Vardag

Borde nog flytta söderut

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ungefär 9 månader om året blir jag rätt förbannad på min kropp. Och nej, det handlar inte om utseendet på den, utan om det faktum att den är totalt oförmögen att både producera och behålla värme. Nu när det blivit lite kyligare (ja alltså, allt under 10 grader är värdelöst) så börjar de 9 månader när jag FRYSER.

Mmm, ta på mer kläder då – ja det kunde man ju tycka skulle hjälpa, men hemma kan jag ha ulltofflor, mysbrallor, linne, TJOCK tröja och ändå frysa – trots att vi har 22 grader inne. Men så fort tempen går ner ute verkar den även göra det i mig… På jobbet skulle jag helst vilja stå och jobba i jacka (kan inte scooteroverall bli trendigt?!?), men samtidigt känns det ju rätt trist. Att träna hjälper inte alltid heller, häromdagen frös jag igenom HELA styrkepasset?!? Sparring och pulshöjande träning gör mig såklart varm, även om det tar en bra stund, men den effekten avtar ju snabbt.

Det hänger heller inte ihop med underhudsfett, inte ens när jag vägde 30 kg mer som höggravid var jag varm av mig. Kanske är min längd en bidragande orsak, ihop med lågt blodtryck…?

Det blir ganska påfrestande, jag blir stel och spänner mig, och inte sjutton blir man laddad av energi när man helst vill krypa in i en bastu i ett par timmar. Skitsurt. Dessutom har de flesta ganska svårt att förstå hur jobbigt det är ”ta på dig mer kläder då”, eller ”kläder efter väder” är två uttryck jag hatar – tycker ju om att vara ute men när man fryser som en hund är det inte så kul längre.

Har testat termogena ”fettförbrännare” med, men tex koffein, chili och kanel i, men de hjälper inte heller. Min bästa kompis varje kväll är min vetekudde, vet inte hur många jag slitit ut under åren, för utan den får jag ALDRIG upp värmen i tex fötterna, och så länge jag fryser, somnar jag inte.

Finns det allvarligt talat inte NÅT man göra? Någon som har tips???

Proteinkladdkaka

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ja det är ju inte direkt så inspirationen flödar här just nu, Lukas är fortfarande hemma med en envis hosta och jag jobbar…typ hela tiden. Jäkla tur att man är i vettig form ändå, för även om huvudet är mos så känner jag mig fysiskt sett piggare än jag ”borde”, och det är ändå skönt att känna att kroppen känns stark när inte huvudet orkar.

Har jobbat hemifrån med Lukas hemma (och nä, jag har inte anmält VAB till försäkringskassan för den tiden), och häromdagen när det var helt vansinnigt stressigt så kändes det fantastiskt skönt att ta en promenad på kvällen, utan musik, utan press, och bara få reda ut huvudet lite. Det skadade ju inte heller att det var en helt fantastiskt fin höstkväll, även om några skruttiga mobilfoton inte kan göra den rättvisa..

I går ville Lukas prompt baka, och eftersom jag framförallt inte själv vill äta en massa bakat (det hade ALDRIG gått låta bli) så blev det en proteinkladdkaka, Lukas åt sina sedvanliga 3 skedar (han är inte så jätteförtjust i sötsaker ju, men det är ju roligt att baka) och jag åt resten. Till frukost. Så. Jädrans. Gott.

Receptet kom från Tasty Health, som har sinnessjukt mycket goda och nyttiga recept! Hann liksom inte fota kakan, den försvann på 3 minuter 😉 Men här är i alla fall receptet:

Proteinkladdkaka
1 dl proteinpulver choklad (kasein, inte vassle)
1 äggvita
2 tsk kakao
3 tsk kokosmjöl
½ tsk bakpulver
ca 4 msk mjölk
lite kokossocker (jag tog ca ½ tsk) eller valfritt sötningsmedel
salt

Smeten blir jättetjock, bred ut den i en liten skål eller form som är smord med kokosolja. Täck in den med plastfolie (japp, den ska med in i micron) och micra i ca 40 sekunder. Ta bort folien, rör ihop lite ”vaniljsås” av 1 dl mjölk och proteinpulver vanilj och ÄT!

Inga onyttigheter (ja ok, lite från palmsockret), massa protein och så gott att det inte känns som nåt konstigt substitut för kladdkaka. Jag gjorde inte min så söt, men det varierar du ju själv!

Sockersöt

/ LindaG / Lämna en kommentar

I morse på nyhetsmorgon pratade de om hur mycket tillsatt socker svenska barn får i sig, och det är i snitt hela TRE KILO I MÅNADEN!?!?

Det är ju så sinnessjukt mycket att man nästan tappar andan….

När det gäller mina egna barn så tycker jag att jag ÄR väldigt medveten om vad jag stoppar i dem, utan att för den skull bli helt nitisk. Vi har hittat en balans som passar OSS helt enkelt.

Frukost – naturell, ekologisk a-fil, osötade havreflingor och lingongrova special med ekologiskt jordnötssmör (utan socker) eller philadelphia.

Lunch – i skolan / på dagis, bra lagad mat, tyvärr lättmjölk och lättmargarin (något barnen själva jobbar på att få bort genom sitt matråd)

Middag – här kommer det mesta dåliga samvetet, inte alltid man hinner fixa mat från grunden här, så det kan bli pannkakor med grädde, blodpudding, färdiga köttbullar o andra halvfabrikat. Alltid grönsaker till dock, oftast får vi servera dem EFTER maten för att de inte BARA ska äta dem.

Äter vi sylt till så försöker jag i alla fall ta sylt vi gjort själva, men visst, det är massor av socker i den med. 

Dryck –  alltid bara vatten, bubbelvatten eller mjölk.

Helger – här kan det bli både glass och fika, men inte i stora mängder. Ibland en festis (oftare på sommaren när de behöver dricka mer än de vill) men aldrig läsk. Oliver äter ju inte lördagsgodis alls, och om Lukas kommer på att han vill äta det så får han antingen ett kinderägg eller så får han välja 4 lösgodisbitar (4 år = 4 bitar, och han är sjukt nöjd med det). Vi vuxna har i princip ALDRIG godis hemma, förutom mörk choklad, och inte kakor och kex heller – det blir ju så mycket enklare då. Oliver är ju däremot en liten sockergris, och till skillnad från Lukas så kan han nog trycka i sig obegränsade mängder av tex kakor och kex, vilket ger desto större anledning att inte sätta det i händerna på honom.

Det vore väldigt intressant att se hur mycket socker det blir i månaden på mina barn, som de sa på nyhetsmorgon så kommer ju en STOR del av sockret från söta yoghurtar och söta flingor, och det äter vi ju ALDRIG.

Det är ganska intressant också, ÄVEN fast jag är medveten om att socker bara skapar ett helt onödigt och dåligt beroende, så tänker jag ändå lätt i banorna ”nu har de varit snälla/duktiga/sjuka, klart de ska få glass…”. MEN jag VILL verkligen inte ge dem den dumma ovanan att se socker som en belöning!

Det är svår som FAN att vara förälder, jag säger inte att någon annan ska eller bör göra som vi, men det här är vårt val och det är inte gjort för att ge någon annan dåligt samvete, utan det är gjort för att jag vill att mina barn ska leva ett liv där inte socker är ett mål eller en tröst. Hur gör ni?

Ett bra tips om man vill minska sockermängden, tillsätt lite vaniljpulver i tex pannkakorna, så får du den goda vaniljsmaken utan onödigt socker. 

Vård av barn och mamma

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag är jag hemma med den här lilla mannen, som är hostig och superförkyld. Känner mig inte helt 100 själv heller, men det kan ju delvis bero på att natten inte bjöd på så värst mycket ostörd sömn…

Misstänkte redan i går när jag hämtade på dagis att det skulle bli vab, han satt och gosade i knäet på en fröken, och det ska MYCKET till om han ska kunna sitta still när det finns en massa roliga kompisar och saker att leka med. 

Men vilken skillnad det är nu ändå, det är inte ens hälften så mycket VAB nu när pojkarna är lite större, de första två åren på dagis är ju verkligen helt galna! Skönt att det både är mer sällan och i mindre omfattning de (oftast) blir sjuka nu.

När man är sjuk så får man dricka lite varm chokladmjölk här hemma, och då passade även jag på att göra en kopp – fast med chokladproteinpulver istället. Supergott, fast nästa gång ska jag skaka den först innan jag häller upp den i koppen, det var svårt att röra bort klumparna. Perfekt dricka när man känner sig lite småfrusen och hängig!

Får väl se om jag orkar göra några av de saker som inte har blivit av på jättelänge (torka golv och rensa i trädgården), men först ska vi titta på Peter Pan, Lukas och jag. Fattar för övrigt inte riktigt den här hösten, känns inte som jag hinner med typ NÅT, både huset och trädgården ser ut lite som hej-kom-och-hjälp, och jag orkar inte ens bry mig… Det om något signalerar väl att man är lite väl stressad kanske, för jag har tränat mindre hela denna hösten än jag gjorde förra, så det är inte dit tiden försvinner heller.

Gå direkt i fängelse

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det blir lite dåligt med tid för bland annat bloggen nu känner jag, det har varit en hel del jobb, och även kvällsaktiviteter med jobbet, så den lilla tiden som blir över försöker jag vara med barnen så mycket jag kan, och sen klämma in lite träning här och där, även om inte det heller blir så mycket som jag egentligen vill. Hoppas att det börjar lugna ner sig lite snart, men nästa vecka är det föräldramöte och en massa annat med, så det dröjer väl lite till innan jag får ihop alla tider ”som vanligt”.

Oliver har ju börjat i tvåan nu, helt galet, och han och bästisen leker som vanligt alla lediga stunder – även om även dessa minskat eftersom det är innebandy, tennis och troligtvis även klättring på kvällarna. Det är roligt att se hur leken dem emellan utvecklas, och tex har en favorit på sistone varit sällskapsspel. Häromdagen plockade jag ner mitt GAMLA, gamla monopol (det var gammalt redan när jag spelade det som liten) och så satte de sig och spelade en lång stund.

Ok, jag är tacksam så länge jag slipper, monopol kan vara ett av de tråkigaste spelen i världen…

Till helgen nu ska det bli lite familjetid däremot, på fredag åker vi till Göteborg för att träffa min bror och gå på liseberg (på lördagen). Ska bli riktigt skönt att få lite reserverad tid för bara oss!

Nån som vill låna ut ett?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det kanske inte är så rent meteorologiskt, men visst sjutton har det känts som om hösten kom en bra bit närmre den här veckan? Regn och rusk, och inte sådär jättevarmt… Och hur konstigt det än är – och jag tycker verkligen att det är konstigt för det är UNDERBART med sommar, sol och värme – så är det ändå lite mysigt. Åtminstone de där första dagarna, när man kan sätta sig framför en film med gott samvete, en kopp te bredvid sig och en filt i knäet (ok, det har jag hela sommaren med).

Hösten har ju andra fördelar med, det är sjukt vackert i naturen, man får ha snygga höstkläder och så känns det rent allmänt som en ”omstart” – i mycket större utsträckning än vid nyår.

Men inte i år.

Jag känner fortfarande att jag flyter runt utan något mål eller mening, socialt, på jobbet, på träningen, you name it. Inget roligt att se fram emot (eller jo, har bokat en övernattning i GBG i september, hoppas kunna gå med familjen på Liseberg, men det är allt), inga sociala event eller nåt annat kul. Alla jag känner är typ upptagna med egna familjen och vänner, eller jobb, och det känns bara så jävla trögt rent allmänt.

Så vad gör jag? Inget, det står still i hela huvudet och jag hittar inte ork att dra tag i något själv – och jag kan ju inte gärna begära att någon annan gör det åt mig.
Tillsvidare tar jag bara en liten stund i taget och gör det jag har framför mig, i någon form av trist hopplöshetsbubbla, i väntan på att någon form av inspiration / mål / behov infinner sig.

Fler i familjen

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är lite roligt, från att inte ha haft några husdjur alls så blev det ju fyra hönor, och häromdagen utökades faktiskt skaran så att säga, för numer har i även en igelkott 🙂

Tobbe rumsterade runt i vårt förråd och när han flyttade på en presenning så tittade en liten igelkott fram som tydligen tyckte att det var ett bra ställe att göra sig ett bo på. Det var jättelängesedan jag såg en igelkott, så jag blev jätteglad. Jag hittade en kartong i garaget och fyllde den med spån och halm (som jag ju har hemma till hönshuset – bra timing!) och klippte ut ett litet hål i den innan jag ställde in den i förrådet. Och javisst, han verkar ha gillat det, för nu har han flyttat in =)

Ville ju inte att den lille plutten skulle svälta, så det fick bli lite kattmat i gele i en liten skål, och det var renslickat nu i morse – så jag tror minsann att vi har oss ett ”husdjur” till! Tyvärr har jag inte hunnit fota honom, ska se om han blir lite mindre blyg när han fått mat i några dagar…

Bilden är lånad från naturvårdsverket. 

Framtidsvisioner

/ LindaG / Lämna en kommentar

Satt och tittade tillbaka lite i min blogg (som för övrigt fyller 4 år snart?!?!) och då hittade jag bland annat det här inlägget. Fnissade lite över minnen av att ha en bebis och hur kaotiskt allt var, men sen fastnade jag lite på den här biten, där jag spekulerar över i hur en fredag skulle se ut i framtiden:

Fredag kväll år 2020:

Oliver och hans brölande fjortis-kompisar har ockuperat soffan i vardagsrummet, Lukas sitter på sitt rum och spelar Playstation 5 och Tobbe och jag har dragit oss ut till uterummet, där vi eldar i kaminen och dricker ett dyrt rödvin (eftersom vi antingen vunnit på lotto eller fått snuskigt välbetalda jobb). Emma som är 6 år är hemma hos mormor och morfar. Självklart är jag vältränad, smal och har märkeskläder på mig. Om en stund ska vi ut och äta på en exklusiv restaurang (kan man lämna 14 åringar hemma själva???).

Det som slår mig är att flera av sakerna faktiskt är sanna redan nu, vi sitter i uterummet och dricker rödvin tämligen ofta, minst en gång i veckan, och även om nu lottovinsten eller de sjukt välbetalda jobben uteblivit så har vi det ändå så gott ställt att vinerna är av rätt ok kvalitet. Dessutom har jag ju faktiskt nått mitt då så avlägsna mål att vara smal och vältränad, fast utan märkeskläderna. Äta på restaurang händer ju fortfarande inte så ofta, och någon Emma har inte blivit till, men ändå… Känner mig nästan som om jag är halvvägs där min drömtillvaro var för 4 år sedan, åtminstone på ovannämnda punkter. Konstig känsla…

Vaga planer

/ LindaG / Lämna en kommentar

Två hela dagar har jag jobbat i nu, och tack och lov att det är helg säger jag bara…. 😉

Men men, jag ska inte gnälla över det mer, det FINNS ju några fördelar med att ha fått igång rutiner och sådant igen, och för att inte bli alltför ledsen för att semestern är slut så är det ju just fördelarna man måste fokusera på…

Jag började träna lite smått när jag kom hem från Frankrike, men det blev inte mycket i värmen och med altanbyggande, så den här veckan har träningen fått starta på riktigt. Jag kan härmed konstatera två saker: jag har tappat en hel del muskler (men jag hoppas kunna få tillbaka dem hyfsat snabbt) och jag hade glömt hur mycket träningsvärk man kan ha… Aj.

Det har varit lite motigt att gå till gymmet i 30 grader och sol, men det
har ju inte BARA varit jag som tyckt det, gymmet har nästan varit tomt…

Efter semestern i Frankrike har jag glidit runt i någon slags riktningslös dimma, och jag mår INTE bra av att inte ha någon form av mål eller riktning, oavsett om det gäller jobb, hus, semester, träning eller personlig utveckling. I brist på något djupare mål så har jag därför satt upp någon form av provisoriskt mål – köpte nämligen ett par snygga träningsshorts (eller tja, typ hotpants), och tänkte därför försöka bli av med den lilla goa ”bullen” som sitter längst upp på låret. Helt meningslöst och bara egotrippat, men det får funka så länge.

Planen inför höstens träning är att köra tämligen allsidigt, löpning, styrketräning och kickboxing – med ett och annat HIIT pass där jag hinner med. Gärna lite yoga också, men jag vet inte riktigt vart jag ska hitta tiden… Träningen har jag kört igång med den här veckan, som sagt, men det är bara att inse att jag måste få tillbaka rutinen här innan jag tar tag i kosten igen ordentligt, så den planen får jag återkomma om.

Haha, man kan ju inte ställa om från sommarkost till resten-av-året-kost
på en gång, kroppen kan ju bli helt chockad…. 😉

Kobo Glo

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag läser, och har alltid läst, väldigt mycket böcker. Nu för tiden finns det ju inte lika mycket tid som förr, men jag läser åtminstone en stund varenda kväll innan jag somnar – sen att maken får lägga undan läsplattan för mig när jag somnat så den ramlar ner i mitt huvud det är ju en annan femma…

Först, när vi köpte vår lilla surfplatta, läste jag på den, vilket funkade bra i alla lägen utom utomhus, även om det var lite tung – men för nåt år sedan fick jag en riktig läsplatta av maken, nämligen en Kobo Glo. Den är sinnessjukt smidig, lätt att ladda in böcker på, funkar ypperligt att läsa på även i starkt solljus, och har dessutom inbyggd belysning så man kan läsa på den utan annan belysning när det är mörkt. Kan rekommendera den å det varmaste!!

Sen är det ju lite lättare att få tag i böcker på engelska, men eftersom jag i normala fall läser ut en standardtjock, svensk deckare på ett par timmar, så gör det ju liksom inget att det tar liiite längre tid att läsa böckerna på engelska. De varar ju lite längre då, så att säga!

Just nu läser jag Divergent-trilogin av Veronica Roth, ni vet, den som gick på bio i början av sommaren. Riktigt bra böcker, är just nu halvvägs in i bok två – Insurgent.

Ska nog faktiskt ta och lägga mig på soffan lite just nu och läsa en stund… * gäsp *