Hofsnäs herrgård

Vi gör så gott vi bara kan här nu, för att göra det mesta och bästa av varje dag och försöka få så mycket semesterkänsla som möjligt. I dag mötte vi upp min bror och svägerska på Hofsnäs herrgård – ett för mig helt okänt ställe utanför Gällstad (typ) som visade sig vara en riktig pärla!

Det är ett heltidsprojekt att hålla reda på den här lille filuren, som försvinner bara man blinkar…

Första tanken var att ”OJ, det här här nog både välkänt och välbesökt” när vi kom dit, för det var mycket folk och stora ytor för parkering. Lite snabbt kunde vi se att det ligger på typ en halvö som är ett naturreservat, så det fanns även vandringsleder och sådant, men man kunde även hyra eka på herrgården, för intill området låg en jättefin sjö och det fanns både stora gräsytor för picknick och en fin badstrand.

Lycka när man får ett eget metspö (utan krok)

Vi var där hela dagen, så vi hann både käka lunch ur deras bistro-meny och fika, båda delarna var riktigt bra. Herrgården ligger ungefär en timme från Jönköping, men tar man en heldag så var det väl värt restiden ändå.

Vi hade laddat med både kubb och badkläder, så det gick bra att fördriva tillräckligt med tid för att vi skulle hinna umgås och prata med.
Fin badplats!

I morgon har jag bokat in ett rum på Escape House åt oss och de stora barnen, som någon form av final på semestern. Men ändå, det känns i hela magen att jag inte riktigt är färdig med semestern, fast på måndag är det ändå dags att börja jobba. Mini ska på dagis och mellangrabben på Fritids för en dag (sen ska han på sommarläger resten av veckan) och maken börjar jobba han med.

Jag är inte riktigt med på det här – att man bara rycks med i ett ekorrhjul man liksom inte riktigt har kontroll över. Men så är det väl. Så, nu tänker jag dra nytta av dagens faktiskt varma väder och sätta mig på altanen med ett glas rosé tror jag bestämt. Hoppas ni får en skön helg, oavsett om det är den sista på er semester eller ej!

Jag som har så bra tålamod…

Det går så bra just nu. Eller nåt.

I dag fick vi för oss att vi kanske skulle tapetsera om sovrummet för att ha något att göra, så vi åkte till Happy Homes. Där hittade vi liksom inte exakt vad vi letade efter – eller rättare sagt var vi varken överens om vad vi ville ha eller någon klar bild över vad vi ville, så vi lånade hem fem helt olika rullar tapeter. Ingen av dem passade i sovrummet, men en blev sjukt bra till hallen, så vi åkte tillbaka och beställde tapeten till hallen istället.

So far so god, vi började riva lister och jag började måla om insidan av vår skohylla i mörkgrönt – för där vill jag inte ha en tapet med vit botten eftersom det blir skitigt av skorna. Ungefär här…

…fick jag ett sms att tapeten var slut hos leverantören och först kan levereras i slutet av augusti…. Så nu kommer hallen se ut som hej-kom-och-hjälp i en månad. Jahapp.

(det är denna tapeten förresten, Falsterbo III, Herba)

31:ans glass och kök

Den här lilla godingen har legat på min lista länge nu, eftersom de flera år vunnit pris för Sveriges bästa glass, men eftersom det ligger nästan vid Omberg och alltså en knapp timme bort så har vi inte direkt haft vägarna förbi. Förrän nu, då.

Mina förväntningar var ju himla höga, ska sägas, och det var en låååång kö så det verkar vara riktigt populärt. Glassen var jättegod, väldigt len och smakrik och inte isig alls, men jag saknade lite roligare smaker? Alla grundsmaker fanns där, det mest exotiska var nog sen saffran (tog jag), spunnet socker (gick bort pga sin giftblå färg) och kanske typ After Eight? Inte superspännande med andra ord, och när det numer görs bra gelato lite varstans i mer närliggande trakter så kommer vi nog inte åka upp dit igen, om vi inte har vägarna förbi av andra anledningar. Jag saknade liksom känslan av att ”åh den där smaken bara måste jag prova”! Men som sagt, gott och välgjort, så kanske är det bara jag som är kinkig.

Filip fick Vit Choklad, men där är den ifrån Italienska glassfabriken i Jönköping hästlängder före.
Jag tog saffran, väldigt god och smakrik.
Maken tog Bounty och så After Eight. Liksom gott fast inget som man tappade andan över.

Känslan sista semesterveckan

Jag använder ju den här bloggen som min terapi, på ett sätt. Försöker alltid formulera det som far runt i mitt huvud som ett blogginlägg, och det hjälper liksom till med att sortera tankarna. Men nu är det så himla mycket olika tankar och känslor, så jag har gått i nästan en vecka utan att få nån vettig ordning på det, så här kommer ett jäkla hoppigt, men ärligt (och gnälligt), inlägg…

Min första tanke är ångest. Inte för att jag inte trivs med mitt jobb, men jag ÄR INTE FÄRDIG med att ha semester och framförallt undrar jag vad som hände med SOMMAREN? Ni vet, apvarmt, soligt, svettigt, ljumna kvällar och en lätt rödtonad solbränna? Var är vårt inköp av årets vin och rom som brukar inhandlas på Citti i Lübeck? Jo men just det, vi kom ju aldrig utomlands i år… Så jävla bortskämd kommentar, men jag kan ju samtidigt inte blunda för att just den detaljen gör att själva känslan av semester inte riktigt har infunnit sig. Jag är INTE redo att börja jobba på måndag, känns det som.

Helt ärligt är jag dock nöjd med att vi verkligen gjort det bästa av situationen, vi har hittat på en massa trevliga saker som jag är så himla glad för, men min kropp och hjärna är ändå väldigt förvirrade… Är det semester, eller bara lite långledigt? Var det sommaren, det som var i slutet på juni där när vi badade? Vart är mina bikiniränder?

I dag har HELA familjen varit på så jäkla dåligt humör dessutom, från minst till störst så har vi tjurat, fått utbrott och bara varit SURA hela dagen. Alltså man får ju bara acceptera att det blir så ibland. Av de MÅNGA saker som gjort mig sur i dag är en av dem en blandning av att vara så LESS på att det fortfarande finns kvar en massa jävla tankar om att man nog borde hålla igen nu eftersom kläderna minsann sitter åt efter semester blandat med en känsla av att jag är rent FÖRBANNAD på att en ska behöva tänka så. Det är ju FAN INGEN som bryr sig om jag blir lite rundare eller inte?!

Alltså, det enda man gör är ju att äta och dricka goda saker för att få lite mer känsla av semester.

Jag är sur på att jag redan har jobbångest med, det är ju nästan en vecka kvar och jag vill INTE slösa bort den på att ha ångest om nåt som liksom kommer ändå? Jag VILL se fram emot att vi ska träffa brorsan på torsdag (vilket jag också såklart gör) och ha en riktigt bra vecka bara – så sluta tänka så jäkla mycket?!

Jag vet att det kommer kännas mycket bättre i morgon, det är sällan mitt dåliga humör håller i sig så länge. Då ska vi iofs städa för att slippa göra det under de sista dagarna av semestern, som dessutom verkar bli fint väder på. Så, nu ska jag bara komma på vad vi ska hitta på den sista tiden… Vad gör ni?? Dags att börja jobba snart med?!?

(Jag är medveten om hur jävla bra jag har de, vilket innebär att jag oxå har dåligt samvete för att jag är förbannad, vilket verkligen tillför något…)

Omberg

Har tänkt åka hit ett tag nu, för jag har hört att det ska vara så fint, så i går satte vi oss i bilen och åkte den knappa timmen hit. Kommer ihåg att mina morföräldrar åkte dit ibland, men har aldrig varit där själv, men mina förväntningar var ändå rätt höga (tyvärr, kanske).

Kuperat är det ju, så det var bra att mini satt i ryggan ibland, fast jobbig för mig (puh)

Alltså jag vet inte, det var rätt dåligt skyltat, väldigt få och trista grillplatser, svårt att hitta och tja… Miljön och så var ju fin, men liksom inte som jag förväntat mig? Eller så missade vi något… Vi gick Ellen Keys led som skulle vara 6 km, men kortade av den lite eftersom vi gick med Filip.

Det jag gillade var att det var steniga naturstigar, det är lite roligare att gå när det är så och såklart var bokskogarna vackra. Eller alltså, jag vet inte, men jag åker nog hellre till tex Strömsbergskogen eller Västanåleden om jag vill ha liknande natur, och till Grännaberget för utsikten, eftersom det ändå är ganska långt till Omberg. Kanske var vi bara inte på humör, eller så valde vi fel led, i vilket fall kommer jag nog kanske inte återvända på ett tag när det finns vackrare leder närmare Jönköping…

Svårt att hitta vart lederna började och slutade, och vi hittade inte grillplatserna som var utmärkta på kartan i flera fall. Trots expert-hjälp med kartläsningen!

Trädgårdspyttipanna på Muurikka

Det finns tre tillfällen då en Muurikka verkligen briljerar:

  • När man ska laga mat till många (om man inte tar den minsta varianten)
  • När man vill ha riktigt bra stekyta och inte få så mycket stek-os inne
  • När man vill tillaga stora mängder blad-grönsaker som annars inte skulle få plats i en stekpanna

För det här receptet gäller det tredje, det går lika bra att göra denna rätten inne i en stekpanna, men ska man få plats med allt så får man antingen steka i flera omgångar eller göra till bara en eller två personer.

Recept och recept förresten, det här är en vegetarisk pyttipanna där jag försöker använda så mycket som möjligt i från min trädgård, och därmed kan man ju variera den typ hur mycket som helst, utifrån vad som är i säsong och vad man har odlat (eller köpt). Det kan låta som mycket grönsaker, men bladgrönsaker har ju en tendens att bli 1/4 av den ursprungliga storleken när de är tillagade.

Trädgårdspyttipanna, ca 6 portioner

ca 1 kg tärnad färskpotatis
2-3 grovhackade lökar
1 grovhackad vitlök (ca 6-7 klyftor)
1 finhackad chili (om man vill ha hettan, då)
ca 20 blad av svartkål, strimlad
2 huvud Pak Choi, skuren i ca 2 cm breda bitar
ev 1-2 paket grillost (typ halloumi)
1-2 dl grädde
1-2 msk kycklingfond
1 dl vatten
salt och peppar
olja och smör att steka i, efter eget tycke

Börja med att steka potatisen tills den känns färdig, det tar en stund när man råsteker men blir så himla gott.

Lägg sedan i de lite hårdare grönsakerna, dvs alla delar utom själva blad-delen av pak choi, de lägger jag i när jag stekt övriga grönsaker ett par minuter, så tappar de inte all spänst. Vill du ha grillost så kan det vara lagom att börja steka den nu med, i kanterna där det är lite varmare. När Pak Choi’ens blad börjar mjukna, häll över lite grädde, buljong och vatten och rör ihop allt. Låt det puttra ihop i någon minut, så sugs det i princip in av allt gott i pannan. Smaka av med salt och peppar.

Sjukt gott och uppskattades av precis hela familjen!

Gullan och Hilda

Som jag nämnde i går så plockade vi upp något på vägen från Malmö och hem – nämligen två stycken hönskycklingar vid Alvesta. Väldigt söta, och en sisådär 8-10 veckor gamla – inte alls så stora som jag trodde. De är typ omöjliga att fota eftersom de är sjukt snabba, men här är två bilder åtminstone:

Den lite mindre är Gullan, den andra är Hilda.

Det är alltid lite bökigt att introducera kycklingar till en flock höns upplever jag, det är lätt att de stora hönorna hackar (alltför) mycket på de små, men den här gången blev det liiiite annorlunda. Vi hade delat av hönshuset med kompostgaller, så det stora kunde inte gå in till de små, men det visade sig att de små kunde gå igenom gallret som de ville. Vi var därför många som blev ytterst förvånade av att hitta en av de små kycklingarna uppflugen på en av hönornas sittpinnar – vilket även de andra hönorna var, för de trängdes i en klump intill ett hörn av en sittpinne och såg både förnärmade och förvånade ut över att denna kaxiga lilla kyckling bara tagit plats hos dem!

Måste bara nämna på en helt annan notis att jag åkte ut själv i skogen i dag och letade lite svamp, fick faktisk ihop nog för fyra mackor. Kom dock tillbaka dygnsur, så nu ska jag ställa mig i en lååååång varm dusch…

Österlen

I tre dagar nu har vi varit så nära utomlands man kan komma – eller, vi har varit nere i Skåne 😉

I tisdags spenderade vi nästan hela dagen hos min svägerska (på ”riktigt” sedan de gifte sig i höstas, haha), dvs makens syster med familj. Fantastiskt trevligt, och vi pratade och åt hur mycket som helst. Vi hade två nätter bokade på Malmö arena hotel, så där spenderade vi natten, inte lätt att ta gäster när man kommer fem pers, så det var en bra lösning.

Onsdagen fick vi en guidad tur ”Österlen runt”, som började på Sveriges sydligaste punkt – Smygehuk.

Därpå blev det en promenad upp till Ale Stenar – där det var halv storm (och en anstormning av folk) – men när vi satte oss vid hamnen precis intill så hamnade vi i lä, så där var det suveränt att sitta och käka.

Sista stoppet blev en lång, vit strand vid Sandhammaren. Mängder med bilar, men det var ju en sån megastor strand så man kände sig rätt själv ändå. Här blev den kraftiga blåsten både orsak till lek i vågorna och ganska jobbig på stranden, det var ju inte några temperaturer att prata om heller men trots det badade barnen.

Minsta kusinerna ❤
Och de lite större ❤

I dag tog vi mest ett par snurriga varv inne på Emporia (inte lätt att hitta där inne), men det funkar ju sådär med tre barn är ju bara att konstatera. MEN – på hemvägen från Malmö plockade vi upp något jag lovar att berätta om i morgon! Nu är jag trött och vill mest vara i fred en stund efter ganska intensiva dagar med familjen.

Gersfall och Gerssjön

För snart en vecka sedan fick maken ett sånt himla snällt erbjudande av en kvinna han bodde hos på somrarna när han var mellan 6 och 16 år. Hon hyr i vanliga fall ut sitt sommarhus, men nu hade hon fått en avbokning pga Covid19 och då fick vi erbjudandet att få låna huset i så många dagar vi ville. Det passade ju sjukt bra just över slutet av veckan som var, eftersom det skulle bli varm och soligt, så från torsdag till söndag har vi bott i ett sommarhus lite utanför Vimmerby, nästan vid Frödinge.

Där har vi haft lata, sköna sommardagar, i ett jättefint och välskött gammalt hus (fast med el och vatten, skönt!), där vi mest fiskat, solat, lekt, spelat brädspel och bara latat oss. Så gott! Varnar nu för en virtuell bildbomb, för det var SÅ vackert där…

Vi börjar med huset, så välskött och nästan sockersött – med en blommande och frodig trädgård.

Utanför huset låg det två ytterligare byggnader:

Ett som agerade förråd…
Och ett som agerade både som ett mini-museum och en festlokal.
På nedre plan har det sparats föremål från att äldre släktingar bott på gården, här hittades en mormors gamla barn-skor och en handväska bland mycket annat.
Kan inte varit jätteenkelt att åka skidor på såna här brädor tänker jag mig?
På loftet stod två långbord och här skulle man nog kunna ha en riktigt bra kräftskiva tänker jag mig!
I trädgården fanns det fullt med bär och blommor.

Till huset hör en bit strand som ligger ca 100 m bort, vägen till den leder genom en kohage – men i år var det inga kor där. Både bra och dåligt, kul med kor fast skönt att slippa mer flugor och flygfän.

Till stranden hörde en eka, den har spenderats MÅNGA timmar i av oss alla, i olika konstellationer.

De stora grabbarna fick ge sig ut själva och gjorde det med stor entusiasm.
Filip var nog minst av alla på båten, svårt att sitta still så länge.

Vi både metade och kastade en hel del, men kunskapsnivån är nog lite dålig för det vi fick var mest ett par små aborrar och mörtar.

Och det trots att vi även var ute i princip varje kväll, en bit efter solen gått ner. Sjukt vackert och lugnt….
Jag spenderade massor med tid i solen på bryggan, så skönt…

Tyckte att det allra bästa med platsen var lugnet, det var ju bara vi själva som hördes i princip. Alla hade det riktigt bra!

Man SER hur det lyser ”bus” ur ögonen på de här!!!
Den här var mer flitig 😉
Så fint ljus om kvällarna, passade på att fota alla massor.

Vi har käkat precis så där enkel men god mat som det ska vara – grillat lite och haft lite potatis och sallad till. Inget avancerat, bara gott!

Och så lite prosecco i saftglas med 🙂

Så kan det gå, när man oväntat får ett erbjudande om semesterboende! Tack till A som gav oss chansen!

Fyllda dagar

Jösses vad dagarna sprang iväg! Den här veckan har varit lite mer social än den innan, så vi har träffat lite kompisar i två omgångar och dessutom så hände något som inte hänt på EVIGHETER – maken och jag var nämligen ute HELT själv (och tillsammans). O fick passa Filip och lägga honom, vilket han skötte galant, så vi åkte ner en liten sväng till el Duderino och drack deras fantastiska cocktails.

Vi har dessutom hunnit med en heldag i Bunn, där Filip var hos mormor och vi alltså kunde paddla kanot med de stora grabbarna i lugn och ro. Himla skönt! Vi testade att fiska lite med, men kort tålamod ihop med dåligt bete och timing gav inte tillstymmelse till fisk. Trevligt var det dock ändå, vilket även grabbarna instämde i. O påpekade att det här ändå är en rätt bra hemester nu när vi inte kom i väg någonstans och tyckte att vi ändå hittat på mycket kul – fasen vad kul det var att höra för ibland känns det som det aldrig räcker till annars.

Vi har lite planer här nu framåt, men jag ska få be att vara lite hemlighetsfull om dem en liten stund till, och återkomma om dem längre fram.

Min stackars trädgård har det lite tungt tycker jag – visserligen behöver jag inte vattna, men de kalla temperaturerna gör ju inte att det direkt springer iväg av växtlighet. Lite tomater har börjat mogna och en och annan gurka, men i övrigt går det långsamt tycker jag. Hoppas att de kommande dagarna med lite mer värme ska ge en liten boost åtminstone…