Ligger i sängen bredvid Filip som håller på att somna, och lyssnar på stojet från hans två storebröder ute på studsmattan. Det är ändå helt sjukt, vi har haft studsmatta i sju år och de verkar ändå inte tröttna? Nu på sommaren hoppar de lätt 2-3 timmar, ofta ihop dessutom, nästan enda gången de leker riktigt bra ihop en längre stund.

Jag är ju en sån där jobbig jävel, som har sagt att för varje timme de rör på sig får de en halvtimme skärmtid. Nu är vi ju bara ett par dagar in på lovet, men det funkar bra än.

Egentligen borde nog inte Lukas hoppa så mycket i dag, han är rejält förkyld kombinerat med mycket allergi, men de har så roligt och jag tänker att det är viktigt det med.

Däremot så kollar jag aldrig på dem när de hoppar (det är för läskigt) och jag har alltid ett halvt öra på spänn, för jag VET nästan att för eller senare kommer nån bryta nåt. Även om de inte gör volter så lär väl nån förr eller senare ta ett snedsteg eller landa fel, de spenderar ju så mycket tid där att jag mer eller mindre räknar med det. Och med tanke på hur mycket roligt de har på studsmattan så får det väl nästan varit värt det, såvida det inte går riktigt illa förstås.

Det var kvällens fundering (och försök till att slippa plugga mer till morgondagens tenta)…