Alltså – WOW! Jag måste säga att jag var tämligen rörd i går när jag gick och lade mig, för så mycket grattishälsningar, kramar och glada tillrop har jag nog aldrig fått i mitt liv! Vill verkligen tacka er alla, det känns helt fantastiskt!

Det suddiga på bilden är alltså magen. Den är inte så superstor, men börjar ändå likna en gravidmage snarare än ”jag är bara lite tjock” (vilket iofs är hur jag känner mig än så länge)

Tänkte börja med att ge lite svar på de frågorna som dyker upp i nästan varje samtal:

Vilken vecka är du i?
Jag är i vecka 14, eller 13+2 för den som är mer insatt i det hela. Alltså har faktisk en tredjedel av graviditeten passerat redan – hurra!

När är det beräknat?
22 mars säger barnmorskan efter ultraljud, vilket bör innebära ett par dagar senare om jag ska följa trenden med att gå över tiden.

Hur mår du? Har du mått illa?
Nix, jag mår inte illa och har inte heller gjort det, förutom möjligen nån vag känsla korta stunder lite tidigare i graviditeten, vilket stämmer överens med tidigare graviditeter med. Jag är bara ”trött” – jag skriver det ”trött” för det handlar inte om vanlig trötthet utan om en nästan skrattretande ”jag-tror-jag-somnar-den-här-sekunden-stående” trötthet som inte går att jämföra med något annat. Tämligen ovant dessutom, jag som med rätt mycket träning faktiskt annars känner mig hyfsat pigg nu för tiden.

Var det planerat?
Ok, inte så många som frågar det rakt ut, men några har det varit och fler undrar säkert. JA, det var i allra högsta grad planerat, kommer återkomma till detta. Och för er som inte ser mina barn dagligen så har jag då två pojkar sedan tidigare – Lukas 6 år och Oliver som snart fyller 10 år – alltså kommer det skilja drygt 10 år på äldsta och yngsta barnet i familjen.

Vet ni vad det är?
Ja här syftar folk väl oftast inte på om det är nåt annat än en bebis i magen, utan på om det är en pojke eller flicka. Vi vet inte, och kommer inte heller ta reda på det. Nu tänker jag säga nåt som får folk att korsa sig och snabbt utbrista ”huvudsaken är ju att barnet är friskt”, vilket är så självklart att jag inte tycker det behöver nämnas, men det vore lite extra kul med en tjej – just för att vi redan har två pojkar och det vore nice att se hur en tjej skulle te sig.

Så – en mycket snabb Q&A så här på kvällskvisten, men jag kan inte stänga ner för idag utan att lägga in lite bilder från dagens utflykt – vi var med barnen vid Västanå-leden och grillade idag, vi har varit där innan och det är ett väldigt trevligt ställe att spendera ett par timmar på.

Ibland känns det nästan overkligt vad vackert det kan vara här omkring, speciellt en alldeles klar och krispig höstdag!

Ett jättefint vindskydd med eldplats finns det, ungefär 2,2 km in på leden (lagom att vända här efter med barnen)

Oliver tycker det är kul att tälja lite, än så länge vågar jag dock inte ge Lukas nån kniv…

Det blev en väldigt skönt stund för en ganska trött familj, alla var nedvarvade och mer till freds när vi gick därifrån.