Kycklingsoppa

Det här är en (ganska) klar soppa, med hetta från chili, ingefära och vitlök. Jag gillar många asiatiska smaker, men citrongräs är en grej jag INTE klarar av, men gillar man det så passar det bra i den här soppan med.

Så här älskar jag att ha det när jag lagar mat i lugn och ro. Tid att hacka, skala och förbereda, och jag vill plocka undan all disk så snart det bara går. DÅ är det terapi att laga mat….

Vitlök supersolo – jag använder nästan alltid den, enklare att jobba med och mindre ofta ”besk” i smaken. Min baskrydda nummer två, näst efter salt!

Kycklingsoppa
1 stimlad lök
2 strimlade solovitlökar
1 hackad chili
1 hackad, torkad och blötlagd chili (använd vattnet i soppan sen)
1 bit (ca 2 cm) finhackad ingefära
Den vita delen av ett knippe strimlad vårlök

Fräs ihop ovanstående i lite sesamolja. Tillsätt ca 700 g strimlad kycklingfilé, fräs ett par minuter till innan du häller på vattnet från chilin och ytterligare ca 1 liter kokande vatten. Tillsätt 4-6 buljongtärningar och låt det koka ca 5 minuter tills kycklingen är klar. Vispa upp och tillsätt:

3 ägg

rakt ner i soppan, det blir som långa vita trådar, ser lite knasigt ut men blir väldigt gott och lägger dessutom till protein i soppan. Tillsätt sedan:

sojabönor
broccoli
sockerärtor eller sugarsnaps (strimlade)
resterande strimlad vårlök

Låt det bli genomvarmt. Smaka väldigt gärna av med fisksås, som ger lite umami och fyllighet, eller med mer buljong om du vill ha det.

Perfekt feelgood mat!

Den ser ju kanske inte sådär supervacker ut. Ser dessutom att det redan nu är såpass mörkt inne i köket att alla bilder blir tämligen mörka. Skit oxå. 

4 års tankar

Igår var det 4-årsjubileum för min blogg, fattar inte riktigt vart DEN tiden tog vägen? Ändå rätt fascinerande, i 4 år har jag skrivit om vad som faller mig in här, och jag har inga planer på att sluta som det ser ut nu heller, även om det inte alltid blir lika många inlägg.

För fyra år sedan var Lukas bara ett par månader, och mina inlägg handlade mest om att få forma en vettig tanke, om vardagen med småbarn och vad jag skulle baka till fikat. Nu är han en ”stor” pojk, och mina inlägg handlar längre så mycket om mina barn (medvetet val) utan för mig själv och saker jag själv står för. Istället för att skriva om dagens fika, så blir det ju nu en massa inlägg om träning och kost, men visst, maten är ju fortfarande en stor del av mitt liv såklart.

När det är sådär superjobbigt allt runtomkring, så tycker jag att det är lite terapi att få stå i köket och greja. Tärna, hacka, strimla, steka, koka och smaka av, det hjälper mig att sortera tankar med. Jag har faktiskt fått anstränga mig lite nu, för att hitta mat som är hyfsat lågt fett, minimalt med kolhydrater och massa protein i, för i slutändan handlar det ändå om att jag måste tycka om maten jag äter för att det ska funka. Hittills har jag absolut inte blivit besviken, snarare tvärtom, jag tycker jag har hittat lite kreativa och smakrika lösningar i stort sett varje dag!

Idag ska vi lyxa till det med en bit oxfilé, men eftersom jag vill ha lunchlådor med mig i veckan så gjorde jag även en kycklingsoppa – men receptet på den kommer i morgon. Nu har jag i alla fall några matlådor, så nu tänker jag sätta mig med en bok en stund, och bara njuta av lugnet…

Hav. Tålamod.

Inte sedan jag var liten och mamma klippte håret så har jag haft samma frisyr så länge som den jag har nu. Jag har verkligen älskat den, men nu, efter ca 2 år, så känns det som det är dags att gå vidare och hitta något nytt… Och vad hittar jag då? Jo, den här bilden :

Kate Mara, hittade bilden på Pinterest.

Och blev lite kär i frisyren. Den är lite attityd i, jag har svårt för en ”vanlig” page eller bob, men den ser ändå otvungen ut. Perfekt!

Förutom den lilla detaljen att jag måste låta håret växa ut….

Jag har inte haft hellång lugg sen jag var typ 10 år, och en del av anledningen är att det är för jäkla jobbigt att ha tålamod att låta håret växa ut, det är ju bara vansinnigt jobbigt när håret är mitt i ögonen tex. Men, nu har jag bestämt mig, det blir den här frisyren. Och hur långt tid kan det ta att få ut den dit? 1 år? Som tur är har jag ju en bra frisör, så jag litar på att hon kommer se till att jag har en vettig frisyr under tiden 🙂

Kycklingwook

Det är ju tur att man inte är själv när man äter enligt en viss princip – kommer man inte på nån vettig mat själv kan man ju få tips, och därför blev det kycklingwok i går kväll (tack för det, G). Dessutom blev jag lite nyfiken på den här produkten:

Sjögräsnudlar, består av vatten, tång, aloe vera och ett enda förtjockningsmedel. Helt ok!

Nudlarna är i princip både kolhydratfria och kalorifria. I kall form var de liksom krispiga (och smakar absolut ingenting om de inte smaksätts), men i min wok betedde de sig som vanliga ris- eller glasnudlar och blev mjuka. De sög dessutom åt sig av smaken i såsen, så det överträffade STORT mina förväntningar på den här konstiga produkten!

Woken kommer ett ”recept” på här, jag höftar mycket och smakar mig fram, så såsen är en ungefärlig uppskattning.

Kycklingwok (400 g ger ca 350 kcal med nudlar och allt) 4 portioner á 400 g. 
700 g kycklingfilé, strimlad, stek i hög värme med lite sesamolja (1 msk), lägg åt sidan.
Tina och skär upp ca 500 g broccoli i lagom bitar, stek tills vätskan är borta och lägg åt sidan.
Strimla och bryn i 1 msk sesamolja:
1 gul lök
så mycket vitlök som du kan med (2 solovitlökar tog jag)
1-2 cm färsk ingefära
chili
Lägg sedan ihop allt i stekpannan.
Tillsätt ca 2 dl sojabönor.

Smaksätt och gör en ”sås” genom att tillsätta
Soja samt japansk sojasås (nästan en dl av den senare)
tigersås
chilisås
2-3 msk tomatpuré
och andra kryddor som du känner för =)

Skölj och rör ner sjögräsnudlarna ( i efterhand kan jag tänka att jag nog kanske borde klippt isär dem lite, de är väldigt långa och håller ihop förvånansvärt bra). Det räcker att du rör ner det så de får bli varma ordentligt, så är rätten klar!

Oliver fick en portion (innan jag tillsatte chili och tigersås) och blev ganska förvånande helt extatisk och hävdade att det var tom bättre än tacos!?! Kan ju inte bli bättre betyg av barnen! Både jag och maken älskade det, och man blev riktigt, riktigt mätt – helt perfekt!

Proteinfluff

Nu när jag försöker få upp mitt proteinintag så blir det en del proteinpulver. Min favorit just nu är att göra proteinfluff, och det proteinpulvret jag använder just nu är det här:

Ett kaseinpulver, som till skillnad från vasslepulver, verkar lite långsammare, blir lite tjockare i konsistensen – och är lite godare (tycker jag). Jag är inte jätteförtjust i att dricka proteinshakes alltid däremot, tycker det kan växa lite i munnen, men en chokladmousse går ju alltid ner – eller hur?!?

Man kan göra fluffet med lite olika ingredienser, här kommer mina två favoriter:

Chokladfluff med krisp
1 dl lätt kokosmjölk
1 dl proteinpulver
2 tsk kakao
lite salt

Blanda allt till en tjock gröt, och ställ i kylen minst 10 minuter. Sen är det bara att ta fram elvispen och vispa nån minut, tills det blir slätt och lite fluffigt. Krispet får du om du rör ner lite cacao nibs i innan du äter, eller kanske lite kokosflingor. (det smakar inte kokos, ska tilläggas, även om det är kokosmjölk i).

Choklad- och jordnötsfluff
1 dl mjölk
1 dl proteinpulver
1 msk jordnötssmör (helst med bitar i)
lite salt

Blanda allt till en tjock gröt, och ställ i kylen minst 10 minuter. Sen är det bara att ta fram elvispen och vispa nån minut, tills det blir slätt och lite fluffigt.

Som ni ser så gillar jag att ha lite salt i, tycker att chokladsmaken blir så mycket bättre då. Det här kan man ju variera i all oändlighet, med lite hallon, lakritsflakes eller pulver, tja, vad man nu känner för. Perfekt mättande och gott mellanmål!

Kostomläggning

Nu har det hänt, jag passade på att hoppa på tåget när två av mina bästa vänner körde igång ett tremånaders kostschema – dock inte riktigt lika superkontrollerat riktigt. Målet är faktiskt lite diffust, men jag funkar bra ändå verkar det som. Klart man gärna vill tajta till kroppen lite, men en hel del handlar oxå om en nyfikenhet på hur kroppen kommer reagera när den får alla förutsättningar för att bygga muskler och tappat fett?

I all enkelhet kan man säga att principen är att äta MINST dubbelt så mycket proteiner ( i gram ) som min kroppsvikt, samt ungefär lika många gram kolhydrater respektive fett som min kroppsvikt i kg. Det innebär att jag i runda slängar ska hamna på

140 g protein (minst)
70 g kolhydrater (max)
70 g fett (max)

Därutöver ska jag hålla mig till 1500 kcal / dag vilket i teorin ger 0,5 kg viktnedgång/vecka. För att hålla koll på siffrorna knappar jag in allt i lifesum, och där ser tex. dagen ut så här:


Behöver fortfarande lägga till något litet för att få till det. 

Min dag ser då ut ungefär så här (jag kör ju periodisk fasta, därför finns det inget under ”frukost”, men det kan man ju välja som man vill).

Lunch
200 g tjälknul, med stekt vitkål och philadelphia

Middag
200 g ugnsbakad lax med blomkålsmos

Kvällsmat samt mellis
Proteinfluff (proteinpulver vispat med mjölk)
1 msk jordnötssmör
2 små äpplen.

Grönsaker i form av sallad och tomat ger ju i princip inga kalorier, så de kompletterar måltiderna med.

Rätt mycket mat ändå, det svåraste är att få upp proteinet men ändå inte öka på med kolhydrater (och därmed kcal). Men hungrig behöver man inte vara – däremot finns ju suget efter kolhydrater där, det går inte att komma undan än i alla fall.

Så, fram till sista november – SKA – jag klara detta. Jag kommer tillåta en lite friare lördag, så länge jag inte ballar ur helt, bara för att jag ska kunna hålla i tills dess (det här gäller inte mina ”med-dietare” dock, de har mycket bättre karaktär än vad jag har).

Wish. Me. Luck!

Höstmjus

Tja, nu gjorde ju sommaren lite comeback förra veckan, men det blir liksom inte riktigt samma sak när man redan gått in i hösttänket, även om både solen och värmen är lika uppskattat som alltid. Det finns ju en del bra saker med hösten i alla fall, man får tex äta svamp och goda kräftor…

En bild från kräftskivan här om helgen. 

Jag verkar vara tämligen oförmögen att hitta kantareller, men fick däremot ihop en helt full korg med björksopp och KarlJohan förra veckan. 

Dessutom är det ju en helt fantastiskt tid att shoppa kläder på, helst innan det blir alltför kallt, men det är ändå inte FÖR varmt för att ha jeans och ett par schyssta boots. De här hittade jag i Göteborg när vi var där nu i helgen, enda inköpet, men jag blev totalt kär i dem….

Hittade dem på Johansons, älskar den affären. De här är av märket Mjus, har ingen koll på vad det är för märke, men de var sköna (och tacksamma att ordvitsa med)

För övrigt hade vi det bra i Göteborg, även om vi nu lyckades vara på Liseberg samtidigt som resten av Sveriges befolkning… och jag som har väntat till efter högsäsongen med att åka dit!

Nu ska jag iväg på ett föräldramöte som står mellan mig och min sparring, hur ska jag nu bli av med alla aggressioner?!?

Gå direkt i fängelse

Det blir lite dåligt med tid för bland annat bloggen nu känner jag, det har varit en hel del jobb, och även kvällsaktiviteter med jobbet, så den lilla tiden som blir över försöker jag vara med barnen så mycket jag kan, och sen klämma in lite träning här och där, även om inte det heller blir så mycket som jag egentligen vill. Hoppas att det börjar lugna ner sig lite snart, men nästa vecka är det föräldramöte och en massa annat med, så det dröjer väl lite till innan jag får ihop alla tider ”som vanligt”.

Oliver har ju börjat i tvåan nu, helt galet, och han och bästisen leker som vanligt alla lediga stunder – även om även dessa minskat eftersom det är innebandy, tennis och troligtvis även klättring på kvällarna. Det är roligt att se hur leken dem emellan utvecklas, och tex har en favorit på sistone varit sällskapsspel. Häromdagen plockade jag ner mitt GAMLA, gamla monopol (det var gammalt redan när jag spelade det som liten) och så satte de sig och spelade en lång stund.

Ok, jag är tacksam så länge jag slipper, monopol kan vara ett av de tråkigaste spelen i världen…

Till helgen nu ska det bli lite familjetid däremot, på fredag åker vi till Göteborg för att träffa min bror och gå på liseberg (på lördagen). Ska bli riktigt skönt att få lite reserverad tid för bara oss!

En bit av pusslet?

Ni som följer mig vet ju att jag hatar att springa, att jag inte kan, och att jag tycker att det är SÅ sjukt jobbigt. Men nu har jag kanske, kanske löst en liten bit av gåtan:

Efter kändes det i alla fall, som
alltid, grymt skönt – om inte
annat för att det var över! 😉

Min chef, som springer massor, hade fått tips av sin bror som springer ännu mer, och delade med sig av tipsen. Det visade sig att han sprang för ”sittande” (alltså typ bak med rumpan och lite ihopvikt, om man ska överdriva), och då lyssnade jag till lite. Jag tror jag springer väldigt ”sittande”, för mina steg blir jättelånga (och de ska de ju inte bli) och jag måste liksom kämpa med hela kroppen för att komma framåt.

Så, i helgen så fick jag för mig att testa att springa igen, och då tänkte jag att om jag försöker springa som om någon drog mig fram i höftbenen (hänger ni med?) så att jag absolut inte ”sitter” ner. Sagt och gjort, det kändes sjukt avigt och ganska fånigt, men jag försökte i alla fall. Vilken skillnad! Helt plötsligt så fick man ju liksom fart framåt, och det blev inte alls så tungt att springa.

Missförstå mig rätt, jag toppade min 5 km tid med 2 minuter, vilket inte är mycket, men å andra sidan så var det en hel MÅNAD sedan jag sprang sist. Pulsen var på max hela tiden, som vanligt, men det var ändå lite lättare att andas. Jag fick tänka ”höften fram” precis HELA tiden, annars gled jag tillbaka direkt, men jag TROR att det kan vara en liten del av att kunna jogga 5 km utan att dö… 😉

Att hitta nya marker

Nu när vi ändå är hemma och det dessutom till slut blivit lite vettigt väder så passar vi på att släppa ut hönorna i trädgården. Jättemysigt med lite sällskap när man går runt och påtar lite, och de tycker ju det är skönt att få lite större marker att röra sig på, det märks.

Häromdagen ”hittade” de dessutom vårt lilla trädgårdsland, och det är med STOR förtjusning damerna går runt här och sprätter, sandbadar och pickar! Det kuttras och och pips med stor förtjusning! En av hönorna har nu dessutom börjat LÅTA som en höna med, och piper inte bara som en kyckling, utan det kommer ett och annat litet kackel med, oerhört charmerande 🙂

Rabarberbladen är populära att både gömma sig under och att äta av tydligen. 

Roligast är ändå att se hur kul Oliver tycker att det är med hönorna, varje morgon kommer han nu färdigpåklädd redan ca 6:30 utan att vi ens väckt honom och vill gå ut och släppa ut och mata hönorna. Likadant när han kommer hem, alldeles självmant och utan någon form av tvång, tror det är jättebra att ge barnen möjligheten att få ta ansvar för djur i någon grad.

Nu väntar vi bara på att de ska bli stora nog att lägga ägg, förhoppningsvis kommer det några innan det bli vinter!

Skönt med en VAB dag när det är så pass varmt och skönt att man kan vara ute i friska luften en stund ändå.