Det börjar bli dags nu, känner jag. Dags att kliva från höstregn och blytungt kvällsmörker till vinter- och julmys, med utebelysning, adventsstjärnor och en massa extra ljusstakar. Men än är det liiiite för tidigt (tycker jag), jag känner att det på något sätt är anständigt att vänta till efter äldsta killen fyller 17 nästa helg (oklart vad det har med honom att göra, han bryr sig då rakt inte). Men längtet – det har börjat lite smått. Knatade runt på gården i helgen och knipsade lite gran- och enris, gjorde en krans till ytterdörren och ett litet ”vinterarrangemang” att ha bredvid. Har bara en enda kruka med lite stackars ljung i, och vid vår stora entré känns det väldigt futtigt, men jag orkar inte – det är snart för kallt ändå.

Det var det första lilla längtet som kom i helgen, kanske hjälp på traven av den ständigt närvarande doften av glögg på jäsning (doftar dock bara glögg rätt upp och ner) från byttan i köket. Och kanske också lite av det lock av mörker som nu sänkt sig över alla delar på dagen då vi är hemma till vardags… Till och med kylan känns lockande, om den håller sig under nollan och ger lite vacker frost eller kanske till och med snö – bara den inte stannar på +3 grader och ösregn. Kan vi ta ett litet längtansfullt kik från de två gångna vintrarna på gården kanske? Jo men det gör vi!

Så jag hoppas att den här tiden av icke-årstid blir kort och att vintern hellre blir snöfylld än blaskig. Om inte annat så är det roligt att skotta med fyrhjulingen 😉