Hela helgen har vi varit här – på vår gård. Det känns lika konstigt och ovant att skriva det som det känns fantastiskt att vara där! Varje gång vi åker ut tar vi med ett lass med saker – just nu känns det inte som man vet vart nånting är. I morgon kommer en städfirma och städar eftersom det inte var gjort en riktig flyttstädning, efter det kan vi börja plocka in saker i huset. Det längtar jag efter!

Barnen har klippt gräset, klippt ner björnbärs-slanor och hjälpt till med målning. De är så nöjda, alla 3, över att gå runt och greja och fixa utan att vi behöver lägga oss i särskilt mycket. Det blir såklart en massa pauser, men de har verkligen varit duktiga. Filip hjälper ju liksom inte till så mycket, däremot trivs han som fisken i vattnet på ett nästan FÖR bra sätt, man får ha ett öga på honom hela tiden för han kan liksom ta sig för precis vad som helst. Nala är superglad och springer inne och ute lika glatt, leker med det barn som är närmast och kollar vad vi sysslar med.

Enda möbeln vi ställt in är vårt nya matbord (och lite tillfälliga stolar) för att kunna fika och äta mellis.

Det kan kanske verka lite avigt, men det rummet vi håller på att göra iordning (dvs måla om och sen städa av) är ”allrummet” i garage-byggnaden. Det är lite för att om vi får ordning här med soffa, bord och stolar som det är tänkt att vara, då har barnen någonstans att hänga om vi tex vill måla eller tapetsera inne i huset, eller de bara vill vara ifred. Utgångsläget är detta:

Det syns inte så väl, men väggarna var i ganska stort behov av lite färg, i övrigt är det inte mycket som ska åtgärdas.

Lite konstigt är det allt, alltsammans, tycker nog Nala. Men hon är glad och nöjd, vi är ju alla på samma ställe så att säga, och hon har enorma ytor att röra sig över. Jätteduktig har hon varit idag och varken skällt på kor eller hästar!

Jag åkte ifrån en stund i dag, för att köpa färg och beställa lite tapeter. Åkte ut från grinden mellan de två enorma lönnarna med sina höstgula blad med ett enormt leende på läpparna. Jag tror faktiskt aldrig jag varit riktigt så glad som jag är just nu (barnens födslar har gett lite annan sorts glädje och kärlek), det känns samtidigt som vi äntligen kommit hem och ändå nästan overkligt på en och samma gång.

Trött är jag, såklart, hejdar mig så gott det går men vill ju också så klart vara med och fixa och greja. Det är ju ingen panik med något, huset går alldeles utmärkt att flytta in i som det är, utan det vi gör just nu är bara lite ytskikt för att få det att kännas som VÅRT hem. Nu blir det en vanlig vecka, då blir det prio på att vila, även om jag såklart önskar att jag orkade greja hela tiden där ute, bara för det är så roligt!

PS, det har ju varit extra underbart att det varit så fint höstväder, det är ju både trevligare och lättare när man kan gå in och ut utan att kladda ner och det är smidigt att kunna ha dörrarna öppna med. Och så galet vackert såklart!!!