Ett steg i rätt riktning i alla fall

Det står lite still i mitt huvud just nu. Eller det finns en massa saker jag skulle VILJA skriva om, men jag kan inte göra det för det skulle bli alldeles för personligt. Det är ju lite så ändå, man får ju liksom alltid tänka sig för lite vad man skriver och vad man inte skriver på en blogg. Så ibland, som idag, blir det inte det inlägget som jag SKULLE vilja skriva, utan något mer … neutralt.

Visst ja, förresten, jag har äntligen fått min fasta anställning godkänd! Hade ju bara februari ut kvar på mitt kontrakt, och det kunde inte förlängas heller utan att automatiskt övergå till en fast tjänst (ok, tillsvidare som det heter), men nu har jag i alla fall fått godkänt. Känns skönt, det som är kvar är att få alla detaljer på papper bara, sen ska jag hitta på något och fira lite tror jag. Vet inte vad bara, kanske nån som har något tips?

Idag fick jag äntligen köra igång med gymträningen med, efter en veckas uppehåll (först magsjuka, sen möbelmässa). Ben och rumpa stod på schemat idag, kändes riktigt skönt segt när man skulle gå uppför trappan sen… I morgon är det ÄNTLIGEN sparring!!! Och såklart gym på lunchen med…

Klorin is the shit

Ja, än så länge så är faktiskt övriga familjen fortfarande frisk, även om det känns som man mår illa hela tiden (men det gjorde jag i samma sekund som Tobbe ringde och sa att Oliver hade kräkts, vad är det med det?). Idag har vi sanerat typ hela huset, torkat av alla ytor med en klorinblandning och tvättat ALLT i 95 grader typ. Vi HOPPAS att det ska räcka! Dessutom har Oliver fått hålla sig i ett eget rum (tja, vårt sovrum då, men nu har vi bytt allt där), och jag och Lukas har försökt vara ute lite och annars varit mest i andra änden av huset.

Jag skulle behöva en riktigt bra kamera för att fota honom, han är INTE still en sekund och gillar inte att man tar kort på honom heller.
Skönt på ett sätt att det frusit till igen, även om det blev lite bedrägligt halt på sina ställen. (Jag höll nog på att dratta omkull 5-6 gånger på promenaden)

Om allt och alla mår bra i morgon också så sticker jag och tränar i morgon förmiddag. Klättrar redan lite på väggarna här, speciellt med en uttråkad Lukas att underhålla med. Håll tummarna igen, det funkade ju förra gången!

Dagens taktik

Stackars oliver kräktes hela dagen i går, men som tur är inget i natt. Lukas fick helt enkelt inte gå till dagis idag (förståeligt), så medan maken och oliver stannar hemma (och försöker sanera stället så gott det går) så kommer jag och Lukas fly huset för dagen. Hoppas nu verkligen att vi kan klara Lukas undan från att bli sjuk med!

Funkar vitlök och vigvatten?

I morse ringde de från Olivers skola och sa att han hade kräkts… Maken, som har bilen idag, fick åka och hämta honom. Vi hoppas fortfarande att det var en enskild händelse, hittills har det inte blivit något mer *ta i trä, kasta salt, trampa på en svart katt(?)*.

I tisdags var i alla fall båda barnen på sina respektive simskolor – Oliver på simborgarskolan (mål: 200 m simning!) och Lukas på minisim 1. Båda två älskar att bada, men är sällan still så man hinner fota dem. Hann i alla fall knäppa ett kort på Oliver som inte blev suddigt…

Så glad när han får bada! 

Jag lär väl i alla fall stanna hemma med honom i morgon med, även om det nu ”bara” var en kräkning (hoppas, hoppas). Stackars Oliver… Han har ju inte direkt så mycket att ta av heller, när han blir sjuk.

Uppdatering: Det var inte en enstaka kräkning, utan hittills 5 st nu vid lunch… suck. 

Gnällfabrik

I går satt vi och började kika lite smått på vår resplanering till sommaren. Vi har ju hyrt ett hus i Mougins (vid Cannes) i två veckor, så långt är vi klara, men vi ska ju bila fram och tillbaka med. I och med att framförallt Lukas inte kommer vara mer än 3 år så vill vi inte ta längre pass än max 6 timmar per dag (om inget oförutsett händer då), och då visar det sig att det blir troligtvis 4 övernattningar på vägen ner, och en extra på vägen hem om vi stannar i någon nöjespark så som vi har tänkt. Det är 11 (!) hela resdagar, allt som allt… 

Efter vi räknat på det lite så kände jag mig, vad ska man säga, milt skeptisk. Inte så mycket på att barnen inte klarar att resa, det går säkert utmärkt, men mer på att det innebär att vi kommer vara på varandra i nästan 4 veckor. Just nu klarar inte barnen att vara i samma rum i mer än 30 sekunder innan de börjar bråka… Oliver verkar dessutom vara inne i den inte så förtjusande fasen att gnälla på precis ALLT (det kunde ju varit LITE roligare att åka skidor, lite godare fika, lite mer saft, och får han inte spela snart?). Det. Går. Mig. På. Nerverna. 
Jag har försökt tänka igenom det hela så pedagogiskt jag bara kan, vi har åtskilliga gånger förklarat för honom att det inte är ok att gnälla om allt, förklarat HUR han ska säga det han vill säga, vi har hotat, lockat, tja, gjort allt det som man säkert både ska och inte ska göra. Tänker att det kanske är jag som är överkänslig och att han inte egentligen ÄR gnällig. Jag vet inte… Känns inte jätteinspirerande att planera en lång resa i dagsläget, men mycket kan ju hända på ett halvår, så vi får väl hålla tummarna eller nåt. 
Dessutom känner jag hur det smittar av sig. Jag blir också gnällig, och om det är något jag HATAR när jag själv är så är det gnällig. Tycker absolut man kan få klaga eller gnälla någon gång sådär, men inte utan nån vettig anledning och inte hela tiden på samma sak, åtminstone inte utan att man aktivt försökt göra något åt saken först. Så, nu har jag väl gnällt av mig med för stunden 😉

3 goda ting

De tre saker som får mig att må bra just nu är:

1. När Lukas tittar mig rakt i ögonen med dyrkande ögon och säger ”Älkar dig åttå mamma” och man får två mjuka, varma, goa barnarmar runt halsen i en hård kram. (Det skulle såklart gälla med Oliver med, men 6-års åldern kallas väl inte ”lilla tonåren” för intet. Jag är tämligen ointressant och verkar mest vara ganska jobbig för honom nu)

Förr eller senare lär väl den där dyrkan försvinna, så jag suger åt mig så mycket jag kan nu! 

2. När jag sparras, det är ett sådan totalt fokus på vad som händer NU. Inga andra tankar får plats i huvudet, kroppen är full med adrenalin och all energi är inriktad på nuet. Underbart.

3. Efter träningen, när jag kan sitta och lyssna på underbara historier om allt från ju-jutsuns grunder till konstiga fylleslag och nyårshyss från mina träningskompisar. De är fantastiska berättare, historierna är roliga, och det känns liksom tryggt och hemtrevligt att bara få sitta där och lyssna, vila och slappna av en stund.

Här kommer lite bilder från dagens aktivitet – vi tog med våra barn och Alicia (Oliver kompis) till Hallby. Jag och de stora barnen åkte skidor, och Maken drog Lukas på snowracer brevid. 
Vi hade packat lite matsäck med, varm choklad, hemgjorda chokladbollar och lite bullar. 

 Det gick trögt med skidåkningen idag, tror det kalla vädret gjorde snön mycket strävare än sist jag åkte (och vi har ju ingen valla heller). Efter 1½ timme var vi alla genomfrusna, visserligen inte mer än -7 grader, men det blåste riktigt rejält så kyleffekten blev stor trots rejält med kläder.

To Bieber or not to Bieber

*pust*

Är just nu stopmätt efter att ha ätit en kanongod burgare från Munchies OCH en semla… Maken fick bestämma menyn eftersom han fyller år, och visst har jag karaktär, men om jag får en semla framför näsan så kan jag faktiskt inte ansvara för mina handlingar 😉

Nu när han har firats lite så kan jag tala om att han fick en biljett till Insanity (Housefestivalen som ska gå uppe på Elmia om 2 veckor). Han, liksom jag, älskar ju att dansa, så han och en kompis till honom ska gå på det och skaka loss hela natten lång =) Hade jag haft barnvakt hade jag nog också funderat på det, men nu har jag inte det så det är bara att önska dem lycka till.

Han fick en t-shirt med förresten, tänkt att ha på sig när han går dit, men han är lite osäker på budskapet på tröjan… MIN tolkning är att man INTE gillar Bieber, men han tror att det är tvärtom (och han är INTE ett Bieber-fan) – hur tolkar NI bilden?

På tal om musik så känns det även riktigt bra att barnen verkar ha en vettig musiksmak, förutom möjligen att Oliver har blivit indoktrinerad till att gilla Erik Saades Popular 😉 När vi tex sitter i bilen så vill han helst lyssna på Skrillex, Scooter, DaDa Life eller Sean Banan (ok, man kan ju inte begära hur mycket som helst av en 6-åring), och Lukas är inte sen att ”sjunga” med. Mycket roligt, och väldigt charmerande!

Före och efter

Haha, nej, det gäller inte träningsbilder, utan något oerhört mycket mer komplicerat än så… I helgen passade jag på att klippa Lukas, som var hyfsat samarbetsvillig. Det är helt klart en upplevelse att klippa någon som inte sitter stilla i 2 sekunder och som man dessutom VET kommer tröttna efter 5 minuter. Alltså har man max 5 minuter på sig att klippa ett tämligen rörligt mål… Det blev i alla fall rätt ok, sen är det ju ungefär lika svårt att få ett skarpt foto på honom som att klippa honom, men här är lite före och efter i alla fall…

Bry er inte om kaksmulan, det krävdes lite mutor för att få hela 5 minuter. 
Här har jag använt det klassiska formatet ”lycklig efterbild” för att liksom visa att hela hans livskvalitet har förbättrats otroligt mycket efter denna makeover…

 Man kunde ju tänka sig att man kunde köra med trimmer, men dels har han ett så supermjukt hår att det knappt går, och sen passar han inte heller i det superkorta så bra.

För övrigt, för den som var nyfiken, så gick det bra för maken på hans första MMA-träning igår, det verkar ha varit roligt eftersom han ska köra igen på onsdag =) Det lät väldigt lockande att prova, får jag möjlighet med barnvakt eller så någon gång så ska jag oxå testa tänkte jag…

Jag väljer verklighetsflykt vilken dag som helst

Man ska ju inte vara rädd att testa nya saker, och idag ska maken för första gången testa på MMA (mixed martial arts), vilket är en variant på kampsport där man både slåss, sparkas, brottas och kastar. Det ser väldigt roligt ut, och jag hade gärna testat själv fast jag är löjligt rädd för den där ”kast” delen. Sen har den gått på de tider maken tränar så det har ju också varit en begränsning, men de få gånger vi testat på brottning på kickboxingen (väldigt enkel variant där man antingen börjar liggande eller knästående) har varit oväntat roliga, för att inte tala om att det är vansinnigt jobbigt! Vi får väl se vad betyget blir när han kommer hem ikväll…

Själv så händer det ju inte så makalöst mycket i mitt liv just nu, jag jobbar, tränar styrketräning på lunchen, hämtar barnen och ibland (men alltför sällan) blir det tid för kickboxing. Det är ju inte så konstigt att det mest är träning det handlar om här då, det är väl ungefär det mest intressanta som händer mig för tillfället 😉

Har läst en del också, ja såklart har jag ju läst ”50 shades of Grey” serien, som alla andra… Haha, hur halvdant skriven den än är så går den verkligen inte lägga ifrån sig 😉 Men det jag läser nu är Lee Childs böcker om Jack Reacher (ni vet, en av dem går som film på bio nu med Tom Cruise i huvudrollen). Har läst ett par av hans böcker tidigare, de är verkligen jättebra! Böcker jag har svårt för är framförallt svenska deckare, dels är alla mer eller mindre likadana, oftast inte vidare bra skrivna och sen vill jag heller inte läsa om något så ”nära” verkligheten (nä, inte själva deckardelen då, men miljön). När jag läser bok, likväl som när jag ser film, så vill jag ju komnma någon annanstans – åtminstone i fantasin. Så deckare – absolut, men då ska de vara välskrivna och inte utspela sig i Sverige…

Och för att avsluta detta splittrade blogginlägg så kommer här en helt godtycklig bild på Lukas fot när han sov i soffan häromdagen… 😉

There will be blood

Det har varit en helt underbar dag idag /trots -20 grader ute i morse!), med båda barnen hos mormor utan något speciellt inbokat förutom bio på kvällen så hade vi en hel dag för oss själva att göra precis vad vi kände för! Oftast när man har barnvakt annars så är det ju något som ska göras eller så, men inte idag.

Ljuvligt vinterväder, om än iskallt!

Så, vi började dagen med ett rejält pass på gymmet, både jag och maken. Sjukt skönt, efter ett ofrivilligt sjuk-uppehåll i fyra dagar, och roligt att träna ihop för en gångs skull. Därpå blev det en långsam och sporadisk tur på stan, med lite reashopping i liten skala, och eftersom vi hade varit så extremt rediga och tränat så tog vi en stor semla var på Bryggan. Den var jättegod, och hade fått toppbetyg om mandelmassan varit bättre =)

Vid fyratiden blev det burgare med G&T på O’Learys, inte mitt favoritställe, men det var en god hamburgare och låg nära bion – helt klart än fördel när det är så kallt ute! Bion vi skulle se var Django Unchained, Tarantinos nya, och som det brukar vara med hans filmer blir man ju inte besviken! Riktigt bra film, och som vanligt kan man väl säga att det inte är någon brist på kroppvätskor i hans filmer 😉 Christopher Waltz som även är med i Inglorious Basterds är helt fantastisk… Se den!

Nu har vi hämtat barnen hos en väldigt trött mormor och morfar, de sover i makens säng för han har åkt ut för lite mer umgänge med G i Tenhult. Det kanske låter som om det var en fantastisk dag för att inte DE var med, men så är det ju såklart inte, men det var sååå länge sen vi hade en egendag utan krav att det kändes ljuvligt…!