För ett tag sedan hade vi nån tjej från sportlife från jobbet som var där och informerade lite bland annat (de som är fast anställda får ju gå och träna där jättebilligt, dock inte jag i dagsläget nu då). Dessutom hade hon med sig en Tanita-våg, och av någon dum, DUM anledning hoppade jag på den för att kolla läget med fettprocenten. Jag tänker faktiskt inte ens säga vad det gav, men jag blev helt knäckt, på riktigt, av den enkla anledningen att jag tycker mig ha kommit i ganska vettig form nu. MEN det var jag tydligen ensam om att tycka, eller i alla fall var inte vågen eller tränaren på min sida…

Så, resultatet blev att efter att ha deppat ihop totalt i några dagar så kör jag nu stenhårt LCHF och ska öka löpningen så mycket jag bara kan, för av nån anledning har jag gett mig DEN på att jag ska bli vältränad nu! Det blir ju 2-3 kickboxingpass i veckan á 1½ timme, och hittills ett joggingpass ungefär, men jag ska försöka klämma in ytterligare ett någonstans tänkte jag. Det har ju faktiskt gått lite, lite lättare nu när jag hittat en ”lunk”, dvs en takt jag kan hålla ett tag utan att tappa andan helt.

På tal om andan, förresten, så går jag just nu på en kur med kortison för att se om jag kan förbättra mina lungvärden och få reda på vad det är som är ”fel”. Det är åtminstone väldigt mycket lättare att springa när jag tagit bricanyl, så något strul är det ju, men frågan är exakt vad.

Vid det här laget vet ni nog alla vilken genomgående karaktär jag (inte) har, men jag känner mig faktiskt förbannad nog för att springa med det som motivation än så länge, och gissningsvis ett tag framåt med.

Sist, och helt orelaterat till allt ovanför, måste jag bara skicka en liten hälsning till världens bästa praktikant, Alice (inte min praktikant men min kollegas) som slutade hos oss idag efter 1½ år  och som tar studenten om 1 vecka! Länge leve Alice! =)

Som så ofta när jag bloggar sitter jag i badrummet – det är inte så illa som det låter, barnen badar och jag sitter helt enkelt bredvid och vaktar (ja, Lukas då, Oliver klarar sig ju själv). Ganska ofta är det en av de få stunderna på dagen det är lite lugn och ro, och eftersom jag ändå inte kan göra nån direkt nytta härifrån kan man lika gärna passa på att blogga lite.

Den som hänger med vet att vi varit i Malmö med jobbet i två dagar på konferens. Kort sagt kan man säga att vi håller på och gör om hela företaget, från grunden, så det har varit intressanta dagar med mycket information, även om de rent konkreta sakerna inte är satta än. Ett resultat av den här omorganisationen är att jag inte får en fast anställning nu när min projektanställning löper ut sista juni, utan bara en förlängning, nåt som jag har varit ganska deppig över även om jag förstår varför. Den nya organisationen verkar bli bra, och jag pendlar mellan att verkligen tycka att det blir toppen och sen lite mer deppigt eftersom jag inte vet om jag har jobb framåt eller inte, även om det låter positivt.

Så, rent psykiskt har det varit ganska mycket, först avsluta mässan, sen omorganisation och en massa annat som händer, så det känns lite som jag har varit på en annan planet ett tag…. Jobbigt men roligt också, liksom. Gillar mest inte ovissheten….

Fysiskt har det varit lite mindre träning än vanligt pga ren och skär tidsbrist, men under en mässa kan man väl säga att det är inte mycket tid man spenderar sittandes still i alla fall. Efter bussresan och en hotellnatt (jag sover alltid asdåligt första natten jag är borta) så var jag så trött att jag somnade som en sten i soffan i går vid halv åtta, en stund innan Oliver gick och lade sig till och med.. Tre timmar senare släpade jag mig över till sängen och stöp som en fura, orkade inte varken tvätta smink eller borsta tänderna (händer ALDRIG) utan jag somnade och sov som en klubbad säl.

Jag lyckades faktiskt ta mig samman så pass mycket idag att jag sprang 5 km i alla fall, tiden blir bättre och bättre även om det går långsamt, och jag kände mig extremt duktig efteråt 😉 Testade en ny grej idag med, en app som heter Zombies, run! tror jag. Lite roligt, den går i gång med GPS när man går eller springer, du får en story berättad och emellanåt måste du sprinta i 1 minut för att komma ifrån Zombies =) Det var sjukt jobbigt, speciellt som de där sprinterna inte kommer när det passar en själv utan lite när som, och naturligtvis precis i uppförsbackarna då… Ganska kul tillbehör (gick att köra ihop med runkeeper) om man är lite spelnörd!

Nu börjar visst badet att spåra ur, så det är bäst jag plockar upp de små innan de dränker varandra…