Klockan är nästan elva på kvällen, och jag är vaken!?! Det är inte ofta det händer, och OM jag fortfarande är vaken så är jag sällan så pass pigg att jag orkar formulera ett inlägg – eller lägga mig och läsa en bok vilket är det jag tänker göra när detta är klart. Hela hemligheten till min oväntade energi så här dags är att jag var så sinnessjukt trött mitt på dagen att jag lade mig på soffan på altanen och helt sonika somnade en stund – kanske en halvtimme? Det är sällan jag kan komma till ro så pass, men nu var det varmt och skönt – det är det som absolut kan få mig mest avslappnad.

Men, det var inte min tillfälliga kvällspigghet jag tänkte skriva om, utan ett helt annat behov – behovet av träning. Min stress-situation har varit liiite bättre på sistone, även om jag känner att klumpen över bröstet inte är superlångt bort när det händer något oväntat, vilket har gjort att jag ändå varit lite gladare på sistone. Gladare innebär även att jag hinner fundera lite mer. Det bästa på min vecka rent generellt är den timmen fredagsträning jag får via jobbet på Crossfit Södra Wettern. Det ÄR inte crossfit vi kör, utan någon form av funktionsbaserad (och ibland rehab-baserad) träning – och det passar mig så himla bra just nu. Vi gör helt olika och ofta lite underliga övningar varenda gång, det är ingen hets att man ska bättra på sina resultat överhuvudtaget och träningen är inte så hektisk (vilket inte innebär att den inte är asjobbig). Sen har jag ju också att fantastiskt gott litet gäng att träna med, det gör ju sitt såklart!

Men det är EN gång i veckan. Det senaste året är det den enda träning som blivit och det är inte riktigt nog för att man ska må bra – men när man är stressad över allt annat så orkar man inte reda i det med, så är det bara. Även om träningen är jättebra mot stress så får den ju inte tillföra stress – det funkar inte just nu. I en drömvärld hade jag kört 2 till likadana pass varje vecka och landat i en total på 3 pass, men det är här jag inte riktigt kommer framåt. Jag vet ungefär vad jag vill och INTE vill träna – men jag kommer inte fram till en bra lösning på det.

Jag vill inte löpträna, det har jag testat och det ger mig inget förutom andnöd… Att styrketräna själv just nu har jag inte alls ork nog rent mentalt att göra, att coacha sig själva och se till att man tränar bra kräver energi och det finns inte just nu. Att träna i grupp funka – men på nordic där jag kört innan så är det nästan bara crosscage-passen som är roliga och de blir fullbokade på 2 minuter efter de släppts. Hade gärna tränat mer liknande träning på CSW, men dels ligger det i Huskvarna vilket gör att jag har 30 minuters restid enkel väg så fort det är lite trafik och dels vet jag inte om deras ”vanliga” pass blir lite för hetsiga (har jag dock inga belägg på) – men framförallt är det nog tiden här som ställer till det. Det hade funkat om jag inte skulle hämta Filip efter jobbet, men det gör jag ju så jag kan inte åka direkt efter jobbet till träningen.

Sen är det tiden – först och främst så VET jag att det alltid går att ”skapa sig tid till träning”, man kan träna tidigt på morgonen, eller sent på kvällen eller när ungarna har nån aktivitet, men i den stress jag ändå känner att jag har i kroppen så orkar jag verkligen inte med att ”trycka in” träningen på bekostnad av ytterligare vardags-stress.

Så, jag har kommit så långt på vägen att jag känner att nu finns faktiskt igen VILJAN till att träna, nu måste jag bara hitta en träning jag gillar och som passar mig och som funkar på en veckodag när det redan är aktiviteter som ska skjutsas till och ifrån tex. Ett steg fram – nio steg kvar typ…

Blev lite sugen en kort stund på att testa ”du-nu”, men det kräver för mycket tid för att det ska funka just som mitt liv är nu – kanske om nåt år eller så.

Har du nåt bra tips på en rolig träning (utan löpning) med bra styrketräning och lite flås – som helst inte ligger i andra änden av stan? Oj vilket långt inlägg det här blev, nu måste jag nog ändå komma i säng om jag ska orka med morgondagen och resten av mitt liv… Kram på er!