Sitter i soffan och är rätt trött, men tänker ändå att jag vill skriva lite kort om hur det har varit att börja jobba – eftersom faktiskt så många har frågat.
Var rätt nervös i onsdags, lite som att börja ett nytt jobb, jag visste inte vad som skulle förväntas av mig, vad jag skulle göra, eller hur det skulle kännas. Men jag kom till jobbet och började med möte med min närmsta chef och HR, och vi gick igenom lite vad som kan funka. Jag kommer få lite enkla uppdrag till en början och det känns himla bra, för något annat skulle inte funka. Är fortfarande nästan fascinerad över hur annorlunda huvudet (inte) funkar nu, kan INTE ta in mer än en sak i taget det är helt klart. Kan heller därför inte direkt tänka och planera för längre fram än typ i morgon, vilket både känns konstigt, otillräckligt men samtidigt rätt skönt? Det är som om hjärnan själv slår i från så jag inte KAN få för mycket intryck.
Gammal bild pga trist med blogginlägg utan nån bild, men känner mig mest just nu bara gammal, sliten och trist.
Men i alla fall, nog om min tröga hjärna, det känns i alla fall bra efter två dagar (á tre timmar). Har känt mig väldigt, väldigt välkommen och fått så många varma hälsningar så det värmer något enormt! Känslan just nu är att om jag kan få en lugn och långsam start som inte överskrider min ”mentala budget” så kan det bli kanon det här. Känner också att det kommer behöva få ta tid, har varit supertrött efter min massiva insats med hittills mestadels bara prata lite med folk. Tänkte mig inte för i går utan tänkte att jag kunde handla på vägen hem, istället för att vi skulle åka in på kvällen, men nånstans mitt i affären tog orken slut så det blev ett lite konstigt inköp. Måste absolut tänka aktivt att jag inte kommer orka sånt som känns normalt i andra fall, för det känns så himla konstigt och ovant.
Så tack till er alla, som gjort att jag känner mig välkommen och inte bortglömd eller borträknad!
Höstvinden viner om knutarna på huset, och det susar i spisen av blåsten. Riktigt skrutt-väder är det, men jag hann som tur var få till en hyfsad promenad med Nala innan det började regna åtminstone. Nu sitter (ligger) vi i soffan och kollar la Casa de Papel, med gårdagens pizza som lunch i soffan (när inget av barnen är hemma och ser) och en stor balja kaffe. Jag har packat upp några kartonger – försöker ta några varje dag – och har inga vidare planer för dagen förutom att försöka njuta av att få vila hur mycket jag vill, för i morgon börjar jag jobba 25% (det kommer bli 3 timmar om dagen måndag – torsdag och så skola på fredagen då). Vet inte riktigt hur jag känner för det, faktiskt.
Ett foto taget på vår äng för nån vecka sedan, känns som det inte varit några soliga kvällar sedan dess.
Eller jo förresten, EN plan har jag, nämligen att gå och se Bond-filmen i kväll på bio. Jag har hittills aldrig missat att se en Bond-film på bio och det vore ju himla synd om jag gjorde det nu. Älskar ju de filmerna, och det var ju såklart evigheter sedan man var på bio så det ska bli kul! Går själv, inget av barnen vill hänga med och nån ska ju vara hemma med, men det funkar det med. Ser framför mig en stor portion popcorn och något gott att dricka.
Maken var sjukt duktig och tapetserade klart vardagsrummet häromdagen, jag har målat de två väggarna som skulle vara enfärgade. Blev otroligt fint, men det saknas lite småfix och lite möbler än – vill gärna visa er men vill också att det ska vara liiiite mer klart. Njuter dock himla mycket av att det är såpass i ordning som det är nu, varje sak man får på plats och kan inreda med gör ju att det känns mer ombonat. Fick däremot ett surt besked att tv-bänken Stockholm jag beställt nu var restad, skulle hämtat den i morgon.
Tapeten heter i alla fall Emelie Garden Green och är från Sandbergs (likt bilden). Blev så tvärkär i den! Också rätt coolt att den är gjord utifrån ett original från 1860-talet.
Ser fram emot att få julpynta här sen, det är liksom ett hus som är som gjort för julpynt känns det som. Känner mig dock lite trött på influensers på instagram som redan kör hela ”julinspo”-inlägg (såklart bara vitt och krispigt och det ÄR ju ”gammalt blandat med nytt för den där personliga känslan”🙄 )! Jag vill inte se ett hus som redan är färdigpyntat redan, jag vill ju hinna längta lite och spara lite på karamellen. Kan leva med Underbara Clara som SMYGER igång med lite tallris och nån vit julstjärna, det känns liksom mer rimligt snarare än ett helt koncept. Men men, nog om julen för nu, först ska vi se till att inte blåsa bort i höststormen…
Det känns på samma gång som den här veckan försvunnit i en blinkning samtidigt som det känns som vi bott här i en livstid. Precis så som jag antar att det är för de flesta som flyttat?
Men, vi har ju bara bott här en vecka, och som väntat så märker man saker med huset man inte sett på kvarten (!!!) man har på sig på visningen. Jag inbillar mig att det oftast är negativa saker man märker, men här har det verkligen varit tvärtom??? Det här huset är fantastiskt rejält byggt! Det är råspont i alla väggar bakom gipset, vilket är en DRÖM när man ska hänga upp hyllor, speglar eller annat. Det är en grymt fin tak- och golvlist satt i precis hela huset, inklusive skafferi och ”maskinrum” (där vi har bergvärmepump och sånt) som är satt med mycket omsorg. Fönster och dörrar är liksom rejäla, även om utsidan av fönstren behöver lite kärlek nästa sommar, inga billiga ”kartongdörrar” här inte. Det finns mer saker, men jag får nästan återkomma känner jag, för det var egentligen inte det här jag hade tänkt skriva om, jag är bara överhuvudet förälskad i vårt nya hus 😍
Har liksom knappt varit inne eller ens nere vid stallet än, men tycker i alla fall att det är makalöst vackert i höstsolen.
Det jag hade tänkt skriva om var egentligen en liten kort avstämning om utmattningen. I går hade jag en timme med en coach/terapeut som jag får hjälp av via jobbet, och under en ganska hårt pressad vecka så har jag ändå kommit till några insikter. Men, för att göra en liten snabb återkom på det här inlägget så kommer här punkt för punkt hur det ser ut just nu:
Träna : Jo men jag HAR faktiskt rullat i gång med träningen, även om den blivit lite åsidosatt just veckan för flytten. Minst två gånger i veckan, och jag har börjat känna de positiva effekterna träningen har (och även de negativa, har skavsår på rumpan efter en massa sit-ups, hahahaha), och även börjat jobba ner tröskeln till ett träningspass. Målet kvarstår med 2 pass i veckan, men gärna 3 om det finns möjlighet.
Promenader: Näst intill obefintligt just nu, det har inte hunnits med, men det har blivit en del utevistelse och fix åtminstone. Det känns ok, under förutsättningarna.
Magiska solnedgångar har upplevts genom små utflykter ”på markerna”
Vila: Jag har börjat lära mig! Jag tänker såklart som vanligt att jag ska vila när X eller Y är klart (och så gör man ända ner till Ö innan man vilar), men nu kliver jag aktivt in och bryter genom att välja att vila närjag behöver det, inte efter jag ”förtjänat” det. Funkade såklart inte mitt i intensivaste delen av flytten dock.
Tid med barnen: Nope, nix, den har inte varit något vidare… Undantaget Filip till viss del, som ju är lite mer hands-on krävande på den punkten. Men, också ok med att det är tillfälligt minskat krav på detta mitt i flytten.
Roliga saker: En av de saker jag pratade med terapeuten om, det här är svårare än de andra punkterna? Dels för att jag inte riktigt vet känns det som, vad jag tycker är roligt att göra bara för MIN skull? Men jag saknar att träffa lite kompisar, kanske. Det ÄR dock himla kul med en viss del av småfix här hemma, så försöker varva ett tråkigt ”måste” (typ packa upp en kartong) med nåt jag verkligen bara njuter av, typ ställa i ordning lite fint med ljus och prydnadssaker på en hylla. Arbete pågår, och som del av min uppgift av terapeuten ska jag även komma fram till vad jag tycker är riktigt roligt på jobbet.
Relationen: Näe, bara.
Jobba; Ska börja 25% till nästa onsdag, känns just nu ganska nervöst. För jag HAR ju även konstaterat att hjärnan är fysiskt skadad (eller vad man ska säga) och inte hunnit reparera sig. Jag KAN inte multitaska och känner mig ibland rätt korkad, helt enkelt. Känns liksom jätteutsatt att börja jobba, även om jag ju egentligen inte ska prestera nåt utan snarare arbetsträna. Nervöst.
Oj, nu blev det jättelångt om något ni säkert känner är lite uttjatat, men för min egen skull vill jag följa upp min återhämtning och år av omställning, så jag inte tappar något på vägen. Jag ser att det går framåt, och det känns bra! Sen har jag även känt på när det blir alldeles för mycket (flytt) och att det går att komma igen efter det.
Nu ska jag gå och lägga mig, önskar er en bra fredag!
Hej på er, nu är det längesedan jag var inne här igen. Och vet ni vad, det har varit för att jag har typ skämts? Den här veckan med flytten har varit jättejobbig och jag har känt att jag inte har kunnat skriva om det för jag har tyckt att det har varit mitt eget fel som flyttat mitt i en utmattning.
Men vet ni vad, jag hade inte kunnat göra annorlunda. Vi visste inte i somras när vi köpte huset att jag skulle vara utmattad när flytten skulle gå – och även om vi vetat det så hade jag aldrig kunnat tacka nej till det här huset ändå. Att då försöka mörka att det varit skitjobbigt känns ju egentligen fånigt, men som sagt så har jag typ skämts för att vi skulle flytta mitt i allt. Som om jag skulle behöva hålla skenet uppe eller nåt, jag vet inte.
Inte ens en grådisig höstdag har jag ett uns ånger över att det är HÄR jag spenderar min grådisiga höstdag!
Jag ÄR glad för allt vi gjort som underlättat – det hade absolut kunnat vara en värre flytt – men lik förbaskat så har veckan innehållit mer skrik, bråk och sammanbrott från samtliga i familjen än vad det senaste året gjort. Inte så konstigt kanske. Två av barnen har dessutom varit sjuka, Filip och L, och så har Nala varit mitt i sitt första löp så henne har vi fått passa på för att hon inte ska bloda ner överallt (har aldrig läst om det här nånstans så antingen är det nåt folk tycker är så otroligt naturligt att man inte lägger märke till det eller så är det en sån där konstig sak som det inte skriv om fast det är jobbigt). Lägg på två stressade vuxna, varav den ena har jobbat nästan hela tiden, så ser ni nog situationen.
Men, nu har det gått nästan en vecka, allt mest akut är uppackat, köket är möblerat och typ klart förutom småsaker, TV och soffa finns på plats och allas sovrum är åtminstone färdiga i grunden – nu är det tavlor och vägghängda hyllor som ska upp. Tack och lov för det stora garaget dit vi kunnat köra saker sedan i somras, nu kan man vid behov eller när andan faller på ta en låda i taget och packa upp.
Matplatsen i köket är färdig och används ju såklart hela tiden. Allt runtomkring är inte uppe, men funktionen och åtminstone en del estetiskt är på plats med.
De två stökigaste rummen än så länge är hallen (pga allt samlas såklart här, både som ska upp och som ska ner och slängas) och så vardagsrummet. Vardagsrummet är färdigmålat på de två väggar som ska målas, nu är det tapeter på de två andra som saknas. Här behövs också lite nya möbler, vi har haft (som resten av Sveriges befolkning) ganska mycket Bestå förvaring som med åren gulnat och blivit riktigt trist. Tanken är att det ska in lite mörka träslag här, men sen var det ju det där med att typ allt är slut på IKEA med… Vi har heller inte riktigt vare sig hunnit eller orkat åka och köpa saker heller, varje gång man åker iväg så försvinner ju flera timmar – inte för att vi bor längre bort utan för att det alltid tar sån jäkla tid att göra ärenden. Sjuka barn går ju heller inte att dra med sig, ju. MEN – i morgon ska vi för övrigt påbörja en express-inskolning av Filip nu då, på Ölmstad förskola (har jag SAGT att han fick plats?!?!?!).
En grynig bild på sovrummet, men det har varit prio att få ordning här och kök, så att man har något lugnt ställe att vila på där inte övrigt stök stör.
Hallen är en lite svår nöt att knäcka, den är jättestor, fin och rymlig, men det finns liksom ingenstans att ha förvaring? Det är fönster, dörrar eller öppningar överallt.. Och en familj på FEM kräver som alla vet ENORMT mycket hallförvaring, speciellt så här års när alla ska ha ett gäng uppsättningar av både skor, vantar, jackor och mössor. Den ställer till det lite för oss nu, för snart måste just alla vintersaker packas upp men det finns ingen plats.
Annars har vi kunnat använda nästan allt av våra möbler, så förutom lite garderober och som sagt lite nytt till vardagsrummet så har vi allt vi behöver. Visst ja, och stolar till vårt gamla köksbord som nu är matsalsbord.
Utmattningen då? Ja det gick ju åt skogen dagarna precis runt flytten, det var liksom bara att få det gjort. Men, sedan i måndags har jag åtminstone kunnat lägga mig ner långa stunder i soffan och vila – med hjälp av ohemult mycket skärmtid för minsta barnet. Morgnarna har varit fantastiska faktiskt, tack vare eldstaden mitt i köket som jag nog redan lyckats överexponera på mina sociala kanaler 😉. Jag är oftast den som kliver upp först, tätt följt av Filip, och att då tända en brasa, sätta på kaffe och sitta i ett hyfsat färdigt kök och ta morgon har verkligen en lugnande effekt. Doften av björkved med lite knastrande från brasan lägger sig lite som en filt över all stress – gissar att det är något djupt inrotat i människan.
Japp, det står en gammal TV bredvid, i väntan på någon placering.
Så nu då? Jo, planen är att vila så fort jag känner minsta antydan till trötthet. Nästa vecka, på onsdag, ska jag börja jobba 25% förutom att jag går i skolan 25%, vilket just nu känns jobbigt, men vi får väl se. I morgon skolar vi som sagt in Filip, då blir det lite lugnare här hemma med, och nästa vecka är det ju skola för de stora barnen vilket också innebär ett större lugn här hemma.
Jag ångrar inte en sekund att vi flyttat hit, och jag fattar nu att jag inte behöver skämmas för att erkänna att det varit pissjobbigt att flytta (ska ALDRIG göra det igen om jag kan styra över det). Att det hamnade mitt i en utmattning kunde jag inte styra över, och jag har ändå gjort det jag kunnat (som att ta hjälp med flytten) för att avlasta och underlätta. Så, nu ska jag vrida på stolen så jag sitter mot brasan, och läsa en stund i min bok. Hoppas ni får en bra onsdag, så lovar jag att jag kommer vilja skriva mer framöver om själva huset!
Skit, idag gjorde jag en missbedömning av vad jag orkar med. Jag åkte ut till huset och började med det jag tänkt, nämligen flytta in lite torrvaror mm i skafferiet, men så var det så fint väder att jag gick ut en sväng. Väl ute i höstsolen piggnade jag till och fick ett sånt ryck att röja lite i garaget – ni vet när man får feeling och det är så KUL att göra iordning? Det brukar ju vara kanon att passa på när man känner för det, så jag gick loss och byggde ihop hyllor och sorterade allt i garaget lite, det är ju kaos såhär mitt i flytten. Hade skitkul och fick massor gjort och åkte hem mycket nöjd med mig själv.
Men, hemma skulle ju barn ha mat innan aktiviteter, och nånstans där upptäckte jag att jag redan gjort av med all energi för dagen. Lyckades i alla fall få mat i alla magar, men nu har jag kraschat i soffan.
Även om jag har påbörjat min återhämtning så är jag ju såklart inte ”frisk” än, och jag antar att jag kommer åka på bakslag fler gånger när jag missbedömer situationer och energinivåer. Extra svårt när man gör nåt som är kul med, för jag FICK ju även energi av dagen, rent mentalt, men balansen blev ändå fel. Nåväl, jag ska försöka att vara snäll mot mig själv och inte känna mig misslyckad, utan bara acceptera att det blev fel.
För övrigt, vet att jag skrivit in det innan men det blir verkligen mer och mer tydligt allt eftersom jag återhämtat mig, men hjärnan är verkligen inte med som den ska. Huvudräkning är HELT omöjligt och likaså att svara på svåra frågor eller lösa problem, tur alla matematiska kurser redan är slut. All form av multitasking är dömd att misslyckas och idag lyckades jag dessutom helt tappa hjärnan rent socialt. En granne (från en gård en bit bort) fångade mig i bilen på väg att hämta barnen och lämnade över en blomma, jag blev så glad och paff samtidigt som jag var fokuserad på att hämta barnen så jag missade liksom att presentera mig!?! Får gå över en dag och göra om och göra rätt, det är ju så man skäms över sig själv…
Min ”arbetsvecka” blir ju nu lite bakvänd mot en normal vecka – det blir helgen som blir lite mer ansträngande när vi är ute hela familjen på gården och försöker få i ordning, och sen blir resten av veckan mer med utgångspunkten att vila. I dag är jag trött, målade sovrum i helgen och om jag i vanliga fall lätt hade tryckt in det på en vecka där jag jobbat 40 timmar så är det liksom ungefär den prestationen jag känner att jag orkar just nu. Då kör jag enligt den modellen jag ska lära mig att jobba enligt – jobbet (i detta fallet målningen) får ta max 70% av min energi, så det finns över till barnen och kvällen. Men idag, då blir det 100% vila.
De två lönnarna som står vid vår grind och entré har nästan tappat alla löv nu, bara några få, vackert klartgula, hänger kvar.
Dessutom försöker jag även lära mig att planera och prioritera in vilan, just vid målning är det liiiite svårt för man vill inte sluta mitt i, annars är just nu det största hindret för att få vila lite på gården att vi inte har något att vila i än. Längtar tills det finns soffa och sängar så man kan sätta/lägga sig och vila lite när man behöver det. Men, nu är allt som behövde bli klart till flytten klart, och på torsdag kommer June express och kör våra möbler – så skönt! Hade vi varit i en annan sits så hade vi kanske flyttat allt själva, men nu känns det väldigt bra att ”få” lite hjälp.
Så, sovrummet är färdigmålat, och vi har monterat ihop de garderober vi fått tag i, så vi har något att packa in i. Vardagsrummet är spacklat och slipat, så när vi orkar sen framöver kan vi måla och tapetersera, oavsett om möblerna står där. Kändes som en bra kompromiss. Lukas rum hade ingen garderob, så där håller vi på och sätter ihop en, annars har barnrummen varsin garderob redan.
Köket är ju liksom klart, det ska bara flyttas in kökssaker och såklart ska det upp lite tavlor och sånt. Skafferiet är färdigmålat och tapetserat, men här ställer vi in en lös hylla (typ ivar) så länge, kanske vi kan platsbygga hyllor under julen eller något, det får vänta lite. Och det är så fint alltihop! Köket är ju det enda rummet med lite möbler, så vi kan sitta där och fika och äta när vi är på gården, och det är så himla fint!
Alltså den här… Man behöver inte se honom på gården i många minuter för att se att han passar här som fisken i vattnet. Han företar sig som vanligt ALLT han kommer på och mycket som ingen av oss kunde tänka sig att han skulle komma på… Men trivs, det gör han absolut!
Haha, vi har förresten åtminstone en familjemedlem som är mycket engagerad i att tex bygga garderober, nämligen Nala. Vi skrattade (och svor) åt henne i går kväll när vi skulle sätta ihop garderober och hon antingen står på det vi ska skruva, slickar på oss eller på skruven vi ska sätta i, biter i träplugg eller bara befinner sig så mycket i vägen som man kan. Men hon är så söt samtidigt, nyfiken och glad och man liksom ser på henne att hon också vill vara med, för VI verkar ju engagerade i det vi gör. Hon har för övrigt bevisligen börjat löpa nu, tur vi ändå tagit bort de flesta mattorna, så hon har nog en ganska omvälvande tid nu med första löp, flytt och allt annat konstigt som händer. Ute på gården har Oliver byggt en liten hinderbana åt henne, där han och Lukas tränar med henne till hennes stora förtjusning!
En bild från häromkvällen när det var lite lek i det höga gräset. Nån har väldigt roligt!
Nähej, jag hade som synes inte så mycket vettigt att säga, sitter bara här i soffan och dricker kaffe och kände mig lite sällskapssjuk, då får man plocka fram bloggen… Hoppas ni alla får en riktigt fin vecka!
Sakta så puttar ett lugn undan stressen i min kropp – bit för bit. Stressen ligger fortfarande nära till hands, men stunderna med lugn blir åtminstone fler och längre hela tiden. Några saker funkar bättre – min roll som förälder till barnen har t.ex. absolut blivit MÅNGA gånger bättre sedan jag gick hem, istället för att orken för längesedan är slut när jag möter dem efter skola och dagis så har jag (oftast) åtminstone lite kvar, vilket gör kvällarna så himla mycket trevligare! En annan bra sak är att jag märker att jag kör bil oerhört mycket lugnare, nu kan jag behöva sätta på farthållaren för att hålla uppe farten (inte på 40 vägar, det går inte köra i 40???) men på landsväg och motorväg, istället för att sätta på den för att inte köra alltför fort.
Vår grind, från vår trädgård och ut mot vägen. Till vänster här går det kossor ibland, som hälsar en välkommen 💕
En negativ sak som kvarstår är att jag absolut tappat all huvudräkning, det är bara de mest basala som funkar på rutin. Jag kan heller inte klura på invecklade problem, det är som hjärnan bara slår av och då blir det väldigt märkbart att den här stressen har tagit väldigt mycket mer på mig än jag trodde från början. Jag har oxå svårt att behålla den röda tråden, i min text får jag läsa om en massa gånger och ändå blir det nog virrigt ibland.
En sak som är både positiv och negativ – men i vilket fall en ren konsekvens av den här utmattningen – är att jag inte alls klarar av multitasking. Det kan ju låta som en helt negativ sak, men efter att ha lyssnat på ett avsnitt av Dumma Människor där just multitasking avhandlas och där forskning visar att det är MYCKET mer ineffektivt än att göra en sak i taget så kanske det här borde räknas som något positivt. Därmed inte sagt att jag inte ibland FÖRSÖKER multitaska, det gör jag av ren vana hur ofta som helst, men om det inte varit en god idé innan så är det definitivt inte nu. Just att göra en sak i taget är något jag verkligen medvetet övar på sedan jag lyssnade på det poddavsnittet, och jag tycker mig känna att det gör stor skillnad. Men det är SVÅRT, det är dels lätt att tänka att man får mer gjort och sen är det även himla svårt att inte ”se” de andra sakerna som behöver/man vill göra liksom i periferin, där de ligger och stör när man är ovan.
I dag till exempel, åkte jag ut till gården på förmiddagen. Hade en tanke att jag skulle målat klart mitt skafferi som min ”dagens uppgift”, men när jag kom ut där var det så makalöst fantastiskt höstväder så jag valde istället något som egentligen inte alls är prioriterat just nu, nämligen att klippa ner alla totalt vildvuxna björnbär som tagit över kökslanden. I mitt huvud drog det lite fram och tillbaka, mitt gamla jag hade absolut sprungit runt och försökt få så mycket gjort som möjligt, men nu fick mitt nya jag öva aktivt på att släppa allt annat för att bara ha en fantastiskt skön dag i trädgården. Eller ja, skön förutom att det var såna sjuka taggar på björnbären – dessutom så mycket att jag fyllde ett helt släp till brädden med bara det (nån som har tips på hur man får död på dem, till nästa år? Eller ska jag bara försöka gräva upp rötterna?).
Missade helt att ta före- bild, den här är lite mitt i. Var en enorm björnbär till vänster! Åtminstone björnbär borta. Skulle behöva röja en massa annat med, men det får väl bli till våren. Förresten, det vore en fantastisk inflyttningspresent, att få en timme trädgårdshjälp!
Varje gång hjärnan ville fundera på om det inte vore mer effektivt att göra något annat så tog jag liksom ett aktivt tag om mig själv – på ett vänligt sätt – och vände tillbaka uppmärksamheten på att just bara vara närvarande i det jag gör just nu. Det låter kanske lätt, och är inte jättesvårt när det gäller en sån här sak, men det räcker att barnen vill ha min uppmärksamhet samtidigt som jag gör något annat så är det helt plötsligt jättesvårt att bara göra en sak i taget. Det lär bli ännu värre på jobbet, misstänker jag.
Bara en kort passus, förresten. det faktum att jag har något så oerhört positivt just i denna utmattning som vår gård är nog en räddning på många sätt. Men, jag är lite orolig för att någon ska tro att jag på något sätt ”valt” att vara utmattad just nu, eller på något sätt ”fuskat” för att jag har turen att kunna vara på vår nya gård. Jag hoppas verkligen inte att så är fallet, jag har aldrig någonsin fuskat till mig en endaste sjukdag. Att jag faktiskt har detta fantastiska stället nu gör att hela min vardag känns positiv istället för tung och mörk, så jag är så oerhört, oerhört glad för att timingen nu faktiskt är som den är, det är bara oron för att någon ska tro att jag utnyttjar systemet som är ett litet moln på den himlen.
Hallå dagboken, som man alltid började sina dagböcker med i de tre dagar man orkade skriva nåt (aldrig nåt relevant, utan typ vad det var för väder och vad man åt för mat), när man var liten.
Det känns som jag inte skrivit på länge här nu, men det är nog bara några dagar sedan egentligen. Den här veckan har jag fram till och med i dag torsdag haft inte mindre än 4 olika läkarbesök inbokade (coach, arbetsterapeut, läkare och så skulle Filip till tandläkaren) så det känns som det har varit en nästan stressig vecka. Hur sjukt är inte det då? Förr hade jag väl klämt in allt i en vecka där jag samtidigt jobbar heltid, men nu känns det som sagt som det varit en fullbokad vecka fast jag är sjukskriven. Det kommer jag fortsätta vara på 75% i ungefär en månad till förresten (de 25% är min skoltid), för att sen testa lägga till 25% jobb med. Just nu känner jag att jag inte kan förstå hur det ska kunna funka, men det kanske kan hända mycket tills dess.
En enkel sak jag gjorde tidigare i veckan på gården var att trycka ner ett gäng vitlökar. Det kändes lite orimligt glädjande kan man tycka, men just känslan av att man planterar något i det här nya hemmet som vi kommer kunna ta upp och njuta av nästa höst, den blev så stor och varm!
Två förmiddagar har jag i alla fall varit ute på gården, en för att släppa in städfirma så nu är det helt rent och fint, och en bara för att det är en sån fantastiskt känsla att knata runt där och liksom bara småpilla lite, sätta upp nån hylla, flytta in lite grejor. Jag upplever ett sånt otroligt lugn och sån himla glädje där ute (såklart extra lugnt när jag är själv) att det är helt galet. Det är några saker som gärna får hinna bli klart innan vi flyttar ut – måla sovrum och sätta upp garderober där, så vi har något att packa upp i – gör i ordning mitt lilla skafferi av samma anledning och så måla/tapetsera vardagsrum. Jag älskar att måla, det är ju det som går snabbast och som ger resultat meddetsamma om bara grundarbetet är gjort.
”Allrummet” i garaget är färdigmålat, här ska in möbler och TV så det funkar att ungarna hänger här när de inte vill vara med och greja mer, och så att jag har nånstans där man kan vila utan att man ser saker som ”behöver” göras. Lovar att det kommer betydligt bättre bilder sen, det här är bara lite hastigt från mobilen.
Sen ska jag också arbeta med mig själv och se till att verkligen njuta av de saker vi gör, tänka på sånt vi kan göra om vi vill men utan att känna att något måste bli klart. Det är himla lätt att tänka att ”bara det här blir klart blir det bra sen”, men det är ju själva fixande jag/vi älskar med, så jag ska lära mig själv att inte tänka ”det måste bli klart” i en viss tid eller rent allmänt liksom. Dessutom över jag på att vila just precis när jag behöver det, utan att tänka att jag ska vila EFTER jag har gjort klart något.
Just nu längtar jag galet mycket efter helgen, jag vill sätta lite småsaker som gardiner och växter som gör att det för varje sak börjar kännas mer som vårt HEM. Så fruktansvärt roligt!!! Däremot känns det SÅ trist att behöva åka därifrån för att åka ”hem” och sova och äta, gud vad jag längtar efter att vi är här hela tiden!
I början när man har en inflammerad muskel så gör den ju ont precis hela tiden, även när den är i vila. Likadant med utmattningen, det var jobbigt precis hela tiden först. Men, när muskeln fått vila ett tag så gör den inte längre ont – i vilande läge. Dit börjar jag komma nu! Nu mår jag bättre så länge det är lugnt och vilsamt, jag känner igen mig själv på ett annat sätt, och det känns himla hoppingivande! Men, likt muskeln så är det ju än så länge så att även en mycket lätt ansträngning lämnar en med ont ett tag, och jag är såklart känslig för stress även i liten form.
MEN ÄNDÅ!
Det känns väldigt, väldigt skönt att det börjar hända något. Ska jag försöka göra någon slags bedömning på hur mycket jag fyllt på mina batterier så skulle jag vilja säga att det är någonstans strax över 6-7% ungefär? Inte längre på illrött men än så länge utan marginaler så att säga. Det är också i den där känslan – när man känner sig som vanligt lite – som frustrationen uppstår. Men den får jag nog liksom bara lära mig att hantera misstänker jag.
Nu ska jag vila innan barnen kommer hem, jag har varit på en lång promenad med Nala (eller ja, runt Munksjön men med henne är det rätt långt ändå) och vi är båda rätt trötta. Kram på er!
Som en katt, älskar en plats i solen när den tittar fram!
De senaste dagarna har varit lite sisådär, med en ljusglimt*. Känslan som har dominerat har varit FRUSTRATION rakt över.
Frustration över att jag börjar känna att jag VILL göra saker men inte orkar. En sak om dagen känns ibland väldigt, väldigt lite. Knepig känsla av frustration att man inte kan effektivisera återhämtningen? Jag FATTAR att det är en del av problemet, att jag inte SKA effektivisera hela tiden, men det skaver lik förbaskat.
Frustration över att jag längtar som en tok efter ett vi ska få komma in i nya huset. Vi står mest och stampar just nu, ingen idé att packa mer och inte så mycket mer att förbereda, utan bara en stor vilja att få börja komma IN i huset.
Taggigt kan man nog kalla mitt humör i helgen.
Frustration eftersom jag har en känsla av att delar av jobbet inte förstår vad en utmattning är utan tänker att det är något hittepå för att jag ska få vara ledig. Jag ska erkänna att jag kan ha fel här, men lite småsaker har ändå gett mig känslan. Det är frustrerande i sig att vilja få folk att förstå liksom.
Frustration över att vi inte gjort nåt av den här helgen – eftersom vi dels inte orkat, dels har det varit skitväder och dels är det svårt att få huvudet att släppa huset. Avskyr känslan att en vecka eller helg bara försvinner utan att man fått ut något av det.
Det ska tilläggas att humöret blev något bättre efter ett träningspass, det ger ju ändå en känsla av att man gjort nåt vettigt och ger utlopp för viss frustration – även om den också bygger på lite för att man inte orkar som man vill där eller.
godatankar.com 