Spontansemester i Tyskland

25 juli, 202225 juli, 2022 / LindaG / 4 kommentarer

Efter pandemi och allt så fick jag en sån lust att ta en spontan minisemester i norra Tyskland, äta wienerschnitzel, dricka weissbier och gå i nöjespark. Vi kollade lite snabbt och lyckades få tag i boende i nästan en hel vecka – det är inte okomplicerat när man är 5 personer i familjen. Jag bokade så att vi skulle lämna Nala på ”vägen”, mest för att det hade känts ännu värre att åka och lämna henne och sen åka direkt hem till ett tomt hus. Lämningen gick bra och hon verkar ha det bra på uppdateringarna jag får, men självklart var det skitjobbigt och vi var alla väldigt ledsna. Likadant nu när vi kom hem, eller ännu värre tycker jag, för det är så tomt här utan hennes lilla nos tätt intill. Svårt nu med att känna att man inte får ihop det, för just på semestern går det ju såklart skitbra, det är ju sen det blir problem.

I alla fall, vi åkte till norra Tyskland och där var vi först en sväng vid havet vid Sehlendorfer strand, hyfsat lagom med folk och inte kanonvarmt.

*Måste verkligen säga att det var en fantastiskt vacker strand att vara på!*

*Otroligt skönt att lägga sig raklång efter en dag i bilen. Vi tog en kort stund på stranden här innan vi åkte till första hotellet, sen återvände vi för en heldag dagen därpå.*

*Barnen tyckte det var kanon med såklart.*

*Filip knatar rakt i, han är LIVRÄDD för att duscha men att gå rakt ut i havet är inga problem….*

*Den där första, efterlängtade veteölen smakade verkligen fantastiskt!*

*Lyxigt med så stora barn att den största kan passa den minste – vi fick gå en kort kvällspromenad tillsammans på egen hand medan de lekte på rummet.*

Därpå blev det en SUPERVARM dag på Heide-Park – de sprutade vattendimma på en del ställen för att svalka folk och det behövdes verkligen. 38 grader i skuggan och snålt med den senare med. Tror vi drack typ 4 liter vätska var den dagen?

*Svettigt värre! Vi turades om att åka med de stora barnen och Filip.*

*…som absolut inte var på toppenhumör i värmen, trots vad det ser ut här.*

*Man har inte roligare än man gör sig, som vanligt.*

Den här bilden är tagen efter det absolut roligaste vi gjorde på hela semestern : i HeidePark finns en slags piratbåtar som man kan spruta vatten från när man åker och där folk på ”land” kan spruta vatten tillbaka. Fruktansvärt roligt, men det gäller att det är VARMT för man blir liksom inte bara lite blöt utan verkligen DYBLÖT. Vi var som tur var redo och hade badkläder på oss, jag fick ta av min klänning och VRIDA ur den innan vi gick vidare. Men jäklar vad vi skrattade!!!

*Prick alla var precis genomblöta! Också roligt eftersom man ju sprutar på alla man kommer åt, oavsett om de är fullkomliga främlingar eller inte.*

Därpå följde av en dag på stranden igen fast vid Timmendorfer Strand – tillsammans med typ hela norra Tyskland som försökte komma undan den extrema hettan.

*Stranden var TOTALT packad så långt ögat kunde nå, man satt i princip på varandra. Men vad gör man annars när det är så varmt?! Till och med jag badade ett antal gånger.*

*Skönt med halvtom autobahn när man körde till sitt gasthaus på kvällen sen med.*

*Så otroligt vackra solnedgångar, här dåligt fångat från bilen men ändå…*

Sen gjorde ju vädret en helomvändning och så blev alla rätt trötta och tjuriga, vi försökte fördriva lite tid och även vila men det gick sådär. Jag ville inte avsluta med att alla var trötta och tjuriga, så vi bestämde oss för att ta Hansa-Park som en överraskning på hemvägen – såklart uppskattat! Då var det som kontrast ca 18 grader mot Heide-Park i 38 grader, man kan väl säga att båda delarna hade sina för- och nackdelar.

*Det är lite tradition att fota i den här kanoten, tror vi har foton på alla 3 barnen i samma grej, i ungefär samma åldrar.*

*Jag och de stora grabbarna avslutade med flaggan i topp och åkte flykten från Novgorod. Jag åker mycket, men inte de värsta grejorna och inte sånt som snurrar….*

Sen gjorde vi dock misstaget att tänka att eftersom vi ändå åkt en bit ”hemåt” för att gå i HansaPark så kunde vi klippa resterande bit hem med direkt efter. Det blev riktigt jävla jobbigt efter en heldag i nöjespark, vi var trötta allihop. Note to self : gör inte om det utan sov först.

Men vet ni vad, det mest oväntade med semestern var att vi vuxna åtminstone kände oss rätt färdiga med att resa på ett litet tag? I alla fall på sommaren, det var så skönt att komma hem igen! Samtidigt är jag jätteglad att vi reste iväg ändå, för annars hade jag nog bara gått och längtat och inte känt mig nöjd. Det var som det behövdes för att få det ”ur systemet” och känna sig tillfreds här hemma – det låter kanske alldeles knepigt med kanske någon förstår. Tänkte utveckla min tanke, men det får bli en annan dag.

Ett misslyckande

1 juli, 2022 / LindaG / 2 kommentarer

Vi har kommit till en punkt där vi känner att vi måste ta ett tungt och tråkigt beslut, ett som känns som ett riktigt misslyckande. Vi kommer inte att kunna behålla Nala. Det har NOLL att göra med henne som hund, hon är sjukt smidig att ha att göra med i princip i alla lägen och är fantastisk på alla vis (dock synd att många gäster inte får se det då hon blir stressad av gäster och gärna skäller och/eller juckar på dem), men om vi på ett rimligt sätt ska få ihop vår vardag framöver så kommer det inte gå med henne i ekvationen också. När vi skaffade henne var jag inte och hade inte varit utmattad, jag hade ett jobb där jag kunde ta med henne till jobbet (vilket iofs dock blev svårt sen eftersom hon är lite rädd för killar), vi bodde i stan där man kunde åka hem vid lunch osv. Förutom utmattning och flytt så har jag även bytt jobb och det kommer även maken göra efter sommaren. Vi har funderat på alternativ som hundgård eller hunddagis, men tror inte att det blir en bra lösning för henne och löser ändå inte riktigt problemet. Det känns så otroligt tråkigt eftersom hon trivs superbra ute på gården och vi trivs så bra med att ha henne där, men det kommer inte fungera när alla har sina nya jobb och vardagen sätter igång igen.

Självklart känns det som ett misslyckande, speciellt när så många har skaffat ”corona-hund” och sen ångrat sig, men nu är det vad det är och vi kan inte ändra förutsättningarna som nu finns på ett rimligt sätt. Jag känner mig på ett sätt så dum som tänkte att det skulle funka alltid, men jag förstår också att jag inte kan styra hela livet utifrån henne för att det ska funka.

Nästa vecka kommer två familjer för att kika på henne, och det kommer bli jättejobbigt, men vi är väldigt måna om att hon ska få ett bra föralltid-hem. Inte en superbra start på semestern, men vad ska man göra.

Vårvintermorgon

31 mars, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Jo men vänt har det ju, jag mår inte lika dåligt alls idag, men är såklart som alltid efter magsjuka – matt, orkeslös och med en tämligen fattig matlust. Lite extra skönt att bo just här idag då, behöver ju komma ut med Nala ibland men kan gå runt här ute istället för att gå en promenad – mycket lugnare och hon får ändå komma ut och nosa och springa runt lite som hon vill. I morse var det verkligen så otroligt vackert, trots att tempen visade på -10 grader så var det vindstilla och soligt, och fåglarna bjöd på en hel symfoni. Stod en lång stund på vår kulle och bara lyssnade – finns en film i mina händelser på instagram om ni vill höra själva. Fotade lite med, kontrasten skarp vårsol och frost är ändå speciell…

*Ett lager skimrande frost klär in alla lökar, men de verkar ändå klara kylan bra.*

*Snödroppen har fått ett nytt utseende och ser lite hängig ut just nu, men kommer nog klara sig.*

*De här små blå raringarna ser ut att kämpa mer, vet inte riktigt vad det är men vi har massor av dem, oerhört fina! (inte så lätt att se när de är inklädda med is dock)*

*Hittar fortfarande något nytt nästan varenda gång jag går ut, här hittade jag en liten buske med trollhassel som jag inte sett förut.*

*Och någon slags taggig buske som redan börjat bli grön – ser nästan lite ut som krusbär?*

*Från kullen bakom huset syns stallet och Filips lilla lekstuga.*

Från stalltaket droppade det redan från frosten som smälter i solen. Kommer bli ett perfekt ställe att ha tomater, vid värmen och det skyddade söderläget. Och solpaneler på taket blir det med, innan sommaren.

Är så glad för dessa små kullar och små bergsknallar, med sina stenrösen. De är fantastiska lekplatser utan att vara farliga (liiiiite orolig för huggorm i stenrösena till sommaren bara) och ger en så vacker varierad natur i vår trädgård.

*Drottningen av Norrgård har det inte dumt, hon.*

*Avslutar med en bild över åkrarna. Fatta att alla dessa bilder är bara från vår gård?*

Nu ska jag försöka äta lite fil till frukost tänkte jag, sen bara vila en stund. I morgon blir det nog jobb – behöver mäta och beställa fönster som inte kan skjutas upp, så vill vila så mycket som möjligt idag. Hoppas ni har en bra dag och slipper magsjuka och annat som går nu!

Kanske en gris eller tre?

26 februari, 202226 februari, 2022 / LindaG / 2 kommentarer

Det är inte svårt att känns sig lite (mycket!) extra tacksam för allt man har i sitt liv just nu. Olustkänslan sedan i veckan hänger i, men kommer och går lite, men visst tänker man lite extra på OM och HUR det skulle vara om det hänt oss? Nån skrev att bor man i Malmö så är det närmare till Ukraina än till norra Sverige, det pekar ju lite på hur nära det är. Vi har i alla fall varit lite extra tacksamma för vår nya gård och verkligen njutit av att gå runt här och greja idag.

Vi började dagen med att åka och köpa ägg hos en tjej i närheten som jag hade lite kontakt med via Facebook när vi letade höns, dock hade hon mest lite större raser så därav valde vi att köpa en annan sort. I vilket fall, otroligt vackra ägg i grönt, beige och brunt! Vi fick också titta lite på kaniner, får, gäss, myskänder och såååå söta minigrisar…. De sistnämnda skulle ha kultingar till våren – kaaanske råkade säga att jag var himla intresserad. De var så söta, lagom stora och inte sådär läskigt stora som många raser blir. Skulle i så fall vilja ha 2 suggor och en galt, så att man kan få egna – en anledning till att ha grisar skulle ju ändå i så fall vara för att kunna slakta egna grisar någon gång. Har även bett henne säga till när hon håller slaktkurs för höns/tuppar, för vi KOMMER ju bli stående med alldeles för många tuppar och då tycker jag att det är mitt ansvar att vi ska kunna ta tillvara på de som inte kan få vara kvar (de stressar ihjäl hönorna om det är för många tuppar).

Så fin på så många sätt – och ändå kände jag mig så akut trött på allt strul och bök med henne att jag var redo att ge upp. Men nu känns det mycket bättre igen, vet inte om det bara var en dipp.

Sen åkte vi och handlade veckans mat – numer handlar vi nästan bara en gång i veckan och lite mer planerat, även om det bara tar 20 minuter till Jönköping så är ju inte bensinen superkul att betala och tiden här hemma är dyrbar och efterlängtad. Vi skyndade hem och UT efter lite lunch, vilket fantastiskt väder idag! Takdropp, vindstilla och med en värmande sol med frisk luft, det gick liksom rakt in i själen! Nala har varit med oss ute hela dagen, ”tyvärr” har hon inte fått någon stöt än av elstängslet – många gånger är hon så smidig att hon inte ens nuddar det om hon går utanför, men i dag var hon ändå superduktig och har hållit sig runt oss hela dagen.

*En flock svanar flög norrut över våra huvuden och påminde även de om att det är varmare tider på gång framöver.*

Jag har njutit av att ”städa i naturen” – något jag får sån SJUK lust med varje vårvinter och som jag ÄNTLIGEN kan få utlopp för! Jag har sågat av en massa döda träd och grenar (nästan bara Enebuskar/träd, där i princip hälften på varje ”buske” varit stendött) och så har vi hjälpts åt att samla det i en stor hög så vi kan elda upp det (igen) – det blir kanske av i morgon. Det blir så himla mycket finare när man tar bort det som verkligen är stendött och risigt – men vågar bara röra Ene just nu eftersom det är svårt att vara helt säkert på vilka lövträd som inte lever. I övrigt går jag och dagdrömmer och undrar vad som kommer titta fram när det börjar växa i trädgården, hoppas på lite lökväxter till våren!

*Så fint ljus ute i eftermiddag – och så skönt det är att känna att det verkligen börjar märkas skillnad på när solen går upp och ner!*

Så vackert hus det var nu ikväll, längtar redan efter morgondagen, då ska vi fixa lunch över eld ute (gnocchi, stekfläsk, ärtor och lingonsylt) och äta hembakade semlor – på tisdag blir det lite knasigt med fika så sent på kvällen som alla är hemma på. Nu är jag skönt trött efter en dag ute, och efter en halvdan natt (och efter ett litet glas vin till maten), så nu ska vi kolla senaste ”hjälp vi har köpt en bondgård” och sen ska jag nog sova…. Kram på er ♥️

Livsnjutaren

6 januari, 20226 januari, 2022 / LindaG / 1 kommentar

Jag sitter vid köksbordet och tittar ut över de fantastiska vyerna. Det har snöat igen, och nu vid åtta-snåret på morgonen är börjar det precis ljusna och jag fastnar bara i att titta ut, med en kopp morgonkaffe och lite svaga ljud från Bolibompa i vardagsrummet känns det bara så … fridfullt. Det här har nog varit det mest fridfulla jullovet någonsin, trots att det kanske inte låter så om man ska beskriva det, för det har varit ganska många besök av släkt och vänner (iofs korta) och även lite projekt här hemma. Men besöken har varit så efterlängtade efter de här åren och våra två jullovsprojekt (kontoret och skafferiet) är små och hanterbara när man är två vuxna hemma.

*Finns inga foton som gör det här riktig rättvisa känner jag.*

Så jag sitter här – och njuter. Då slår det mig, jag har ju ALLTID varit en livsnjutare, det har varit en central del av min identitet från tidig barndom, och nu känner jag det igen! Det är små saker jag njuter av, som att fota ett vackert grässtrå med frost på, att få ta en morgonkaffe i lugn och ro (helst med en lite chokladbit till när inte barnen ser), att laga och äta lite extra god mat, att ta ett litet glas vin en tisdagskväll och att titta på fantastiska vyer. Det är bara det att inget av det finns ju tid och ro för med stress i kroppen, men nu, nu känns det rofyllt inuti. Eller ja, i de stunder då det är lugn runtomkring åtminstone, en fyraåring är ju inte alltid så rofyllt att ha kring sig, även om det är roligt.

*Tycker det är roligast att fota makron, just för att man får leta efter det där lilla vackra i allt annat.*

I all enkelhet så försöker vi ha ett mysigt lov med barnen, de har fått spela mer än den vanliga, ganska strikta tiden, vi har fikat och ätit ihop, de har badat på Rosenlund och lite sånt. I går när det kom snö igen så tog vi med grejor upp på kullen till att värma äppelmust och steka ägg över elden till äggmackor – bara småsaker men otroligt mysigt. Så som jag inledde med, det här har varit ett av de bättre julloven ändå – kanske även för att förväntningarna har varit ganska oansenliga. Det som kvarstår av lovet kommer fortsätta i samma anda, ett och annat besök, lite fix med skafferiet och så lite små saker för barnen. Precis lagom rofyllt!

Ett år olikt alla andra

23 december, 202123 december, 2021 / LindaG / 2 kommentarer

Vi fortsätter väl sammanfattningen av året, lämpligen där vi slutade ☺️.

I juli var det semester och fullt ös på hemmafronten med att förbereda och sedan även sälja vårt gamla hus. Det var verkligen 1000 känslor på en och samma gång, det var oro för att vi köpt gården för dyrt, det var ett glädjerus för att vi äntligen köpt en gård, ångest för att vi hade köpt en gård – skulle vi trivas? Precis i slutet av juli avslutades försäljningen och vi sålde för nästan exakt lika mycket som vi köpte för, och därmed släppte oron för framtiden. Annars var det en himla fin månad, med fantastiskt sommarväder och mycket sol vill jag minnas.

*Som alltid – ett hus som är så fint till visningen som det aldrig någonsin är annars.*

Augusti började tungt på jobbet, mitt jätteprojekt startade sin typ 5:e fas och allt var kaos. Så mycket som skulle bli klart på kort tid och så mycket som hela tiden ändrades på grund av att man aldrig vet hur ett gammalt hus beter sig. Jag hade weltschmerz, vandrade och insåg att om jag ska orka med mitt liv så måste jag börja träna igen, så jag körde en introkurs på Crossfiten vi tränar på med jobbet på fredagar. Men min hjärna började bli till gröt.

Hade det inte vart för våra helgvandringar så tror jag att det hade gått åt skogen mycket tidigare. Har ju haft ett sån OTROLIGT behov av just att komma ut så här och det är väl ren självbevarelsedrift egentligen tänker jag mig.

Sen hände det där som bara händer andra – jag gick in i väggen. Jag kan förstå uttrycket lite, för känslan är just att det finns ingen mer mån att pusha och dra ut sig själv, det tar bara stumt stopp. Det fanns inga mer marginaler, inget ytterligare extra växel att lägga in och helt enkelt bara inget mer av MIG kvar. Hela septembers inlägg handlar nästan uteslutande om just detta. Den enda kvarstående delen av jobbet jag fortsätter med är min utbildning, den får fortsätta på fredagar eftersom det hade varit mer stressande att känna att jag skulle komma ifatt nästa år.

*Jag fullkomligt badar i ensamhet och vila, något jag inte gjort sedan… jag vet inte ens när. Och det behövs, verkligen.*

Oktober kommer och är även den fokuserad på återhämtning och vila. Tittar jag på det nu så var det så mycket lättare att faktiskt få kvalitet och ordentligt tid till just detta som heltidssjukskriven, nu är det mycket svårare att få tiden att räcka till (självklart på ett sätt, men jag menar att det känns som jag inte har tid i proportion till sjukskrivningen). Men sen precis i slutet av oktober, då är det till slut dags att flytta till vår gård! Och även om dagarna där omkring var stressiga och otroligt jobbiga, så finns det ändå ett bakomliggande lugn.

I november jobbar jag 25% förutom då min skola. Det känns typ ok, jag får inte längre stresspåslag över att se en byggställning eller en hantverkarbil, och det är kul att träffa lite folk ändå. Nästan all tid går åt till att bara vara här i vårt nya hem, tända en brasa, gå ut och utforska omgivningarna och packa upp en och annan låda – även om det mesta var klart efter nån vecka vid inflytt.

Har tusentals foton i mobilen härifrån, allt är så vackert och jag kan inte förstå att det är vårt? På instagram är det kavalkad av bilder på gården, för den som är nyfiken på att se mer härifrån.

December kommer och har med sig fantastiskt vacker snö, återigen går jag runt här och bara får dåndimpen över hur vackert allt är. I min utmattning tappar jag bort mig lite, det känns i skrivande stund som jag inte riktigt får nån bra ordning, jag som hade en så bra plan. Får fundera på det över julhelgerna. Förutom detta så tar jag även examen som Byggproduktionsledare, ändå en prestation det med 😊

När jag sammanfattar året så här så har nog det har varit ett av de mest händelserika åren i hela mitt liv. Vi har skaffat hund, vi har köpt och sålt hus, jag har blivit utmattad och jag har tagit examen. Vilket sjukt år?!

Inför nästa år ser jag allra mest fram emot att få möta alla årstider, här på vår gård. I övrigt så tänker jag mig att jag INTE ska bränna ut mig igen och jag ska absolut inte köpa hus igen. Kram och en eloge till er som orkat läsa ända hit!

Nala 1 år!

18 november, 202118 november, 2021 / LindaG / 4 kommentarer

I dag blir hon 1 år, den lilla tösen som kom till oss i slutet av förra vintern. Första månaden trodde vi nog att vi gjort ett allvarligt misstag som skaffat hund, hon bet och tuggade på allt och alla med sina piraya-tänder. Men allteftersom tiden gått har hon blivit en nu självklar del i familjen, och hon räknar sig själv absolut som en familjemedlem – hon är alltid lite förolämpad när hon inte får sitta med oss vid matbordet och äta på en egen stol (det får hon alltså inte, för tydlighetens skull).

Äntligen har vi tagit oss igenom hennes första löp med, så nu tänker vi att det bara kan bli lugnare framöver 🙂

*Haha, så liten du var när du kom! Kindpussar var lite ovant då, så att säga.*

Nala är oerhört snäll, och försiktig med Filip (om de inte leker alltför våldsamt). Hon är väldigt kärleksfull i sin flock, men har även integritet – vill gärna vara nära oss men inte alltid bli kelad med. Hon får nog räknas som en reaktiv hund, när något annat pockar på uppmärksamheten (som andra hundar, katter eller vilt) så är hon helt omöjlig att få att släppa fokus från det intressanta och ställa tillbaka det till oss, oavsett om vi så slängde en korv i huvudet på henne – mat är inte SÅ himla intressant för den här damen. Samtidigt är hon skärpt och älskar att träna – då är koncentrationen på max och hon har SÅ roligt – det är bara tid och ork hos oss som inte riktigt funnits där i så stor utsträckning som någon av oss skulle vilja.

Ska hon leka då ska det springas (lite dragkamp med är kul), så då behöver man nästan blanda in en hundkompis för VI kan INTE springa alls så långt, snabbt och mycket som fröken vill och kan!

Slappa är också skönt, så länge vi gör det samtidigt och hon kan ligga intill och ha ett öga på oss. Det går bra att bli lämnad ensam – nu fick vi börja om lite med träningen på det i nya huset men det går framåt – då är hon oftast duktig och lägger sig och sover. I övrigt älskar hon vår gård, massor med ytor att springa på och många intressanta lukter att jaga efter…

Grattis på födelsedagen, lilla tös!

Måndag = Vilodag

25 oktober, 202125 oktober, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Min ”arbetsvecka” blir ju nu lite bakvänd mot en normal vecka – det blir helgen som blir lite mer ansträngande när vi är ute hela familjen på gården och försöker få i ordning, och sen blir resten av veckan mer med utgångspunkten att vila. I dag är jag trött, målade sovrum i helgen och om jag i vanliga fall lätt hade tryckt in det på en vecka där jag jobbat 40 timmar så är det liksom ungefär den prestationen jag känner att jag orkar just nu. Då kör jag enligt den modellen jag ska lära mig att jobba enligt – jobbet (i detta fallet målningen) får ta max 70% av min energi, så det finns över till barnen och kvällen. Men idag, då blir det 100% vila.

*De två lönnarna som står vid vår grind och entré har nästan tappat alla löv nu, bara några få, vackert klartgula, hänger kvar.*

Dessutom försöker jag även lära mig att planera och prioritera in vilan, just vid målning är det liiiite svårt för man vill inte sluta mitt i, annars är just nu det största hindret för att få vila lite på gården att vi inte har något att vila i än. Längtar tills det finns soffa och sängar så man kan sätta/lägga sig och vila lite när man behöver det. Men, nu är allt som behövde bli klart till flytten klart, och på torsdag kommer June express och kör våra möbler – så skönt! Hade vi varit i en annan sits så hade vi kanske flyttat allt själva, men nu känns det väldigt bra att ”få” lite hjälp.

Så, sovrummet är färdigmålat, och vi har monterat ihop de garderober vi fått tag i, så vi har något att packa in i. Vardagsrummet är spacklat och slipat, så när vi orkar sen framöver kan vi måla och tapetersera, oavsett om möblerna står där. Kändes som en bra kompromiss. Lukas rum hade ingen garderob, så där håller vi på och sätter ihop en, annars har barnrummen varsin garderob redan.

Köket är ju liksom klart, det ska bara flyttas in kökssaker och såklart ska det upp lite tavlor och sånt. Skafferiet är färdigmålat och tapetserat, men här ställer vi in en lös hylla (typ ivar) så länge, kanske vi kan platsbygga hyllor under julen eller något, det får vänta lite. Och det är så fint alltihop! Köket är ju det enda rummet med lite möbler, så vi kan sitta där och fika och äta när vi är på gården, och det är så himla fint!

Alltså den här… Man behöver inte se honom på gården i många minuter för att se att han passar här som fisken i vattnet. Han företar sig som vanligt ALLT han kommer på och mycket som ingen av oss kunde tänka sig att han skulle komma på… Men trivs, det gör han absolut!

Haha, vi har förresten åtminstone en familjemedlem som är mycket engagerad i att tex bygga garderober, nämligen Nala. Vi skrattade (och svor) åt henne i går kväll när vi skulle sätta ihop garderober och hon antingen står på det vi ska skruva, slickar på oss eller på skruven vi ska sätta i, biter i träplugg eller bara befinner sig så mycket i vägen som man kan. Men hon är så söt samtidigt, nyfiken och glad och man liksom ser på henne att hon också vill vara med, för VI verkar ju engagerade i det vi gör. Hon har för övrigt bevisligen börjat löpa nu, tur vi ändå tagit bort de flesta mattorna, så hon har nog en ganska omvälvande tid nu med första löp, flytt och allt annat konstigt som händer. Ute på gården har Oliver byggt en liten hinderbana åt henne, där han och Lukas tränar med henne till hennes stora förtjusning!

*En bild från häromkvällen när det var lite lek i det höga gräset. Nån har väldigt roligt!*

Nähej, jag hade som synes inte så mycket vettigt att säga, sitter bara här i soffan och dricker kaffe och kände mig lite sällskapssjuk, då får man plocka fram bloggen… Hoppas ni alla får en riktigt fin vecka!

Lite av en cirkus

8 oktober, 20218 oktober, 2021 / LindaG / 3 kommentarer

Jag vet nästan inte vart jag ska börja, dels för det känns som det hänt mycket de senaste dagarna och dels för att mitt huvud är gröt av samma anledning.

Vi måste ju ändå börja med det största av allt, att vi i går fick nycklarna till vår gård och nu är den bara vår! Vi åkte ut direkt efter, det var så magiskt fint i den varma höstsolen.. Utsikten och omgivningarna är verkligen sagolika, det känns helt overkligt att vi ska få ha det vackra runt oss varje dag???

Tyvärr blev det två smolk i bägaren, dels hade inte förra ägarna städat ordentligt, eller rättare sagt har de städat ”vanligt” och alltså är det inte så rent som det ska vara när man tar över ett hus. Just nu pågår diskussioner med dem och mäklare, jäkla surt att börja med, men det är ändå en enkel sak att lösa ju. Jag har fått tag i en städfirma som kan komma på måndag, nu är det bara diskussionerna över vem som ska betala som fortgår.

Smolk nummer två var att Nala väldigt vänligt kräktes upp en mask som inflyttningspresent till oss… 🤢 Hon har nu fått avmaskningstabletter, så vi tänker väl att det ska ge sig med.

Det som gjort mig så trött nu med är att det varit TVÅ skoldagar denna vecka. Visserligen med ett ämne jag tycker är så himla roligt och intressant – ledarskap – och vi har haft hur mycket bra diskussioner som helst och fått mycket insikter, men ihop med husövertag så har det tagit mer energi än jag har. Då var vi ändå bara ute och vände i går, för att bara känna av läget liksom. I dag efter skolan åkte jag raka vägen hem och har inte lyft ett finger sedan dess, förutom för att ta hand om stackars lilla Filip som ramlat illa ute på gården på dagis och som har den värsta fläskläpp jag sett. Som tur är verkar inte det påverkat tänderna – och ännu mer tur är att vi ändå har ett standardbesök hos tandläkaren inbokat för honom nu på måndag! Bra tajming där.

Återkommer framöver, när jag har lite mer energi och det förhoppningsvis inte händer en massa oberäkneligt skit.

Bra och dåligt

23 september, 202123 september, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Vad ska vi börja med? Kanske det dåliga, så avslutar vi på ett bättre sätt…

Ja ok, det är pissväder, så har vi det överstökat. Jag har en stackars liten unghund här som har väldigt ont i tassen och som tar de chanser hon får till att slicka på bandaget – tratten satt i ca 3 minuter (knyter jag hårdare så kväver jag henne), så nu har jag varit en hemsk person och strött lite vitpeppar på bandaget för att det ska bli äckligt att slicka på. Får se om det funkar. I dag hoppar hon på tre ben, och vi tycker både hon och jag väldigt synd om henne.

*Ok, vi kan både tycka synd om henne OCH tycka att det här ser lite roligt ut va?*

Sen det mer diffust dåliga – jag har haft en sån himla oroskänsla i kroppen i typ tre dagar nu. Jag är VÄLDIGT sällan orolig, och framförallt inte mer än en kort stund, så det här känns väldigt otrevligt. Har inte helt kommit fram till vad det är som gör mig orolig, men jag lutar åt att det är att jag tänkt lite på jobbet – det har jag inte gjort så mycket innan. Har en massa dåliga tankar om det nu, som jag begriper troligen inte stämmer men som ändå ställer till det i huvudet på mig. Det handlar om att jag får en känsla av att man är kass på sitt jobb, att alla andra är bättre, att jag är rädd att bli tvingad tillbaka för tidigt, att alla tycker jag är dålig som blev sjuk osv. Jag VET att det bara är saker som sitter i mitt huvud, men det hjälper inte just nu.

Mer väntat dåligt är att det känns rätt surt att jag verkligen inte orkar typ något. Det känns ovant och ”dåligt” av mig, fast jag vet att det är just därför jag behöver vila.

Ok, bra saker då? Jo men två åtminstone. Jag har sovit lite bättre, åtminstone några stunder under några nätter. Det var längesedan jag kände att jag fick nån djupsömn, men nu har jag faktiskt känt några gånger att jag faktiskt sovit GOTT. Väldigt skönt! På lite samma tema så har jag känt att jag haft lite energi när barnen kommit hem – en fantastisk känsla när det finns lite tålamod och ork att VARA med dem.

Ledsen, det blev visst överhängande negativt, men det är som det är just nu och jag tänker att det mesta nog ger med sig om ett par dagar. Det verkar ju bli en fantastisk helg rent vädermässigt, och det brukar hjälpa för mitt humör. Kram på er, och ta hand om er!