Frozen Cheesecake

Den här har jag växt upp med, fast under namnet ”philadelphiaglass”, och så hette den både länge och väl tills jag en dag plötsligt insåg att det såklart är detsamma som en frozen cheesecake! Älskar den här glassen, annars brukar jag inte vara sådär jätteförtjust i hemgjord glass om man inte har en glassmaskin (vår är paj), för den blir lätt isig, men den här är riktigt, riktigt god.

Frozen cheesecake

200 g philadelphia
100 g lättkvarg
3 ekologiska ägg
3 dl vispgrädde
1,5-2 dl socker
vaniljpulver
Digestivekex

Dela ägget i vita och gula. Lägg gulan, philadelphiaosten, kvarg, sockret och vaniljsockret i en stor skål (här kommer liksom hela smeten hamna sen) och rör ihop det. Vispa inte, för då blir osten väldigt, väldigt lös.

Vispa äggvitan hårt i en bunke, och vispa grädden löst i en annan. Vänd först ner vispgrädden i ostsmeten, och sedan äggvitan, försiktigt så att inte luften går ur smeten.

Smula 3-4 digestivekex (uttalas som av mamma, där man uttalar ALLA bokstäverna) i en form, och häll glassmeten över (om du har en glassmaskin så kan du köra smeten där i, såklart). Avsluta med ytterligare ett lager smulor, och ställ sedan i frysen ca 4 timmar, om du kan hålla dig….

Skridskor med barnen

I söndags var vi och åkte skridskor med barnen och Olivers kompis Alicia. Det var första gången Lukas stod på ett par skridskor, med tanke på hans humör så var vi lite lätt… spända, på hur han skulle hantera det hela 😉

Men, det gick jättebra, han blev inte arg en enda gång, och åkte nästan hela tiden – med lite stöd då såklart. Här kommer en hel bildkavalkad på den stora händelsen:

Liiiite stor hjälm, men det hindrar inte en envis pojk. 

Bästisarna!

Själv var jag utrustad i helt skidställ, med typ 8 lager kläder, så jag höll mig nästan varm i 1½ timme. 

Man måste ju leka lite i snön med!

Oliver åker ganska bra skridskor, eller, han åker mycket bättre än mig i alla fall (säger iofs inte jättemycket) . 

Såklart roligare att åka när man får ha med goa bästisen med!

Det var på det stora hela en väldigt mysig utflykt helt enkelt 🙂

Projekt : Ordning i köket

Vi har bott i vårt hus i 8 år nu, men eftersom vi arbetar enligt principen ”ständiga förbättringar” så händer det ju att man då och då kommer på en lösning på något (egentligen ganska litet) problem. Nu i helgen fick vi ett ryck, och bestämde oss för att göra om vår extremt röriga högskåp i köket genom att installera utdragbara lådor från IKEA (vi har ett Ballinslöv-kök så det fick bli lite special). 
Grymt stor skillnad! Istället för att saker sakta men säkert förpassas längre in i skåpet och därmed faller i glömska, så får man nu en bra överblick! IKEA är inte bra på ALLT men just förvaring är de makalöst bra på…
En titt in i röran som det såg ut innan…
Att göra om hemma och bygga småsaker är nåt vi båda tycker är jättekul – ett projekt ger ju ett gemensamt mål!

Här är en av de något mer lättöverskådliga lådorna (även om den inte lär se lika välsorterad ut efter ett tag). 

Möbelmässan 2015

I måndags morse åkte jag och ett gäng jobbarkompisar till stockholm, dels för att gå på en vansinnigt intressant workshop om globala livsstilstrender som även tolkades i färger/material för 2016, och dels för att gå på möbelmässan på tisdagen.

Har fotat en del av mässan, så att jag åtminstone kan dela med mig av lite av årets färger och former…

De smutsiga, lite mörkare pastellerna fortsätter. 

Den största trenden är en blandning av trä och målade ytor, och särskilt på stolar kunde man se att det är ”strumpor” som gäller. Färg är det gott om, till min stora glädje!

Har inte hunnit fixa med bilderna alls, så jag beklagar att en del är lite mörka. 

En trend som kommer framåt är det lite mer in-perfekta, att det inte är helt symmetriskt och perfekt överallt. 

Möjligheten att få sitta avskiljt men ändå ”mitt i smeten”, i små ljuddämpade ”pods” är en trend som kommer mer och mer. 

Möblerna som kommer är ganska nätta, och har rundade former. 

String hade utnyttjat sin höga vita bakvägg på ett lite mer intressant sätt, ett bra exempel på att man vill visa att man är mer personlig i sin framtoning. 

Installationen i huvudentrén brukar alltid vara oerhört kul att se, men årets variant var riktigt tam, enligt min egen åsikt. 

En av mina favoriter när det kommer till stolar. 

Har som sagt inte hunnit redigera bilderna, det är lite mycket just nu, så ni får hålla till godo med originalen …

Päron i kolasås

Det här är en riktig 90-tals klassiker, en sån där efterätt som man gjorde en fredag hemma när mamma och jag var sötsugna men inte orkade ge oss på något avancerat… (om det var pappa och jag så blev det oftare vispat ägg och socker, mums). Gott är det i vilket fall, precis lagom söt om man gör den som jag vill 😉 Kardemumman är ett senare tillägg, och där kan jag även ge tips om att ge några korn kardemumma i kaffet när du brygger det, det ger en fantastiskt god smak!

Nästan lika gott som chokladpudding och vispgrädde 😉

Päron i kolasås
3 dl vispgrädde eller matlagningsgrädde
0,5 dl råsocker
2 msk mörk sirap
ett uns salt
lite nystött kardemumma

Tillbehör
konserverade päronhalvor
glass

Koka såsen i ca 20-30 minuter, späd den gärna med lite mjölk om den blir för tjock, jag äter hellre mer men lite tunnare, men där är ju smaken olika… Servera med skivade päron och lite vaniljglass – eller egentligen till precis vad som helst…

Det här med motivation

Ja, jag vet att jag lovat er päron i kolasås, och det kommer ett recept på det – under morgondagen… Istället tänkte jag skriva om något helt annat idag, nämligen det här med motivation!

För MIG är motivation som något som sätter igång någonting. Att sedan fortsätta med detta någonting handlar om karaktär och vana. Min motivation till att ta tag i den fysiska delen av mitt liv (eller mer specifikt min kropp) var tvådelad – dels hittade jag tillbaka till kickboxingen vilket gav mig en önskan om att kunna bli starkare och prestera bättre i den, och dels så fick jag ett brutalt uppvaknande när en (visserligen måttligt pålitlig, men ändå) våg gav ett fettutslag på 33%. Så FAN heller att jag vill bestå till 33% fett tänkte jag, och blev asförbannad på mig själv, en väldigt bra motivation om jag får säga det själv.

Senare kommer det här med karaktär och vana in – det är klart jag också lockas av tanken att ligga kvar i soffan när det blåser småspik ute istället för att masa mig iväg till gymmet, och det är klart att det vore kul och sitta och tjöta under en timmes lunch istället för att ensam gå ner och köra ett varv styrketräning. Jag är ju inte dum heller. Däremot är det numer oerhört sällan jag låter just DEN känslan styra.

Jag har några knep, eller tankesätt, som jag använder mig av. Nu VET jag ju att alla måste hitta en egen punkt ”nu får det vara nog” och egna sätt att hålla ångan uppe, men kanske kan mina trix hjälpa någon på vägen.

På lunchen på jobbet är det enklast, det har blivit så pass mycket rutin att komma iväg att jag numer faktiskt uppskattar en stunds träning mer än en stunds (oftast meningslöst) tjötande i fikarummet. Dessutom ”lurar” jag mig själv lite, eftersom jag går och tränar 11:30 så tänker jag att det innebär att min lunch börjar 11:30 och att det därmed är dags att äta, alldeles alldeles strax. Sen att jag inte äter förrän runt 12:30 när jag är tillbaka har i praktiken inte så stor betydelse, jag tycker det är mycket jobbigare att stå still på kontoret och vänta på att klockan ska bli 12…

Kvällstid har jag lite andra knep, förutom det gamla hederliga ”man ångrar ALDRIG ett tränat pass, så brukar jag oftast använda mig av frågan : hade jag gjort något meningsfullt med den här tiden annars?. Här gäller det ju att svara ärligt, för även om mitt dåliga mammasamvete säger att ”jaaaa, jag hade suttit med barnen en timme och haft kvalitetstid” så är det troligare att barnen är jättetrötta och vill slappa i soffan framför bolibompa, och därmed skiter högaktningsfullt i om det är jag eller maken som är hemma. På sin höjd hade jag kanske kört en maskin tvätt, men DET kan jag göra nån annan gång oxå… Så kanske är en del i det hela någon form av … tja… medelålderskris? Jag vill helt enkelt känna att jag gör något meningsfullt, åtminstone någon gång varje dag. I och för sig inte en dålig tanke, kan jag tycka!

Faktiskt använder jag samma fråga för att INTE få dåligt samvete (så mycket) de gånger jag hoppar över träningen eller styr om den till någon annan tid – för HADE det varit så att jag inte umgåtts med barnen så mycket en vecka, och jag känner att det är något både de och jag vill prioritera, så har jag inga problem alls med att stuva om den där träningstiden till en annan dag, eller hoppa över den helt, för då har jag helt enkelt gjort något som var viktigare.

Det där var några av mina tankar på det vi kallar motivation – har du kanske några tips du med? Eller nån fråga?

På begäran

Jag har ju haft lite bloggtorka till och ifrån, och bad er om lite tips vad jag ska skriva om. Bodil skrev: Inredning, mattips med ”vanliga” ingredienser, att du känner dig nöjd med din snygga tränade kropp och äter lite onyttigt… Så det tänkte jag skriva lite om idag 🙂

Inredning – tja, just nu har jag nöjet att lägga mest energi på att inreda vårt kök och personalmatsalen på jobbet, riktigt riktigt roligt! Väntar på en massa möbelleveranser framöver, men de kommer inte förrän i slutet av februari, lovar dock att återkomma med en massa bilder då! Hemma inreds det inte så mycket för tillfället, får ju liksom ta ut det mesta på jobbet, och har inte haft någon jätteinspiration till att göra om hemma – MEN det lär väl ändra sig efter jag varit på möbelmässan nästa vecka (make – consider yourself warned)….

Har bland annat valt den här ”Colorful world” från Photowall, och den är sjukt snygg på plats!

Mattips med vanliga ingredienser – tja, det ramlar ju in så fort jag hinner laga något som jag tycker är inspirerande nog 😉 I morgon kommer tex ett recept på en gammal klassiker – päron i kolasås, såklart med en liten twist…

Att jag känner mig nöjd med min snygga tränade kropp… Hahaha, ja, på ett sätt är jag nöjd, min kropp känns stark och ser helt ok ut, men samtidigt lever jag ju under samma medietryck som alla andra, och det finns alltid folk som är starkare, snyggare, smalare osv, så visst vill jag fortsätta jobba med kroppen ändå. Jag är däremot väldigt noga med att inte ”prata ner” min eller någon annans kropp framför barnen, har alltid hört mamma beklaga sig över att hon inte duger, och det gör alltid MIG ledsen eftersom jag tycker att hon är jättevacker, och det vill jag helst inte föra över på mina barn… Men visst, jag är ändå nöjd på det stora hela, jag tycker jag har kommit långt med min träning, sen kräver det ju visserligen att man fortsätter med en vettig livsstil, annars sitter man ju som en deg i soffan igen…. Och ändå kan jag i samma veva känna att jag nog skulle vilja ha bort lite mer fett runt ryggen… Suck.

Och på tal om det – äter lite onyttigt 😉 I takt med att jag har blivit mer nöjd med mina resultat så äter jag ju oxå lite mer onyttigheter, fast jäklans, man får tänka sig för ändå… Kanske inte balla ur HELT (vilket för mig är riktigt jädrans svårt) och äta semla VARJE dag (det har hänt) utan kanske bara 2 dagar. Och ett glas vin typ lite mitt i veckan, och kanske en chokladbit då och då, och…. Ja ni ser. Tro mig, jag äter en massa saker man kanske inte ”borde”, men den största skillnaden är nog ändå att OM jag väljer att äta något, så njuter jag av det helt och har inte dåligt samvete över det efteråt. Jag är liksom lite snällare mot mig själv, rakt över. ”Ok, det blev ingen träning idag, nä, då får det vara så då” eller ”jag är sinnessjukt sugen på en semla, det ska jag äta på lördag och njuta av varenda smula”.

Det funkar oftast bra….

På det stora hela är jag precis samma människa nu, men jag har väl kanske lite mer landat i en vettigare livsstil. Annars har jag samma kroppsfunderingar som de flesta andra, en massa dumma ovanor, och gör en hel del dumheter (som oftast inte hamnar här däremot).

Shitty day

Har lyckats dra på mig ytterligare en förkylning, förmodligen någon avart till Lukas feber i helgen. Precis när jag fått upp farten i träningen…. Just nu tappade jag lite sugen på allt kände jag, av lite olika anledningar, och ingen av anledningarna är ju ens egentligen någon legitim anledning att balla ur för, jag menar, en förkylning är ju bara löjligt att gnälla om när folk i min närhet drabbas av hemska saker på riktigt. Så i kombination med att jag tjurar/deppar har jag även dåligt samvete för att jag gör det när jag inte har något allvarligt att deppa för. Go figure.

Hummus

Hummus är precis som guacamole ett väldigt trevligt tillbehör. Det är jättegott i en wrap, med tex pulled pork, eller att doppa grönsaker i, eller bre på ett knäckebröd. Här är min variant, smaka dig gärna fram med både vitlök, chili och citron eftersom de kan variera ganska mycket i smak och styrka från gång till gång. 

Hummus

250 g ekologiska kikärtor
3 msk tahini (Kung Markatta har en som är kanongod)
1 solovitlök
2-4 msk citronsaft
0,5-1 msk spiskummin
1 bit röd chili
salt
peppar
paprikapulver
olivolja

Blanda allt i en skål och mixa. Tillsätt olivolja och vatten tills du får den konsistens du själv vill ha. Häll upp i en skål, strö på lite paprikapulver och ringa över olivolja. Färdigt!

Kokboken

Tack för tipsen, Ida och Bodil 🙂

Jag tänkte börja med Idas förfrågan att skriva lite mer om min kokbok, och hur jag tänker där. EGENTLIGEN tänkte jag ju att jag skulle haft den klar till i julas, för att ge bort som julklapp, men när jag väl börjar kolla igenom foton och recept så känner jag ändå att jag vill nog att alla recept ska finnas med på bild också, så det kommer nog ta ett tag innan allt är klart, man har ju bara en begränsad mängd tid och jag vill ju liksom inte laga mat BARA för att fota i kokboken utan det får ju passa in i vardagen också.

Min första tanke var väl mest att göra en enkel kokbok – eller egentligen en fotobok som man beställer från nätet, och helt enkelt beställa till mig själv och mamma typ, men det verkar ju som det är åtminstone några av er som gärna oxå vill ha en – väldigt kul!

Jag velar lite fram och tillbaka angående innehållet med, jag vill ha med min favoritrecept, de som jag vet alltid lyckas och som är riktiga favoriter hos hela familjen, men det finns en del att välja på… Och så har jag inte helt kunnat bestämma mig heller vilken TYP av recept jag ska ta med, jag har ju recept som täcker in såser, bröd, kakor, efterätter, mat, tillbehör, soppor mm, och skulle jag ta med ALLA favoriter så blir det ju typ 60 recept, och då kan jag inte göra en enkel fotobok… Jag tror att det är ganska lagom att ha runt 25 recept i en fotobok för att den inte ska bli för tjock (och dyr), och att då välja VILKA recept är… svårt!

Jag håller ju på att få ordning på min ”fotostudio” nu med, så allt är ju faktiskt förberett nu, bara jag hinner laga all mat och så 🙂

Sen har jag lite problem med själva formatet med, helst skulle jag vilja ha den i en liggande A4 format, precis som de fotoböcker jag brukar beställa på fujidirekt, men för att det ska vara smidigt att använda som kokbok så skulle jag egentligen vilja ha den med spiral-rygg, och det har jag inte hittat någon i det formatet…

Däremot kommer jag nog inte direkt göra några specialrecept i form av tex proteinmuffins eller så, den typen av recept får nog ligga här på bloggen istället, utan de recept jag gör kommer vara ”lagom nyttiga”, dvs mindre socker, och om jag använder mjöl så är det tex ekologiskt dinkelmjöl, baserat på att det verkligen ska vara goda recept – för alla och ”på riktigt”.

Men ni är ju några stycken som är lite intresserade, är det något särskilt NI skulle vilja se i kokboken? När den väl är klar att beställa så får helt enkelt alla som vill ha beställa för vad nu en fotobok kostar, har jag ändå gjort en så vore det bara kul om fler ville ha den 🙂