Det är ju lätt att tänka att det är halvtid nu, men det är det faktiskt inte förrän denna veckan är till ända.

Fostret väger nu ungefär 350 gram och är runt 24 centimeter långt. Det har fått ögonfransar och kanske lite hår på huvudet. Svettkörtlarna blir färdiga nu, men fostret kommer inte att börja svettas förrän efter födseln.

Fostret har fått känsel och kan känna smärta. Det kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta. (källa 1177.se)

Just nu är det så vansinnigt stressig på jobbet så jag har knappt hunnit reflektera över att jag är gravid alls – MEN – ett par kvällar den här veckan har jag fått små kickar som, i och för sig nätt och jämt, känts även utanpå magen. Försökte få maken att känna, men det är svårare när man inte känner samtidigt inifrån…

Funderar dessutom på om jag ev kan ha fått små känningar av foglossning – nåt jag inte haft vid de tidigare graviditeterna, eller om det bara är vanligt ryggont. Det kommer i alla fall i svanken, mest när jag sitter ner en längre stund, så jag försöker som jag brukar stå upp så länge jag kan innan benen protesterar (tack stödstrumpor).

Magen nu, den kan se både stor & liten ut, beror helt på kläderna känns det som. 

För övrigt har jag även den här gången en himla lätt graviditet, den enda ”åkomman” jag har är att den ökade blodvolymen tynger i benen – och lite oväntat även i huvudet i de yogapositioner där man är upp och ner. Det krävs bara några sekunder för att det ska kännas som huvudet håller på att explodera av en massa extra blod. Nice.

Hittade för övrigt ett par bilder från när jag hade Oliver respektive Lukas i magen, i och för sig lite senare i graviditeten där med Oliver tror jag, men det är ganska fascinerande hur mycket större jag var då – jag varken tränade eller hade nån koll på vettig kost då (ja jag bantade ju till och ifrån hela tiden men det är ju absolut inte samma sak). Den här graviditeten känner jag mig mycket starkare och friskare, och liksom inte lika påverkad, och då skiljer det ändå mer än 10 år från första gången jag var gravid. Det känns bra! Inte för att det är vikten jag fokuserar på något sett på just nu, men jag vill gärna känna mig lite mer ”som mig själv” och i form, för då mår jag bäst!

Med Oliver i magen, på årets varmaste sommardag i Kolmården. 

Med Lukas i magen, och ett antal gravidkilon från första graviditeten på det.