, jag är ju inte direkt 20 så vi får väl se hur det funkar på en medelålders kvinna med 3 barn, hahaha! För övrigt pågår lite allmän prepping med att färga håret och grunda med lite välbehövlig BUS. Har däremot inte hittat några skor som är sköna OCH som går att använda resten av sommaren, så det får bli ett par gamla – om än nu väl uppfräschade. Det kan verkligen behövas lite fest och glamour nu känner jag!
Det är 1½ vecka kvar på mitt gamla jobb, så jag har börjat tömma, städa av projekt och lämna över projekt till mina kollegor. Alltid en ganska skön känsla ändå… Drömde faktiskt att jag började mitt nya jobb nu i natt, det var inte en sån där skräckupplevelse som man tänker man kan drömma om, utan rätt trevligt – förutom den detaljen att jag inte på några villkor kunde komma på namnen på mina kollegor. Förmodligen en sanndröm då, jag är ju hopplös på namn. Och himla hopplös på att komma ihåg folk när jag ser dem i ”fel” sammanhang tydligen, vet inte hur många gånger nån hälsat glatt på mig och sen fått påminna om var vi känner varandra ifrån. Det är så himla pinsamt, för då verkar det ju som att man är ointresserad, men det fastnar liksom bara inte?
Nog med svammel, för övrigt blir det mest gårdsfix den här helgen, baljväxterna ska ut i landen och det behöver rensas, vi ska fixa till gräsmattan, dra slingor för gräsklipparen osv… Kommer nog gå fort den här helgen med… Står faktiskt kvar på jobbet just nu, det är träning kl 15 och jag hade inga ärenden att göra innan dess. Eftersom jag bara kommer jobba 75% till en början på nya så hoppas jag kunna vara med på fredagsträningen framöver med, den är så rolig 🙂 Är däremot stel som en 98-årig valross i ryggen just nu från ett tungt pass i går, men det kan ju också bli bättre med lite träning.
Hoppas ni får en bra helg!
Pannacotta kan ju kännas väldigt fet och mastig, men gör man den med grekisk yoghurt i basen blir den istället bara len och krämig. Jag gör den ofta som dessert, den går att variera med olika toppings i oändlighet och den är perfekt att göra i förväg – den går faktiskt göra flera dagar innan den ska serveras bara den står i kylen täckt med plastfolie, och så dekorerar du vid servering.
Vill man ha den på buffébordet kan du antingen göra som jag och rota fram diverse småglas och gamla (små) kaffekoppar, eller så kan du köpa små dessertformar i plast. Man behöver inte så mycket dessert på ett buffébord, men något sött till kaffet är ju gott. Nu till möhippan gjorde jag det extremt enkelt för mig och gjorde pannacottan dagen innan, sen toppade jag med (denna gången hemkokt) plommonmarmelad och precis vid servering strödde jag över lite köpt granola för krisp. Den senare kom dock inte med på bild, då var det lite mycket annat att tänka på.
Pannacotta på grekisk yoghurt – 8-20 portioner (beroende på storlek såklart)
1 stor burk grekisk yoghurt (jag gillar arlas bäst, med svensk mjölk)
5 gelatinblad*
ca 175-200 g florsocker
2 msk vaniljsocker
2,5 dl vispgrädde
*om man vill kan man ge pannacottan en ton av citron, mycket gott. Då tar du zest och saft från en citron – men öka på med ytterligare ett gelatinblad!
Valfri topping kan tex vara lite marmelad eller sylt, gele gjord på saft och något krispigt, typ frön eller granola.
Lägg gelatinbladen i kallvatten i 5 minuter. Blanda yoghurt med florsocker och vaniljsocker. Koka upp grädden, dra den sedan från värmen och lägg i de urkramade gelatinbladen. Rör noga ner i yogurten, häll upp i formar och ställ i kylen med plastfolie över. Låt stå MINST 4 timmar, men helst över natten.
Jag är ingen expert på buffémat som så, men jag tycker att man kommer så himla långt med ganska enkla saker. Köp lite goda fröknäcke och bryt i bitar, lägg till lite ”ostkex” och ställ fram en ordentlig ostbricka och en med chark. Komplettera med lite torkad och färsk frukt, lite oliver och kanske lite inlagda smågurkor och vitlöksklyftor. Här är en superbra bas – ska det vara mingel är det fullt tillräckligt men ska det vara middag så komplettera med en stor potatissallad, kanske en långpanneomelett och lite rostbiff så har du en buffé som kräver minimalt med insats dagen den ska serveras. Hela nyckeln är att lägga en gnutta tanke när du lägger upp sakerna, så ser allt väldigt lyxigt ut trots att det är enkelt!
I går så kidnappade vi min äldsta (alltså sedan längst tillbaka) kompis Madde som ska gifta sig om två veckor. Naturligtvis är det ingen överraskning att det BLIR en möhippa och dagarna är ju inte oändliga där den kan äga rum, men jag tror i alla fall vi lyckades överraska henne LITE när vi kidnappade henne på parkeringen vid Ica Maxi. Första stop blev Escape House i stan – himla roligt och klurigt!
Efter en timmes klurigheter bar det av hem till mig, för lite gissningslek, snacks och allmänt häng. Tiden gick väl fort – vi fick himla bråttom sen när vi skulle göra oss klara för kvällens sista stop!
Sista stoppet (det fanns ett par som kunde tänka sig att gå vidare, men vi var några inklusive undertecknad som absolut inte orkar oss vidare) blev till Brasseriet där vi njöt av deras egen 5-rättersmeny. Riktigt mumsigt, och fortsatt vansinnigt trevligt med massor av babbel om högt och lågt.
Häftigt ändå, vi har känt varandra sedan vi var 10 år, vilket alltså innebär 33 år?!? Inte illa!
Idag är jag trött men faktiskt bara socialt bakis, man vet aldrig nu för tiden hur det ska slå riktigt. Trött i huvudet i alla fall, speciellt av allt sorl på en fullsatt restaurang, och ovanan att träffa en massa folk man inte känner jätteväl. Hade i vilket fall en fantastiskt trevlig kväll, nu längtar jag SÅ efter bröllopet med!
Det är påsdagens morgon och det har hittills varit en tämligen spretig påsk. Skärtorsdagen hade ju uselt väder och man kan säga att konflikterna med barnen här hemma duggade lika tätt som regnet. Humöret spillde över på långfredagen och det kyliga vädret matchades av den kyliga stämningen – men nu ska jag sluta skriva i klyschor.
Långfredagen blev ändå riktigt produktiv – vi hann få klart badrummet i allt utom att spackla taket, eftersom spacklet tog slut. Ska åka in och köpa mer i dag, så vi får klart det med – sen är det helt färdigt för plattsättning vilket känns oooootroligt bra! Längtar väldigt mycket efter ett eget badrum igen nu.
Påskafton började lite avmätt, men sen blev det så fint väder att jag tror inte nån kunde hålla sig sur. Dessutom dök vår vän grävaren upp och grävde bort jox vid brunnen som behövde försvinna, med en bra påföljd att nu kunde jag även lägga en liten potatisåker där, när det ändå var uppgrävt. I trädgårdslandet finns inte enormt mycket plats för potatis, så det känns jätteskönt att ha ett dedikerat land till detta!
Eftersom vi hunnit så långt på fredagen i badrummet så var det himla skönt att ta en heldag ute, dessutom i det HELT fantastiska vädret ju! Jag, Tobbe och Filip var ute från morgon till kväll och gick bara in när vi skulle fixa mat, men även de två stora grabbarna var ute rätt mycket.
Jag har snällt nog fått ett stort lass hästgödsel från grannen, så det ska hamna i botten på de stora tomatlådorna jag ska bygga mot ladugårdsväggen. Har även fått fina björkslanor som kommer bli växtstöd, lovar att fota sen för det kommer bli jättefint!
Jag håller på att få lite ordning på landen i trädgården – tex är nästan hela köksträdgården redo för sommarens grönsaker nu :
Men jag håller också på att ta fram de land som nog funnits där när de som byggde huset hade trädgården, det är ganska eftersatt från förra ägarna (iofs inte så konstigt med 4 barn under typ 8 år) och nu skär jag ut kanter och rensar på gräs där jag kan. En del ställen måste jag vänta med att rensa till det har börjat växa lite mer, så jag inte råkar dra bort något som jag vill ha kvar.
Jag gör inget avancerat, skär bara ner som ett v-format dike runt rabatten för att förhindra gräs från att växa in och för att lite lättare se vart rabatterna är nånstans. Det är en för stor trädgård för finlir, vilket också känns himla skönt? Och för att återgå en kort stund till hönorna, de växer verkligen så det knakar! Ser ut att bli 11 hönor även om det är lite för tidigt för att vara helt säker än, med ett nästan lika stort gäng tuppar (de ska ju inte vara kvar allihop sedan).
Det kommer antagligen bara explodera ute med grönska nu om det blir lite varmare väder. Förutom ett gäng små lökväxter överallt så kan man se tex daggkåpa som börjar grönska under det gamla torra skräpet.
Har inte lagt ner så mycket krut på att påskpynta, här hemma är det bara en person som bryr sig (jag) oh vi har ju inte haft några gäster i påsk heller. Men litegrann vill jag ändå ha:
Så, från en mörk och konfliktfylld start på lovet till en tämligen fin fortsättning. Idag ska det som sagt spacklas klart och slipas i badrummet, men i övrigt tänker vi nog mest vara ute och greja – bara för det är så roligt! Och allvarligt talat, när man går runt här nu så är det som en sinnessjuk symfoni av fågelkvitter, många fler sorter än jag någonsin hört på samma ställe – och det är något av de härligaste jag hört!
Det enda bakslaget just nu, förutom att jag behöver köpa mer spackel, är att Filip vaknade med feber och förkylning. Jaja, blir det inte värre än så så är det inte hela världen…
Jag hoppas att ni har en riktigt fin påsk och att den fortsätter bra!
För fem år sedan busade du med oss ordentligt för första gången. Tid för snitt var inbokad, för du hade lagt dig med rumpan ner på ett yogapass flera veckor tidigare – men samma morgon som snittet var planerat så vände du på dig igen och jag höll på att få åka hem utan bebis den dagen, trots att dropp och allt annat var satt och förberett. Jag var dock extremt tydlig med att det inte var aktuellt att åka hem utan bebis, så till slut fick vi komma in och plocka ut dig!
Sedan dess har du kompletterat vår familj, även om du lade ner rätt mycket krut och energi på att försöka rymma från den så snart du kunde gå – du ville ju gå runt själv och muckla ju. När du blev fyra år så kom du in i världens mysigaste fas, du hjälper till med en massa saker, pratar oavbrutet och är oftast väldigt rolig att lyssna på (även om man ibland behöver en paus för öronen blöder). Lagom till du fyller fem nu så fortsätter du med pratet och att hjälpa till men har kompletterat med den nödvändiga fasen att bryta dig loss och välja saker själv – och du är verkligen gjord för att bo på en gård!
Vi pratar ofta här hemma om hur härligt det är att se dig ta för dig av alla möjligheter gården erbjuder, i går drog du fram vattenslang själv från garaget, kopplade in och tvättade din cykel (och allt runtomkring). Du har en egen sekatör, som jag nog får lägga undan när det börjar växa i landen, och hjälper gärna till att rensa dött material i landen och klippa ner. Inne är du det barn som ropar högt att han vill plocka ur diskmaskinen och som vet bättre än övriga familjen vart allt ska ligga dessutom (och det blir rätt) och du vill väldigt gärna dammsuga. Baka och vara med vid matlagning är inte lika intressant, men det är alltid lika roligt att fika med dig och se hur du blir knäpptyst (!) och verkligen njuter av varenda bit. Du bygger helt själv efter byggsatser i Lego och är kanonduktig på att pussla, du skriver ditt namn hur fint som helst och du kan ett litet gäng bokstäver förutom de i ditt namn. Du älskar när vi läser böcker för dig och har otroliga skills i tv-spel (robot-demospelet till PS5 är i princip helt bemästrat och det är banne mig inte enkelt att ha koll på alla olika funktioner!).
Så glada är vi över att ha dig i vår familj, stort grattis på din femårsdag Filip!
godatankar.com 