I dag har Frank och Doris blivit stolta föräldrar till tre små griskultingar! Jag jobbar pga eftermiddagsmöte inte förrän efter lunch, vilket gjorde att jag kunde titta till Doris nu på morgonen när det började ljusna – och ÄNTLIGEN har hon fått bli grismamma! Tre, svarta, pyttesmå minigriskultingar bufflade runt i halmen i grishuset, typ det sötaste jag sett! Hann fånga en bild när mamman gick ut för att kolla in frukosten, vi har ju en värmelampa här inne så det blir så dåliga bilder, men ni ser lite i alla fall. Kolla här!
En liten kulting var död och den plockade jag bort, men tre små svarta kan ju vara alldeles lagom för en förstagångsmamma! Har jag sagt att jag älskar att bo på vår gård?!? Förutom lite kycklingar så är ju detta det allra första livet som tillkommer här på gården, det är då en mäktig känsla!
Det går ju inte skriva nåt just nu utan att först och främst bara nämna hur kallt det är ute. -15,5 grader visar termometern här just nu, och i kylan så står livet på gården nästan still. Grisarna rör sig i princip bara utanför dörren när de ska äta, går det under ca 4-5 minusgrader så sover de mest bara bort tiden. Där har vi hängt på en liten ”frostgardin” nu i form av bubbelplast, och fyllt på med extra hö, så de har det helt ok.
Hönorna håller sig med inne, och hänger i hönshuset eftersom det är mer isolerat än tunnelväxthuset. De är lite uttråkade, men har med hjälp av lite extra belysning (mest för att få en vettig dygnsrytm och inte börja gala/kackla mitt i natten) börjat lägga ordentligt med ägg nu, men ut går de inte så länge det ligger snö på backen. Där inne ligger det på ca -5 grader nu, men över vattenautomaten hänger en värmelampa, så de klarar sig också bra.
Våra tre stallkatter har vinterpäls som lodjur ungefär, den är helt magnifik! Men -15 tycker vi är väl kallt för dem, så de är nu inhysta i garaget och hobbyrummet där nere, där det ligger runt 5-6 grader plus och finns mat, vatten och en kattlåda – det har de inget emot kan jag säga, även om de inte kan gå ut därifrån utan att vi släpper ut dem (vi ger dem flera möjligheter till det varje dag).
Vi själva går inte ut några längre stunder heller, Filip var ute en kort sväng med en kompis men kom in efter bara 10 minuter – helt knallröda om kinderna. Vi vuxna går mest ut för att se till djuren – eller skjutsa på de större barnen. Men vackert ute är det ändå! Ska fota lite till helgen om kameran tillåter i kylan, bilderna i inlägget idag är från förra vintern.
Nu har jag jobbat tre dagar på 50%, och det är verkligen precis vad jag klarar av nu. Jag orkar koncentrera mig kanske 20-30 minuter åt gången, sen behöver jag en mikropaus (typ gå o hämta en kaffe, titta ut lite, eller sticka ett par varv). Det kommer såklart bli bättre allt eftersom. Två av dagarna har jag också åkt och tränat – anpassat så det inte blir så hög belastning på pulsen, men styrka går bra att köra. Blir såklart lite extra trött efter det med än så länge, men det gör gott för hjärnan!
Tjoff – så var det helt plötsligt söndags kväll… Eller tjoff och tjoff, vi har fått rätt mycket gjort ute på gården så helgen har varit ganska aktiv, men jag hade ändå väldigt gärna sett att det var en till dag kvar på helgen.
Ni som följer på instagram har nog sett den här bilden nedan, på de olika pumporna jag odlat i år. Förutom de små prydnadspumporna (som Filip odlade) så trodde jag att jag bara odlat två sorters matpumpor, men så dök den till vänster upp i landen med. Den var ju knallgrön med gulgröna fläckar över hela, till plötsligt häromdagen när den bytte färg på typ ett dygn till orange. Måste varit en pumpa jag haft fröer från sedan tidigare, men minns verkligen inte. Fina är de i alla fall, de olika sorterna!
I veckan hittade jag även den här bilden från arkivet, det är från hösten när vi flyttade hit, för två år sedan, men liiiite tidigare på hösten. På den här bilden ser man den stora gräsytan som vi gjort så mycket med – jag ville verkligen få en bild med lika fint väder att jämföra med, men nu i dag så gav jag upp!
Kolla bara på bilden här nedan! Nu blir det lite smått och grått (pga minst en månad senare än övre bilden), men allt detta har vi gjort på 2 år! Växthus med altan och utekök, blåbärsland, blomsterrabatt, två äppelträd och två rönnar – och den fina hästvagnen! Det är lätt att bli fartblind här ute på saker man gör, för det är ju så himla trevligt att gå runt och fixa, så ibland glömmer jag att vi bara bott här i två år… Kul med lite jämförande foton ändå!
Nåt det är gott om här nu är såklart löv. Vi krattar ihop och lägger under buskar och träd, och i trädgårdslanden.
Just rönn har ju varit ett önsketräd från min sida, jag tycker de är så makalöst vackra på hösten. Vi har två olika sorter – som jag självklart inte minns namnet på – och planerar att fortsätta plantera ett varje höst. Jag skulle verkligen vilja ha den sorten (någon klotrönn?) som står till vänster om Severins möbler, där förskolan brann ner, de är så GALET vackra, men vet inte vad den sorten heter. Nån som vet som åker förbi?
Tycker däremot det är väldigt kul att de träd vi köpt nu har udda färger på bären, en har gula……och en har nästan rödsvarta. Och kolla bladen!
Trots frostnätter och skitväder i allmänhet så frodas faktiskt en del blommor fortfarande, bland annat min nejlikrot – tror aldrig jag varit så nöjd över en nyplanterad perenn som denna.
Det gäller ju att ta hand om djuren i kylan med såklart, grisarna har fått extra hö i sitt isolerade grishus ute i hagen, och hönsen har fått flytta in i växthuset. De två ankorna som vi hittade efter rymningen visade sig vara de två hanarna, så nu tog vi beslutet att inte ha kvar bara dem… Det funkar inte riktigt att behöva hitta och fösa in dem varje kväll innan mörkret, vi kommer ju inte ens vara hemma innan det blir mörkt, och de gillar inte alls att vara instängda. Trist beslut men det fick bli så.
Katterna klarar sig bra ute och har fått supertjock go päls, de sover i det isolerade katthuset jag byggde och har även en värmelampa nere i stallet de gärna ligger under – kolla här bara, vad mysigt!
I veckan kommer nog sommarfåren att åka tillbaka hem med. Äldsta tonåringen har fått byta till vinterdäck på gamla bilen, och så har vi satt lite mer vitlök och tagit upp potatis med. Och lagat finmiddag – idag blev det faktiskt oxrullader, pga det var extrapris på lövbiff och jag blev sååå sugen. Lyxiga matlådor till veckan med!
I veckan har ju de stora barnen lov, minste går på fritids, och jag har tagit ledigt på fredag. Hoppas få med mig dem för lite julklappsinhandling, försöker sprida ut det lite så inte allt ska köpas sista månaden. Nu ska jag dega med min stickning en stund i soffan, innan det blir lite efterrätt…. Det kändes som det behövdes denna helgen.
De flesta som känner mig hyfsat väl, vet nog att jag är ganska impulsiv. Faktiskt så ser jag det som en av mina bästa egenskaper – jag är bra på att göra en snabb bedömning på rimligheten i min idé, och sen GENOMFÖR jag idén. Självklart blir det galet ibland, ibland blir det bara fel och ett antal gånger har jag påbörjat saker för att inse att jag egentligen inte har tid eller ork att genomföra det riktigt bra. Vid det senare så är jag oerhört tacksam att jag har en make som oftast hjälper till att färdigställa saker när min ork tryter.
Men ändå, jag har gjort SÅ mycket roligt i mitt liv tack vare att jag följer mina infall! Det kan vara från stort – hej, vi köper en gård och flyttar till landet! – till smått, som att jag i helgen kände att jag ville testa att göra kimchi. Åt ju sååå god kimchi i stockholm och är nyfiken på om jag kan kopiera den! Blir den bra ska ni få recept, det lovar jag – men det tar ju typ minst två veckor innan det är klart… Suck.
Andra impulser jag följt har gett mig tex dykcert, grönt kort i klättring, karriärbyte, diverse konstiga maträtter, stickade vantar, nya planteringsland, diverse gårdsdjur och tre barn ;-). Framförallt har jag lärt mig SÅ mycket på alla mina påhitt! Även de som inte gått helt som planerat har ju ändå gett mig erfarenheter och nya kunskaper, sånt som jag aldrig testat om jag inte GENAST genomfört den idé jag fått för mig. Jag tycker det är sånt slöseri att sitta och hitta på saker man vill göra för att sedan inte genomföra dem?! Såklart inom rimlighetens gränser, annars hade jag väl vid ett eller annat tillfälle flyttat till en söderhavsö och sagt upp kontakten med omvärlden, hahaha….
En annan idé jag fick var ju att köpa en hangris till en av våra hongrisar, och nu bor ju Frank här ihop med Doris. Jag vet inte om jag berättat det? Tanken är ju att dessa två ska vara ett par för livet, och få små minigris-kultingar i framtiden. Han är väldigt stilig – eller hur?
Jag hade egentligen tänkt att detta skulle få bli en städ-helg, men så var det så himla fint väder så istället blev det en utefixar dag idag. Vi plockade upp jag vet inte hur många kilo potatis från potatislandet vi inte satt någon potatis i i år, vi hade varit alldeles för slarviga när vi plockade upp potatis förra året och helt plötsligt så var hela landet fullt med potatis igen. Bra på ett sätt, men det landet skulle egentligen vilat från potatis i år… Vi får se. Jag kommer inte kunna lösa en 4-årig växtföljd på den mängden potatis jag helst vill ha, då måste jag anlägga 2 till stora trädgårdsland och det orkar jag inte sköta om.
Som sagt, så himla fint ute nu – aroniahäcken som är lite varstans runt vår mark är vackert roströd, och på träden runtomkring ligger det som en guldig aura.
Så, vad har varit din bästa – och sämsta – impuls du följt? Och vilken impuls har du INTE följt, och varför?
I helgen var det ju perfekt väder för en rejäl arbetsinsats på gården, och på söndagen fick vi med hela familjen i arbetet. På morgonen var jag och hämtade en jordfräs jag hyrt via Hygglo, med målet att göra en åker vid den sedan länge oskötta plätten runt vår brunn. Tanken är att vi ska kunna odla foderbetor där som vi kan ge till grisarna i vinter,
Här hoppas vi att det blir en bra skörd med foderbetor – men de kommer få klara sig själva – dvs vi kommer inte vattna. Det är redan väldigt torrt och eftersom vi bara har en brunn så vill jag prioritera växthuset (och hushållet såklart). Grisarna har knatat runt och fyllt magarna till bredden i nya hagen. Jag byggde också ett enkelt skjul som går att använda i båda två hagarna beroende på vilken sida man stänger av.
Vi blev ju dessvärre av med våra fina mignon-ankor, men har som ambition att så snart det går skaffa nya. Därför vill vi förbereda med en liten damm, det här är faktiskt en ”ingår-i-köpet” avfallstank (ny) som vi sågat av och ska gräva ner. Grävjobbet står tonåringen för!
Det blir ju en hel del jord när man gräver upp (helt orimligt mycket faktiskt), men den forslas bara en kort bit – nämligen bort hit:Alldeles framför växthuset där det ska bli en stor plantering med perenner (även om det är potatis i en del nu pga fick ont om plats). Ser inte så vackert ut just nu, vi använder ”no dig”-metoden, dvs lägger ut kartong, sen på med jord och täckmaterial – men när det är klart kommer det bli kanon! Mellanbarnet fick stå för ogräsrensning i gårdsgruset precis vid entren. De stora stenslänterna kommer likt förra året få stå som de är – någon gång framöver ska jag göra terassodlingar här i stället, men nu får det som växer där vara.
Alla djur mår himla gott just nu och njuter av solen utan att det är för varmt. Hönorna är makalöst nöjda över att få gå fritt igen. I bakgrunden ser ni vår nya tupp-tonåring Flax, han kommer bli så makalöst fin i sin svarta fjäderdräkt!
Äntligen äntligen börjar det också bli lite grönt, förutom gräset har de flest buskar och träd åtminstone bladsprickning i någon form. Nere till vänster här ser ni hallon och vinbärsodlingarna, i år testar jag att inte beskära hösthallonen förrän efter de gett en första, tidig skörd.
Man mår SÅ gott i kroppen och huvudet efter en sån här helg (talar nu inte för stackarn som fick slita med jordfräsen). Det är så skönt att känna att kroppen är frisk (ja någorlunda i alla fall, man är ju ändå över 40) och stark, och att man orkar det mesta man vill. Själv har jag förutom att jag har stängslat och byggt gris-skjul planterat ut lite tomater i växthuset, planterat ut hälften av luktärten och så en massa smått där det funnits behov. Nästa helg ska det ju bli riktigt varmt och skönt, och jag tänker att jag ska plocka med familjen för lite glass-utflykt någonstans (tipsa gärna!).
I dag har ju den ”vanliga” veckan börjat igen, och som vanligt önskar jag ju lite så här års att fördelningen var omvänd – med 5 dagars gårdsarbete och 2 dagars vanligt jobb – men räntor, matpriser, el och bensin har satt lite käppar i hjulet ett tag nu. Nåväl, jag har tagit ledigt de kommande klämdagarna så det blir ganska mycket tid här hemma ändå framöver.
Är det förresten något ni undrar över, med gården, jobbet eller något annat?
Ok, nu har jag inte skrivit här på ett bra tag, det har helt enkelt vare sig funnits tid eller energi. Energi finns det fortfarande inte, men jag vill nog ändå uppdatera här lite – det har ju varit en ganska aktiv period på många olika sätt den senaste veckan.
Lite förutsättningar först – jag höll konferens på jobbet i fredags, något som är vansinnigt kul men eftersom jag dels måste vara extremt på alerten men även för att det blir så myrket kontakter, så blir jag också HELT slut efter. Alltså så slut att jag helst inte vill prata med NÅN på en vecka typ . Så, på vägen hem i fredags, i detta sinnestillstånd där hjärnan bara vill stänga av, ringde maken.
Precis när jag satte mig i bilen och skulle köra hem, jätteglad över dagen men trött.
Jag hörde på att hans röst att något var galet, tacksamt nog fick jag snabbt reda på att det gällde grisarna vilket åtminstone var ett mindre bekymmer än om det tex hänt barnen något. De hade då rymt, vilket vår snälla granne larmat om, och av någon dum jäkla anledning gått in till grannens hästar. De hade naturligtvis fått panik av de här små, okända sakerna och fått panik, varav den ena grisen fick en MASSIV spark (inte hästens fel). Alltså vi pratar så massiv att en bit skinn lika stor som den stora arbetshästens hov helt slitits loss. Jag var en bit hemifrån så kunde inte göra så mycket men gav numret till vår vän Vanja som har erfarenhet av slakt – för här var det inte tal om något annat än just nödslakt.
Förlåt, men nu blir det lite grafiskt här i kommande stycke om någon vill hoppa över.
Lagom till jag kom hem hade de precis skjutit grisen och hängt upp den för avblodning – jag fick byta om från konferensklädsel till gårdsklädsel och kasta mig ut i stallet för att ändå ta vara på grisen med hjälp av Vanja. Hon guidade och vi hjälptes åt med att flå och ta ur grisen, som sen fick hänga till söndagskvällen innan det var dags för styckning. Den blev för övrigt lite bökig eftersom alla områden med blåmärken eller blödningar var tvungen att tas bort.
Slut på det grafiska!
Efter vi tagit hand om den döda grisen skulle ju de andra tre fångas in. Dessutom fattade vi inte HUR de kommit ut eftersom elstängslet såg helt opåverkat ut – dock kom vi snart på att det var högt gräs som på ett ställe liksom tryckte upp stängslet så de kunde krypa under… Så in med grisarna, sen justera fårhagen så att de skulle kunna gå där inne några dagar åtminstone. Fixa stängslet efter de hittat ett kryphål (igen) och samtidigt förbereda för den ytan vi tänkt de skulle få vid jordkällaren.
Så, en lång fredag blev oplanerat ännu mycket längre än jag tänkt, och spenderades inte alls så som jag tänkt mig – i soffan framför Netflix typ. Lite kassa nätter på det (fattar helt ärligt inte varför jag sover så himla dåligt för tillfället), så känns det som jag skulle behöva en veckas semester på en isolerad söderhavsö…
I nya grishagen har jag försökt rädda undan alla ”delikatesser” jag kunnat, men misstänker att det likt väl blir mums för trynena. Så häftigt med så stora Vinbergssnäckor!
Och det var den KORTA versionen om varför jag just nu är skittrött och varför vi numer har tre, inte fyra minigrisar…
Det har gjorts stora rubriker om ”snökaos” och ”snösmockor” så många gånger nu, så jag registrerar det knappt längre. Oftast handlar det om några få centimeter om ens det. Därför kanske jag inte riktigt hade tagit in att det skulle komma såna enorma mängder i går?!? Åkte och tränade på kvällen och när jag kom ut hade det ju kommit en decimeter och det snöade galet mycket. Väl hemma fick jag dra ut fyrhjulingen och ploga, vi har en liten väg upp till oss på kanske en halv kilometer där vi sköter skottningen själva, och det var knappt att bilen tog sig fram när jag kom hem. Vi lär få skotta i dag igen, har ju kommit 1-2 dm till i natt.
I vilket fall, jag var ute på morgonen och gav mat till djuren i snön, och passade på att föreviga det här otroligt vackra landskapet! För även om jag visst gärna vill ha vår, så är det ju så HÄR jag tycker att en vinter ska se ut… Nu blir det en ordentlig bildbomb!
Snötäckta granar på avståndSolen har precis bara börjat titta fram över horisontenSå dämpat, tyst och rent. Bara lite fågelkvitter – som ändå ger en härlig känsla att våren är på gång!Mitt absolut favoritmotiv att fota ändå, jag tycker vårt stall är så himla vackert, speciellt mot snön!Snötäckta grenar mot en blå himmelHönorna ger sig inte ut i snön, men ankorna är totalt obrydda. Fotar nästan aldrig häråt, men det här är ju när man kommer från stallet och går mot vårt hus, och vår groventré . Låg sol i motljus……ger vackra skuggor på stallet!Sommartid slingrar sig en enorm humle mot kortsidan, nu är den nerklippt och bar i vintersolen. Nästan hela stängslet till grismaten har snöat över, och grisarna själva når knapp ovanför snön.
Så javisst, ett tillfälligt bakslag för våren, men i den här skepnaden gör det mig inget alls! Har bestämt att jag ska ägna hela helgen åt att åka längdskidor, långsamt och länge och med matsäck!!!
I enlighet med att januari är en av årets fattigaste månader så är det krispig fläsklägg med rotmos som toppar bland mina sidor här. Billiga recept är ju oftast MINST lika goda som lite dyrare, däremot upplever jag att de flesta tar bra mycket längre tid. Men å andra sidan är det ju inte så mycket annat man orkar med nu när det är mörkt mest hela tiden, kanske att maten likväl kan få ta lite extra tid då.
Jag gjorde kroppkakor i helgen tex, det är ju billig mat men väldigt kladdigt och tar tid att göra. Dock supergott!
Helgen var lugn, förutom när grisarna lite oplanerat rymde när jag skulle flytta deras hägn. Jag var i ärlighetens namn inte så himla försiktig heller för jag tänkte att de, likt andra djur vi har, skulle hålla sig precis i närheten men kalasa på det gröna gräset de inte nått. Men nehej, de SPRANG iväg med glada små knorrar i vädret och hann ända bort till grannens hästhage. Där blev de runtjagade av 3 hästar som undrade vad det var för konstiga små varelser, men det verkade inte så avskräckande ändå för grisarna… Till slut kunde vi locka med dem tillbaka med lite mat i alla fall, och resten av hägnet fick vi flytta med dem i det.
Svintrött känner jag mig också idag (förlåt skämtet), det känns som man vill sova en sisådär 10 timmar per natt just nu, vilket INTE hade inträffat när klockan ringde i morse. Kanske gör också vintertröttheten tankarna lite mörkare, för jag känner mig rätt kass rent allmänt just nu, men helt ärligt synnerligen apdålig på träningen. Det känns som de som börjat i höstas redan gått om mig med goda marginaler i utvecklingen fast det är ca 1,5 år sedan jag började. Har svårt för ljusa tankar i övrigt med, känner mig vinterblek, glåmig, gammal, halvfet och ful just nu – fast jag lovat mig själv att tänka snälla tankar om mig. Kanske blir det lite svårare just när man är trött? Min strategi just nu är att försöka acceptera tankarna utan att se dem som sanna och utan att agera på dem, och bara låta dem passera.
Varför skriver jag ens om det då? Det är ju inget kul att läsa om, jag fiskar inte efter komplimanger och inte tänker jag lägga ner energi på att ”förnya mig själv” heller. Jo dels blir tankarna lättare att ha distans till när jag skriver dem, men sen kanske det är nån mer som är som jag så här mitt i vintern, och då kan det ju vara skönt att inte känna sig ensam. This too shall pass, så att säga. Jag vet ju att det någon gång kommer en vår, när fräknar i ett blekt ansikte gör att man ser lite piggare ut och när det återkommer en lust och ork att göra något efter arbetsdagen. Tills dess får vi trösta oss med att det faktiskt ändå vänt, och man KAN märka lite skillnad på dagsljuset redan nu.
Det är nästan omöjligt att föreställa sig en prunkande köksträdgård så här års, allt ser bara dött ut…
Till er som behöver vill jag skicka en extra stor, värmande vinterkram! (Det blev autocorrectat till vinterkräk, DET önskar jag er sannerligen inte!!!)
Vi har mängder med småfåglar hos oss, vilket jag är himla glad för. Jag har till och med lyckats se en domherre en morgon vilket jag blev kanske orimligt glad över – övriga familjen förstod inte alls varför jag var så exalterad, hahaha! Tyvärr verkar våra stora köksfönster så här års ibland vara väldigt svåra för fåglarna att se, så det händer nästan en gång om dagen att nån flyger in i dem. Det här har ju såklart uppmärksammats av traktens katter som gärna sitter och väntar på att gratismat ska ramla ner från himlen, vilket inte är kanon. Är vi hemma rusar vi oftast ut omedelbart när man hör en liten duns, och ibland hinner vi plocka upp fågeln (om den inte dött omedelbart) och rädda den, såsom vi gjorde med den lilla blåmesen här nedan. Den satt snällt still en stund i makens hand och återhämtade sig, innan den flög iväg igen…
Tittut!
I hållaren för vår flaggstång har vi ett hjärta som vi fyller med talgbollar (vilket jag nu lärt mig tydligen inte alls är så bra, men det är ju smidigt), och nu har jag även satt upp ett litet fågelbord (som jag snickrat ihop) där vi ska fylla på med solrosfrön. Det kan tydligen locka till sig domherrar med, vilket är åtminstone en del av mitt mål!
I övrigt så har ju djuren det här bra även vintertid, hönorna har ju en stor ”inomhusyta” på 24 kvm att gå på i tunnelväxthuset och är det minusgrader stöttar vi upp med värmelampa. Snö är de inte vidare sugna att gå ut i…. Och det är faktiskt inte grisarna heller, när det kom snö så höll de sig inne i sitt lilla hus mest hela tiden. Inte lätt att böka i fryst jord heller, så är det snö eller lite tjäle så får vi stötta med mat 2 ggr om dagen istället för 1 som vi gett medan det finns gott om annat att äta.
Jag brukar hälla på hett vatten på spannmålen de får och så får det stå och svälla en stund, tills de dragit åt sig vatten och blivit mer ljumna. Väldigt uppskattat av de små trynena! Likaså blir de ju väldigt lyckliga av lite äpplen.
Inte ens en mörk morgon innan jobbet är det inte särskilt betungande att gå med lite mat till grisarna, även om det är ännu mysigare när man jobbar hemma och kan gå ut när det börjar bli lite ljusare. Sån tillfredställande känsla att se till att de har det bra, och man lägger gärna lite extra energi där. Men med det sagt är det också skönt att de inte KRÄVER så mycket eller måste ha fasta tider för ”aktiviteter”, som det är nu blir det enkelt att få in det i vardagen.
Stina går ju alltid runt i våra fotspår, snö eller ej!
Det är ju bara våra små fjällnära kor som saknas på gården – alltså de två som jag drömmer om, när vi inte jobbar heltid utan har tid att ha kor… Nåväl, kanske någon gång.
Två av tre dagar på subcontractor är avklarade – idag var det inte heldag utan jag kom hem runt halv fyra. Jag orkar med just mässarbetet förvånansvärt bra, trots att jag klassar mig som introvert (och får panik av att gå på stan i tex julrusning) – men jag är också VÄLDIGT trött efter. Som nog de flesta blir av mässa, i och för sig. Det blir en massa människor man pratar med och söker kontakt med, kluriga frågor att svara på och så bara ansträngningen av att liksom vara trevlig en hel dag, hahaha!
Men SEN – sen sätter jag mig i bilen, lyssnar på veckans avsnitt av Gynning&Berg och åker hem. Av med kostymbyxor, på med utebrallor, ulltröja, jacka och nog mitt bästa köp – mina muckboots. Det är orimligt att något som egentligen är gummistövlar kan vara så sköna, och varma… Över till bonden för att köpa mer spannmål till grisarna, ner och fylla på halm i deras grishus och ge dem lite äpplen. Glada nöff och små svansar som går som elvispar möter mig, och min puls, som går ner till hälften bara jag ser vårt hem, går ner i ett sån långsamt tempo att jag måste stanna och reflektera lite över saken.
Det är en sån markant TYDLIG känsla av återhämtning, trygghet, glädje och icke-stress att jobba på gården – och allra mest med djuren. Jag kan på ett naivt sätt förstå lite hur bönder genom tiderna orkat med sitt hårda arbete eftersom det ger en sådan tillfredställande och avkopplande känsla att greja med djur. Jag har aldrig någonsin varit i närheten av en aktivitet som ger en så direkt avkopplande känsla, och det är ju FANTASTISKT att ha den här hemma, på vår älskade, älskade gård!
Jag är SÅ himla glad över sällskap från gårdskatten! Hon är så kelig och nästan som en hund när hon traskar bredvid och är med i alla aktiviteter som görs på gården. Dock sällan stilla nog att man hinner fota henne uppenbarligen!
När grisarna fått extra bäddmaterial till sitt boende inför kallare väder, och lite äpplen som extra godis, så går jag över till hönorna.
Växthuset är mycket större och mindre dragit än hönshuset, men det är ett mindre yta om man räknar med deras hönsgård som hänger ihop med hönshuset med. Växthuset funkar kanon att ha dem i, men jag tycker ändå lite synd om dem när de inte kan gå fritt som vi allra helst vill. Samtidigt så bor de säkrare med tanke på fågelinfluensa nu. Jag försöker göra det trevligt och omväxlande för dem, och nu fick halloweenpumpan bli lite både mat och underhållning när den gjort sitt vid entrén.
Det var för typ första gången i höst riktigt kyligt ute, men den korta tiden jag hann vara utomhus innan mörkret kröp på var det ju fantastiskt vackert med höstsolen. Och sen en underbar solnedgång! Önskar bara att det inte var så förbaskat tidigt det blev mörkt…
Trött och frusen efter mässan, men totalt balanserad i själen gick jag sen in och tände en brasa i kaminen i vardagsrummet. Den är SJUKT effektiv, väldigt lite ved värmer upp hela vardagsrummet som ändå är både stort och har högt i tak. Vi har det inte kallt hemma på något sätt, men jag var ändå trött och frusen och INGET värmer lika bra då som brasvärme! Inte ens ett varmt bad skulle jag vilja påstå…
Nu har jag jobbat i fatt mig lite – prioriterade dagsljuset istället för att först gå in och hantera mail mm – så nu tänker jag bara sjunka ner i soffan en stund.
Önskar att ni alla har en aktivitet eller plats som skänker ett sånt totalt lugn!
godatankar.com 