Proteinkladdkaka

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ja det är ju inte direkt så inspirationen flödar här just nu, Lukas är fortfarande hemma med en envis hosta och jag jobbar…typ hela tiden. Jäkla tur att man är i vettig form ändå, för även om huvudet är mos så känner jag mig fysiskt sett piggare än jag ”borde”, och det är ändå skönt att känna att kroppen känns stark när inte huvudet orkar.

Har jobbat hemifrån med Lukas hemma (och nä, jag har inte anmält VAB till försäkringskassan för den tiden), och häromdagen när det var helt vansinnigt stressigt så kändes det fantastiskt skönt att ta en promenad på kvällen, utan musik, utan press, och bara få reda ut huvudet lite. Det skadade ju inte heller att det var en helt fantastiskt fin höstkväll, även om några skruttiga mobilfoton inte kan göra den rättvisa..

I går ville Lukas prompt baka, och eftersom jag framförallt inte själv vill äta en massa bakat (det hade ALDRIG gått låta bli) så blev det en proteinkladdkaka, Lukas åt sina sedvanliga 3 skedar (han är inte så jätteförtjust i sötsaker ju, men det är ju roligt att baka) och jag åt resten. Till frukost. Så. Jädrans. Gott.

Receptet kom från Tasty Health, som har sinnessjukt mycket goda och nyttiga recept! Hann liksom inte fota kakan, den försvann på 3 minuter 😉 Men här är i alla fall receptet:

Proteinkladdkaka
1 dl proteinpulver choklad (kasein, inte vassle)
1 äggvita
2 tsk kakao
3 tsk kokosmjöl
½ tsk bakpulver
ca 4 msk mjölk
lite kokossocker (jag tog ca ½ tsk) eller valfritt sötningsmedel
salt

Smeten blir jättetjock, bred ut den i en liten skål eller form som är smord med kokosolja. Täck in den med plastfolie (japp, den ska med in i micron) och micra i ca 40 sekunder. Ta bort folien, rör ihop lite ”vaniljsås” av 1 dl mjölk och proteinpulver vanilj och ÄT!

Inga onyttigheter (ja ok, lite från palmsockret), massa protein och så gott att det inte känns som nåt konstigt substitut för kladdkaka. Jag gjorde inte min så söt, men det varierar du ju själv!

Sjukstuga

/ LindaG / Lämna en kommentar

Höst är ju helt uppenbarligen även lika med VAB, det går ju inte ta miste på. Förra veckan var det ju Oliver som var hängig (iofs första gången jag är hemma med honom på över ett år), men då gick det ju att jobba hemifrån så då slapp jag VABba ”på riktigt”. Idag är jag däremot hemma med Lukas som har en riktigt ful hosta och är snorig (samma som jag också släpat runt på ett tag, känns som hela familjen smittar varandra hela tiden), och jag har redan insett att det inte direkt går att jobba med honom hemma.

Är man sjuk får man kolla film o mysa i onepiece. 

Det är ju lite mycket att göra på jobbet nu (hahahaha), så det känns lagom stressande att missa en dag just nu, men maken kan ju inte ta alla VAB-dagar heller så det är bara att acceptera läget. Fast inte sänker det stresshormonerna direkt… Kom i alla fall iväg på lunchträning igår, det hjälpte en del åtminstone.

Sjuklingen ropar, dags att gå.

Äppelpajsgröt med vaniljproteinsås

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag älskar äpplen, äppelpaj, äppelkaka, ugnsbakade äpplen – you name it, och jag ÄLSKAR havregryn. MEN, hur fint än en äppelpaj nu skulle sitta så är det ju liksom inte nåt som är särskilt nyttigt, speciellt inte när man försöker äta enligt makros. Man blir i det läget väldigt uppfinningsrik har jag kommit på, ibland blir det lyckat och ibland inte (”va, ska det här föreställa nyttig kladdkaka, den är ju skitäcklig”), men den HÄR gången blev det en riktig höjdare! Förutsatt att du inte hatar havregrynsgröt….

Äppelpajsgröt med vaniljproteinsås
1 äpple, tärnat i små tärningar
kanel
kokosolja (eller lite smör)

Fräs äpplet med en massa kanel i oljan, tills den börjar mjukna (jag vill att äpplet ska vara genombakat, annars kan du strunta i detta steget och få hårda äppelbitar om du vill ha det).

0,5 dl havregryn
0,75 dl mathavre (eller bara havregryn om du gillar det bättre)
2-2,5 dl vatten

Häll på, koka som vanlig havregrynsgröt i 3 minuter. Ta av kastrullen och låt svalna nån minut, rör sedan ner ca 2-3 msk vaniljkaseinpulver (jag TROR vanligt proteinpulver av vassle skär sig i värme). Rör runt tills det ser ok ut.

Servera med ”vaniljsås”
1 dl mjölk
½ dl vaniljproteinpulver

Ser ut som vanlig gröt, men det smakade helt fantastiskt gott!

Jag åt den här (rätt stora) tallriken på eftermiddagen, blev en perfekt uppladdning för ett kickboxingpass!

Kulinariska upplevelser

/ LindaG / Lämna en kommentar

Med tanke på min väldokumenterade fascination av mat så finns det en hel rad maträtter som jag lagat eller smakat ENBART på grund av att det låter gott eller intressant. Några exempel:

Filbunke – låter ju otroligt hemtrevligt och väldigt gott. Jag blev smått besviken när jag insåg att det helt enkelt var just fil det blev av det hela.

Kalvdans – smakar ungefär som slät ostkaka, helt ok.

Läfsor – åts med smör och socker för längesedan på en marknad, något mellanting mellan crepes och tunnbröd, väldigt gott om jag inte minns fel.

Råbiff – oväntat gott och numer något jag gärna gör själv när jag har tillfälle

Ostron – tja, en geleklump som smakar havsvatten och citron. Fattade inte riktigt grejen?

Pocherade ägg – alltså, det är ju bara ett löskokt ägg utan skal. Överskattat.

Det finns säkerligen en mängd fler saker, som jag inte kommer på just nu. Idag lade jag till en ny sak på listan som jag alltid velat testa, rostade kastanjer. För det första är det INTE såna man plockar här i sverige på kastanjeträd, de är giftiga, utan jag köpte några stycken på konsum. Rostade dem i ugnen 30 minuter, skalade dem och konstaterade att de smakar som ett lite torrt, rostat majskorn. Gott, men liksom inte fantastiskt, åtminstone inte när man ätit 2-3 stycken. Men det LÅTER ju så gott… ”roasted chestnut” liksom…


Vidare på listan av saker jag skulle vilja smaka är:

Äkta belugakaviar (är det som med ostronen, helt överskattat?)

Palt – alltså, jag vet ju vad det är, men det känns som man borde testa det ändå.

Spettekaka – aldrig smakat, men den SER ju rolig ut

Haggis – bara för att!

Plum-pudding – de verkar ha ganska konstiga desserter / bakverk, engelsmännen. Klart man vill prova! Gäller ju även en riktig klassisk Christmas Pudding.

En äkta Gumbo (ok, det här kan komma från nån gammal period när jag fascinerades av Vodoo och spelade Gabriel Knight).

Det finns nog även här en massa saker som jag bara inte kommer på just nu. Vad har du för mat du vill testa, eller mat du HAR testat?

Belöningssystem

/ LindaG / 1 kommentar

Idag jobbar jag hemifrån med Oliver, som har lite feber och är allmänt hängig, vilket gör att dagens kost kommer bli en utmaning av rang…. Det är ju så bra på jobbet, där FINNS ju liksom ingen mat att gå och plocka av!

Jag har helt klart hamnat i en svacka, och har börjat fuska. Fuck. Nästan 4 veckor har gått, och jag ser ju rätt stor skillnad på kroppen – men där kommer också en del av problemet in, eller man nu ska säga. Jag känner mig rätt ok, magrutorna har tittat fram igen, och kläderna sitter som de ska. Fine. MEN, lårbullarna och nederdelen av ryggen är ju fortfarande inte som jag vill ha dem, men jag märker att jag får extremt svårt att motivera mig att fortsätta.

Nu handlar det hela inte om att jag vare sig vill eller behöver gå ner i vikt, det handlar om att jag vill kunna genomföra den här makrokosten i 3 månader (hur svårt ska det vara?!?!!) utan att börja fuska med att äta onödigt mycket eller bara onödigt dålig mat. Jag får ju äta massor med mat, i mina makron, och jag har även medvetet lagt till lite fler kolhydrater för jag känner direkt att kroppen inte återhämtar sig som vanligt efter träningen annars (herregud så gott det är med havregryn).

Problemet är att hela mitt belöningssystem är uppbyggt runt mat. Jag har ju varit ”duktig” och ätit nyttigt i 4 veckor, så då vill jag ju belöna mig själv – med mat. Ännu värre nu när det är sinnessjukt stressigt på jobbet – då vill jag unna mig nåt för att varva ner.

Det är ju för jävla svårt att komma runt detta!

Jag mår ju skitbra av den här fantastiskt bra kosten, jag behöver inte vara hungrig, maten är inte så komplicerad och jag får i mig alla näringsämnen jag behöver och lite till. Varför har jag då ett behov av att lägga till saker i onödan?

När jag läser på andra bloggar så är det många som tipsar att man ska tex köpa sig nånting, typ ett plagg eller så, för att belöna sig själv, men det funkar inte alls för mig. När jag väl hittar nåt jag vill köpa så köper jag det liksom direkt, och eftersom jag i princip aldrig köper märkessaker så handlar det ju oftast om att köpa medans det finns i min storlek. Jag går inte och längtar efter tex en märkesväska eller så…

På jobbet är det lugnt, där finns som sagt var inte mat, och jag har dessutom lite stöd från en kollega, hemma är det mycket jobbigare. För även om vi inte har vare sig kakor, godis, vitt bröd eller annat skräp hemma, så har vi ju tex jordnötssmör (allvarligt talat), havregryn, och egentligen allt som behövs för att kunna slänga ihop nåt gott (visserligen nyttigt gott, men ändå mer än jag behöver äta).

Ta tex äppelkakan jag bakade häromdagen, jättenyttig och god, gjord helt utan mjöl och socker, men BEHÖVDE jag
den för att komma upp i mina kalorier? NEJ!

Jag har ingen lösning på problemet, dessvärre, men på något sätt så vill jag ju ändå kunna klara detta i 3 ynka månader utan att ge upp – för jag tror att JAG skulle bli stolt över mig själv och kanske komma bort lite från mat = belöning. Nån som har tips?

Sockersöt

/ LindaG / Lämna en kommentar

I morse på nyhetsmorgon pratade de om hur mycket tillsatt socker svenska barn får i sig, och det är i snitt hela TRE KILO I MÅNADEN!?!?

Det är ju så sinnessjukt mycket att man nästan tappar andan….

När det gäller mina egna barn så tycker jag att jag ÄR väldigt medveten om vad jag stoppar i dem, utan att för den skull bli helt nitisk. Vi har hittat en balans som passar OSS helt enkelt.

Frukost – naturell, ekologisk a-fil, osötade havreflingor och lingongrova special med ekologiskt jordnötssmör (utan socker) eller philadelphia.

Lunch – i skolan / på dagis, bra lagad mat, tyvärr lättmjölk och lättmargarin (något barnen själva jobbar på att få bort genom sitt matråd)

Middag – här kommer det mesta dåliga samvetet, inte alltid man hinner fixa mat från grunden här, så det kan bli pannkakor med grädde, blodpudding, färdiga köttbullar o andra halvfabrikat. Alltid grönsaker till dock, oftast får vi servera dem EFTER maten för att de inte BARA ska äta dem.

Äter vi sylt till så försöker jag i alla fall ta sylt vi gjort själva, men visst, det är massor av socker i den med. 

Dryck –  alltid bara vatten, bubbelvatten eller mjölk.

Helger – här kan det bli både glass och fika, men inte i stora mängder. Ibland en festis (oftare på sommaren när de behöver dricka mer än de vill) men aldrig läsk. Oliver äter ju inte lördagsgodis alls, och om Lukas kommer på att han vill äta det så får han antingen ett kinderägg eller så får han välja 4 lösgodisbitar (4 år = 4 bitar, och han är sjukt nöjd med det). Vi vuxna har i princip ALDRIG godis hemma, förutom mörk choklad, och inte kakor och kex heller – det blir ju så mycket enklare då. Oliver är ju däremot en liten sockergris, och till skillnad från Lukas så kan han nog trycka i sig obegränsade mängder av tex kakor och kex, vilket ger desto större anledning att inte sätta det i händerna på honom.

Det vore väldigt intressant att se hur mycket socker det blir i månaden på mina barn, som de sa på nyhetsmorgon så kommer ju en STOR del av sockret från söta yoghurtar och söta flingor, och det äter vi ju ALDRIG.

Det är ganska intressant också, ÄVEN fast jag är medveten om att socker bara skapar ett helt onödigt och dåligt beroende, så tänker jag ändå lätt i banorna ”nu har de varit snälla/duktiga/sjuka, klart de ska få glass…”. MEN jag VILL verkligen inte ge dem den dumma ovanan att se socker som en belöning!

Det är svår som FAN att vara förälder, jag säger inte att någon annan ska eller bör göra som vi, men det här är vårt val och det är inte gjort för att ge någon annan dåligt samvete, utan det är gjort för att jag vill att mina barn ska leva ett liv där inte socker är ett mål eller en tröst. Hur gör ni?

Ett bra tips om man vill minska sockermängden, tillsätt lite vaniljpulver i tex pannkakorna, så får du den goda vaniljsmaken utan onödigt socker. 

Be mig inte greppa något nu bara

/ LindaG / Lämna en kommentar

Wohooo! Ännu en sak på min bucket-list är avklarat! Eller ok, jag har tekniskt sett inte fått mitt gröna kort i klättring än eftersom inte teoriprovet är rättat, men vad fasen, så himlans svårt var det ju inte… Däremot har det varit två väldigt roliga dagar, närmare 5 h igår och lika länge idag, och tiden bara försvann!


Det handlar ju mycket om säkerhet, såklart, och att säkra åt varandra, så igår blev det väl bara ca 1 h klättring, men idag blev det närmare 3 h klättertid, och det känns i fingrarna och underarmarna kan man väl säga… Så sjukt roligt, man vill ju bara testa en gång till hela tiden!

Blev faktiskt lite positivt överraskad, trodde jag skulle bli ganska ensam och dessutom äldst på kursen, men förutom två tjejer som kände varandra sedan innan så var vi alla i ungefär samma situation – vi hade kommit dit själva, vi var i ungefär samma ålder, och ingen av oss hade nån direkt erfarenhet av att klättra. En glad överraskning ändå!

Så, nu kan jag säkra en kompis, mig själv och jag kan lite teori runt klättringen – nu ska jag bara lära mig att klättra lite bättre med 😉 På det stora hela gick det faktiskt jättebra, men såklart behöver man lära sig mycket mer teknik, speciellt när det gäller att tackla överhäng!

Nu på söndagseftermiddagen så fick dessutom Oliver testa sin första klättring med, han ska gå på barnklättring varje söndag framöver. Haha, inte svårt att se varför jag älskar att klättra, jag var ju som han när jag var liten, och han stack ju upp för väggen utan några problem alls… Betyget: roligaste träningen han varit med om!

Sorry för bildkvaliteten, ljuset var kasst och det var ju inte direkt så att
jag kunde släppa allt för att fota heller, så det fick bli ett snabbt med mobilen. 

 Nu kommer ju den ”svåra” biten, för att man verkligen ska kunna klättra så ska man ju ha utrustning (dyrt) och tid (hahahaha)… Det får väl helt enkelt bli lite då och då, när jag kan låna utrustning och har tex en söndag över, för är man väl där så vill man ändå hålla på en stund, så snabbt som den tiden gick!

Sweet pain

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är inte ofta jag har sån där riktig träningsvärk nu för tiden. Lite har jag typ jämt, men den där som liksom gör att kroppen nästan hakar upp sig i sina rörelser, den kommer sällan.

MEN – det har jag haft nu i två dagar, i hela överkroppen, mage, axlar, armar, bröst, rygg…. Kan bero på att jag lade en bra bas med att öka alla vikter i onsdags, men framförallt så beror det nog på en riktigt go genomkörar-fys på kickboxingen i onsdags kväll. Så jäkla roligt!!!

Mina makros (dvs den kosten jag äter nu) funkar väldigt bra, jag har bra energi på gymmet, behöver sällan vara hungrig, och jag kan redan nu på 3 veckor se rätt stor skillnad på kroppen. En del kommer såklart av vätska som försvann snabbt när man plockar bort skräpmaten, men det känns ändå som kroppen är inställd på muskelbyggnad (vilket på en tjej mest innebär att man tajtar till kroppen, inte att man blir biffig). Sen har jag ju en kropp med breda axlar (från när jag simtränade) så jag har alltid fått höra att jag ser ”sportig” ut (haha, vilket skämt…), så jag ser kanske lite ”biffig” ut över axlarna, men låt er inte avskräckas av det om det är nån tjej som är rädd för att styrketräna!

Testade för övrigt att göra proteinfluff på vaniljprotein med, blandat med mjölk och mixade hallon och jordgubbar. Också himlans gott, om man är trött på choklad! Har även kommit på att fluffet blir bäst om det får stå en stund i kylen även efter man vispat det, faktum är att det har varit nästan bäst när jag gjort det kvällen före och tagit med till jobbet och ätit som mellis dagen därpå.

I går kväll hittade jag en fantastisk blogg med ”träningsrecept” och gjorde en äppelkaka – men jag återkommer om den för jag har inga bilder här och nu!

Klättrar mot toppen

/ LindaG / 2 kommentarer

Till helgen ska jag bocka av ytterligare en sak från min Bucket-List , nämligen att skaffa grönt kort i klättring! Det är på Racketcentrum, två dagar med 4 h utbildning / dag, och jag ser fram emot det jättemycket! Vet egentligen inte varför, men jag älskar verkligen att klättra, och har sen jag var liten klättrat på ALLT som går att klättra på. Ser lite på barnen att jag nog fört det arvet vidare, så på söndag kväll ska Oliver få gå och klättra (barnundervisning) med 🙂

Sen är det ju så att om man ska kunna klättra mycket så bör man ju både köpa klätterutrustning och betala väggavgift på årsbasis, men det är inget jag kan lägga pengar på nu, så en helg får bli en bra start och så får jag betala per gång när jag sen kommer åt att klättra. Man kan inte få allt…

Vård av barn och mamma

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag är jag hemma med den här lilla mannen, som är hostig och superförkyld. Känner mig inte helt 100 själv heller, men det kan ju delvis bero på att natten inte bjöd på så värst mycket ostörd sömn…

Misstänkte redan i går när jag hämtade på dagis att det skulle bli vab, han satt och gosade i knäet på en fröken, och det ska MYCKET till om han ska kunna sitta still när det finns en massa roliga kompisar och saker att leka med. 

Men vilken skillnad det är nu ändå, det är inte ens hälften så mycket VAB nu när pojkarna är lite större, de första två åren på dagis är ju verkligen helt galna! Skönt att det både är mer sällan och i mindre omfattning de (oftast) blir sjuka nu.

När man är sjuk så får man dricka lite varm chokladmjölk här hemma, och då passade även jag på att göra en kopp – fast med chokladproteinpulver istället. Supergott, fast nästa gång ska jag skaka den först innan jag häller upp den i koppen, det var svårt att röra bort klumparna. Perfekt dricka när man känner sig lite småfrusen och hängig!

Får väl se om jag orkar göra några av de saker som inte har blivit av på jättelänge (torka golv och rensa i trädgården), men först ska vi titta på Peter Pan, Lukas och jag. Fattar för övrigt inte riktigt den här hösten, känns inte som jag hinner med typ NÅT, både huset och trädgården ser ut lite som hej-kom-och-hjälp, och jag orkar inte ens bry mig… Det om något signalerar väl att man är lite väl stressad kanske, för jag har tränat mindre hela denna hösten än jag gjorde förra, så det är inte dit tiden försvinner heller.