Vardag

Anpassning

/ LindaG / Lämna en kommentar

Haha, det hjälper ju inte att man har en jättebra festplanering när omständigheter gör att ganska många inte kan komma… Men men, man får helt enkelt anpassa sig, så nu blev det bokat bord på restaurang istället, huvudsaken är ju att man får träffas och umgås 🙂

Vi är ju inte ute och käkar sådär jätteofta, speciellt inte ”barnfria”, så nu när vi ändå har barnvakt så får vi ju passa på, så att säga! Ska bli väldigt trevligt det här med, sitta och tjöta med goa vänner, äta stans godaste hamburgare, och dricka fin-öl, det är ju absolut inget man kan klaga på!

Helt apropå ingenting så är jag så vansinnigt shopping-sugen just nu, skulle vilja göra nåt åt min tämligen urtvättade och tråkiga vintergarderob – men jag HITTAR verkligen inga kläder jag vill köpa?! Dels känns det inte som det har kommit in så mycket nyheter, och dels känns det som att den rådande passformen på tröjor (korta och vida) verkligen INTE är något jag passar i… Skitsurt. När man däremot inte känner att man har råd, då hittar man ju oftast mycket mer. Vet iofs inte riktigt vad det är för kläder jag vill köpa, men lite tröjor och nåt par jeans vore ju trevligt.

Snygg, klassisk klänning från HM. Men allvarligt talat,
jag fryser ju ihjäl i såna här kläder, det är ju för sjutton
fortfarande vinter?!?!

Matprepp inför veckan

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag har jag vilodag, grymt skönt efter en vecka där jag fick all min träning att klaffa! En sak jag brukar försöka tänka på när det gäller träningen är att försöka få till så bra träning som möjligt i början av veckan – på så sätt känns det mer ”lugnt” om det händer nåt oförutsett senare, tex VAB, förkylning eller om nåt annat kommer mellan.

Igår hade jag min ätardag, och passade på att njuta av både grillad surdegstoast, semla och god mat med kompisar! Oerhört skönt, och hjälper helt klart till när man känner att det är tungt i veckan.

För att jag nu ska få ihop den kommande veckan utan att behöva spendera allt för mycket tankekraft på maten så har jag förberett matlådor. Det är lite av en utmaning när man vill få ihop en matlåda som både är ”rätt” näring i, och dessutom ska bli riktigt gott, men det är faktiskt lite roligt det med. Maken fick stå ute och frysa vid grillen idag, eftersom jag blev vansinnigt sugen på grillad fläskkarré 😉 Till det blir det ugnsbakad, färsk broccoli, och så ca 1 dl kall vitlökssås av kvarg och med örtkryddor i.

Lite grillad korv till barnen blev det med 🙂
Är man nu ute så vill ju såklart hönorna vara med och kolla vad man sysslar med oxå. 

I en annan matlåda ligger det nu en god soppa på blomkål och jordärtskocka, redd med philadelphia light. Den blir perfekt med en smörgås till! Förutom matlådorna så har jag lagat lax med romsås med, som vi ska äta till middag nu ikväll. Det är tur att jag älskar att laga mat!

Barnvagnspromenader = HIIT?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Så, 9 dagar in på min kosthållning och det börjar kännas riktigt bra. Jag har landat i ungefär vad jag bör äta för att få i mig mina proteiner, och fått lite rutin på hur jag ska lägga upp måltiderna för att jag inte ska behöva trycka i mig två stora mål på en gång på kvällen. Det är ändå förvånansvärt hur mycket jag äter, och i mitt huvud blir det halvt om halvt kortslutning eftersom jag av gammal vana känner att diet = hungrig. Det känns inte som jag borde kunna få resultat av all denna mat??? Hade inte tänkt väga mig förrän efter de 10 veckorna, men bara för att få någon form av bekräftelse på att jag inte räknat helt fel så får jag nog göra en kontrollvägning i morgon – så det går åt rätt håll liksom.

Förstår att det är urtrist att läsa om kosthållning och ”dieter” när inte du som läser går på en, så jag ska försöka låta bli att göra så VARJE inlägg handlar om det 😉

Gårdagens sena middag – finns absolut inget att klaga på
när man äter så här gott!

Lukas är i alla fall tillbaka på dagis idag, dock verkar det där med huvudvärk, halsont och feber vara något som går nu, och halva bekantskapskretsen har det. Hoppas lite att jag själv ska slippa, men när man haft en sjukling i famnen och ansiktet i 3 dagar så är det nog att hoppas på mycket…

Gick för övrigt en långpromenad i går för att hämta Oliver på skolan. Jag plockade fram barnvagnen så Lukas inte skulle behöva gå hela vägen (han är lite för stor, men är man sjuk så är man), men jag måste säga att jädrar – jag hade glömt hur mycket jobbigare det är att gå med barnvagn. Sen med en 16 kg pojk i med, jag var genomsvett efter 10 minuter… Haha, det är ju oxå en sak man kan förtränga från småbarnstiden….

Träningsstatus i februari

/ LindaG / Lämna en kommentar

Om jag skulle vilja lura mig själv (vilket jag uppenbarligen försöker göra mest hela tiden) så skulle jag kunna kalla min nuvarande kosthållning för en lättare variant av ”bulkning”. En något mer sanningsenlig variant är att jag har absolut noll och intet motivation till att hålla igen på maten just nu… Det är ju helt ok, ett tag, men förr eller senare får man ju ta tag i det, för att inte helt tappa formen på kroppen.

Däremot har det ju faktiskt en positiv effekt på min styrketräning, med lite extra energi i kroppen så märker jag ganska stor skillnad på hur pass mycket jag kan öka på vikterna varje vecka. För ett par veckor sedan fick jag även en välbehövlig ”puff” av Glenn på mina marklyft, jag tyckte det var tungt som det var (och det var det ju), men han fick mig att ändå öka med 10 kg rätt upp och ner – och det funkade! Ibland blir man liksom lite blind på det där, då är det jättebra att någon annan kan se om man behöver öka på lite. Nu, nån vecka senare, så har jag faktiskt ökat med ytterligare 5 kg…

Jag har dessutom gett mig den på att jag SKA köra knäböj, trots att jag avskyr dem, och även här har jag envist lagt på vikt trots att det inte känns som jag kommer orka, och banne mig om det inte funkar bra ändå!

Styrkelabbet hade en artikel på hur styrkeförhållandet kan se ut fördelat mellan knäböj, marklyft och bänkpress (fast nu kör jag ju hantelpress istället), och då skulle det förhållandet vara bänkpress – 1, knäböj – 1,6 och marklyft – 2 för tjejer. Om jag då tittar på mina träningsvikter (jag kör 3×5 just nu) så ser det ut så här:

Hantelpress 35 kg (skulle nog klara 40 med stång tror jag) (1)
Knäböj 60 kg (1,7)
Marklyft 75 kg (2,15)

Räknar jag det med 40 kg bänkpress blir förhållandet
Bänkpress 40 kg (1)
Knäböj (1,5)
Marklyft (1,9)

Inte så intressanta siffror i andra syften än att det kan vara bra att kolla att man blir ungefär jämnstark i hela kroppen, och det ser ju i alla fall ut som det är hyfsat när man tittar på styrkeförhållandena.

Nu får jag helt enkelt fortsätta min styrkeökning åtminstone tills jag förmår se över maten litegrann (det handlar ju alltså inte om att jag ska banta, men jag kan ju inte äta hur mycket som helst och ändå behålla formen nån längre tid), så att jag har lite mer muskelmassa att jobba med!

Min övriga träning blir ganska spontan just nu, jag har inte varit så sugen på kickboxingen, så det har blivit en del bodybalance och HIIT istället. Börjar bli sugen på att komma ut och träna lite med, men springa är helt borta vintertid för mig, och skidor… Så länge inte det långa 5 km spåret är öppet på hallby så har jag svårt att motivera mig, för att åka elljusspåret runt, runt, runt med 500 andra är inte så lockande.

Jag följer bla den här bloggen, som lägger ut lite kost- och träningsinspiration varje måndag, bra inspiration som åtminstone gör MIG lite taggad.

Bilden lånad från ett ”inspirational monday” inlägg. 

Det här med motivation

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ja, jag vet att jag lovat er päron i kolasås, och det kommer ett recept på det – under morgondagen… Istället tänkte jag skriva om något helt annat idag, nämligen det här med motivation!

För MIG är motivation som något som sätter igång någonting. Att sedan fortsätta med detta någonting handlar om karaktär och vana. Min motivation till att ta tag i den fysiska delen av mitt liv (eller mer specifikt min kropp) var tvådelad – dels hittade jag tillbaka till kickboxingen vilket gav mig en önskan om att kunna bli starkare och prestera bättre i den, och dels så fick jag ett brutalt uppvaknande när en (visserligen måttligt pålitlig, men ändå) våg gav ett fettutslag på 33%. Så FAN heller att jag vill bestå till 33% fett tänkte jag, och blev asförbannad på mig själv, en väldigt bra motivation om jag får säga det själv.

Senare kommer det här med karaktär och vana in – det är klart jag också lockas av tanken att ligga kvar i soffan när det blåser småspik ute istället för att masa mig iväg till gymmet, och det är klart att det vore kul och sitta och tjöta under en timmes lunch istället för att ensam gå ner och köra ett varv styrketräning. Jag är ju inte dum heller. Däremot är det numer oerhört sällan jag låter just DEN känslan styra.

Jag har några knep, eller tankesätt, som jag använder mig av. Nu VET jag ju att alla måste hitta en egen punkt ”nu får det vara nog” och egna sätt att hålla ångan uppe, men kanske kan mina trix hjälpa någon på vägen.

På lunchen på jobbet är det enklast, det har blivit så pass mycket rutin att komma iväg att jag numer faktiskt uppskattar en stunds träning mer än en stunds (oftast meningslöst) tjötande i fikarummet. Dessutom ”lurar” jag mig själv lite, eftersom jag går och tränar 11:30 så tänker jag att det innebär att min lunch börjar 11:30 och att det därmed är dags att äta, alldeles alldeles strax. Sen att jag inte äter förrän runt 12:30 när jag är tillbaka har i praktiken inte så stor betydelse, jag tycker det är mycket jobbigare att stå still på kontoret och vänta på att klockan ska bli 12…

Kvällstid har jag lite andra knep, förutom det gamla hederliga ”man ångrar ALDRIG ett tränat pass, så brukar jag oftast använda mig av frågan : hade jag gjort något meningsfullt med den här tiden annars?. Här gäller det ju att svara ärligt, för även om mitt dåliga mammasamvete säger att ”jaaaa, jag hade suttit med barnen en timme och haft kvalitetstid” så är det troligare att barnen är jättetrötta och vill slappa i soffan framför bolibompa, och därmed skiter högaktningsfullt i om det är jag eller maken som är hemma. På sin höjd hade jag kanske kört en maskin tvätt, men DET kan jag göra nån annan gång oxå… Så kanske är en del i det hela någon form av … tja… medelålderskris? Jag vill helt enkelt känna att jag gör något meningsfullt, åtminstone någon gång varje dag. I och för sig inte en dålig tanke, kan jag tycka!

Faktiskt använder jag samma fråga för att INTE få dåligt samvete (så mycket) de gånger jag hoppar över träningen eller styr om den till någon annan tid – för HADE det varit så att jag inte umgåtts med barnen så mycket en vecka, och jag känner att det är något både de och jag vill prioritera, så har jag inga problem alls med att stuva om den där träningstiden till en annan dag, eller hoppa över den helt, för då har jag helt enkelt gjort något som var viktigare.

Det där var några av mina tankar på det vi kallar motivation – har du kanske några tips du med? Eller nån fråga?

Shitty day

/ LindaG / Lämna en kommentar

Har lyckats dra på mig ytterligare en förkylning, förmodligen någon avart till Lukas feber i helgen. Precis när jag fått upp farten i träningen…. Just nu tappade jag lite sugen på allt kände jag, av lite olika anledningar, och ingen av anledningarna är ju ens egentligen någon legitim anledning att balla ur för, jag menar, en förkylning är ju bara löjligt att gnälla om när folk i min närhet drabbas av hemska saker på riktigt. Så i kombination med att jag tjurar/deppar har jag även dåligt samvete för att jag gör det när jag inte har något allvarligt att deppa för. Go figure.

Endast det bästa är gott nog

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag är en matfantast, på riktigt, som de flesta som känner mig vet. Att äta nyttigt innebär därmed lite av en utmaning, för visst, det är jätteenkelt att göra som många gör och äta lunchlådor med kycklingfilé och broccoli, men det tillfredsställer inte riktigt mitt krav på att maten ska vara god på riktigt. För både kyckling och broccoli ÄR ju gott, men BARA det är ju liksom bara… näring. Inte mat.

Det här innebär ju även att många ersättningsprodukter faller bort, de flesta proteinpulver är ganska äckliga och jag kan inte riktigt lura mig till att tycka om dem, så de jag köper och använder måste vara gott på riktigt. Jag gillar ju mina kaseinpulver från MMsports, de är så pass goda att jag gärna äter dem – även om inte vaniljpulvret är lika gott som en äkta, hemgjord vaniljsås så är den ändå riktigt god.

Är man lite kräsen med sin mat så är det svårt att alltid välja nyttiga alternativ, men nu för tiden när jag fått lite fason på mitt liv så är jag också lite mer flexibel, fast jag får ändå hålla mig i skinnet för att inte övergå HELT till en diet på semlor. Det skulle kunna hända….

Sist jag var på bio så hittade jag till exempel ett ”bättre-val-godis”, om man nu prompt vill äta godis någon gång, nämligen Kung Markattas sojabönor i choklad. Sinnessjukt goda (påminner om M&M’s fast inte så söta) och i en lagom liten påse om man inte kan behärska sig.

Läs om dem här. 

Mindre socker och kolhydrater, och mer protein… Bättre än lösgodis, liksom, om man nu känner att man vill äta något.

För övrigt har jag bytt ut mesta möjliga av min mat till ekologisk mat, och det är nästan inga halvfabrikat i köket hemma längre, även om det händer – för man är ju inte mer än människa…

Har du nåt bra tips på ”ersättningsmat” som ändå är gott på riktigt???

Ord som skaver

/ LindaG / 2 kommentarer

Att träna lite mer än ”normalsvensson”, vilket innebär mer än 2 pass i veckan, har sina nackdelar. Det är inte att man får mindre tid, eller något sånt, för jag upplever nog nästan att jag har MER tid varje dygn nu, eftersom jag inte faller i koma så fort det mörknar runt fyra utan håller mig pigg hyfsat länge tack vare träningen. Den största nackdelen är istället allt motstånd av folk runtomkring.

”Är det inte farligt att träna så mycket?!”
”Har du fått ortorexi?”
”Kan du inte bara ta det lugnt”

eller, min favorit, som inte alltid sägs rakt ut men som hörs ändå

”Borde du inte lägga den tiden på barnen…”

Det hjälper inte att bemöta med hårda fakta – även om jag tränar 5 pass i veckan så spenderar jag mer tid i bilen fram och tillbaka till jobbet varje vecka än vad jag lägger på träning. Dessutom tränar jag ju oftast på lunchen, så tiden med barnen blir egentligen inte så värst lidande, och att jag är piggare, starkare och gladare när jag är med dem räknas inte?? Om jag dessutom tar hand om mig och min kropp så orkar jag ju förhoppningsvis med ett aktivt liv IHOP med mina barn mycket längre? För att inte tala om att man förhoppningsvis ger dem en förebild för att man ska leva ett aktivt liv.

Jag VET ju allt detta, alla fördelar, det är ju ändå därför jag tränar, men ändå skaver det, det motståndet som man hör nästan varje dag från folk runtomkring. Kanske inte lika frekvent nu längre, eftersom jag tränat så länge, men det finns där ändå. Speciellt det där med barnen, när det kommer från vissa håll, jag är en DÅLIG mamma som tvingar dem att följa med på lördagsträning (vilket innebär att de får vara i lekrummet en timme och sedan åker vi och fikar ihop) och som prioriterar mig själv framför dem – fult, fult, FULT!

Mammasamvetet är väl alltid dåligt, i vilket fall (jag borde göra si eller så för/med barnen), så det är väl därför den kritiken tar hårdast. För att en liten del av mig håller med. Även om den delen är i minoritet till den större, mer rationella delen av mig själv.

Just idag, så orkar jag inte med den här kritiken. Lite motvind får man väl räkna med, men när den blåser konstant så blir man tillslut lite sliten.

Så snälla, har du nån i din familj, i din bekantskapskrets, på jobbet eller någon annanstans, som du tycker ”tränar för mycket”, testa att bara säga – ”vad bra jobbat, jag ser ju att du mår bra av det här” istället för att av antingen missunnsamhet eller missriktad omtanke försöka säga att de borde ta det lugnt eller trappa ner.

Slut på ledigheten

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jaha ja, i morgon är det över, det här tämligen långa och rätt så konstiga jullovet. I och med att jag var rätt sjuk i början så varvade jag på något sätt ner till noll i princip direkt, och sen kan jag inte påstå att jag gjort många knop. De senaste dagarna har jag däremot deklarerat mig själv fysiskt frisk och därmed tränat en del, och JÄDRANS vilken skillnad det gör på hur pigg jag är. I stället för att vara jätteseg hela dagen och somna senast 22 så har jag varit riktigt pigg fram till midnatt och ändå klivit upp pigg vid 8. Helt perfekt.

Det känns absolut i kroppen att jag varit sjuk, musklerna känns svaga och flåset obefintligt, men det ger sig nog snart hoppas jag. I samma veva som jag fick lite fart på träningen så var det också lättare att ta tag i kosten, jag vet inte varför det är så, men om jag slarvar med den ena så slarvar jag även med den andra, av någon anledning.

Hela 24 h speltid har det även blivit den här julen, jag gav ju maken Dragon Age Inquisition så lägligt, och vad sjutton, inte ska bara HAN få spela heller… 😉 Många, långa, lata dagar har det blivit, och tämligen olikt mig har jag inte ens blivit rastlös?!? Tror det är pga / tack vare förkylningen…

Bäst den här ledigheten har varit att träffa brorsan, att åka till Skövde med familj och vänner, midsommarfesten igår, och att ha ro att spela en massa bra spel!

I och med att jag varit allmänt lat, omotiverad och liksom bara känt för att ta det lugnt, så har det heller inte blivit så mycket jobb med min ”kokbok”, men idag skrev jag ihop en lista på de ca 30 saker jag vill ha med i kokboken. Det är grymt svårt att välja faktiskt, men jag TROR jag landat i att göra en kokbok med blandade recept, dvs både mat, bak och desserter – helt enkelt mina egna favoritrecept. Nu har jag bara det ”lilla” jobbet framför mig att laga all denna mat och fota den, för vad är en kokbok utan bra bilder?!?! Och på tal o det, kan ge en förhandstitt på morgondagens recept (eller, det jag gjorde till middag idag)…

Kycklinggryta med champinjoner och bacon.