Nämen, vandra lite, kanske?

Nu när det helt klart blivit svalare ute ganska tvärt, så börjar det faktiskt suga lite i vandrings-nerven. Jag hoppas att vi även i höst kommer få ändan ur vagnen och komma ut ett gäng gånger i alla fall – lite längre sträckor utan barnen och lite kortare med dem. Eventuellt ska vi försöka hyra kanot i helgen och ta oss ut nånstans, men jag har inte riktigt bestämt mig än. Och vart ska man paddla? Bunn? Åsasjöarna? Kyrkekvarn? (dock lite rädd att det är extremt mycket mygg runt kyrkekvarn, men jag kan ha fel).

Om det är nån mer som är sugen på att komma ut så kan jag ju dels tipsa om min egen sida med vandringsställen, men jag har även några andra favoriter :

Utebarn.se – en site med lite tips för hur du kan komma ut och vandra med barn (ganska små barn till och med).

Vandringsleder i småland – här hittar du många av lederna som finns häromkring, dock inte tex Bankerydsleden. Vi har ju tex vandrat John Bauerleden och bitar av Södra Vätterleden.

Vandringsbloggen – en riktigt gedigen vandringssite med många tips och många upplevelser.

Vandra.se – ett av mina mål, att åka på nån av dessa vandringsresor där man får bagaget flyttat mellan riktiga hotell, att få sova gott och äta bra skulle helt klart passa mig 🙂

Har du nåt tips på antingen utflyktsmål med barnen, vandringsleder eller en bra sida???

Södra Vätterleden – Skinnarebo till … skogen? (16 km)

I lördags fick vi lite hastigt och lustigt barnvakt, och med ett strålande väder så blev valet för oss vuxna lite snabbt att fortsätta vår vandring längs Södra Vätterleden. Vi tog vid där vi slutade sist – vid Skinnarebo golfklubb, och knatade på inåt skogarna.

Den här biten var inte alls så kuperad, och gick ganska mycket utmed skogsvägar och grusvägar, så det gick fort att ta sig fram här. Tyvärr krånglar makens knä en del, annars hade det inte varit så svårt att gå längre den här delen av leden, i och med att det var så lättframkomligt.

Det var ju så makalöst skönt väder att gå i, så jag gick faktiskt i linne och shorts! Ända gången det blev lite kyligare och solen gick i moln var precis när vi skulle fika….naturligtvis. 

 Fast det är ju lika gott att fika för det!

Turen avslutades precis när vi korsat riksväg 40, helt enkelt för att det var enklast att bli upplockade där. Nu hoppas jag att det inte behöver dröja ett halvår innan vi kan ta nästa vandring!

Vandra på Visingsö

I det helt fantastiska vädret som var idag, packade vi ihop hela familjen i bilen och åkte till Visingsö för en dag. Eller tja, bilen fick inte följa med över. Det finns ett par olika vandringsleder på Visingsö, nån på ca 3 km, någon på 6 km och så den vi gick idag (den gröna) på 7,5 km.

Finns mycket att titta på, från spindlar till grodyngel!

Det är ganska långt att gå för en liten snart-6-åring, men det blev ju lite extra pauser med fika (pannkakor med nutella i, tack Kristin) och en längre paus med grillning av korv och quesadillas. Gott och smidigt! Lite dåligt med grillplatser runt lederna just, men på den stora gräsplätten vid borgen finns det ordentliga sådana – dock såg vi inte det förrän efter vi pausat en halv kilometer därifrån ungefär, vid en mindre, lite provisorisk grillplats. Men det var mysigt det med!

Helt oerhört vad fort all grönska har slagit ut nu, från bara ett par dagar tillbaka så är det enorm skillnad! En massa fina blommor såg vi med, för att inte tala om hur extremt mycket fåglar vi hörde kvittra, helt galet!

Idag var det ganska lugnt på Visingsö, men i morgon ska det visst vara någon stor familjedag där med en massa aktiviteter för barnen, ett bra utflyktsmål om man har tråkigt i solen! Själva ska jag och Oliver spendera dagen på Junespelen – en friidrottstävling på Råslätt, första ute för säsongen och man kan väl inte önska bättre väder…

En näve nötter gör att små ben orkar gå en stund till, OLW har en supergod mix med jordnötter, cashewnötter och torkade bär. 

Tyckte först det här var vitsippor, men det var det ju inte. Någon som vet?
Alltså kolla in grillplatsen. Här var vi helt själva, och hade en fantastisk utsikt över Vättern och Gränna. 
Ett grillgaller med utfällbara ”ben” var ju grymt smidigt, tror jag köpte det här på Claes Ohlson. 
Min lilla ”tandlöse”, med en jätteglugg. Hur sött som helst. 

Hemma trivs kycklingarna bra, de får vara med oss så gott det går lite kortare stunder, och är i alla fall inte rädda av sig även om de kanske inte heller springer fram självmant än. De somnar gärna på någons axel, eller inkrupen under nån tröj-flik. Mycket sött!

 Alltså den här familjen… ❤

Familjeutflykt vid Västanåleden

Idag kände vi oss tillräcklig friska (även om Oliver är hostig och jag är riktigt förkyld) för att ge oss ut på en liten utflykt i det helt fantastiska vädret. Vi bestämde oss för att gå en liten del av Västanåleden, ca 5 km fram och tillbaka, i lite sakta mak, med stopp i det fina vindskyddet vid vändpunkten. Vi ställde bilen i Röttle och gick utmed Vättern bort, med fågelkvitter och vågskvalp som sällskap – löjligt idylliskt, jag vet…

Här kommer en bildbomb från dagen!

En bit av vägen är det bokskog, väldigt vackert! Sen varför Lukas helst ska bära med sig halva skogen vet jag inte…

Vårtecken! Fanns mängder med blåsippor (det är väl det va?!?) utmed stigen. 

Går det att klättra på så ska det klättras på. 

Här hade vi det riktigt gött vill jag lova!

Förutom korv och bananer med choklad så värmdes även pappas hembakade bullar på lite över elden. Det blev INTE fel vill jag lova!

Utsikten var det inga fel på heller!
När vi satt i vindskyddet och grillade så var barnen nere vid stranden och kastade macka. 

 Man måste ju få lite balans i livet också, sägs det…

Det blev på det hela taget en fantastisk dag, mycket tack vare att barnen verkligen gillar att vara ute så här – något vi inte slutat förvånas över än riktigt. Det är inget gnäll (ja ok, lite trötta ben på hemvägen) och de hittar omedelbart saker att leka med. Där är ju en STOR fördel att välja grillplats vid en sjö eller liknande, kan man kasta saker i vatten så kan man tydligen hålla på med det i flera timmar…

Vinterutflykt

Idag var det så himla fint väder, så vi bestämde oss för att göra ett försök att gå en liten bit på Dumme Mosses vinterled hela familjen. Med oss hade vi ved och korv, för att kunna grilla lite.

Det var nästan vårkänsla idag, trots ett litet pudrat lager av nysnö sedan i natt, solen värmde och fåglarna kvittrade. Vi hade däremot INTE riktigt räknat med att när vi väl kom till Dumme Mosse så var det superblött och kladdigt… Vi orkade gå nästan ända fram till första vindskyddet, men då mötte vi en tjej som just varit framme vid vindskyddet som sa att det var totalt genomblött runtomkring så det gick inte ta sig fram. Inte lätt att hoppa sig från tuva till tuva som det var, med lite snö på så visste man ju inte heller om det liksom var en fast punkt eller ej.

Innan vi kom så långt fram som till Dumme Mosse var det inga problem med gångvägen. 

Där nånstans gav vi upp, och vände tillbaka mot Axamosjön där vi istället satte oss för att grilla en stund. Soligt och skönt, men ganska blåsigt, men en stund gick det ju ändå bra att sitta vid elden. I slutändan blev det ändå en rätt trevlig dag!

Tabula rasa

Det har ju både sina för- och nackdelar med att ha en blogg, haha… Jag gick just tillbaka och kikade på mina föresatser inför 2015, och mina två mål för det året var att laga och ta med mer mat till jobbet (hahahaha, jag har med mat kanske en gång i veckan….) och att göra klart min kokbok. Det senare lyckades jag ju med i alla fall!

2016 hoppas jag att kunna få komma ut och vandra mycket mer, både med och utan barn. Jag hoppas kunna njuta av många sköna stunder i naturen, framför en brasa, eller bara med en god äggmacka och en kopp kaffe! Min dröm inför semestern vore att kunna vandra runt lite mer, men det är ju framförallt Lukas som är för liten än för att gå några jättelånga sträckor, så det får väl kanske vänta några år.

Vad vill jag mer… hmm, svårt att säga. Det ”vanliga” såklart, att alla får vara friska och krya, att vi har jobb, att vi vinner på lotto (då kan du stryka det med jobbet, hahaha) och att vi kommer vara lyckliga. Det finns ju annat jag hoppas på med, men allt skriver jag ju inte på bloggen.

Nu är ju inte direkt ett nytt år en ”ren tavla”, självklart följer allt som hänt tidigare med, men samtidigt tycker jag att det ÄR bra att liksom få en anledning att fundera på vad man vill ha ut av sitt liv, för är man bara beredd på att släppa saker som kanske egentligen inte är så viktiga så kan man banne mig göra nästan vad som helst!

Vad vill du ha ut av året som kommer? Vad vill du göra mer av och vad vill du göra mindre?

Avslutar med ett par vinterbilder från min promenad igår, vilken tur jag har som bor så nära vackra Järstorp!

2015 – en summering

Så vad var 2015 för år egentligen?

Det här är helt klart året när det börjar dyka upp mer recept och matbilder i bloggen, mina softboxar till kameran gör ju att jag kan fota fina bilder även vintertid. Jag har fortfarande mängder att lära här, men eftersom jag lagar mat som liksom ska ätas så har jag inte tid att fixa särskilt mycket med bilderna, oftast sitter ju familjen i köket och väntar på att ”mamma ska fota färdigt” (haha, de frågar inte ens längre när jag går iväg med en tallrik).

I början av året kämpar jag med att försöka hålla en striktare kosthållning och träning, men när man kört väldigt intensivt i tre år och dessutom haft stressigt på jobbet på det, så blir det inte riktigt bra. Det är väl inte förrän framåt hösten jag börjar kunna hitta en balans där jag känner mig ”ok” med att ”bara” träna 4 gånger i veckan, och att maten helt enkelt inte är högsta prio på nu. En bra dag så är det inga problem alls, men en dålig dag känns det jobbigt.

Framåt vårkanten kom ett första litet försök att vara ute i naturen mer, när vi tog ungarna och gick runt på Hassafallsleden. Det gav allteftersom mersmak, och det blev både fler och längre vandringar, även om det fortfarande bara är dagsturer vi kan ge oss ut på, antingen ska ju barnen orka följa med eller så får det bli när vi har barnvakt över dagen för dem. Det här är väl det jag har tyckt allra mest om med året som gått, och det är det jag hoppas kommer bli väldigt mycket mer av, för det är helt otroligt så bra man mår av att vara ute en hel dag!

Vi upptäcker också, lite förvånande, att barnen trivs jättebra med att vara ute en heldag. 

På ett helt otroligt ytligt plan så har jag ägnat året åt att spara ut lite ”längd” på mitt hår, från tuppkam till en rufsig bob – känner mig väldigt nöjd faktiskt!

Nu är det ju faktiskt ännu längre, men jag hade visst inga bra kort på det. 

I maj firade vi vår 10:e bröllopsdag – jag kan fortfarande inte fatta att det har gått så många år?!? Vi gjorde en ny bröllopsfotografering, något jag verkligen skulle vilja kunna upprepa om ytterligare 10 år!

Nästintill utbrända drog vi iväg på en paniksemester till Spanien i maj, bara för att få lite paus. Det var en semester som vi idag kan skratta åt, men mitt i det så höll vi på att bryta ihop för det sunkiga hotellet och värdelösa maten… MEN den fyllde sitt syfte och vi kom tillbaka till jobb och skola lite mer i balans.

I juli åkte vi på den ”riktiga” semestern – en bilresa ner till ett hus vi hyrt i Kroatien i 10 dagar. Det här var en av de bästa semestrarna jag varit med om, jag älskar verkligen att bila och Kroatien levde absolut upp till alla förväntningar! Det ända jag är lite ledsen att vi missade var deras nationalpark – det var ju så varmt när vi var där så vi trodde inte vi skulle orka gå där en hel dag, men nu i efterhand har jag hört att det är lite svalare där uppe i bergen. Men det är ju inte för sent än, vi kommer åka till Kroatien fler gånger, det är jag helt övertygad om!

I augusti var det premiärdags – surströmmingspremiär närmare bestämt! En riktigt kul grej att få testa på, och helt förutom att jag faktiskt tyckte det var rätt gott, så var festen riktigt toppen! Fint väder och en massa goa vänner  – det kan ju helt enkelt inte bli fel.

Ja men lite luftgevärsskytte höjer ju vilken fest som helst!

Hösten förlöpte, som vanligt, i ett rasande tempo på jobbet, något vi försökte balansera upp med mer och mer tid i naturen. Tror det räddade oss från mycket stress med faktiskt. Jag fortsätter försöka hitta balans i livet (haha, som om det går) och kämpar med press och duktig-flicka-syndrom, men det går i alla fall framåt, tror jag.

I november blev vi dessvärre av med våra hönor till en hungrig räv, så nu är en av planerna till våren att skaffa nya små kycklingar när vårvärmen börjar kicka in.

R.I.P. Bella, Agda, Maja och Wilma.

December präglas mest av julförberedelser, men nu får jag också äntligen klart min kokbok! Den känns fånigt tunn, men är gjord med mycket kärlek, och i alla fall jag själv använder den varje vecka när jag lagar mat.

Jag har väl vissa förhoppningar och tankar om nästa år, men det får bli i ett senare inlägg, det här är nog långt som det är =)

Södra Vätterleden – Skinnersdal till Skinnarebo (16,5 km)

Det var ett litet tag sedan vi var ute nu, jag och maken, så när vi fick barnvakt i söndags tänkte jag först ta den lata och bekväma vägen och stanna hemma, men jag är väldigt glad att jag tog tag i mig och tog en bit till av Södra Vätterleden (Smålandsleden) istället. Första biten hittar du HÄR.

I och med att vi är runt hemtrakterna och vandrar så har vi fördelen att få skjuts ut till start- och hämtplatserna av min far, så att vi på det sättet kan gå hela leden fast i lagom bitar. Gårdagens vandring började alltså i Skinnersdal, där vi slutade förra, och gick genom Tabergsdalen och upp mot Skinnarebo golfklubb där vi blev upphämtade igen.

Dagen började i tämligen fint, men småkyligt väder, så vi hann få lite sol på oss innan det blev alldeles grått på himlen.

Jag och maken knatade på, vilket tydligen gick ganska snabbt igår trots en hel del lera, för vi var framme nästan två timmar tidigare än jag hade tänkt mig. Självklart blev det kaffe och äggmacka med, det är ju så galet gott att äta ute på något sätt.

Naturen är väl inte fantastisk ute så här års, men så länge solen sken blev det ju ändå lite färg i omgivningarna. Den här delen av leden var just nu ganska lerig, men annars var det en hyfsat lätt sträcka ändå, förutom just i Taberg där det var backigt värre.

Färgvariationen är ju inte enorm just nu, men det var skönt att komma ut ändå!

Jag är så himla glad att vi tog oss ut, för gud så mycket bättre man mår efter en lugn och skön dag ute, där man hinner prata i lugn och ro!

Nyckelåsleden (utanför Mullsjö)

Trots det lite halvtråkiga vädret så kände vi för att ge oss ut en sväng idag, hela familjen. Efter en snabb sökning hittade vi Nyckelåsleden, strax utanför Mullsjö, som skulle vara 5 km lång (vi fick det dock till 6 km), med en grillplats och vindskydd ungefär halvvägs – perfekt.

Nu blev naturupplevelsen något… tja, lidande, idag. Det visade sig nämligen att skogen myllrade av hjortlusflugor (”älgfluga”), en liten blodsugande parasit som till utseendet ser ut som en stor, flygande fästing. Hipp hurra…. Jag vet inte om den har ploppat upp i fler skogar just nu, eller om den var så riklig just här, men det förtar ju minst sagt lite av den avslappnade stämningen när man hela tiden får slå bort hjortlusflugor ur kläder och hår. Brrr…. Fortfarande i skrivande stund känns det som det kryper på hela mig, trots att det är helt omöjligt vid det här laget.

Men men, tillbaka till leden. Den var inte sådär fin som jag hade hoppats på riktigt, mycket snårig skog och inte riktigt så nära till sjön (förutom i början och vid själva grillplatsen) som jag hade trott. Helt ok, men inte så mycket mer – kan dock tänka mig att det är väldigt fint att gå där på våren.

Till käk idag blev det en favorit i repris – heta räkquesadillas – och till efterrätt blev det grillade äpplen med kanelgömma i, jag ska försöka fixa fram bilder och recept på det framöver, idag åts det upp samtidigt som jag lade upp dem – ett gott betyg!

”Mamma, jag är en gammal gubbe….” Joråsåatte.
Den allra första delen av leden gick utmed Tidan, och var väldigt fin. Och full med flugor. 

Bra vindskydd och grillplatser, men ta med egen ved!

Alltid godare att äta ute!

Disigt och mulet, men grillplatsen låg väldigt fint precis invid Nässjön. 

Leden var väl markerad, men det var ändå inte helt lätt att se stigen bland alla nedfallna löv. Vid parkeringen vid Nässjön var det oerhört vackert, och sommartid ska det finnas en väldigt populär badplats där.

Ja, jag är en periodare….

På nåt sätt så är det ju ändå svårt att inte lära känna sig själv ju äldre man blir. Jag har tex en sida hos mig som jag är lite kluven inför, jag är nämligen helt klart en periodare.

Nu för tiden blir det inte så många såna här inlägg längre, men
träningen fortgår löpande, dock med lite mindre intensitet. 

När man är liten är det tydligt och inte så långa perioder, och de flesta barn verkar vara periodare av ett eller annat slag, en vecka är det hästar som gäller, nästa är det klättring, LEGO eller kanske dinosaurer. Inte så konstigt, det finns ju en hel uppsjö av intressanta saker man vill ta till sig!

Jag har däremot plockat med mig den här egenheten även som vuxen, fast det numer handlar om perioder på en sisådär 2-3 år snarare än 2-3 veckor. Det har både för- och nackdelar, men ibland har jag svårt att bestämma mig för vilket som är övervägande.

Några perioder har ni fått följa med i här på bloggen, ni som läser frekvent, tex när jag började träna ordentligt för några år sedan, och sen nu när jag nyligen kom på det där med att vandra tex. Fördelen är att jag ju gärna lär mig så mycket som möjligt om det jag är inne på, så man utökar ju sina kunskaper på det sättet, och dessutom försöker jag att få med mig de bästa sakerna ur varje period även vidare in i nästa – tex nu när jag kanske inte har det brinnande engagemanget för träningen som sådan längre, men fortsätter träna så mycket som möjligt ändå eftersom jag vet hur bra jag mår av det. Dessutom upptäcker man ju ”en ny värld” varje gång man kommer in i en ny period, jag hade ju ingen aning om hur ”träningsvärlden” såg ut innan jag var mitt i den tex.

Ni lär få se en hel del inlägg åt det här hållet nu framöver däremot!
Nackdelen då? Jo, dels blir jag gärna lite väl intensiv, speciellt i början av en period, men samtidigt är det ju så himla roligt att få ge sig hän åt en ny hobby lite. Att ha nåt att drömma om och planera runt, det är ju grymt kul! Sen blir väl nackdel nummer två att tex mina föräldrar som vet att jag är en periodare har väldigt svårt att ta mina nya intressen på allvar, lite orättvist kan jag på ett sätt tycka, eftersom jag ju alltid menar allvar med min nya hobby, även om den inte kommer förbli mitt liv i 20-30 år framöver.

Haha, med detta i ryggsäcken så kan man väl ändå konstatera att det faktum att jag och maken nu varit ihop i ca 16 år är en rejäl bedrift, från oss båda!

Jag har ju två ständiga kärlekar och intressen ändå, den här karln som står ut med alla mina olika perioder, och så min kärlek för mat (kan de hänga i hop kanske?!?!). Ja barnen med, såklart!