Idag firade jag och Filip att han är sex veckor med att luncha ute med kompisar. Jättetrevligt att komma ut lite, äta mat jag inte gjort själv, se nåt annat än sitt hus och träffa vänner! Filip uppförde sig exemplariskt (dvs han sov hela tiden och jag fick äta ifred) så det blev väldigt avkopplat!

Han har ju precis börjat förstå att det är han som styr sina armar så det övas flitigt på, än så länge med lite varierat resultat vad det gäller att träffa det man siktar på, men det tar sig. Och det är framförallt väldigt, väldigt sött!

Vi har också gett honom tillägg vid två tillfällen på kvällen när han inte verkat mätt trots att han ätit från mig precis, och det har SLURPATS ner! Väldigt skönt för det innebär att jag inte MÅSTE vara hemma när det blir hungrigt om det krisar, även om jag än så länge satsar på amningen som huvudsaklig mat till honom.