Det här har varit en trött och deppig vecka. Främsta orsaken var förra helgen som ju dels bjöd på en massa feber hos Filip (vilket också såklart gav ett gäng dåliga nätter för oss) men även pga en storbråk med snart-12-åringen som drog precis ALL energi ur mig. Det finns inget som är så dränerande som det, man ältar, vänder och vrider, är arg, ledsen och allt däremellan. Helt slut har jag varit, och är lite fortfarande faktiskt, även om det börjar gå åt rätt håll. Sen har ju både make och 15-åringen också blivit sjuka så det har varit rätt dämpat här hemma kan man väl säga. Men nog om det, tänkte i stället ge lite statusrapport för gården.
Fjäril är det gott om!
Jag har glädjande nog efter rätt mycket jobb fått övertaget över ogräset i själva köksträdgården – den delen jag använder för att odla ätbart i. Eller ja, jag måste ju fortfarande vara ute och dra upp åkertistel i princip varje dag, men nu är det i alla fall hanterbart. Tyvärr har i princip INGET jag har frösått tagit sig, det har helt enkelt blivit utkonkurrerat av ogräs tror jag? Några få morötter, några vallmo, men i princip inget annat vilket känns skit. Det som växer nu är kronärtskocka (i tveksam takt dock), lite ärtor av olika slag, rosenböna, 2 squashplantor och sen kämpar några få gurkväxter på i väldigt litet format. Just gurkan verkar jag inte alls lyckas med i år, borde kanske försöka få tag i nån större planta att sätta ut (när jag ska hinna med det vet jag inte) för det är verkligen något jag vill ha. Tack och lov mår i alla fall tomaterna bra, annars hade det känts väldigt deppigt odlingsmässigt! Potatisen ser också ok ut.
I alla fall upptill! Sen får vi väl se. Blir nog däremot inga redan till midsommar…
Jag har också fått övertaget över lite perenn-rabatter som växt igen helt, där har jag lagt markduk och täckt med täckbark för att bli av med kvickrot och annat. Det lär väl ta ett par år innan allt dör under duken, men det kvittar lite tänker jag. Tacksam när det blir så himla mycket finare på så kort tid ändå! Har en före-bild som visserligen är från senvintern men ändå, och så lite bilder på nu. Nöjd!
Före…Efter!Ni skymtar den fina ”häcken” av rosa vallmo på bilden ovan med, de är helt fantastiska!
Vinbär, krusbär, blåbärstry, blåbär, hallon, vindruvor, plommon, äpplen, ev päron (?) och björnbär har annars börjat växa, så sylt, saft och marmelad kommer nog kokas i orimliga mängder framöver om det går som det ska.
Nu måste jag lägga mig, ska ju orka med en jobbvecka och sen midsommar, så det är absolut dags. Kram på er!
Hon satt där i kyrkan, ensam mellan två familjer på en hård kyrkbänk. Finklädd i klänning, även om den nog inte var så modern. Längst fram i kyrkan stod just nu femteklassarna och sjöng ”sommar och sol”, hennes mellanpojk var en av dem. Envist hade han hävdat att han visst skulle åka skolbuss till skolan idag trots att hon visat på lappen där det stod att de skulle åka med föräldrarna till kyrkan. Självklart var han inte där när hon hade kommit, så hon fick vända och leta efter honom på skolan, men den stod tom. Runt hörnet såg hon hur en skolbuss lämnade, hon kastade sig i bilen och åkte efter, kanske hade han åkt med barnen på fritids i den? Och ja, mycket riktigt. Hon fick en svart blick av honom när hon gick mot honom för att fråga varför han inte hade åkt med henne, som de andra gjort, och hon vek undan.
De andra familjerna såg lyckliga ut i bänkarna, de flesta kände nog varandra och det var många som småpratade lite tyst i bänkraderna. Hon vet ju, skenet bedrar och alla som sitter här är inte lyckliga. De har inte alla ett lyckligt familjeliv med barn som är snälla mot varandra, en del av dem far enligt statistiken till och med illa. Några i kyrkan är enligt samma statistik hustrumisshandlare, eller missbrukare. Men där hon satt och såg alla sommarfina med tårar i ögonen kändes det verkligen inte så, då kände hon sig bara ensam och misslyckad. Hon tänkte att de för 17 år sedan av en slump gift sig i just den här kyrkan, hon hade aldrig kunnat ana då att hon skulle sitta här på en skolavslutning nu. Hade hon ändå vetat det, så hade hon nog inte trott att hon skulle sitta här med ett barn som kändes som det inte ville ha henne där.
Hon förundrades för tusende gången hur livet samtidigt kunde ha blivit så bra på så många sätt och samtidigt så misslyckat på andra. För tusende gången undrade hon vart det hade gått fel. En sekund senare bannade hon sig själv för att hon ens hade mage att inte må fantastiskt, hon hade ju inte RIKTIGA problem. Alla var friska, de hade jobb, rimligt med pengar och världens finaste gård. Och tre fina pojkar som hon älskade, det var orimligt att känna sig ledsen och misslyckad. Men en känsla är en känsla, och den lyssnar inte alltid på hjärnan.
Efter avslutningen var det uppställning utanför kyrkan för barnen, hon fotade och log mot sonen och fick ett hastigt leende tillbaka. Kanske kunde det bli en bra dag ändå? Men kort därefter kom han och drog henne i armen, nu åker vi, kom nu. Hon sa att de kunde vänta till fröknarna hade fått sina presenter, men hon såg att det inte var någon idé att ta diskussionen. Hon hade förstått redan på morgonen att det här skulle bli en bråkig dag, att någon kunde pendla så fort mellan att vara hur snäll och go som helst till att bli så vansinnigt arg på hela omvärlden det skulle hon aldrig förstå, men det var bara att försöka förhålla sig till.
Det är väldigt svårt att gå in just nu, långt in på kvällarna går vi runt och pysslar med saker som behöver pysslas med på gården. Det är så otroligt vackert ute nu, jag vill liksom dra in allt i hela kroppen och bara spara allt det frodiga till en kall, grå vinterdag, men det går ju såklart inte. Så jag fotar och fotar, för jag kan verkligen inte låta bli! Och eftersom jag spammar Instagram med bilder på blommor och vår gård så kände jag att jag nog får variera mig lite, och lägga upp lite här istället 😘
Ingången till vår köksträdgård ♥️Full med ogräs och ljuvliga blommor om vartannat…I all grönska sticker inte ens de kornblå markiserna i ögonen som de gör annars…Kantnepeta, inte Färilslavendel har jag fått lära mig!Så mycket blommor jag inte vet namnet på, i alla rabatterSöta lammöron är lätt att känna igen åtminstoneUtsikten från vår framsida ♥️Små humlor i varenda blomma 🐝Så otroligt skönt att gräsklipparen nu är igång!Så fina färger i solnedgången!
Ok, klart för ikväll då, eller jag kommer nog fota med men får väl hålla mig lite 🙈
Nu kommer världens senaste nationaldagsrapport, men jag har verkligen inte orkat sätta mig och ladda över bilder från kameran förrän nu. Vi tog i alla fall en paus från gårdsarbetet och åkte till Gränna för lite god gelato och en stunds minigolfande – det tog typ hela dagen och sen var alla helt slut.
Alltså den här lille är ju inte tråkig att ha med sig oftast, speciellt inte om det vankas glass.
Jag testade pistage-gelato, den var kanon likväl som deras jordgubbssorbet, men saknar storfavoriten vit choklad…
Alla barnen var med, även han som snart fyller 12 (och som hade med en kompis också)…
…och till och med tonåringen dagen till ära. Himla trevligt!
Vi turades om att spela ut…
…och att se till att den här lille inte gick in mitt i någon annans spel för att härja. Ja alltså hos alla andra som var på minigolfen, inte bara vår familj.
Som vanligt blir det mest bilder på den som är yngst, han är ju också rätt rolig att fota med alla miner och sitt söta lilla fejs. Nöjd var han i alla fall med dagen, som synes!
Så, jag hade ett behov – jag behövde två rejäla lådor att plantera de stora sorterna tomat i (mestadels Brandywine pga sjukt god bifftomat). Jag behövde hitta ett skyddat läge i söder, inte för nära potatisland – och valet föll på söderväggen av stallet. Visserligen inte superlångt till potatislandet fågelvägen, men ändå hela stallet emellan så jag hoppas det ska funka ändå.
Detta läget blir perfekt, mot södervägg (kolla solcellerna, hade ju varit gott om de också var inkopplade så de kunde ge oss lite el…. Jäkla materialbrist – vi saknar en växelriktare alltså…)
En annan förutsättning var att de inte fick kosta något direkt, det har varit en massa utgifter och därför gällde det att använda det som fanns här på gården eller sånt vi redan köpt in som oftast använts till fler saker (tex färg). Går du till bygghandel och köper virket så kan du såklart få en helt annan look på lådorna, men som sagt så gällde det att använda det jag hade. Här kommer en enkel guide på hur JAG gjort (det finns tusen sätt att göra på, det här var snabbt och blev good enough för ändamålet!).
Förresten – mina lådor har ingen botten utan placeras ut på kartong direkt på gräset, detta för att ogräset ska kvävas i lagom takt som kartongen förmultnar och sedan ska plantorna kunna breda ut sig ner i marken.
Börja med att bestämma storlek på dina lådor, mina blev 220×80 cm (ungefär) eftersom det då blev minst spillbitar av det virke jag hade. Jag har använt råspont (brädor som ”jackar in i” varandra) eftersom det fanns liggande i stallet.
Kommer man över att det först är rätt läskigt att använda en sån här såg (kap- och gersåg) så är det fruktansvärt smidigt att jobba med, istället för att såga allt för hand. Tjejer – lär er den här så känns det så mycket roligare, ta lite inspiration av Brita Zackari om inte annat!
Kapa brädorna i de längder du bestämt – vill du ha exakta yttermått behöver du tänka på det när du kapar, eller montera ihop dem annorlunda, men här var det inte så noga. Jag kände att 5 brädor på höjden blev en lagom höjd på lådan, så jag kapade alltså 10 brädor i långsidans mått (220 cm) och 10 i kortsidans mått (80 cm) för vardera låda.
Sätt ihop brädorna med utsidan neråt – mät hur ”högt” det blir och kapa någon form av virke i samma mått som höjden – minus ungefär 5-10 cm. Här behöver du två korta brädor för kortsidan och tre för långsidan, dessa ska nämligen skruvas fast i råsponten för att den ska hålla ihop. Skruva en sån här bräda i varje ände av en sida, ungefär 10 cm in från kanten. Är nån sida lång (typ längre än 140 cm kanske?) så skruva fast en på mitten med. Sätt en skruv i varje bräda den ska hålla fast – minst. När du skruvat fast två brädor på tvären på en av dina sidor blir den alltså som en bred, platt skiva som håller ihop sig när du lyfter den. Är ni med? Upprepa med alla fyra sidor.
Så här ungefär. Den ”fina” sidan av brädorna blir alltså insida, inte utsida på lådan. Det skadar inte att dra i två skruv per bräda, men jag hade lite ont om skruv i rätt längd så det fick räcka – men har du inte råspont utan brädor som INTE jackar i varandra behöver du skruva minst två skruv per bräda för att det ska hålla ihop ordentligt. Fick hjälp en stund åtminstone, tills nån tröttnade.
Jag använder inte tryckimpregnerat virke (det sägs att man inte ska ha det i grönsakslådor men jag tänker att det ändå är bättre en besprutade tomater, så det är nog inte hela världen om du använder det) utan vanligt obehandlat virke – så för att det inte ska ruttna direkt så vill jag måla både insida och utsida. Jag hade falu rödfärg hemma och det matchar stallet, alltså målar jag med det.
Fick hjälp en liten stund med målningen med!Måla sedan andra sidan av låd-sidorna, när de första torkat. PS, kolla dörrarna som stod ute och ruttnade bakom stallet? Nån gång ska jag orka göra nåt där….
När allt är målat och har torkat är det dags att sätta ihop sidorna. Nu kan det vara läge att köpa lite virke, om du inte har en regel på 45×45 mm hemma för det underlättar med en fyrkantig regel här (men det GÅR såklart med nån annan bräda/regel med). Kapa och måla en för varje hörn, lite lägre än lådans höjd.
Nu hade jag en sån här liggande som skulle varit till nåt annat projekt, annars hade det behövt bli ett inköp på dessa.
Man kan nu sätta ihop sidorna på lite olika sätt, mina kommer kantas av ”gavlar” eller foder i hörnen så hur jag monterar ihop hörnen är inte så noga, vill man hoppa över det steget så är det ju snyggare att montera kortsidan mellan långsidorna eller tvärtom, då blir det ingen glipa och ser rätt ok ut direkt.
Det enklaste sättet att skruva ihop lådorna är att skruva fast hörnregeln (45×45 mm) i ytterkanten av tex kortsidorna först, för att sedan resa upp alltihop och skruva fast långsidan.
Så här gjorde jag, eftersom det kommer ”gavlar” utanpå sen. Någon gång. Jag lovar.
Så, nu har vi en stor, rektangulär ”låda” utan botten! Dags för nästa steg.
Häfta fast en markduk på sidorna invändigt i lådan, tänker att det skyddar träet mot det värsta och förlänger livslängden lite, samtidigt som den hjälper jorden att inte trilla ut genom glipor. Det behöver inte vara markduk i botten av lådan (om du inte vill bygga en fast botten), vi vill ju att maskar mm ska kunna krypa fritt här sen och bryta ner organiskt material till gödning åt växterna. (Glömde fota men tror ni förstår)
Jag har fått så fina björkslanor av grannen som kommer få agera växtstöd allteftersom tomaterna växer, så jag skruvade fast en på vardera kortsidan av lådan, och en överliggare ovanpå där jag sedan kan fästa ett snöre som kan hjälpa till att hålla uppe tomaterna. Det här kan man såklart hoppa över, eller göra av målade reglar eller vad man känner för.
PST, montera duken på insidan av lådan först – enklare så.
Jag ställde sen ut lådorna på en eller flera stora kartonger (perfekt när man köpt duschväggar som har jättestora kartonger), är marken VÄLDIGT ojämn kan du behöva fixa till den lite först så lådan står någotsånär rakt. Fyll på med grövre kompost i botten (grenar och sånt) som fyller ut lite, varva sedan jord, gödsel (i detta fall hästskit från tidigare nämnda snälla granne) och kanske lite gräsklipp. Det går åt MYCKET jord!!! Tror det gick i drygt en halv kubik i varje låda eftersom de är så stora…
Plantera sedan dina tomater, täck jorden med en sisådär 10 cm gräsklipp eller annat organiskt material och kombinera allra helst med doppbevattning – det sista har vi inte hunnit fixa med. Sätt i pinnar till stöd när tomaterna är små, sedan snören från tvärslån till tomatstammen för att ge stöd när de växer.
Sådär! Allt klart – fast jag insåg just nu att jag ju glömt sätta ”foder” eller ”knutar” på lådorna, det är ju en estetisk fråga så vi får se när det finns tid…. Tyckte ni om guiden eller undrar något så kommentera gärna, det vore så himla kul om den kom någon till nytta!
Har satt lådorna så man precis kan gå bakom när man behöver måla, men ändå med en ganska lite glipa så jag inte behöver krångla mig in med gräsklipparen jämt. (Lät också kartongen ligga ända mot stallet)
Rent allmänt så älskar jag den här typen av byggprojekt, det går snabbt, är inte så petigt exakt att det blir på att visst sätt och det värsta som kan hända är att nån bräda lossnar ungefär – alltså typ ingen risk. Avslappnat, roligt och väldigt användbart! Ska vi avsluta med en före- och efterbild? Här kommer före:
Och så en efter:
Väldigt nöjd med resultatet och hoppas nu tomaterna växer så bra som jag hoppas där med!
Det är verkligen fullt upp nu – på ett mestadels bra sätt. Undantaget var väl i onsdags när jag upptäckte röda strimmor från mellankillens skrubbsår på handen, och vi fick sitta på jourakuten en stund för att få penicillin – fast först efter det var skolgårdsfest pga första skolgårdsfesten på nya skolan.
Syns inte så bra på foto, men det var tillräckligt för att vi skulle bli inkallade till akuten när jag ringde och pratade med vårdcentralen.
Nya jobbet känns fortsatt himla bra, och även om jag såklart var trött efter en vecka så var jag inte så trött som jag var rädd för – gott tecken!
Annars är det mesta arbetet just nu här hemma på gården, hittills har helgen gått åt till att montera duschväggar i badrummet och göra annat fix där (ett sånt jäkla evighetsprojekt är detta satans badrum – ALDRIG mer!) varvat med att spendera så mycket tid som möjligt ute i vädret som ÄNTLIGEN gett en känsla av sommar! Vi fortsätter dra slingan till gräsklipparen, vi klipper gräset, rensar, trimmar (jag gick i över två timmar i går men det är INTE klart än, vi behöver röja området runt brunnen så vi blir av med brännässlor och åkertistlar (min nemesis).
ÄLSKAR att stora och små barn har ytor och möjligheter att göra i princip vad som helst på!Trodde absolut vi hade en liten barnpool hemma, men hittade den inte. Det gick ju bra ändå dock!
Söndag förmiddag gick dessutom åt till ett lite mer annorlunda projekt, nämligen att avliva och ta tillvara på de tuppar som är överflödiga. Vi köpte ju dygnsgamla kycklingar (21) och då blir ungefär hälften tuppar – men det är alldeles för många tuppar för en hönsflock och de hade nu börjat slåss och stöka till det, så det var dags att ta ett gäng. Vi lämnar kvar 3 tuppar till de 10 eller 11 hönorna (svårt att räkna dem faktiskt), men vi behövde ändå ta ett litet gäng tuppar. Det är ingen favoritsysselsättning kan vi väl konstatera, men ska vi kunna ha egna djur på det sättet måste vi kunna ta hand om dem, och jag vill heller inte bara ha ihjäl dem och slänga dem – så nu kom Vanja från @Mittparadispajorden (instagram) och visade oss hur vi skulle göra för att till sist stå med en hel kyckling likt den ifrån affären. Stycka köpt kyckling har jag gjort en massa gånger, men det var bra att få handfast visat hur jag skulle ta ur dem och få bort fjädrarna. Nu är det betydligt lugnare och mer rofyllt i hönsflocken, och det känns bra!
Inte helt enkelt att fånga in dem faktiskt…
Idag har vi ett tråk-projekt kvar i badrummet, sen ska vi ta en utflykt till Gränna för att kolla polkagrisar och äta gelato är tanken. Vi FÖRSÖKER sätta oss och pausa med både på dagarna och framförallt kvällstid när vi har kvällssol där vi har vår soffgrupp på altanen – gärna kombinerat med nåt kallt och gott att dricka. Inte dumt! Men det gäller att komma ihåg att pausa med, det är mycket som sak göras och det är roligt det mesta – då blir det lätt att man jobbar på lite för mycket. Förresten, mina tomatlådor är klara med, ska försöka sätta mig och göra guiden till dem idag!
Blev utemiddag i går för första gången, inte så iordningställt men det funkade ändå. Köksträdgården är visserligen inte i ordning, men grön och frodig – DET är den!
Det blir mest någon form av summering just nu, det blir inte så prioriterat att sitta vid datorn när det är så härligt att vara ute…
Den som kikat på mitt insta vet redan att vi hade en himla trevligt dag i skogen redan i går, fast på ”hemmaplan”, men idag blev det en tripp till Västanåleden. De stora grabbarna har ju varit på scoutläger hela veckan, så det fick stanna hemma om de ville (det ville de), så det var jag, maken, Filip och så Nala såklart. Hon är ju en sån himla tonåring nu, i går var hon jättefin att gå med och hur mysig som helst, idag var hon dragig, skällig och rätt jobbig. Nåväl.
Alltså han är så söt, den här lille. Mvh ”inte alls partisk”Det är ungefär lika mycket passande av de där två.
Det är sådär lagom långt att gå, 2,2 km enkel väg, och vi hade tur och kom fram till ett ledigt vindskydd. Planen för idag var ett nytt recept (kommer upp i morgon) på blåbärskrabbelurer med lönnsirap… ALLTSÅ! Ni ska få en tjuvkik från bilderna jag tog:
Ni fattar va?
Så fruktansvärt gott det blev, och så självklart lite kok-kaffe till med…
Favvo-muggen!
Det var perfekt väder att gå i, strax under 20 grader och lite halvmolnigt, men jäklar vad det blåste ute vid Vättern – trots att vi bara gick några meter in så var det en STOR skillnad på vindstyrkan…
Stora vågor!
Så mysigt att sitta i vindskyddet och dricka kaffe och äta krabbelurer, samtidigt som det var halv storm ute på Vättern precis bredvid.
Vi kröp upp i hörnet, jag och ……den här, såklart.
Så, en otroligt friluftsig helg får man ändå säga! Nu MÅSTE jag gå och lägga mig!
Så närmar sig den här semestern sitt slut då. Det har varit en lite konstig semester ändå får man väl säga. Ja en till Corona-sommar då såklart, men det är inte så ofta vi säljer hus och heller inte (som tur är) normalt sett semestrar när jag inte kan bli av med inneboende stress. Men hur som hur har det ändå varit en helt ok sommar ändå?
Jag har fått lite sol på näsan och kände mig fin en stund…
Förutom att jag är så ORIMLIGT glad över att vi haft sån fantastiskt sommarväder – för det gör verkligen all skillnad i världen för min del – så var ju Liseberg allra bäst. Men vi har hittat på annat med ju, forntidsbyn häromdagen, vi har klättrat i höghöjdsbana och vår cykelutflykt på Visingsö tex.
Det gjorde ändå sitt till den sista semesterveckan att vi sålde huset, måste jag ju säga, så otroligt skönt att ha det klart!
…vi har fikat och ätit glass ute på ett gäng olika ställen, bla Stuk.
Kikar man på min önskelista inför semestern så har jag ju faktiskt också tagit ett par steg mot ett annat mål – att börja träna igen. Två gånger har jag coachats av Anton och två av Jonas, och så har jag anmält mig till introkursen på Crossfiten med.
Jag sa att Göteborg var en av de bästa sakerna, det här var helt klart också en av de bästa sakerna, att träffa bror, svägerska och min lilla brorsdotter!
I dag var planen att vi skulle grillat med en kompis med familj som vi sprang på när vi var i forntidsbyn, men jag var lite förkyld i morse så vi fick skjuta på det. Som tur var, visade det sig ändå, för sen har det liksom bara gått utför i dag, efter en stunds kantarellplock tvärdäckade jag på soffan och nu är jag rätt ordentligt snuvig. Också ett avslut på semestern, men men, nu blir helgen lite lugnare ändå så det funkar absolut.
Det har varit varmt nog att alla fått bada så mycket de velat. Till och med jag har badat i VÄTTERN hela TRE tillfällen – inte illa!
Inplanerat framöver är den grillkvällen som skulle varit idag, och så en kräftskiva med grannarna i slutet av augusti – men tänker försöka nyttja kvällar och helger till så mycket trevligheter som möjligt för att inte tappa sommarkänslan. Hur håller du bäst kvar din semesterkänsla? Och har du kanske också lite semester kvar, innan det är dags att börja jobba?
Jag hade ju med Ekehagens forntidsby på listan över saker vi ville göra på semestern, eftersom framförallt Lukas gärna ville dit. De har ju varit där med skolan (Oliver också, för länge sedan) och då fick de göra en massa olika saker, spjut, baka bröd, göra nån soppa och lite annat, så han ville gärna tillbaka. Tänkte att det blir ju kanon, bra med utflykt där vi kunde ta med Nala med.
Jag blev väl lite…besviken, kanske. Det var ju jättelitet, och inte så väldigt mycket aktiviteter, förutom myggaktiviteter eftersom hela ”byn” låg runt ett litet träsk. Hade nog sett nåt lite större framför mig? Men barnen var väldigt nöjda, de fick bland annat skjuta med pil och båge:
De fick baka stenåldersbröd, de fick paddla kanot (eller alltså, det var väldigt blött i dem, vi gav upp innan vi kom ut egentligen), man kunde göra egna läderarmband och så kunde man ”fiska” upp träfiskar med magnetspön – det var tydligen en riktig höjdpunkt och alla 3 barnen från 4 till 14 stod en lång stund och höll på med det!
Kolla leendet liksom!
Vi hade inte askalas tur med vädret, men lyckades ta oss in i restaurangen för lunch när den värsta skuren kom. Där var köttbullarna slut, men det var en helt ok vegetarisk lasagne istället som gick hem hos de flesta. Fanns också en hel del fika, fast vi stannade till på EJ farm på tillbakavägen istället, det ligger inte långt därifrån.
Det gick lite lösa kossor och får där med, som man kunde klappa på, men fisket var nog höjdpunkten. Jag HADE nog tyckt det var roligare med en kombo av mer heltäckande (myggvänligare) kläder och lite bättre väder, så min recension är kanske lite orättvis ändå.
Alldeles för mycket exponeradhud, har massvis med myggbett sedan dess. När minsta tröttnar är man glad att äldsta orkar bära en stund ❤
Mitt tips om ni åker dit – ta med bättre kläder och kanske myggmedel, det fanns också mängder med eldplatser så det är nog mysigare att ta med egen matsäck att grilla.
Bäst på dagen var att vi mötte en gammal kompis med familj!
Jag får ingen riktigt bra ordning på mina känslor om den här sommaren känner jag. Det allra, allra bästa (hittills) har varit att det har varit så fantastiskt väder ändå – för med den här solen och värmen så har det inte funnits ett behov av att resa någonstans för att få just de två sakerna, och en dag då man kan bada är ju åtminstone enligt barnen en bra dag.
Men ändå.
Jag känner att jag liksom kippar efter andan flera gånger om dagen här hemma, och stressen ligger hela tiden som en klump i halsen. Bäst är de dagar då vi är i väg (den bästa dagen av alla var på Liseberg), men det blir ju jobbigt på ett annat sätt, vi kan ju inte flänga runt hela tiden heller.
Går runt i trädgården som förutom att jag gjort den ganska underhållsfri dessutom är väldigt fin nu. Tji att det hjälper.
”Du måste kunna stänga av”, säger mamma när jag suckar över att de stora killarna tjafsar om vem som ska bära vilken sak till badet. Ja det vet jag väl, det är ju inte så att jag inte VILL kunna stänga av, jag får det bara inte att funka. Och så han mini då, som hur go han än är ger en magsår över alla saker han får för sig att göra hela tiden, för att inte tala om att han pratar på både in- och utandning.
Som jag skrivit innan så är det jobbigast att vara hemma, en vanlig dag. Typ som i dag, vi hade mormor på elva-kaffe och sen tog jag med barnen till Vätterstranden. DET är dock stressande, inte själva badandet men till och i från och nån måste kissa och tog vi inte med badringen, kan nån gräva ett sandslott med mig, ställ dig inte på filten med sandiga fötter, alltså ni får hjälpa till att bära sakerna tillbaka till bilen?!? Hatar typ att åka och bada. Eller det runtomkring då. I övrigt har vi liksom inte gjort nåt, de stora följde med mormor hem, maken var borta en sväng med en kompis, jag har legat i solen och läst när jag satte Filip vid min ipad, men ändå, stressen är bara en hårsmån från att lamslå mig.
Nästa vecka är min sista semestervecka, och jag är orolig. Orolig för att jag inte hunnit få nåt vidare längre avstånd mellan mig och stressen, orolig för hösten som kommer bli krävande som fasen på jobbet. INTE orolig för flytt mm, inte på det viset, konstigt nog får inte det stressen att öka alls? Kanske för att det är så tydligt vad som behövs göras – städa till visning, absolut jobbigt men inte mentalt. Flytta sen? Också jobbigt men när jag tänker på det så ökar inte klumpen i halsen. Fast visst, den lättar inte heller.
”Skör” är inget ord jag förknippar med mig själv, men gränsen till min stress är nog ändå typ ”skör” just nu.
Tänker att jag skulle vilja bli inlagd på ett gammaldags vilohem i några veckor, där maten lagas åt mig och jag inte behöver tänka på någon eller något annat alls… Skulle väl förlora förståndet av ren chock.
Blir så arg på mig själv med, som inte kan bara vara som alla andra och kunna släppa det, vi har sänkt våra krav här hemma till en lägstanivå som vilken //idiot// som helst skulle klara av. Vill ju bara kunna njuta av de här dagarna, inte göra ett smack, inte ta ansvar för något. Jävla mig, att förstöra för mig.
godatankar.com 