I går var jag hemma och VABBADE Filip som varit snorig och förkyld ett par dagar. Jag gick hela dagen och mest njöt av gården och höstsolen och vi pysslade med grisarna och småfixade lite, så jag varken lyssnade på radio eller kollade TV på hela dagen. Nöjd och lugn kände jag mig, till jag precis när jag skulle lägga mig fick reda på att räntan gått upp en hel procentenhet – AJ?! Vi har två medelinkomster åtminstone, men också en hel del lån, så ja, det kommer märkas.
Så här kan man ju också ligga och måla…
Elpriser, matpriser och räntor som stiger, det lägger ändå som ett blött täcke över det mesta. Vi har inga dyra vanor, har ett hus med bergvärme och solceller och inga stora utlägg förutom mat i övrigt, men det kommer absolut bli en jobbig vinter ändå*. Denna månaden ut jobbar jag ju fortfarande 80% med, så min lön är just nu ganska skral, men det blir ju såklart bättre när jag går upp till 100% i oktober. Det kommer för övrigt vara första gången jag jobbar heltid sedan augusti 2021, gissar att jag kommer vara väldigt trött ett tag där.
Vi är nog självförsörjande på potatis fram till jul ungefär, om det inte blir så kallt att det fryser i jorden. Inga små knölar!!
Kombinerat med alla klimatrapporter som ingår i vår omvärldsbevakning så kan man ju bli deprimerad på riktigt, men vi försöker balansera upp det med att försöka fokusera på det arbete vi faktiskt gör, kombinerat med så knäppa lunch- och fikadiskussioner som det bara går, för skratta måste man ju också!
Att komma hem hit är ju också som balsam för själen, gå ner och mata grisarna och kolla om något är moget att plocka in i trädgården. Jag vet ärligt talat inte om jag hade kunnat må så bra som jag mår nu utan att fått flytta hit – och även att byta till ett lite lugnare jobb. Absolut kom inte flytten kanonbra under en utmattning men det positiva väger över med råge! Snart har vi bott här ett helt år, men om det kommer ett alldeles eget inlägg framöver.
ENORMA hösthallon som sakta börjar mogna en efter en, inget vi överlever på men det gör en i alla fall glad!
Kram på er!
*Det finns givetvis en massa människor som det kommer bli mycket, mycket jobbigare för än oss!
Idag är jag sådär riktigt genomtrött. Förra veckan var ganska intensiv (inte stressig däremot) och helgen med, fast båda på positiva sätt. En lyckad nätverksträff och 2-dagars konferens med jobbet och gårdsjobb och familjedag i helgen. För er som kikat på instagram så finns lite bilder där från familjedagen, jag kände att det var längesedan vi gjorde något ihop – faktiskt har vi inte varit på ute-utflykt sedan innan vi flyttade till gården! Här finns inte riktigt det behovet av att komma ut i naturen eftersom vi liksom BOR mitt i naturen, däremot kände jag ett behov av att göra något tillsammans med familjen.
Inte en firre som nafsade ens, men mysigt ändå.
I dag är jag som sagt trött, trött av förra veckan och helgen, trött av ett par kassa nätter pga Filip är förkyld, trött för att JAG är lite förkyld och lite annat som är mitt eget*. Har pga anledning låtit dagen varit min dag, fast såklart med Filip hemma med då, tempot har legat på minsta möjliga och jag har vilat i soffan, läst ut en bok och slösurfat en massa. Filip har haft en sån där perfekt dag när han underhållit sig själv större delen av dagen, med lite småpyssel och annat – halleluja!
Det enda som gjorts i dag är sånt som inte kan lämnas ogjort, dvs ge grisar och hönor mat och lite omsorg samt göra middag. Blev för första gången på evigheter sugen på en riktig höstgryta och gjorde en sådan på lite fin ekologisk högrev jag köpte i helgen för ändamålet. Så himla gott och tillfredställande, inte minst när allt utom typ kött och grädde kom här från gården när jag lade upp det på tallriken. Det är ändå en oerhörd tillfredställelse i det? Annars är jag rätt trött på odling just nu, som det blir varje höst sådär. Min ork brukar räcka fram till i augusti någon gång, men att då få energi till att odla inför hösten är helt kört, det är inte förrän i januari-februari som lusten börjar komma tillbaka.
Finns mycket att plocka in än, främst tomater men även gurka, de sista brytbönorna och såklart zucchini…Husmanskost är sällan vacker men oj så gott. Till och med egen vinbärsgelé på tallriken ♥️
I morgon ska jag försöka hinna jobba en liten stund och sen blir det VAB, egentligen brukar jag inte jobba på VAB-dagar (längre) men vi har lite saker som MÅSTE iväg som återkoppling från förra veckans träff. Men det kommer lösa sig är jag säker på!
Nu ska jag återgå till att lägga mig och chilla i soffan, hoppas ni får ro och möjlighet att göra detsamma om ni vill och behöver. 🤗
Var tvungen att sticka ut huvudet och fota kvällshimlen först bara…
(Man behöver inte ha en anledning till att vara trött och vila, det går alldeles ypperligt utan att ”förtjäna” det – påminnelse till er som är på gränsen)
För ett år sedan hade jag nyligen blivit sjukskriven för utmattning, och då satte jag ett mål för ett återhämtningsår för mig själv. Jag tror att det absolut viktigaste för mitt mående har varit att se utmattningen som en möjlighet snarare än ett misslyckande – att ha möjligheten att stanna upp HELT, utvärdera i lugn och ro och sedan börja bygga om livet så det är mer hållbart. Sen ska väl tilläggas att har man levt i en takt i då 42 år så är det många saker som är svåra att ändra på, men jag har åtminstone kommit en bit på vägen och är numer mer medveten om mitt tempo. Nu är det ett bra läge att göra en återblick känner jag (det BLIR mycket reflektion i bloggen, men det är ju min terapi-plats):
Rent fysiskt så är hela gården min terapiplats. Lyckligt lottad är jag!
Läkning – den akuta ”inflammationen” som en utmattning kan liknas vid har lagt sig, men likt ett halvläkt sår så är området fortfarande ömt och skört. Symptomen ligger närmare till hands än innan och det första jag märker av när jag blir stressad är ett tryck över bröst och hals som är väldigt påtagligt. Då vet jag att det varit för mycket under dagen! Den här läkeprocessen kommer fortsätta ta tid i hela mitt liv antar jag, det enda jag behöver tänka på är att respektera den och inte bara ”köra på”.
Träning – det här har jag lyckats med till 100% faktiskt! Jag anmälde mig till Crossfit Södra Wättern redan innan jag blev sjukskriven, och även om träningen inte alls gett sådana resultat som den kunde gjort utan en utmattning så har jag i alla fall prioriterat den. En vanligt vecka tränar jag 2-3 gånger vilket känns som den nivå jag får in i livet nu. Jag har inte dåligt samvete om träningen inte blir av pga omständigheter som VAB, sjukdom eller om det är något akut viktigt som händer, men jag ser också till att inte boka av utan anledning. Jag tänker fortsätta jobba med detta, förhoppningsvis kommer själva träningen gå bättre och bättre med. Den mest intensiva träningen funkar inte än, men lite tempo och puls går bra!
Promenader – nej det här har det då rakt inte blivit många av sedan vi lämnade Nala, men å andra sidan spenderas nästan varje vaken minut med att vara ute och greja fysiskt på gården så jag tänker ändå att ”uteaktiviteter” är minst detsamma som jag siktade på.
Hur kan man vara inne när det ser ut så här ute?!?
Vila – en svårt punkt! Jag är bättre på det än innan, men det finns mycket att jobba med här. Det är svårt att komma ihåg (och vilja) vila när man gör sånt som är roligt, som gårdsarbete, och då blir det lätt för mycket. Här prövar jag mig fram hela tiden känns det som, och det är nog inte optimalt. Jag HAR dock lärt mig att man inte kan ”vila i kapp sig” till helgen utan det behöver finnas stunder till vila varje dag. Dessutom har jag ju förstått att ”vila” kan vara gårdsarbete om man suttit vid datorn hela dagen, det behöver inte alltid vara ”lägga sig i soffan och läsa en bok” (även om jag nog behöver få lite mer av det senare).
Tid med barnen – uhm, nej, här har jag failat känner jag. Men livet här är heller inte riktigt detsamma som det var innan vi flyttade till gård, här är vi ofta hemma allihop och alla fixar lite på sitt hörn fast vi är hemma samtidigt. Det känns ändå som alla trivs med detta? Men det ska sägas att jag saknar lite mer dedikerade familjeaktiviteter med, när vi gör något ihop – det är däremot lite inplanerat framöver!
Ni måste vara lite trötta på mig vid det här laget… Men kolla bara….
Roliga saker – det här tog tid att lära sig, och jag är inte klar än. Att ens veta vad JAG tycker är roligt har sedan många år försvunnit i en hektiskt vardag och det är inte självklart att hitta de sakerna. Det är heller inte lätt eftersom många saker som ”samhället” klassar som roliga saker kanske inte är sånt JAG gillar, och vad är då roligt för mig? Jag var till exempel SÅ glad i söndags när jag vaknade och hade en heldag hemma med gräsröjning och fix här hemma framför mig, det är ju också roligt! Sen är vissa saker svårt att få in i vardagen just nu och får därför lite ligga i bakgrunden och vänta – till exempel att skriva (gör jag ju här så det ger lite utlopp för min önskan) och att fota (en prioriteringssak helt klart, men det blir mycket med mobilen för det är enkelt och lite för lite med kameran just nu).
Relationen – jo men den får lite mer tid och prioritet, vilket är extremt välbehövligt efter nästan 15 år med småbarn, men här finns en stor ”prioriteringsskuld” som behöver tas igen, så det här kommer jag (vi) fortsätta jobba med, förhoppningsvis bara mer och mer!
Är det nu jag ska jämföra relationen med ett gammalt äppelträd som visserligen klarar mycket men som ändå behöver kärlek och omtanke för att ge frukt? Eller är det bara för långsökt för att få med en fin bild på höstens äpplen? 😉
Jobbet – i och med att jag har ett helt nytt jobb så är det såklart mycket som har ändrats från förra året. Jag har en ENORM respekt för de som klarar att jobba som platschefer/projektledare i byggbranschen för när man kommer utifrån branschen så är det ett jobb som inte borde gå ihop. Det är SÅ mycket ansvar, galet mycket kunskap och extremt hög arbetsbelastning. Mitt nya jobb har ett helt annat tempo, mycket mer hållbart. Däremot är det mängder med fackkunskap, nyhetsbevakning och administration som tar energi. September ut så går jag på 80% (20% föräldraledig), sen måste jag gå upp till heltid om vi ska gå runt den här vintern, och det kommer verkligen att bli jobbigt på riktigt. I mångt och mycket känns 80% som mitt max, för att ha ork kvar till familjen efter jobbet, men på något sätt så måste det nog gå ändå.
Att jag har en massa kvarstående symptom är ju sånt som ibland ställer till det för mig (tex när jag har svårt att hitta rätt ord på jobbet bland alla nya uttryck vilket nog tyvärr ibland ger ett väldigt förvirrat intryck) men som jag ändå oftast kan jobba runt.
*Oerhört dramatisk rubrik, men kanske mer intressant än ”utvärdering av mitt hälsoår” som kändes extremt torrt. Ni får låta mig hållas lite helt enkelt 😉
Jag ligger i sängen, trött och blundar men kan inte riktigt somna om. Jag hör att Filip rumsterar om i köket, plockar fram mjölk och flingor för att äta frukost. Misstänker varför, och mycket riktigt kommer han strax in till mig och frågar om han kan få sitt lördagsgodis, alla fem bitar han valt med sån omsorg. Jag säger att det är för tidigt, att han får vänta till jag kommer upp, och han suckar och går ut ur sovrummet igen. Härnäst öppnas ytterdörren, jag hör att han tassar ut och ropar efter grannens katt. Det är en av tre stallkatter som blir rysligt bortskämd med lek och kel hos oss, och vi tycker alla väldigt mycket om henne. Hade vi inte varit flera allergiker har vi haft en egen eller två.
Jag hör dörren stängas igen, gissar att han tyckte det var kallt ute eftersom han helt säkert gick ut i bara kalsongerna. Jag hör fler steg och det är inte svårt att förstå att mellan-storebror har anslutit. Hör viskande diskussioner och sen blir det tyst – de har alldeles säkert gått och satt sig framför TVn nu, storebror kollar nån tecknad serie och jag anar att Filip snart kommer springande för han tycker det är för läskigt.
Att ligga här och lyssna på ljud och aktivitet som är så bekanta att jag inte behöver se dem för att förstå, känns väldigt mysigt. Är en gnutta irriterad över att jag inte kan somna om, vilket hade behövts, och även för att jag fortfarande känner mig för förkyld för att gå på träningspasset nu på morgonen. Strongman går nu på lördagsmorgnarna och det är riktigt roligt, enkelt men tungt. Vi slår med slägga, bär tunga saker och gör typ alla de typer av rörelser som man har nytta av på en gård, så just detta passet är en favorit. Nåväl, det kommer fler lördagar.
Utanför fönstret gal tuppen, fem gånger får jag det till. Jag sträcker på kroppen i sängen och känner en begynnande huvudvärk. Behöver kanske bara kaffe eller så är det väderomslaget som trycker sig på. Nåväl, somna lär jag ju inte göra igen så jag ska strax masa mig upp och dricka kaffe. Strax. Men inte riktigt än.
Från en morgon lite tidigare i veckan, i lite finare väder.
I natt blev en skruttig natt när Filip vaknade hela tiden. Annars har han faktiskt sovit otroligt mycket bättre typ den senaste månaden, det har verkligen gjort skillnad – vilket såklart bli extra markant när det blir en kass natt. Förstod vartåt det lutade när han blev mer och mer snorig, så idag blev det VAB. Morgonen började bra, han var mest snorig, men nu vid lunch ville han gå och lägga sig och sova för han var trött (= ej normalt för en aktiv femåring såklart) och nu vaknade han med hög feber. Stackarn, inte lätt när det är nästan 30 grader varmt och så fuktigt att det känns som nån sprayar vatten på en. Jag får inte heller nåt gjort, dels trött pga natt och värme, men även för det var en lite överaktiv dag häromdagen. Men men, så får det väl vara, vi väntar in åskan och softar.
Inte kaxig idag ♥️
Det finns så himla många saker jag vill göra känner jag – dels alla saker man vill fixa med här hemma såklart, men även plocka (leta) svamp, paddla kanot, fiska, vandra och sånt. Har dessutom återigen fått ett sånt sug att skriva bok, sist gav jag lite upp (dels pga hann inte) för att jag inte visste hur jag skulle komma vidare. Skulle vilja gå en skrivkurs för att kanske få lite mer struktur, men det finns då verkligen ingen tid för det nu. Kanske i vinter? Tycker ju att det är SÅ roligt att skriva, vilken dröm det hade varit att kunna leva dels på det och dels på gården! Och det är väl en HELT omöjlig dröm i sig, men den kräver ju en insats utöver det jag gör i nuläget och det funkar inte nu helt enkelt. Jag får ju ut en liten del av den lusten här på bloggen åtminstone, även om det till största delen bara blir svammel.
Ibland får jag lust att nischa bloggen lite mer, kanske om gårdsliv eller självhushållning, eller om skrivande, om utmattning eller om miljö, eller om… Ja ni ser ju, det kommer inte gå, för jag tycker ju samtidigt att det är så förbaskat skönt att vara fri att skriva precis det jag tänker på för stunden. Oftast vet jag inte vad jag ska skriva om förrän jag börjar skriva – och inte sällan får jag nya idéer på inlägg under tiden jag skriver med. Nu behövs min uppmärksamhet dock här hemma på en sjukling som vill ha glass, så det är dags att avsluta. Önskar er alla en riktigt bra fredag, vad ni än gör och var ni än är!
Den här lilla historien ska ju plastas in med, förhoppningsvis i helgen.
Har landat på altanen efter min första jobbdag. Utsikten är verkligen inte att klaga på, här är så skönt att sitta så man har svårt att motivera sig att lämna alls – om det inte hade varit för att det är roligt att göra saker på gården eller för att familjen krävde lite insatser så skulle jag nog bli kvar jämt.
Känner mig fortfarande ”bakis” efter att jag tog ut mig för mycket, kroppen är mycket tydlig med att den INTE kommer ställa upp på de infall jag konstant får här hemma när det gäller att småfixa lite. ”Jag kanske kan lägga på täckbark i landet i alla fall?” ”Kanske kunde jag ta ett varv med färg på fönstren, det tar inte lång tid” ”Det hade nog behövts fixa lite med nåt” . Viljan finns där men inte orken, bara att acceptera och sitta kvar här.
Jag är verkligen inte färdig med sommar och ledigt känner jag, jag vill ju åka och fiska, vandra lite, åka och fika på mysiga gårdsfik, plocka (leta) kantareller och en massa annat. Jag VILL inte att det redan ska vara slut på semester och dessutom augusti, men såklart är det som det är och ekonomiskt oberoende är vi då rakt inte. Kanske ska förtydliga att jag inte har några problem med jobbet i sig, men jag är inte klar med att vara ledig bara.
Tror den här bilden är från förra hösten, i år har jag inte sett minsta lilla kantarell. Har iofs inte haft ork/tid till att ge mig ut och leta heller, så det är väl inte så konstigt.
Jag märker också hur jag likt min mamma tycker att det blir jobbigare för varje år när det blir mörkt allt tidigare. Än så länge är det ju ingen fara, men jag får på riktigt en känsla av ångest när jag tänker på mörka vinterdagar och höstkvällar. Vet att jag brukade tycka det var mysigt om kvällarna förr på hösten, men det finns inte längre, om det inte är något speciellt.
I alla fall, det jag egentligen hade tänkt skriva om är de sommarprat jag gillat i år. Har bara lyssnat på ett fåtal, men senast om 6-barnsmamman som räddade sina barn ur ett brinnande hus. Väldigt bra och tårögd blev man minsann med. Fast just ur gråtsynpunkt har jag nog aldrig fulgråtit så till ett sommarprat som när jag lyssnade på Stina Wolters från 2018 efter ett tips från min frisör (tack Anette!). Det var OTROLIGT bra och jag hulkade mig igenom hela timmen samtidigt som jag försökte måla lite fasad mellan tårarna (poddar och ljudböcker är ju BÄST när man ska göra trista och långsamma saker som att måla eller rensa ogräs). Annars har jag lyssnat på Lena Philipsson (stor igenkänningshumor) och E-type (helt ok, bra berättat), men inte så många fler. Har du några tips man absolut inte får missa?
Den här veckan har mestadels präglats av lite arbete här hemma med hus och trädgård. Det finns gott om projekt att välja på och jag njuter av att ta det jag känner för för stunden. Många saker är ganska enkla men gör stor skillnad, tex att tvätta lite knutar, foder och andra vita detaljer på huset. Här nedan ser ni hur det såg ut innan, SKULLE kunna gå nerför gången och ta ett kort på hur det blev men orkar verkligen inte – men det blev åtminstone stor skillnad.
Syns inte så väl på bilden ändå, men alla vita detaljer är svarta av smuts och påväxt.
De senaste två dagarna har varit såna där när man hållit igång från morgon till sen kväll, det är svårt att låta bli helt enkelt, speciellt när vädret varit så skönt. Man vill liksom inte gå in, och även om jag pausat, löst korsord och lyssnat på poddar så har jag mestadels varit i farten. Idag får jag sota för det känner jag, för hur mycket mental energi det än fyller på med att gå här och greja så har jag uppenbarligen inte lärt mig riktigt vad min gräns går för såna här saker. Jag är sådär ända in i märgen trött känner jag, och det är visserligen omöjligt att ignorera nu för tiden så nu har jag satt mig för att vila i soffan, men det är just i sådana här tillfällen väldigt tråkigt. För det här är ju det jag tycker är roligast, att gå här och greja och fixa, göra fint och lösa små saker. Här vill jag allra helst kunna hålla på oändligt länge, men jag får ju uppenbarligen inte välja det själv.
På den sidan av vårt hus som vetter mot en åker vajar just nu ett mjukt böljande fält av korn. Kan fastna länge och bara kolla ut över det, det ser ut som ett fluffigt hav i en fantastiskt vacker färg. Det finns ingenstans runt vårt hus där det inte är vackert, det är så vilsamt!
För varje gång jag tar slut eller får bakslag så lär jag mig ju något nytt om mig själv, och som med alla upptäckter är det inte alltid bara sånt jag VILL upptäcka. Men men, jag accepterar det nu för tiden i princip omedelbart, även om jag inte alltid gillar det.
Jag njuter också så himla mycket av att gå runt här och titta på sånt som är fixat och fint, nymålade fönster (åtminstone några), fasad och tusen andra saker vi gjort här i sommar. Det blir så fint och det känns så härligt! Älskar att få göra saker för mig själv och familjen på det sättet. I morgon är min semester slut, och jag vet inte hur jag ska kunna gå och jobba hela veckorna utan att få vara här så mycket som jag vill… Glad i alla fall att det är ett lite lugnare jobb nu, snart är det dessutom helg igen tänker jag. Och än så länge finns ju ljusa, fina sommarkvällar, även om de väldigt sällan i år är sådär varma och sköna som man helst vill ha dem.
Hoppas ni också har och har haft en bra semester, och att ni har ett jobb som inte ger ångest att gå tillbaka till!
Jag känner mig lite trött och vilsen så här ett par dagar in på semestern. Trött är inte konstigt alls efter kassa nätter och en helg på Kolmården, men jag tycker inte om känslan att känna mig ofrivilligt planlös. Jag har ingen ork men framförallt ingen lust till egentligen nåt just nu, och det för mig att må kasst. Inser när jag skriver det att den bästa medicinen är att göra nåt ändå, men vad gör man när det känns trögt 🤷🏻♀️
Har just gått och lagt mig och hoppas på en bättre natt, kanske känns allt bättre i morgon. Dessutom är det säkert bara lite depp pga att jag hatar känslan att inte göra något av dagarna… har fastnat i lite dålig scroll med, eller snarare så känns det som kanske insta-flödet blivit helt orimligt? Har man en gammal stuga från sekelskiftet så är den banne mig stylad till perfektion med obskyra loppisfynd och mormorsrosor, hemgjord saft serveras med hemgjort bakverk av en skir, ung kvinna med en omsydd klänning som böljar vackert. Och jag raljerar knappt ens, flödet från så många på Instagram är så välgjort nu för tiden att vilken reklambyrå som helst skulle vara stolt. Vad hände med folks lite halvsuddiga men ändå charmiga bilder av vardagen?
En vas med luktärt förslår inte långt när prunkande proffs-buketter binds på löpande band i stugorna.
Nej just det, sova var det ju jag skulle! God natt!, vi får ta detta vidare en annan dag…
I dag har jag jobbat kortdag, välbehövligt efter kassa nätter i värmen. Min kropp hänger inte riktigt med i svängarna – men inte så konstigt när det var 12 grader och kall vind förra helgen, 33 grader och sol denna och idag 15 grader och regn? Högsommarvärmen gav en sån skön semesterkänsla (och klimatångest men låt oss ignorera det lite) och även om regnet var extremt efterlängtat nu så tar jag gärna en semester med mer värme och sol sedan tack.
På tal om semester, det här är min sista jobbvecka och det känns skönt – även om det mest varit introduktion på nya jobbet så ligger ändå ett år bakom mig med jobb och utmattning. Vi har extremt få planer för den här sommaren, jag har inte orkat och vågat boka så mycket eftersom vi inte visste hur sommaren skulle bli och vad vi skulle orka med och vi vill heller inte direkt åka härifrån vår första sommar på gården? Lite smått kommer det bli ändå, vi har tex en övernattning med 2 dagar på Kolmården på schemat, men det mesta kommer bli spontana saker. Det vi har som BEHÖVER göras här på gården är målning av två sidor på huset samt alla fönster – sen finns en lång lista på saker som inte nödvändigtvis är akut men som ändå skulle må bra av att göras – som att måla garaget och lite sånt. Men förutom just huset så får allt annat bli på ork och lust, och just precis nu är det lågt på båda, så då sköts bara ”markservicen” med lite vattning och att hålla efter ogräs just i sådderna.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här semestern – jag vet ju att jag inte tycker om när dagarna bara försvinner utan att man gör NÅT litet, då blir jag bara stressad och känner inte att jag tar tillvara på semestern. Samtidigt så är ”nåt litet” i mina ögon inte nödvändigtvis större än att bjuda hem nån, åka till nåt gårdscafé eller spendera några timmar vid en sjö, så det är inga stora saker som ska ske – likväl ska ju någon ändå se till att det händer.
Att vi är så trötta just nu beror ju på många saker (dålig sömn, nytt jobb, förkylningar och feber i familjen, värme osv) men en sak som bidrar är helt klart allt gräspollen. De stora killarna är ordentligt allergiska nu som alltid i början av säsongen, och jag känner av det rätt mycket med även om det blivit SÅ mycket bättre med åren. Inte så konstigt att man är allergisk förresten, en kort hundpromenad och jag samlade ihop den här vackra (men såklart allergiframkallande) lilla ”buketten” av gräs. Det är inte värre här än i vårt förra hus, men det är klart att det är mer pollen här än tex mitt i stan.
Det är ganska roligt att gå och leta upp de olika sorterna gräs! Finns hur många som helst.
Febern har avtagit idag och är inte längre lika hög hos Filip (runt 38 idag), men han blir fortsatt väldigt ledsen och säger att han har ont huvudet när alvedonen ger vika. Han var superledsen nu ikväll, så nu ligger han bredvid mig i sängen och sover. Insåg just att han nyss klagade på halsont – vilken i hans värld likväl skulle kunna betyda ”ont i nacken”, så är han inte betydligt mycket bättre i morgon får jag nog ringa och kolla upp det hela lite.
Vi åt en av de bästa luncher jag vet – sill och potatis han gillar oxå sill men just nu får jag locka med korv om han alls ska äta…Plockade in lite vägkantsblommor till köksbordet
Orelaterat, förutom att jag fått en del tid att bara fundera när jag suttit med sjukt barn, så har jag så väldigt många tankar och känslor i huvudet just nu. Många av dem står helt i motsats till varandra, till exempel stod jag vid vårt köksfönster och tittade ut och kände mig så vansinnigt tacksam för vart livet för mig. Hade aldrig någonsin kunnat tro att jag skulle ha ett sånt här fint liv när jag var tonåring! Samtidigt så är jag ledsen över saker som inte blivit som jag kanske föreställt mig, och känner mig lite ensam och utanför. Precis på samma gång… Kanske att en gnutta PMS ställer till det i skallen på mig med 🥴
Två saker jag ÄR otroligt tacksam för är utsikten från fönstren i köket…
Under en del av ”sitta i knäet stunderna” så har jag suttit och slösurfat med, och kommit till den cykliska delen som tenderar att dyka upp då och då – nämligen att jag blev så himla trött på min stil. Kände mig just idag som jag klär mig exakt som jag gjort sedan jag var tonåring och det kändes både patetiskt och deprimerande. Det händer med jämna mellanrum, sen köper man lite uppdateringar (OM man hittar några vill säga) och så funkar det hjälpligt ett tag till. Men just nu kan jag omöjligt hitta kläder i de affärer som finns i stan, det som är på modet nu är INTE saker som passar mig, och börjar jag nätsurfa efter kläder så blir det heeeelt överväldigande. Både utbudet och sen att hitta passformer och storlekar gör mig helt matt långt innan jag ens provat. Blev i alla fall rätt sugen på ett par såna här brallor, eller nåt liknande, men jag vet ju av erfarenhet att de sällan sitter på mig som på modellerna.
Inte helt billiga dock och inte gratis retur – skulle behövt beställa i fler olika storlekar för att kunna få nåt vettigt ut av det hela att jämföra med. OCh då blir det liksom för stort och jag orkar inte ens testa att beställa… Gillar inte att handla kläder på nätet, det är så många jag måste prova innan jag hittar det som sitter som jag vill.
Snacka om att det här blev ett spretigt inlägg men det är så det ser ut i huvudet på mig just nu. Eller ja, det här är ett litet axplock av det jag kan formulera här i alla fall. Kram på er.
