Upp och ner

Mitt humör här hemma växlar ungefär lika snabbt som vädret. Det pendlar mellan ”äsch, det är bara lite regn, vi hittar på saker ändå” och ”allt är bara regnigt, pissigt och kallt och jag vill ju vara på bilsemester nu”.

För det går ändå inte att undvika att sakna framförallt värmen, är det varmt så man kan hänga på en badstrand någonstans så blir både sommar- och semesterkänslan mer påtaglig. Det här vädret med 13 grader och skurar gör mer att det känns som om sommaren redan är över och att vi nu redan är inne i hösten, vilket gör mig ledsen.

Får jag bara lite sol och värme så är jag inte besvärlig alls att ha att göra med…

Vi gör det bästa vi kan, vi planerar utflykter och gör småturer, men allt känns ändå som lite halvdana substitut för det man egentligen hade velat göra.

Som det är nu så har jag ett vansinnigt sug efter att boka bilsemester till Kroatien nästa år igen, det var ett par år sedan nu och efter att den senaste slutade i lite halv katastrof så har jag inte riktigt orkat med att tänka mig en bilsemester igen, men nu känner jag absolut att jag är redo. Dessutom är Filip just nu fantastiskt smidig att ha att göra med, han pratar så man kan förstå det mesta, HAN förstår det mesta vi säger, han är ganska lugn och följer glatt med på det mesta vi tar oss för. Det är inga protester vare sig inför bilresor eller skogspromenader, eller egentligen något annat vi föreslår – det gör att man inte behöver göra åt en massa onödig energi, för vår del som föräldrar. Som bonus så sover barnet också på morgnarna (knappt jag vågar skriva det, vet exakt hur det är när man har barn som vill gå upp kl 04), till halv nio, nio – vi får alltså sovmorgon allihop???

Längtar efter nöjesparker, tysk öl och att resa söderut.

Nu har vi ändå planerat in veckan som kommer efter de förutsättningar som finns, det blir ett mycket efterlängtat besök av en kompis med familj i morgon, vi ska försöka hyra en eka eller kanot och fiska lite i Bunn en dag, det blir nog en danstripp till Ekehagens forntidsby och så kanske en tur till Visingsö. Men vart vi än åker så lär vi väl behöva ta med full regnmundering, som det ser ut… Hur fördriver ni de här regniga dagarna?

Kanot i Kyrkekvarn

Eftersom jag har varit allmänt deppig över att sommaren inte är direkt somrig, så har vi försökt fylla på med så mycket aktiviteter jag har kunnat komma på, och i går så tog jag med hela familjen (förutom O som är på scoutläger) och så paddlade vi en sväng i Kyrkekvarn.

Bäst att hålla ett stadigt tag i regnjackan när det ska plaskas i vattnet.

Det var lite av en chansning med Filip, men han är ju betydligt lugnare nu för tiden så det gick hur bra som helst. Ute älskar han ju att vara med, så det var inga sura miner på någon faktiskt! Kallt för att vara en dag i juli var det ju, men vi var redo för ett regn (som faktiskt inte kom) så vi klarade oss bra ändå. Vi paddlade norrut på Tidan, i sisådär 30-40 minuter, innan vi hoppade i land och grillade en stund. Lagom långt för oss, kändes det som. Kan varmt rekommenderas! Har man större barn så skulle jag nog välja kajak, för det är ännu roligare…

Det är väldigt mysigt att paddla i Tidan!
En glad L som fick blått hår häromdagen när han och jag fick ett infall. Sötfis 🙂
Och så den här lilla mannen i mitten av kanoten med!

Jag är glad över min blogg, för när det känns som vi inte gjort nåt på semestern så kan man klicka sig bakåt och hitta en massa små guldkorn ändå!

Jordgubbssorbet

Jag ÄLSKAR jordgubbar! Jag har spenderat ett antal timmar nu med att skiva och göra rårörda jordgubbar till vinterns pannkakor och plättar och ett par jordgubbsmojitos har det också hunnit bli. Men, i år har jag även fyllt frysen med ett par laddningar jordgubbssorbet – DET måste ni testa! Sjukt gott, sjukt enkelt och blir dessutom rätt mycket när man kör det i glassmaskin, då fluffar det till sig och räcker lätt till en sisådär 8-10 pers. Eller så fryser du in det och äter i höst när sommaren känns långt bort (eller i dag, för den delen, brrrr).

(De gula fläckarna i min kommer av att jag fick med lite hemgjord vaniljglass med, himla bra kombo det med)

Jordgubbssorbet, ca 8 portioner

1,25 kg jordgubbar
1,5-2 dl socker (beroende på hur söta jordgubbarna är och hur söt du vill ha din sorbet)
0,5 dl vatten
2 äggvitor

Gör en sockerlag genom att koka upp vatten och socker. Koka utan att röra om tills vattnet har kokat bort – antingen kollar du när temperaturen börjar överstiga 100 grader eller så går du lite på känn och kollar när det inte ångar bort så mycket vatten längre, det är ingen millimetervetenskap 🙂 Ställ åt sidan så den får svalna lite.

Mixa jordgubbarna med handmixer och mixa ner sockerlagen där i. Vispa äggvitorna hårt och blanda ner i jordgubbsmixen. Kör helst i glassmaskin (obs att den ökar i volym bara), men det funkar säkert att frysa in den som den är med. Frys in när glassmaskinen kört den till hyfsad glasskonsistens, och glöm inte ta fram sorbeten en kvart innan den ska ätas!

Bankerydsleden

Ni som följer mig på instagram (@LindaGladh) har nog sett att det varit en hel del aktivitet där det senaste dagarna. Här släpar det lite, dels för att jag vill hinna sitta ner och skriva men även för att jag vill hinna få in lite bilder från den riktiga kameran med. Men vi börjar med gårdagen…

I någon blandning av straff för mitt fruktansvärt dåliga och tjuriga humör i måndags kombinerat med välbehövlig egentid fick jag för mig att vandra Bankerydsleden. Nu hade jag ju fått för mig att den var 2 mil lång och att jag tänkt att om man struntar i att gå den lilla svängen ovanför kyrkan så blir den nu bara typ 15 km, men det var ju lite fel. Satan vad lång den leden är, tydligen 24,5 km men den kändes nästan ännu längre. När jag var i trakterna runt Risbro-dammen och hade haft blåsor på tårna den senaste timmen gav jag faktiskt upp och bad att bli hämtad – men jag känner inte att mina 14 km var ett nederlag ändå. Det var däremot himla längesedan jag vandrade mer än ett par kilometer med barnen, senast var nog när jag var i toppform och nu är jag mer i soff-form, så jag hade absolut glömt hur jobbigt det blir efter ett tag.

Så här ser ju hela leden ut…
…och så här långt kom jag, innan jag gav upp.
Tyckte nog ändå jag knatade långt, så jag känner mig inte besviken 🙂
Lite ruiner och annat smått att kolla på.

Men, det var än ganska omväxlande led att vandra – bitvis tämligen kuperad och andra bitar på landsväg, med allt från tallskog till åkermark. Vädret var också omväxlande, så att säga, från störtskurar till sol, så regnjackan åkte av och på ett antal gånger. Jag hade dessutom plockat med kameran, fasen vad kul det är att fota lite ändå.

Det fanns mängder av blåbär…
…så jag mumsade i mig ett helt gäng nävar.

Lite sur på mina dumma fötter som måste ha vuxit en halv storlek efter Filip och därför klämde mina vandringskängor mer än de borde – har ju som sagt bara gått kortare sträckor på sistone. Kände mig lagom snygg när jag haltade runt här hemma med stela ben och ömma fötter sen, gud vad gammal man kan känna sig ibland då.

Rätt i rabatten

När jag som nu har en hel semester framför mig utan några planer annat än dagsutflykter i princip, så blir jag stressad över att dagarna bara rinner en genom fingrarna, så att säga. Det känns som att om jag inte gör något ”vettigt” (vilket kan vara att åka och fika med barnen, det måste inte vara stora saker) så slarvar jag liksom bort livet. Alltså gick jag rastlös runt här hemma hela morgonen i går, tills jag kom på en sak.

Jag har ju inga rosor i min trädgård! Jag har tänkt att rosor är något för ”riktiga trädgårdsodlare”, att det är svårt och kräver skötsel, men dels gillar jag ju att vara ute och sköta trädgården och dels ÄLSKAR jag ju blommor! Gillar de mesta sorter och färger, men till ett vitt trähus blir det alldeles extra vackert med rött tycker jag, så vi åkte till Nyströms och Backamo för att inhandla just ett gäng röda rosor. Det blev 5 stycken, i ändarna en låg variant som heter Prins Karl Philip, sedan en halvhög vid namn H.C. Andersen och i mitten en hög ros (som ev. kommer behöva växtstöd) som heter Grand Award – alla röda om jag kan lita på etiketterna.

H.C. Andersen

Min rosenrabatt hamnade på en sida av huset som har varit helt tom och ganska tråkig, så när den vuxit till sig lite här tror jag det kommer bli hur fint som helst! Är väldigt glad och nöjd just nu 🙂

En väldigt ospännande passage till baksidan bara.
Inte så grandios än, men det blir nog bra när den får växa till sig!

Chokladrulltårta med jordnötsfyllning, bananchips och salt kolasås

Ok, det var en himla lång titel för det första. Den kom sig av att Lukas fick för sig att han ville ha en chokladtårta på sin födelsedag – men jag vet att han egentligen inte är så förtjust i så mäktiga tårtor så då ville jag inte göra en hel, stor tårta. Det GÅR ju såklart att göra, med precis samma ingredienser, men du får kanske öka fyllningen och baka en rund, lite större tårtbotten.

Jag som inte gillar för sött tyckte ändå det var gott tack vare salta jordnötter som bröt av lite, så den kan nog ändå passa de flesta. En rulltårta är lagom för 5-8 personer beroende på hur stor gottegris man är 🙂 (och nej, Lukas åt inte upp hela sin bit heller, som jag trodde…)

Chokladrulltårtan

3 ägg
1½ dl socker
60 g (3/4 dl) potatismjöl
2 msk kakao
1 tsk bakpulver
1 nypa salt

Ett par matskedar socker att strö med innan rullning.

Vispa ägg och socker pösigt, sikta ner mjöl, kakao, salt och bakpulver och rör hastigt till en klumpfri smet. Bred ut på en plåt på bakplåtspapper och grädda mitt i ugnen på 200 grader i ca 5 minuter. Ta ut plåten, strö över socker, lägg över ett nytt bakplåtspapper och ett galler eller en kall plåt, och vänd hela baletten. Låt svalna.

Jordnötsfyllning

200 g philadelphia
ca 1 dl jordnötssmör
ett par matskedar florsocker

Vispa först philadelphian fluffigt, tillsätt sedan jordnötssmöret och vispa till en jämn smet. Smaka av med florsocker – beroende på vilket jordnötssmör du använder kommer det vara lite olika hur mycket socker det går åt.

Bred smeten över rulltårtan, men lämna ett par centimeter i ena änden. Rulla en tajt rulle och se till att du har skarven underst när du är klar. Lägg den i kylen – väldigt gärna över natten för då blir den bäst, men minst en timme.

Dekoration

1½ dl vispgrädde
lite jordnötter
lite bananchips
färdig eller hemgjord salt kolasås (finns att köpa)

Dekorera efter eget huvud, jag gillar när det ser lite slarvigt ut.

Identitet

I dag har jag gått på semester, i fyra veckor, vilket känns både skönt (ledig, yeay!) och konstigt (vad fan ska vi göra i fyra veckor med tre barn och ingenstans att resa). Men det var inte det jag tänkte skriva om, utan nåt helt annat jag har funderat lite på den senaste tiden.

Det var det här med identitet, eller vad man identifierar sig själv som. Vi hade nån diskussion på jobbet tror jag, just där vi pratade väldigt hastigt om huruvida man är en ”tränande person” eller ej. Där räknar jag inte mig själv som en tränande person, jag tror knappt jag gjorde det när jag körde 9 pass i veckan ens? Det stämmer liksom inte riktigt in med min bild av mig själv, och jag vet egentligen inte varför. På samma sätt vet jag personer som absolut räknar sig själva som tränande personer och som även andra räknar som tränande personer fast de kanske i själva verket inte tränar så mycket alls. Ska man kategorisera det mer så finns det ju kanske ”styrketränande” personer såväl som tex ”personer som springer”. Förstår ni hur jag menar?

Nä men inte ens då tyckte jag nog att jag var en tränande person, inte på riktigt.

Något jag däremot faktiskt identifierar mig med är att jag räknar mig själv som en ”gamer” eller tv-spelande person. Det trots att jag nog i genomsnitt tränar fler minuter i veckan än jag ev har tid att spela. Visst, jag har spelat sedan jag var liten, men jag har ju å andra sidan simtränat ungefär sedan jag var i samma ålder som jag började spela i. Jag är dessutom mer påläst om träning än om det som händer i spelvärlden nu. Men mitt HJÄRTA är mer engagerad i spel, träning är liksom mer något man måste göra för att inte gå sönder eller för att komma i sina kläder, det är inget jag brinner för.

Jag tänker heller inte att jag är en person som vandrar, fast jag tycker det är jättekul och verkligen älskar det. Men det känns lite varje gång som jag fejkar något (oklart vad) när jag är ute och vandrar. För det är ju inte det jag gör, känns det som, jag typ går ju bara lite? I skogen? Mer som att jag lajvar en person som vandrar… O.o (Jag sa inte att det är logiskt, det här)

Bara låtsas lite, typ… (???)

På samma sätt är det nog lätt att dela in sin personlighet på andra sätt. Att tänka att jag är en ”klumpig” person, eller kanske en person som alltid har otur. Det blir ju en självuppfyllande profetia det med, såklart. Jag har nog inte så många såna fack jag delar in mig själv i, ett par stycken kanske men annars bara ÄR jag mest, tycker jag.

Vad identifierar du dig som? Och vad tror det det är som är avgörande just för att något ska vara så viktigt för oss att det blir en identitet, även om det faktiska engagemanget är ganska litet?

Lukas 10 år!

Grattis på 10-årsdagen min lilla pojk som börjar bli så stor.

Du är så lång, så lång, och så smal att man ser varje muskel i din kropp. Senig och stark är du, med smala ben och knotiga knän. Du får världens finaste fräknar i sommarsolen och när du är glad lyser dina ögon upp ett helt rum!

Du är mellanpojken på många sätt just nu, du har både en store- och en lillebror och du är själv mittemellan behovet att vara stor och att vara liten, det är ingen lätt period för varken dig eller oss just nu. Vi ser dig nästan aldrig hemma, för du vill helst ALLTID vara med kompisar. Och du är en BRA kompis, du gör dig så självklart hemmastadd hos dina vänner att det är helt fascinerande att se. På ett par minuter tror jag du kan bli vän med vem som helst, det är ju en fantastisk egenskap som jag inte vet varifrån du fått.

Du är så omtänksam och gosig när du hinner, men det kan vända på en femöring och då kan det ta timmar innan det går att prata med dig. Jag tänker och hoppas att det kanske blir bättre när du inte är så osäker på om du ska vara stor eller liten, vi försöker hjälpa dig allt vi kan men du är väldigt bestämd så det går nog inte alltid in.

Förlåt för att jag alltid säger fel namn till dig och dina bröder….

Älskar dig till månen och tillbaka!

Så kom den dagen

Minns ni det här? I dag sitter jag på akuten, fast för all del inte på grund av en studsmatta. Istället är det äldsta sonen som cyklat omkull och slagit i örat rätt ordentligt och så handleden.

Vi trodde inte att handleden var bruten, men tydligen hade båda handledsbenen en fraktur över halva benet, så nu har han blivit gipsad. Som tur var behöver han bara ha gipset i två veckor ändå, det kunde varit värre.

Örat verkar som det behöver sys, och det är det vi sitter och väntar på än, sen vill vi gärna komma härifrån känner vi båda!

Det blev som det blev

Det blev inte riktigt som det skulle den här helgen, eftersom Filip fick feber. Ingen middag hos grannarna, inget kalas för Lukas. Båda är skjutna lite fram i tiden.

Som tur var verkar det vara exakt samma som L hade i veckan, alltså en dag med feber bara och sen bara lite snuva, så i dag är han mycket piggare vilket kändes otänkbart i går.

Vad blev det istället då? Jo tre omgångar bad i Axamo, i lite olika konstellationer. Tom så varmt att JAG har badat två gånger, då ska det mycket till! Det blev lite hemma-fix både inne och ute, och så var den helgen över. Nu väntar vår sista jobb-vecka innan semester, och den börjar med delad VAB i morgon…

Hur kan man vara så söt i kallingar, t-shirt och stövlar?