Jag känner mig lite trött och vilsen så här ett par dagar in på semestern. Trött är inte konstigt alls efter kassa nätter och en helg på Kolmården, men jag tycker inte om känslan att känna mig ofrivilligt planlös. Jag har ingen ork men framförallt ingen lust till egentligen nåt just nu, och det för mig att må kasst. Inser när jag skriver det att den bästa medicinen är att göra nåt ändå, men vad gör man när det känns trögt 🤷🏻♀️
Har just gått och lagt mig och hoppas på en bättre natt, kanske känns allt bättre i morgon. Dessutom är det säkert bara lite depp pga att jag hatar känslan att inte göra något av dagarna… har fastnat i lite dålig scroll med, eller snarare så känns det som kanske insta-flödet blivit helt orimligt? Har man en gammal stuga från sekelskiftet så är den banne mig stylad till perfektion med obskyra loppisfynd och mormorsrosor, hemgjord saft serveras med hemgjort bakverk av en skir, ung kvinna med en omsydd klänning som böljar vackert. Och jag raljerar knappt ens, flödet från så många på Instagram är så välgjort nu för tiden att vilken reklambyrå som helst skulle vara stolt. Vad hände med folks lite halvsuddiga men ändå charmiga bilder av vardagen?
En vas med luktärt förslår inte långt när prunkande proffs-buketter binds på löpande band i stugorna.
Nej just det, sova var det ju jag skulle! God natt!, vi får ta detta vidare en annan dag…
I lördags morse firade vi att det var Lukas 12-årsdag, sen satte vi helt sonika honom och Filip i bilen. De visste inte vad som skulle hända – att vi skulle åka till Kolmården, men O visste såklart. Han blev självklart tillfrågad om han ville följa med också, men han var väldigt nöjd över att få en helg för sig själv här hemma och då kunde han också passa Nala. Så, inte förrän vi var nästan framme vid Kolmården gissade Lukas rätt på vart vi var på väg, så vi hade lyckats hålla det hemligt i alla fall.
Det är nog mest jag som är drivande i att någon gång om året besöka en djurpark, det finns säkert 1000 moraliska aspekter men jag känner att det är roligt att få visa barnen djuren och att de får höra om arbete för att rädda dem, och jag tycker att de verkar ha det helt ok i våra svenska djurparker. Vet inte exakt vad det är, men jag tycker det är mysigt på ett avslappnat och liksom långsamt sätt att gå runt i en djurpark, skön omväxling från de mesta andra aktiviteter som är mer fartfyllda.
Eftersom vi dessutom inte har ett smack inbokat till semestern för övrigt så hade jag bokat Bamsepaketet med övernattning på Vildmarkshotellet med, barnen brukar tycka det är lite äventyr att bo på hotell. Kan dock rekommendera att ta någon annan variant på paket – för här fick man inte gå på den vanliga frukostbuffén utan man fick med en frukostpåse med en liten yoghurt och en torr fralla, det var en stor miss. I övrigt var hela vistelsen jättebra!
Vi började med att åka safarituren i gondoler, liiiite jobbigt när man är lite höjdrädd tyckte tant… Men väldigt coolt att åka bland girafferna! Världens jurassic park-känsla med, vi kunde alla lätt se framför oss hur en T-Rex dök upp bredvid vagnen!
Hallå, du behöver väl inte springa efter skatan, kan du inte kolla på de dyra djuren? – kan ha blivit sagt under vistelsen, åtminstone delvis på skämt.
En fördel att vara där i två dagar var ju att man kunde ta sig tid att se de shower man ville utan att känna sig stressad. Vi tittade på elefanter, apor och så delfinshowen såklart (jag vet inte vad det är med mig nu för tiden, blev helt tårögd av den senare???).
Bra ålder att ha med barn i – 12 år gillar fortfarande att leka när ingen ser och 5 år var absolut spot on för många aktiviteter. Dock inget jätteintresse för djuren just… Vi fick i alla fall gå runt som två vuxna, utan att bära barn, vyssja eller mata, det kändes väldigt skönt!
Sen kom vi ju då fram till det som var lite av höjdpunkten och halva anledningen till att jag bokat – Bamse värld! Den fanns inte alls när vi var här för typ 15 (???) år sedan, men den var en positiv överraskning.
Det var inte så himla farligt med folk någon av dagarna så köer till shower och aktiviteter var mycket sällan över 10 minuter långa. Perfekt! Vi hade också ett grymt bra väder med precis lagom värme. Filip gillade Bamse-showen mycket, ifall det inte riktigt syns här!
Också bra åldrar om man har barn som vill åka många saker, så stor att man kan åka med brorsan i många fall och han var som sagt inte för stor för att inte tycka det var kul. Så slapp vi åka åtminstone en del saker som snurrade!
Fast vi åkte såklart en massa med dem vi med.
På kvällen ingick Bamses grillbuffé, jag hade inga höga förväntningar så blev mycket glatt överraskad av en buffë som inte bara var standard utan innehåll goda grönsaksspett, grillad halloumi och en massa annat trevligt, plus givetvis ett gäng barnfavoriter. Dessutom kom Bamse och underhöll i korta små mini-shower, precis perfekt för att barnen skulle hinna äta mellan men inte tappa fokus helt.
Utsikten från hotellet var kanon. Fanns lite bra aktiviteter med, pingisbord, shuffleboard, airhockey och barndisco, mycket tacksamt. Annars var det ganska standard-hotell, inget fantastiskt men heller inget dåligt. Måste för övrigt ge personalen inne på Kolmården ett väldigt gott betyg, de var alla väldigt vänliga och serviceminded, det märktes att det var en tydligt uttalad ”regel” att vara det. Gillar!
Sova på hotell brukar ju vara lite kasst rent allmänt, det kan ha varit så att NÅN snarkade väldigt högt, nån vaknade flera gånger och nån bara hade svårt att sova. Oavsett så var jag så jävla trött dagen efter att jag fick släpa mig fram, med ett humör som tyvärr inte var kanon även om jag försökte skärpa mig så gott det gick. Nåväl, en trevlig start på semestern att komma iväg lite var det i alla fall, nu ska jag bara försöka hitta lite mål och mening i känslan av tomhet när man inte har något vettigt och roligt inplanerat på semestern…
Födelsebarnet var i alla fall nöjd med sin dag! Mest nöjd var han med att han åkte Wildfire två gånger, varav den ena helt själv!
Så närmar sig den här semestern sitt slut då. Det har varit en lite konstig semester ändå får man väl säga. Ja en till Corona-sommar då såklart, men det är inte så ofta vi säljer hus och heller inte (som tur är) normalt sett semestrar när jag inte kan bli av med inneboende stress. Men hur som hur har det ändå varit en helt ok sommar ändå?
Jag har fått lite sol på näsan och kände mig fin en stund…
Förutom att jag är så ORIMLIGT glad över att vi haft sån fantastiskt sommarväder – för det gör verkligen all skillnad i världen för min del – så var ju Liseberg allra bäst. Men vi har hittat på annat med ju, forntidsbyn häromdagen, vi har klättrat i höghöjdsbana och vår cykelutflykt på Visingsö tex.
Det gjorde ändå sitt till den sista semesterveckan att vi sålde huset, måste jag ju säga, så otroligt skönt att ha det klart!
…vi har fikat och ätit glass ute på ett gäng olika ställen, bla Stuk.
Kikar man på min önskelista inför semestern så har jag ju faktiskt också tagit ett par steg mot ett annat mål – att börja träna igen. Två gånger har jag coachats av Anton och två av Jonas, och så har jag anmält mig till introkursen på Crossfiten med.
Jag sa att Göteborg var en av de bästa sakerna, det här var helt klart också en av de bästa sakerna, att träffa bror, svägerska och min lilla brorsdotter!
I dag var planen att vi skulle grillat med en kompis med familj som vi sprang på när vi var i forntidsbyn, men jag var lite förkyld i morse så vi fick skjuta på det. Som tur var, visade det sig ändå, för sen har det liksom bara gått utför i dag, efter en stunds kantarellplock tvärdäckade jag på soffan och nu är jag rätt ordentligt snuvig. Också ett avslut på semestern, men men, nu blir helgen lite lugnare ändå så det funkar absolut.
Det har varit varmt nog att alla fått bada så mycket de velat. Till och med jag har badat i VÄTTERN hela TRE tillfällen – inte illa!
Inplanerat framöver är den grillkvällen som skulle varit idag, och så en kräftskiva med grannarna i slutet av augusti – men tänker försöka nyttja kvällar och helger till så mycket trevligheter som möjligt för att inte tappa sommarkänslan. Hur håller du bäst kvar din semesterkänsla? Och har du kanske också lite semester kvar, innan det är dags att börja jobba?
Jag hade ju med Ekehagens forntidsby på listan över saker vi ville göra på semestern, eftersom framförallt Lukas gärna ville dit. De har ju varit där med skolan (Oliver också, för länge sedan) och då fick de göra en massa olika saker, spjut, baka bröd, göra nån soppa och lite annat, så han ville gärna tillbaka. Tänkte att det blir ju kanon, bra med utflykt där vi kunde ta med Nala med.
Jag blev väl lite…besviken, kanske. Det var ju jättelitet, och inte så väldigt mycket aktiviteter, förutom myggaktiviteter eftersom hela ”byn” låg runt ett litet träsk. Hade nog sett nåt lite större framför mig? Men barnen var väldigt nöjda, de fick bland annat skjuta med pil och båge:
De fick baka stenåldersbröd, de fick paddla kanot (eller alltså, det var väldigt blött i dem, vi gav upp innan vi kom ut egentligen), man kunde göra egna läderarmband och så kunde man ”fiska” upp träfiskar med magnetspön – det var tydligen en riktig höjdpunkt och alla 3 barnen från 4 till 14 stod en lång stund och höll på med det!
Kolla leendet liksom!
Vi hade inte askalas tur med vädret, men lyckades ta oss in i restaurangen för lunch när den värsta skuren kom. Där var köttbullarna slut, men det var en helt ok vegetarisk lasagne istället som gick hem hos de flesta. Fanns också en hel del fika, fast vi stannade till på EJ farm på tillbakavägen istället, det ligger inte långt därifrån.
Det gick lite lösa kossor och får där med, som man kunde klappa på, men fisket var nog höjdpunkten. Jag HADE nog tyckt det var roligare med en kombo av mer heltäckande (myggvänligare) kläder och lite bättre väder, så min recension är kanske lite orättvis ändå.
Alldeles för mycket exponeradhud, har massvis med myggbett sedan dess. När minsta tröttnar är man glad att äldsta orkar bära en stund ❤
Mitt tips om ni åker dit – ta med bättre kläder och kanske myggmedel, det fanns också mängder med eldplatser så det är nog mysigare att ta med egen matsäck att grilla.
Bäst på dagen var att vi mötte en gammal kompis med familj!
Jag får ingen riktigt bra ordning på mina känslor om den här sommaren känner jag. Det allra, allra bästa (hittills) har varit att det har varit så fantastiskt väder ändå – för med den här solen och värmen så har det inte funnits ett behov av att resa någonstans för att få just de två sakerna, och en dag då man kan bada är ju åtminstone enligt barnen en bra dag.
Men ändå.
Jag känner att jag liksom kippar efter andan flera gånger om dagen här hemma, och stressen ligger hela tiden som en klump i halsen. Bäst är de dagar då vi är i väg (den bästa dagen av alla var på Liseberg), men det blir ju jobbigt på ett annat sätt, vi kan ju inte flänga runt hela tiden heller.
Går runt i trädgården som förutom att jag gjort den ganska underhållsfri dessutom är väldigt fin nu. Tji att det hjälper.
”Du måste kunna stänga av”, säger mamma när jag suckar över att de stora killarna tjafsar om vem som ska bära vilken sak till badet. Ja det vet jag väl, det är ju inte så att jag inte VILL kunna stänga av, jag får det bara inte att funka. Och så han mini då, som hur go han än är ger en magsår över alla saker han får för sig att göra hela tiden, för att inte tala om att han pratar på både in- och utandning.
Som jag skrivit innan så är det jobbigast att vara hemma, en vanlig dag. Typ som i dag, vi hade mormor på elva-kaffe och sen tog jag med barnen till Vätterstranden. DET är dock stressande, inte själva badandet men till och i från och nån måste kissa och tog vi inte med badringen, kan nån gräva ett sandslott med mig, ställ dig inte på filten med sandiga fötter, alltså ni får hjälpa till att bära sakerna tillbaka till bilen?!? Hatar typ att åka och bada. Eller det runtomkring då. I övrigt har vi liksom inte gjort nåt, de stora följde med mormor hem, maken var borta en sväng med en kompis, jag har legat i solen och läst när jag satte Filip vid min ipad, men ändå, stressen är bara en hårsmån från att lamslå mig.
Nästa vecka är min sista semestervecka, och jag är orolig. Orolig för att jag inte hunnit få nåt vidare längre avstånd mellan mig och stressen, orolig för hösten som kommer bli krävande som fasen på jobbet. INTE orolig för flytt mm, inte på det viset, konstigt nog får inte det stressen att öka alls? Kanske för att det är så tydligt vad som behövs göras – städa till visning, absolut jobbigt men inte mentalt. Flytta sen? Också jobbigt men när jag tänker på det så ökar inte klumpen i halsen. Fast visst, den lättar inte heller.
”Skör” är inget ord jag förknippar med mig själv, men gränsen till min stress är nog ändå typ ”skör” just nu.
Tänker att jag skulle vilja bli inlagd på ett gammaldags vilohem i några veckor, där maten lagas åt mig och jag inte behöver tänka på någon eller något annat alls… Skulle väl förlora förståndet av ren chock.
Blir så arg på mig själv med, som inte kan bara vara som alla andra och kunna släppa det, vi har sänkt våra krav här hemma till en lägstanivå som vilken //idiot// som helst skulle klara av. Vill ju bara kunna njuta av de här dagarna, inte göra ett smack, inte ta ansvar för något. Jävla mig, att förstöra för mig.
Tycker det är så himla bra att det äntligen kommit en höghöjdsbana till Jönköping, det var verkligen på tiden. Både jag och ungarna tycker det är väldigt roligt att klättra – även om jag är ganska höjdrädd. I går var vi där, jag och de två stora grabbarna. Filip hade nog gärna varit med, men det får faktiskt vänta tills han är lite större så han har lite mer glädje av det istället för att bara klättra runt längst ner.
Lite extra stolt över den här killen, för när jag och Oliver skulle klättra en röda banan sa jag bara att han kunde köra den blå vi inte testat än – den provade vi strax därefter och den var RIKTIGT utmanande, men den hade han klarat galant på egen hand!
Han provade på röda med, men nådde inte riktigt.
Oliver och jag började på röda, men fick ge upp efter halva banan ungefär.
Glad att de vågar försöka, även när det är läskigt!
Jo men jag var med också ju. Är faktiskt ganska stolt över min insats, jag är ändå ganska höjdrädd!
Det är ju ändå rätt högt upp, och inte helt enkelt heller när man är otränad och tung.
En del har vi ändå hunnit hitta på, så här denna hemma-semester. Kvar på önskelistan står kanotpaddling och kanske en tripp till Ekehagens forntidsby, som semesternöje. Vad har du kvar på din lista?
Det höll på att bli katastrof där ett tag, för vi var inte beredda på att det skulle ösregna i ungefär 1½ timme, men det vände som tur var och vi har nu haft en mestadels trevlig (om än jobbig) dag på Visingsö.
Bra med lådcykel att packa i, och roligt och mycket lättare än jag trott att cykla på tandemcykel!
Maken hade bokat en tandemcykel och en lådcykel hos Visingsö cykeluthyrning, och så hade vi med Olivers cykel med som de två stora grabbarna fick turas om med att cykla på. I lådcykeln stuvade vi ner packning (lunch och middag), Filip och Nala – dessvärre inga regnkläder då, så när det började ösregna fick vi cykla tillbaka till uthyrningen och stå och vänta ut den under tak. Som tur var hade vi inte kommit så långt, och det fanns ju en glassbutik i närheten, så det ordnade upp sig.
Liten strand med två bryggor, funkade helt ok. Eller ja, det var typ kaos, en hund som sprang överallt (i kort koppel) och skällde på andra som skulle bada (japp, skäms gör man) och en 4-åring som springer helt åt andra håll än man säger och inte lyssnar för fem öre trots att man tar i med sin ”nu-jävlar-röst”. Men de stora kunde bada som de ville och hade det bra åtminstone.
Största och minsta sonen!
Vi hade inte så mycket annat planerat, så vi cyklade först över till västra sidan av ön där vi badade (alla utom jag) och sen tog vi en omväg åt söder innan vi återvände för att kolla borgen och käka.
I vanlig ordning lockade borgen barnen, som sen ganska snabbt kom på att den inte var så kul ändå.
Det funkade helt ok med Nala i lådcykeln – när vi spänt fast henne så hon inte kunde hoppa ur innan vi startade, men sen på tillbakavägen på en lång rak grusväg fick hon springa bredvid istället. Det älskade hon verkligen! Perfekt med lådcykeln som inte välter, och så körde vi såklart i lugn takt så det gick på hennes villkor.
Åka färja är ju också ett äventyr när man är 4 eller hund. Nu är jag ju ingetdera, men det var den enda bilden jag hade och jag kom inte på nåt vettigt att skriva till den.
Nu är vi vuxna tämligen slut efter att hållit i ordning på de minsta.
Jag kom på varför jag i vanliga fall alltid bokar in att vi ska åka någonstans när det är semester – det är SÅ mycket enklare när man inte är hemma. Det är jobbigt och stressigt att boka, planera och fixa – delvis därav det inte blivit något inbokat i år – men det är skit att vara hemma på semestern, för då finns ALLT det som alltid ska göras där hela tiden, fast det ackompanjeras av uttråkade ungar 100% av dagen oftast. Är man i väg ett tag någonstans, så är det ingen som förväntar sig att jag ska fixa mat, ungarna kan underhålla sig på ett annat sätt för miljön är ny och den jäkla VARDAGEN känns längre bort. Sen är det ju inte stressande att vara iväg heller, när man ska hålla koll på hund och pillrig fyraåring, men ändå.
Förlåt att jag gnäller, den här semestern har varit så himla efterlängtad och välbehövlig, men jag behöver liksom reda ut det här för mig själv och då är det det här forumet som är tillgängligt just nu. Rätt säker på att det dessutom finns ett gäng mammor där ute som kan relatera till att den så kallade semestern inte innebär så mycket vila.
Det HAR varit mycket bra saker OXÅ den här veckan. På topplistan ligger förutom Liseberg att vi träffat min bror med familj, i morse gick vi tex en runda på Dumme mosse och satt sen och fikade en lång stund.
Det hade varit asskönt att få en vecka helt själv – inte hemma för då hade man ändå bara grejat som vanligt – bara för att verkligen få ladda. Men semestern är kort, första veckan av fyra har redan gått och jag vill ju OCKSÅ umgås med mina barn. Jag fattar att det kan låta som jag inte gillar det, men det gör jag verkligen – såvida vi inte bara är hemma och alla förväntar sig saker av mig som jag inte orkar eller vill göra.
Lugna morgonpromenader med Nala är inte fy skam heller.
Så, nu har jag fått släppa lite på ventilen, så nu är det bara att ta sig i kragen och ta hand om saker som vanligt. (Här var jag tvungen att springa ifrån för att avstyra ett bråk…). Förlåt, det är ju bara en överstressad mamma här som känner sig otillräcklig och som inte kan slappna av, inget värre och inget nytt under solen… Kram på er, i vilket fall, ni som kämpar med barn, familj, diagnoser, sjukdom och tusen andra saker. 🤗
Ps, flytten mm stressar mig i princip inte alls, då är vardagspåhänget mycket värre. Nån mer som känner igen sig?
Så, i går hade vi en fantastiskt härlig heldag på Liseberg. Snälla Anneli tog hand om Nala över dagen, så vi kunde vara där heeeela dagen utan att bekymra oss för henne, och det blev så lyckat 🙂
Alla kunde åka precis allt de ville, från småbåtar…
…till större båtar, och såklart de blötaste båtarna (FlumeRide är en favorit, den och Balder är roligast av allt tycker jag! Gillar Helix med, men har ju så jäkla lågt blodtryck att det svartnar lite för ögonen i skruvarna).
Precis lagom blöta blev vi, i det alldeles lagom vädret med lagom med sol och lagom med värme – vad är oddsen för det liksom.
Stora och små gick både ihop och delade vägar, när önskemålen gick brett i sär. Så bra att O och L kan åka allt tillsammans nu själva, när inte vi orkar längre.
Det åts glass, churros, korv, sockervadd och pasta – alla fick så de var nöjda och glada. Tydligen är det så här man poserar för ett foto förresten, enligt Filip.
Vi spelade fem-kamp alla fem, och det vanns en Toblerone av Lukas, inte illa!
Den här lilla herrn åkte lite saker själv med, han var även med i Flume Ride och han gav aldrig minsta antydan till att något skulle vara läskigt – han var bara superglad (och superenergisk) hela dagen. Han avslutade med att springa sig genomsvettig i nästan två timmar i lekdelen i kaninlandet, när jag och Tobbe bara satt och pustade.
En liten semester, på ett favoritställe, med mina favoritmänniskor (ja, just de samma jag kan bli vansinnig på och väldigt trött av, men likväl är det så).
Och förresten – älskade Liseberg med restriktioner eftersom det innebar att det var hanterbara köer till allt – det var liksom fullt med folk men inte sådär vansinnigt mycket, längsta vi köade var nog ca 20 minuter.
(Hade inte med nån kamera så ni får nöja er med lite halvkassa mobilbilder. Nån gång ska jag köpa en mobil med bättre kamera, men det dröjer nog tills jag verkligen MÅSTE byta den jag har nu).
Det är påtagligt jävla mycket INTE semester att vara hemma med hela familjen. Det kvittar om jag rationaliserat bort så vi bara ska äta lagad mat EN gång om dagen, om ungarna fått var med och sätta skärmregler och att vi i övrigt har typ NOLL måsten – för det är en jäkla massa tjafs, tjatande om den jävla skärmtiden de själva fått vara med och bestämma, medlande mellan bråkiga barn och ett KONSTANT vakande över den pillrigaste jäkla 4-åring jag någonsin varit med om. Ungen gör tamejfan ALLT han inte får, och helt seriöst räcker det att man går och kissar så har det hänt nån grej.
Tänk att bara få sitta still en stund på en strand utan att nån tjatar, bråkar, felaktigt tror de kan simma, jagar fiskmåsar, äter gammalt fika i sanden eller nåt annat idiotiskt.
Förlåt för mitt gnäll men jag blev bara så jävla trött. Är tröttare nu än efter en vecka på jobbet. Blah blah jag älskar mina barn och sånt. Ni fattar.
