Inte redan, väl?

Knappa två veckor på jobbet, varav 2 dagar med VAB, och jag är skittrött. Det har ändå varit en liiite lugn start, på grund av att inte alla hantverkare och UE var tillbaka första veckan – det är jag rätt tacksam för. Men jag måste också lägga till att ”mitt” hus kommer bli så himla fint!? Nu är nästan tak, fasad och fönsterbyte klart och det blir ett galet lyft för huset! ”Bara” insidan att ta tag i med sen.

Är rätt kass sömn med, jobbets tidiga morgnar (05:20 ringer klockan) är inte lika sköna som semesterns sovmorgnar – för oavsett semester eller vardag så kommer ju Filip över varje natt och det stör ju. Fast även utan att han är i vår säng sover jag kasst, vet inte om det helt enkelt är typ 15 år med barn i sängen mer eller mindre hela tiden, eller om det är nåt annat.

Skrattade så gott åt den här lilla mannen när jag klev upp en morgon, tvärs över hela sängen och så med en hand i linningen på kalsongen… Inte så konstigt att man får störd nattsömn ändå O.o

I helgen hade jag tänkt vi skulle åkt till Göteborg, men nu ser vädret inget vidare ut så vi får nog skjuta på det en vecka. Sen i slutet av augusti blir det en liten ”kräftskiva”, det ser jag mycket fram emot – men jag behöver nog boka in nåt rolig i september med för att inte hela hösten ska kännas som en enda lång väntan. Kanske skulle man förresten ge sig ut och leta lite kantareller i helgen om inte annat…

Äter hellre bra, färska vätter-kräftor en gång en lite halvsunkiga frysta tre gånger…

På tal om väntan förresten, kände i dag att det blev som det så lätt blir sen på vintern, man jobbar, kommer hem och äter och sen är liksom dagen slut? På sommaren är det ju ljust och man har lust och ork att hitta på saker även fast klockan är efter 18 – jag vill inte att den tiden redan ska vara förbi, samtidigt som ögonen går i kors vid samma tid nu? Älskar hösten på många sätt, och längtar verkligen efter att komma ut och vandra lite med familjen igen, men något jag verkligen INTE längtar efter är mörkret. Säger som mamma – det blir jobbigare med mörkret för varje år.

Den där sköna delen av hösten, när det räcker med en tjock ulltröja så håller man sig varm vid elden.
Och när naturen är sådär andlöst vacker!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s