Nu börjar jag se ut och känna mig ungefär som vanligt, dvs en något trött och ömmande kropp (träningsvärk i olika stadier) samt diverse blåmärken från kickboxingen =) Det låter ju kanske lite galet, men jag mår superbra av att ”känna att jag lever” i kroppen, dvs när man har lite ont men på ett bra sätt.

Det enda onda jag skulle kunna vara utan är övre delen av mitt ena smalben – igår på sparringen krockade mitt smalben (precis ovanför benskyddet) med en annan tjejs knä, mitt i varsin hård spark… AJ! Om det gör ont att slå sig på smalbenet i vanliga fall så är det inget i jämförelse… Men men, det läker och det är sånt som händer, jag försöker bara låta bli att stöta emot benet just nu.

I och med att det var ledigt i måndags så har jag hunnit med hela 6 pass (inte menat som nån ”pik” mot nån som kör inga eller färre pass i veckan, det här är bara MITT egna mål), och i morgon när sonen spelar tennis blir det nog det sista passet. Totalt 4 styrketräning, 2 kickboxing (sparring) och så tillskottet från i måndags – BodyBalance. Ihop med att jag fått ordning på kosten (förutom att det vansinniga suget att bara ÄTA nåt på kvällarna hänger kvar än), så mår jag riktigt, riktigt bra!

Blåmärken på blåmärken, i olika färgskalor lite överallt. Gött!