I dag är det inte bara morsdag och mammas födelsedag, vi firar också 18-årig bröllopsdag, och även om jag kanske tycker att det är en ännu större bedrift att vara mamma så är det banne mig en bedrift att ha varit gifta i 18 år med, och tillsammans i 24 år. Den här andra halvan av mig, som jag inte kan tänka mig ett liv utan (förutom vid vissa tillfällen, när NÅN dräller saker överallt 😉 och som jag så gärna vill fortsätta dela mig liv med. Det är han jag vill jobba med på gården, planera framtiden med och bara vara med. Han som jag saknar när det har varit en lång vecka med mycket aktiviteter på kvällarna så vi knappt hunnit ses (efter kl 20 på kvällen så är jag inte tillräckligt medveten för att det ska räknas, haha). Han som jag skickar memes och filmklipp till för jag vet vilken humor vi delar, och han som tillsammans med mig räknar ner till när nästa Diablo släpps så vi kan spela tillsammans (16 juni ifall nån undrar).
Från förra året, när vi var på bröllop
Ja, och han som står ut med mina dåliga sidor och vars egna dåliga sidor jag står ut med – såklart.
Min bästa semester-partnerSmå stunder när vi kunnat knycka till oss lite barnfri tidOh herregud så små vi var! För 18 år sedan alltså…Det här är för 8 år sedan, när vi tog om våra foton. Kanske är det dags igen om 2 år? Tveksamt om jag kommer i klänningen längre dock. Men det vore kul att ha ett från var tionde år!
Tur att man åtminstone en gång per år får anledning att reflektera lite extra över hur långt man kommit tillsammans! ❤
Det här har varit en lite skev vecka på något sätt. Den inleddes med ordentlig förkylning och jobb hemifrån till i onsdags, sen höll jag konferens i torsdags som blev riktigt bra – men herregud man blir som ett ”utsketet äpplamos” efter, för att citera min gamla morfar. I dag var det ganska koncentrerat arbete för att hinna få ihop gårdagen dessutom, är alltså rätt trött i huvudet nu.
Bästa med att jobba hemifrån är att man kan gå ut en sväng på rasterna och kolla på allt otroligt vackert som bjuds på ute just nu. Sämst med att jobba hemma är att jag saknar mina roliga kollegor!
Men det är ju bara min del av veckan, maken har varit borta ett antal kvällar pga evenemang och kvällsjobb vid nåt tillfälle, iofs bra att det var just denna veckan när jag ändå inte kunnat träna pga förkylningen, men såklart lite jobbigt med (maken är väl förtjänt av lite roligheter, så det finns absolut inte ett uns missunnsamhet där). Sen var det förskolefest i går efter jobbet och lite annat strul som jag inte tänker gå in mer på här, och idag har jag landat i soffan här hemma nu efter att ha lagt Filip, tonåringen sitter och spelar, nästan-tonåringen är på ungdomshäng och maken på AW. Har dock lite ågren över att jag kommer behöva åka och hämta nästan-tonåringen vid halv tolv i natt (!!!!), jag som helst vill gå o lägga mig typ vid nio…
Ljuvlig skogsviol i gräsmattan!
I morgon bitti hoppas jag få plats på strongman-passet, första träningen på nästan 10 dagar pga förkylning och förhinder. Har som vanligt ont i axlar och nacke när jag inte tränat på länge – sen vet jag också att det lätt blir väldigt motigt att träna när det blivit ett uppehåll och jag var precis innan det inne i ett ganska gott flow. I övrigt blir det nog mest altanbyggande i helgen vilket kommer bli toppen, längtar efter att orka jobba lite mer fysiskt här hemma med nu.
Nästa vecka blir också lite udda, då ska jag till konferens i Örebro i två dagar – vi är inte i väg särskilt ofta så det ska bli lite kul, men nästan mest längtar jag såklart efter en natts ostörd sömn och så HOTELLFRULLEN!
Nehej, nu har jag ”sunkat runt” här hemma sedan förra torsdagen – först långledig och sen förkyld. Har jobbat hemifrån den här veckan när jag varit som mest förkyld, men som tur är så har den börjat ge sig nu för i morgon håller jag i en konferens-dag. Eller seminarium/workshop dag – vet inte exakt hur jag ska definiera det?
I vilket fall har jag ju innan jag blev förkyld gjort det jag gillar mest, dvs skrotat runt här hemma i jobbar-kläder och grejat, men nu har jobbet på gården stått helt still ett par dagar och jag har suttit och jobbat i myskläder. Till slut slår det faktiskt över även för mig, och i går kväll fick jag ett sånt himla sug att bara klä upp mig litegrann, göra sig lite fin och befinna sig bland folk igen. Orken brukar ta slut fort, men samtidigt får man ju passa på när suget kommer. Kanske räcker det med en kort shopping-tur i helgen, jag behöver några t-shirts och ett par shorts till sommaren, och ibland kan det vara allt jag orkar med i social väg, vi får väl se. För ett år sedan var vi i alla fall finklädda, på bästa M&T’s bröllop:
Riktigt så här fin behöver jag såklart inte vara just nu, men bara nåt annat än skitiga arbetskläder eller myskläder liksom.
Nähä, jag ska dra på mina jobbarkläder igen nu ändå en sväng, innan middagen. Skönt när orken saktar börjar återvända så man kan greja lite ute igen.
I går blev jag förkyld, troligen makens snuva som gick vidare till mig. Idag har jag jobbat hemifrån, med en HÖG med snorpapper bredvid mig – det hjälper såklart inte till att det börjar komma gräspollen heller (jag vet, jag vet, alla tjatar om allergi). Känns som hela hjärnan är en enda snorklump (ursäkta men ni fattar) och jag flåsar som om jag sprungit en kilometer bara av att gå till köket. Ja ja, det går ju över såklart, huvudsaken är att jag är tillräckligt frisk på torsdag för att hålla min konferens. Har faktiskt lyckats ha dålig timing VARENDA gång jag ska hålla konferens, och har typ varit sjuk i anslutning varje gång?!?
Nåväl, det innebär ju också att tempot här hemma från min sida blir noll, och ibland kan det ju behövas med. Satt ute på lunchen och läste en bok, bara för att få lite sol och utomhusluft. Från det helt ena till det andra – Filip hade en kompis hemma i helgen och som TUR var så påminde kompisens mamma om att man ju måste söka fritidsplats med – var så nöjd att vi fått skolplatsen bekräftat och än går han ju på förskola så jag hade HELT förträngt att man måste söka för att få plats på fritids med. Gjorde det direkt när jag vaknade i morse, så nu hoppas jag verkligen inte att det strular till sig… Fattar heller inte riktigt att jag snart bara har skolbarn, inga barn på dagis längre – det känns lite sorgligt på något sätt ändå. I skolan händer så mycket annat, där får man ju sin egen värld och det är inte längre mamma som är centrum. Det är såklart en helt egoistisk tanke och naturligtvis vill jag ju att han ska få sin egen värld, men jag kommer också sakna att vara någons viktigaste punkt på det sättet som man är när ett barn är mindre. Jag är ändå så himla glad över att vi ”skaffade” en sladdis, det har varit mycket mer avslappnat och i nuet med honom, man är ju lite mer erfaren och avslappnad själv tänker jag – det önskar jag att jag varit bättre på med de andra barnen men det är ju liksom inget man kan bestämma i efterhand. Haha – och fler barn blir det absolut inte!
Att fota gör mig mer närvarande med, att hitta de små, fina detaljerna man annars lätt missar.
Just på tal om det där med att vara lite närvarande, även om jag nu inte kunnat gå ner i tid denna sommaren (ni vet, pga räntor, matpriser och el och så), så har jag i alla fall valt att ta alla klämdagar ledigt för att få lite extra tid med barn och gård. Även om vi väldigt gärna hänger här hemma och grejar så ser vi också till att det blir lite glass- och fikautflykter, det är himla mysigt att ha med alla ❤ Vill så gärna ta tillvara på all tid med hela familjen, det känns som tiden går så fort ändå och rätt som det är vill väl inte tonåringen hänga med längre. Usch, känner mig lite hudlös i dag och vemodig, det är kanske snuvan som tar bort lite ork och filter.
Hittade dessa små, små blommor idag i trädgården, ingen aning om vad de är men söta är de!
Nähä, nu ska vi rådda med lite mat här hemma, ta hand om er!
I dag har det från min sida, trots det fantastiska vädret, varit en lite halvdan dag. Känner mig lite förkyld och har dessutom en himla envis nackspärr som inte riktigt vill ge med sig, så har varit lite lättirriterad och liksom planlös idag. Vi har varit ute mest hela dagen, såklart, och har bland annat planerat hur och var vi vill ha altanen vid växthuset. Jag var och handlade reglar i går (för övrigt, så JÄVLA skönt det är att känna sig fullt hemma och kapabel i en byggvaruhandel?!? TACK för det säger jag bara till min rundtur i byggbranschen!) så vi skulle ha det hemma. Handlade också lite extra virke så nu har jag lagat trappan som höll på att ge med sig – den skulle egentligen behöva bytas ut men nu kommer den hålla minst året ut.
Vi landade i att ca 4×4 meter blir bra här. (OBS – bara test av storlek, vet att den är sned)
Till sist har även tonåringen typ grävt klart gropen för ankdammen (så djupt som vi trodde blev bra och nu får vi nog bara anpassa oss till det), men lagom till att vi precis lyft i ”poolinsatsen” av den avsågade avloppstanken så skulle Filip klämma sig in mellan, snubblade på en spade och slog upp ett djupt men inte så stort sår på hakan. Det blödde ordentligt, men efter lite rengöring konstaterades att det inte var så långt, typ 1,5 cm och jag rotade fram lite kirurgtejp jag hade liggande och tejpade ihop det. Ingen idé att åka till akuten i massor med timmar när det skulle vara det enda de gjort där med – skönt att man ändå känner sig rätt trygg efter tre barn. Nu är han öm och lite svullen men förutom att han gissningsvis kommer få ett litet ärr under hakan så bör det inte vara några konstigheter.
Mitt lilla hjärta ♥️
Efter det så dog kvällen liksom av lite, min ork tog slut och nu tänker jag mest lägga mig i soffan och läsa lite. Läser för övrigt den sjukt spännande boken ”Ugglan dödar bara om natten” av Samuel Björk, inhandlad på second hand där jag numer köper typ alla mina böcker. Billigt och smidigt! Man kan ju låna med såklart, men jag tycker det är så jobbigt att komma ihåg att lämna tillbaka böckerna i tid? Knäppt, jag vet.
Hoppas ni har haft en skön lördag i värmen i alla fall!
Jag som tycker det är aptrist att baka saker som man måste jäsa har just nu en period när jag tycker det är rätt mysigt att baka just bröd. Det blir ganska mycket freebase, annars är det inte roligt, men håller mig väl till en halv påse torrjäst, ca 12 dl blandat mjöl och så 5 dl vätska. Ibland blandar jag i rivna morötter eller zucchini, ibland havregrynsgröt och ibland annat – det blir alltid lite olika. När andan faller på så sätter jag en deg på morgonen och knådar den i min kitchen aid (så man slipper klabba ner sig så mycket), sen får den jäsa tills jag kommer ihåg den igen…
Förra helgen blev det formfranska med rivna morötter och havregryn – mumma!
Det är väldigt praktiskt när man vill vara ute och greja hela dagen men vi ändå behöver äta lite mitt på dagen, då är det lätt att motivera alla till att äta mackor och så tar vi middagen senare. Och så slipper man bryta allt man håller på med för att ställa sig och laga mat mitt på dagen med – win win ju!
I dag var jag sugen på baguetter, blir ju perfekta lunchmackor av det…Lyxlunch med iskaffe!
Det enda jag håller mig till är Underbara Claras tips att öka på smaksättarna – står det 2 tsk salt tar jag 3, står det 1 msk honung så tar jag 2, det gör verkligen hela skillnaden! Har SÅ svårt för bröd utan tillräckligt med salt, det smakar ju ingenting…
Grytbröd i olika varianter har det också blivit ett antal gånger – mycket praktiskt och gott!
Just det – använder alltid termometer med och tar ut vid 98 grader! Hög temp i ugnen och helst ånga med. Supergott blir det!
Två saker jag sett eller hört i veckan fick igång detta blogginlägg – först var det apropå att Rachel (Yogagirl) är höggravid och sen var det när jag lyssnade på Gynning och Berg. Berg hade fått kloka ord från Niklas Strömstedts mamma (om det nu är relevant och jag minns rätt), om att det alltid är svårast i livet när man befinner sig med fötterna på olika plattformar – tex mellan ”ung” och ”medelålders” eller så. I alla fall.
Jag satt i köket och bläddrade förbi Yogagirls gravidmage en dag, och slogs över att jag nu faktiskt äntligen har fått tillbaka hela min kropp alldeles bara till mig själv? När man är gravid delar man ju kropp och när man ammar ger man av sin kropp – och när man har småbarn delar man absolut sin kropp med någon som gärna vill vara nära och helst i famnen. Eftersom jag har långt mellan barnen så har jag ju i princip delat min kropp med barn under typ 16 års tid – men nu är Filip 6 och det är nog oftare jag som drar upp honom i famnen och vill gosa än tvärtom. Så jag har liksom fått tillbaka min kropp nu, absolut begagnad, lite sliten och inte samma som jag började låna ut någon gång för drygt 16 år sedan givetvis, men nu är den bara min igen.
Tre gånger har jag haft förmånen att ha varit gravid, något jag inte skulle bytt bort mot något i världen men som såklart slitit på kroppen.
Jag försöker ge den det den behöver så gott jag kan, jag tränar och slitna axlar ömmar när jag ska sova om nätterna, min träning nu är det dyraste jag någonsin unnat mig själv. Jag ”lagade bäckenbotten” för att ge kroppen bättre möjligheter att kunna röra sig fritt (förresten nåt av det bästa jag själv unnat mig). Jag äter hyfsat vettigt med hemlagad mat, relativt lite halvfabrikat/snabbmat och mycket grönsaker och fibrer. Jag ser till att jag åtminstone kommer i säng i god tid för att ha TIDEN jag behöver för att sova ordentligt – även om jag rätt ofta sover kasst. Jag läser böcker istället för att scrolla på kvällen och jag tar pauser när jag kommer på att jag behöver (vilket kanske inte i ärlighetens namn jag kommer på tillräckligt ofta, men ändå). Jag spenderar merparten av min lediga tid med att arbeta på gården i lagom takt, så kroppen får absolut vardagsmotion även om jag har ett skrivbordsjobb. Samtidigt protesterar kroppen lite mer högljutt för varje morgon och de småskador och inflammationer man drar på sig är allt svårare att bli av med.
Hur som hur så behöver jag släppa den där andra foten som står kvar på en plattform som tillhör ett yngre jag, sluta balansera och istället förhålla mig till att kroppen är visserligen bättre begagnad, men den är åter MIN och den är (typ) hel och frisk. Sluta känna att det är konstigt och ovant och att jag ser gammal ut med skrattrynkor kring ögonen, och istället bara koncentrera mig på att skaffa fler av just dessa. Inte känna att jag behöver forma kroppen för att medierna säger att jag borde det utan istället forma om garderoben för att passa kroppen. På tal om garderob förresten, Underbara Clara tar alltid såna fantastiska bilder på sig själv i hemmamiljö – men av alla ställen där jag ser ut på olika sätt så är det då inte på hemmaplan jag känner mig snyggast. Här är det ju 100% fokus på funktionellt och tåligt och SKÖNT, arbetsbrallor paras ihop med slitna, håliga toppar med färgstänk på och skorna bekläs med antingen muckboots eller foppatofflor beroende på väder. För att må bäst på gården vill jag behöva tänka NOLL på kläderna – jag ska helst knappt känna att jag har dem på mig och absolut inte känna att jag behöver vara rädd om dem.
Haha, jag fotar mig ju aldrig när jag gör gårdsjobb, det är ju tex bara när jag som här skulle skicka nåt knäppt meddelande till maken typ Eller som här, när man är extra snygg efter en omgång med röjsågen
Nu svamlade jag visst ut lite – men kontentan av det hela är att jag ska ta min fungerande, bättre begagnade kropp med alla dess skavanker och ta klivet upp på den plattform där det inte krockar med min tidigare självbild. Och med det blir det förhoppningsvis mer balans med i tillvaron!
Det är mycket att göra nu på våren, sånt som inte går att skjuta på, som frön som ska ner och rabatter som helst ska rensas nu för att det ska bli mycket lättare sen. Det blir mycket ”rapporter” på vad jag gör nu, men det är för jag själv dels tycker det är trevligt att skriva om och dels är det kul att kunna få tillbaka ibland och se allt som hänt. Den här helgen blev det dock mindre gjort eftersom maken däckade i nån typ av flunsa, stackaren.
Sakta börjar den nya rabatten ta form, även om den fortfarande inte är super-vacker så blev det klart finare med träflis i gångarna. Även gångarna i trädgårdslandet har fått markduk och flis! Kommer bli kanon när det kommer lite grönt till. Runt det gamla grishuset fräste vi upp den värsta oredan med jordfräs förra helgen. Kombinera med diverse blomsterfrön jag inte orkar så organiserat så blev det nu en stor yta #Radgard , hoppas NÅT tar sig!På Den stora åkern är nu foderbetor sådda, hoppas på mat till grisarna i vinter…
Men vi har också hunnit med lite glass-utflykt på glassfabriken, det fantastiska vädret vill man ju njuta av till 110%!!
För övrigt har jag en massa fina tulpaner här nu, och MÄNGDER med rabarber…
Älskar denna färgkombo!Vår altan har fått lite krukväxter (om än små än så länge), blivit avtorkade och så fram med dynor. I växthuset har citronen fått en större kruka, den väntar där inne på lite stabilare värme, så ska den få flytta ut sen över sommaren.
Bästa med helgen?! Att det varit sommarvärme!!!
Tillägg sent söndag kväll: sämst med helgen?! Jo men det verkar vara nån lite udda form av magsjuka som först tonåringen hade förra veckan, sen maken i går och nu Filip (som var den enda som kräkts, därav min osäkerhet). Nu är då frågan om jag är immun mot denna sort med, som med den vanligaste?!?!
Alltså, jag tycker det är rätt meckigt att odla. Det låter kanske konstigt när vi nu har en gård och verkar anlägga land lite här och var, men låt mig utveckla. Att så saker och hålla på och vattna och greja är såååå trist – förutom möjligen tomat och chili som man sår på vintern när man har ett jättesug efter att se något grönt. Annars tycker jag att de är ok att jobba med – men det är också makalöst skönt att ha fått ut dem nu så jag inte måste hålla på och se efter dem på samma sätt. I dag planterar jag faktiskt till och med ut de som ska stå i mina tomatlådor över sommaren, och i går satte jag ut de som ska vara i växthuset.
Men sen – att så små frön som sen ABSOLUT inte ska torka ut innan de gror – det är såååå trist. Vattna är urtrist. ÄLSKAR bärbuskar och frukträd som liksom bara finns där och sköter sig mer eller mindre själva… Så därför sår jag inte så himla mycket – det blir lite morötter (tror jag får så om dem jag sådde tidigt pga de har torkat ut – aptrist med små känsliga saker som sagt), kanske lite rödbetor (bara jag som äter) och så ärtor/bönor. Det vi odlar mest av är förutom tomater annars potatis, DET är kul och enkelt och smidigt att sköta! Ja just det, squash med såklart. Nytt för i år blir också en satsning på gurka i växthus och pumpor av olika slag – som vi sätter automatbevattning på.
Älskar ju kål och sånt, men det är så himla kinkigt med en massa näring, kålnät och tar sån TID på sig att växa – det blir litegrann men inga mängder även om jag gärna hade haft mängder färdigt att skörda.
Det nya landet vi håller på och anlägger, där ska det bli perenner. Om jag nu tycker det är trist att så grönsaker från frö så tycker jag det är ännu svårare att motivera mig att så blommor – fast jag ÄLSKAR blommor. Perenner brukar klara sig bättre utan vatten dessutom.
Håller på något sätt på mig att lära mig landa i den här insikten att jag faktiskt inte gillar att så (och VATTNA), att känna att det är helt ok att köra på säkra kort och hellre köra på perenner. Det i sig är ju inget motsatsförhållande till gården, här är det ju supervackert, grönt och blomstrande på många håll – och mer lummig växtlighet som vi siktar på kommer ju i så fall vara ett resultat av perenner, inte frösådder. Det är ändå på något sätt lite befriande att inse vad man gillar och vad man inte gillar – sen kommer det ju ändå bli sådder av sånt vi verkligen vill ha att äta, men jag behöver liksom inte tänka att jag ska tycka det är kul att så en MASSA saker som ska passas på sen. Alla självinsikter är bra självinsikter 😀
I helgen var det ju perfekt väder för en rejäl arbetsinsats på gården, och på söndagen fick vi med hela familjen i arbetet. På morgonen var jag och hämtade en jordfräs jag hyrt via Hygglo, med målet att göra en åker vid den sedan länge oskötta plätten runt vår brunn. Tanken är att vi ska kunna odla foderbetor där som vi kan ge till grisarna i vinter,
Här hoppas vi att det blir en bra skörd med foderbetor – men de kommer få klara sig själva – dvs vi kommer inte vattna. Det är redan väldigt torrt och eftersom vi bara har en brunn så vill jag prioritera växthuset (och hushållet såklart). Grisarna har knatat runt och fyllt magarna till bredden i nya hagen. Jag byggde också ett enkelt skjul som går att använda i båda två hagarna beroende på vilken sida man stänger av.
Vi blev ju dessvärre av med våra fina mignon-ankor, men har som ambition att så snart det går skaffa nya. Därför vill vi förbereda med en liten damm, det här är faktiskt en ”ingår-i-köpet” avfallstank (ny) som vi sågat av och ska gräva ner. Grävjobbet står tonåringen för!
Det blir ju en hel del jord när man gräver upp (helt orimligt mycket faktiskt), men den forslas bara en kort bit – nämligen bort hit:Alldeles framför växthuset där det ska bli en stor plantering med perenner (även om det är potatis i en del nu pga fick ont om plats). Ser inte så vackert ut just nu, vi använder ”no dig”-metoden, dvs lägger ut kartong, sen på med jord och täckmaterial – men när det är klart kommer det bli kanon! Mellanbarnet fick stå för ogräsrensning i gårdsgruset precis vid entren. De stora stenslänterna kommer likt förra året få stå som de är – någon gång framöver ska jag göra terassodlingar här i stället, men nu får det som växer där vara.
Alla djur mår himla gott just nu och njuter av solen utan att det är för varmt. Hönorna är makalöst nöjda över att få gå fritt igen. I bakgrunden ser ni vår nya tupp-tonåring Flax, han kommer bli så makalöst fin i sin svarta fjäderdräkt!
Äntligen äntligen börjar det också bli lite grönt, förutom gräset har de flest buskar och träd åtminstone bladsprickning i någon form. Nere till vänster här ser ni hallon och vinbärsodlingarna, i år testar jag att inte beskära hösthallonen förrän efter de gett en första, tidig skörd.
Man mår SÅ gott i kroppen och huvudet efter en sån här helg (talar nu inte för stackarn som fick slita med jordfräsen). Det är så skönt att känna att kroppen är frisk (ja någorlunda i alla fall, man är ju ändå över 40) och stark, och att man orkar det mesta man vill. Själv har jag förutom att jag har stängslat och byggt gris-skjul planterat ut lite tomater i växthuset, planterat ut hälften av luktärten och så en massa smått där det funnits behov. Nästa helg ska det ju bli riktigt varmt och skönt, och jag tänker att jag ska plocka med familjen för lite glass-utflykt någonstans (tipsa gärna!).
I dag har ju den ”vanliga” veckan börjat igen, och som vanligt önskar jag ju lite så här års att fördelningen var omvänd – med 5 dagars gårdsarbete och 2 dagars vanligt jobb – men räntor, matpriser, el och bensin har satt lite käppar i hjulet ett tag nu. Nåväl, jag har tagit ledigt de kommande klämdagarna så det blir ganska mycket tid här hemma ändå framöver.
Är det förresten något ni undrar över, med gården, jobbet eller något annat?
godatankar.com 