Om du själv är gravid och blir stressad över att man ”måste” träna eller att nån är ”duktig” och tränar så tycker jag att du ska hoppa över det här inlägget, för det är så onödigt att känna någon slags press att göra det någon annan gör som har helt andra förutsättningar.
Det är inte så himlans ofta man verkligen blir stolt över sig själv sådär till vardags, men jag är faktiskt lite stolt över mig själv nu. För åtminstone till dags datum (gravid i vecka 31) så har jag hållit fast vid min rutin med att träna och jag har hittat en jättebra nivå för min träning där målet främst är att må bra och inte tappa för mycket muskler – främst på baksidan av kroppen. Och jag har lyckats! Dessutom känner jag att jag förmodligen kommer kunna fortsätta upprätthålla träningen ett tag till, vilket gör mig dels lite förvånad, lite stolt och väldigt glad!
Tittar man på min träningsstatistik så tränar jag faktiskt lika mycket nu som jag gjorde före jag var gravid, däremot är det lite annorlunda intensitet, vikter och sorts träning. En vanlig vecka nu så kör jag 2 pass styrketräning på lunchen – gravidanpassat, vilket innebär lägre vikter, inga vikter ovanför midjan och med fokus på rygg, axlar, rumpa och ben. Funkar skitbra, jag bygger inte en enda muskel men jag tappar heller inte allt jag har.

En till två gånger i veckan går jag på yoga, faktiskt har jag fått anpassa den mer än styrketräningen, och det är nog den som kommer få stryka på foten först – nu börjar magen bli så mycket i vägen att det är rätt jobbigt. Dock är det ju, som en kompis sa, ändå ganska skönt att få komma iväg och få en timmes egentid, även om man kanske får hoppa över många övningar.
På lördagarna går jag på vårt HIIT-pass när det funkar, vilket mer eller mindre innebär cirkelfys i lugnt tempo för min del. Det känns ändå som det ger något, för man får med en massa muskler som jag kanske inte tränar så mycket annars, och även här är det lätt att anpassa tempo, intensitet och vissa övningar efter att jag är gravid.
Exempel på övningar jag INTE kan göra längre är situps, vridna magövningar, knäböj med viktstång, stående axelpress och lite sånt.
Att jag kunnat hålla i träningen har gjort att jag nu i vecka 31 känner mig minst lika pigg som i vecka 15, och förutom att mina ben blir tunga om jag står länge så har jag inga fysiska ”men” alls av att vara gravid. Kroppen känns pigg, men tyngre såklart, och jag känner mig ändå hyfsat rörlig.
Jag var lite rädd att jag antingen skulle känna någon slags prestationsångest när det gällde att träna som gravid, eller att tappa det helt. Att ha hittat en balans, på riktigt, är så vansinnigt skönt, och jag önskar verkligen alla andra gravida största möjliga lycka till med att hitta något som just de trivs med och mår bra av!









gånger i veckan på lunchen. Här har jag fått anpassa ganska mycket, det blir mycket lättare vikter i och med att bålen inte är alls så stabil som förr. Vissa övningar, typ marklyft, funkar ändå riktigt bra, vilket är toppen eftersom det tränar baksidan av kroppen så mycket. Och just baksidan är det jag försöker fokusera på mest, för att kompensera för en växande mage och senare bärande på bebis. Marklyft, raka marklyft, ryggmaskinen (vet inte vad den heter men den där man böjer sig bakåt), rodd och latsdrag blir det mycket av. Benen och rumpa är svårast att träna eftersom de är stora muskler som egentligen behöver tunga vikter, men här har jag fått gå över till en benpress i maskin för att få lite mer effekt – då blir det ingen belastning på bålen och man kan ta i lite mer. Helst ett ben i taget med, då är det lättast att få med rumpan tycker jag.
På lördagar har jag ju HIIT, och nu när jag kommit förbi den känsligaste delen fram till vecka 12 så har jag börjat gå på dem igen – men det blir ”LIIT” (Lite Intensiva Intervall Pass) 😉 Dvs jag gör varje station långsammare men ordentligt (och så tungt jag orkar), och jag har plockat bort alla hopp.




