Jätteknepigt, jag är rätt säker på att jag gick in i vecka 20 typ i går, och nu är det vecka 22? Nu när sista riktigt stora mässan är klar (Dreamhack är kvar men det är lite lugnare för min del) så kanske tiden lugnar ner sig liiiiite, men jag är ju samtidigt tacksam för om det inte går alltför sakta till mars…

Barnet liknar en nyfödd i miniatyr. Barnets sinnen utvecklas och mognar från dag till dag och dess hjärna och nervändar är nu tillräckligt utvecklade för att kunna förmedla känslan av beröring. Vid ultraljudsundersökningar på barn i den här åldern kan man se dem röra vid den innersta fosterhinnan, röra vid sitt eget ansikte och sträcka ut handen och ta tag i navelsträngen. De är redan små upptäcktsresande. Man kan tydligt se ett par läppar. Barnets fortplantningssystem håller på att utvecklas. (Källa libero.se)

Den här veckan har det faktiskt hänt en ganska stor grej, båda barnen samt maken har faktiskt lyckats känna varsin spark utanpå magen! Det känns grymt kul, barnen tyckte det var väldigt häftigt! Själv känner jag nu regelbundet rörelser åtminstone varje kväll, men även på dagarna om jag sitter ner en stund.

Än så länge är inte magen direkt i vägen, förutom när man ska ta på sig de numer obligatoriska stödstrumporna varje morgon – det är ett litet gympapass i sig. På tal om gympa har det ju inte blivit nån träning på en vecka nu pga jobbet, men i och med att jag varit i farten hur mycket som helst så har ryggen klarat sig rätt bra ändå, men idag är det dags för lite lunchträning med marklyft tror jag minsann.

Jag kände mig lite som en ytterlighet i tisdags, när vi var på en saknad väns begravning, det är ju två extremer på ett sätt – en begravning och en gravid på något sätt. Många varma kramar till den familj hon lämnar bakom sig….