Herregud vad mätt jag är nu… Det här var verkligen en kanonfödelsedag matmässigt, hela dagen har bestått i mina favoriter! Och har såklart maken att tacka för det 🙂 Frukost av amerikanska pannkakor med rårörda jordgubbar och grädde, och MASSOR av paket?! Har nog inte fått så många paket i vuxen ålder tror jag. Allt var på pricken sånt jag älskar – kolla här vilken skön blandning av uteliv blandat med lite vardagslyx:
En fin flaska Diplomatico-rom, två champagneglas i trä för lyxigare vandringar, en perkulator att använda över öppen eld, grym choklad från chokladöverdrag och lite andra uteprylar. Tack! Fick också ett fint nagellack av Oliver som jag visst inte fick med på bilden, som han köpt själv.
Efter en morgonpromenad med Nala längs Lillåleden så blev det en överraskningstur till Girabäcken norr om Gränna. Där bjöds jag på grymt goda smörstekta mackor med lönnsirap, blåbär och pekannötter – typ sjukt gott! Ser inte så mycket ut för världen men var verkligen toppen. Testade såklart kaffe i nya perkulatorn med!
Smörstekt macka med lönnsirap, blåbär och pekannötter alltså… Mmmm…Kaffe är ALLTID godast ute!3 x pojkar 1 x tant
Nån gång mitt under grillningen slog vindarna om och blev iskalla, så det blev ett lite hastigt avslut.
Maken toppade dagen med middag på hemgjord poke-bowl med marinerad tonfisk, det var så fantastiskt gott! Det hela avslutades med mango-fromage, en riktigt väl sammanhållen mat-dag måste jag säga, imponerande 🙂
Typ allt det bästa jag vet!Tack älskling, för allt du ordnat idag!
Kände för att skriva lite men kom inte på nåt bra. Det som ploppade upp var att jag gör en lista över mina senaste 10 födelsedagar, för det är ju i över 10 års tid jag har bloggat ändå? Kan dock konstatera att jag har de mest ointressanta födelsedagarna typ, inget illa ment till min stackars make som alltid gör sitt bästa och allt jag önskat mig- men jag tycker själv det är svårt att känna nån mening i fira min egen födelsedag så då blir det ju inte helt enkelt. Det ska tilläggas att allas födelsedagar i familjen firas ungefär likadant, vi är alltså vara rätt kassa på att fira?
2011 Här fanns inga bilder med, tror det blev lite galet med de första bilderna när jag flyttade över bloggen. Var tydligen ingen toppendag…
Inte en av topp 10 födelsedagarna jag haft, men till slut blev den ändå rätt ok. Bland det som drog ner det hela var en dåligt natts sömn, hagel, en totalt övertrött och trotsig 4 åring, en gnällig 10 månaders och lite annat smått och gott, men men, vi firade ju egentligen i påskas när min bror var här och DET var ju trevligt så jag lever på det istället =)
-Jag, 2011
2012 Vi firade i vårsolen i stadsparken och jag försökte mig tydligen på en jogging-runda. O.o
Det är lite jobbigt att lägga ut de här gamla bilderna ändå.
2013 Fick en läsplatta och solade vinterbleka ben i kyliga vårvindar. Kanske repris på det i morgon – minus läsplattan då? Annars bara soft hemma.
2014 Skrev inte ens ett inlägg? Men hade i alla fall börjat med kickboxning, så närmsta inlägg handlar om det.
2015 Lugnt men trevligt – hotellfrulle (gud vad jag saknar det) och grillkväll med grannarna lite spontant.
2016 Trädgårdspill och ett besök på Pinchos – och vad det såg ut som ett himla trevligt väder.
2017 En bra födelsedag verkar det som, inget speciellt så men bara en lyckad dag vad det verkar.
2018 Firade på bästa sätt som småbarnsförälder – med en shoppingdag (utan barn) och ett besök på rosegarden.
2019 Det jämna och fina numret 40. Jag blev firad massor tycker jag, och fick en långweekend i Palma med kompis Åsa, fasen vad underbart det var!
2020 Åh nej, födelsedag med magsjuka… Inga bilder den här gången, såklart, men fick min absolut favorit-kaffemugg!
I går vabbade jag för Filip som är förkyld. Vi var ute på två promenader a ca 1,5 timmar vardera.
Vitt: (När jag sovit bra och är i mitt egentliga utgångsläge som är positivt)
Det var en fantastisk dag i går, jag vabbade med en Filip som visserligen är förkyld och snorig, men i övrigt rätt opåverkad och pigg. Vi tog två låååånga promenader – eller i alla fall under lång tid – där Filip mest fick styra vart vi gick och så följde jag och Nala efter. På förmiddagen blev det en sväng utmed Hallbyleden som är makalöst vacker med alla vitsippor och små, små knoppar på alla buskar och träd, innan vi spenderade en stund i en lekpark. Passade på att träna lite med Nala när Filip åkte rutschkana – så skönt att ha ordentligt med tid för en gångs skull!
På eftermiddagen efter lunch, fika och lite vila så åkte vi upp till Dumme Mosse. Det tyckte Nala var fantastiskt roligt och hon skuttade verkligen runt på stigen och i den omkringliggande skogen!
Svart: (När man sovit kasst i 10 nätter, känner sig stressad över allt man borde gjort på jobbet den här tiden och Filip som brukar vara så himla rolig för nån månad sedan sprang rakt in i trotsåldern med huvudet före)
Vilken jäkla dag. Vabbade Filip som var förkyld men ändå sådär pigg att det inte blir någon vila direkt. Enklaste lösningen att hantera honom och valp blev att gå promenad, så det gjorde vi. Vet inte riktigt vad det var med Nala men hon var extremt dragig – det har annars varit bättre ett tag tycker jag? Iofs blev det INTE lättare att gå med henne när Filip HELA tiden envisades med att springa i förväg så hon skulle jaga honom. Sa till honom tusen gånger innan jag lackade ut och skrek på honom att gå med mig – som vanligt en mycket lyckad lösning och man känner sig som årets förälder sen. Svinkallt i luften än, så händerna var helt stelfrusna när vi väl kom hem.
Ungefär samma sak upprepades på eftermiddagen, Filip bara kutar och skrattar och jag försöker få ordning på Nala som blir helt stirrig. Hon for som ett jehu över hela dumme mosse, och var allmänt spattig – det blev ingen sådär mysig promenad nu heller.
Väl hemma var det som vanligt aldrig tillräckligt med det man gör med barn så Filip villa ha med mig samtidigt som jag behövde ha knas på Nala. När det stora barnen väl kom hem var det mest tjafs, och hela dagen slutade med att jag bara kände mig förbannad och otillräcklig.
Kontentan av det här är ju att varje sak jag skriver om här reflekterar just den känslan jag har för dagen eller stunden, vilket gör att det lätt blir lite hoppigt och jag kan tänka mig att det känns osammanhängande från dag till dag. Men så mycket är ju vad man väljer att visa, och hur man tolkar saker för stunden. I vilket fall är jag glad att det snart är helg, för hur man vänder sig så är det inte så mycket vila att ha 4-åring och valp – men det är ju både självvalt och inte så mycket att göra något åt.
Den där sömnen jag hade hoppats på uteblev med råge. En snörvlig och frustrerad Filip som sen gick mer åt krupp-hållet bjöd på en minst sagt stökig natt. Men det är ok, nu sitter vi i ett soligt uterum och tittar på underhållning i form av att grannarna lastar av jord från en lastbil, och jag får dricka kaffe.
Fler som är nyfikna
Nu är det ingen fara med honom förutom att han är ordentligt förkyld, det som är bra med krupp är ju åtminstone att det släpper på morgonen.
Tittar på mina plantor som växer fint här ute, har redan plockat några små tomater och ätit (men säg inte det till någon annan i familjen 😉 ).
I morse när jag stod framför spegeln i badrummet och plockade på mig ansiktet för dagen så for tanken förbi att jag fyller år på lördag. Jag brukar ändå gilla födelsedagar, man blir ju aldrig firad annars så någon dag om året är det ju väldigt trevligt, och jag älskar att få paket, men nu kändes det bara … ingenting? Jag stod där och kände hur deppigt det kändes att bara vara helt likgiltig inför en annars rolig sak. Ibland kan man ju gå runt hur länge som helst och bara inte kunna fånga vad det är som gnager, men bitarna föll väl på plats under natten eller nåt, för i morse kändes det väldigt tydligt.
Jag har tappat bort mig.
Jag har (tack och lov) fortfarande en i grunden positiv syn på det mesta, men jag är ganska säker på att jag brukade kunna ha roligt – och till och med VARA rolig ibland. Jag gillar ju att göra saker nu, men det mesta handlar om att man får en känsla av lugn (tex promenader i naturen) – jag vet inte hur länge sedan det var så att JAG faktiskt hade roligt? Det känns mest som hela jag består av en massa jävligt tråkiga måsten och rutiner (för att ens få vardagen att gå ihop), inget tålamod och ”polis”-sidan av mig där man mest hela tiden kollar så ungarna har gjort läxor, duschat, bytt kläder (ja, jag har ju tre killar som tycker det är pest) och annat så jag måste vara den tråkigaste jävla mamman någonsin. Ibland försöker jag, men det är som jag inte ens hittar dit själv.
Gud vad jag hatar den här personen känner jag.
Jag VILL inte vara fast i alla måsten och borden, jag vill skratta och kunna ha roligt utan att jag känner att jag borde ”ha koll” på allt och alla – men jag vet inte hur jag ska komma dit igen. Jag vet inte hur jag fastnar i det heller, men det är ju så mycket man behöver ha koll på när man har barn tex? Eller jag ser ju att andra klarar sig fint UTAN att bry sig om att kolla så läxor är gjorda, barnen har plockat upp sina kläder från golvet eller hålla ett öra på om leken håller på att urarta till bråk (=alltid, förr eller senare). Hur gör ni?
Fysiskt känns det som jag åldrats typ 10 år det senaste året och jag har inte heller kvar mer än få, små spår av alla muskler jag jobbade mig till för några år sedan för det hinns inte med – och får jag väl en lucka så orkar jag verkligen inte motivera mig själv nog för att gå och ställa mig på gymmet och lyfta något. Fredagsträningen är guld värd för det är ett så roligt gäng och jag trivs suveränt bra där – fast jag blir också lite deppig efter varje träning eftersom jag märker så himla väl allt jag tappat. Där det var muskler är det bara mjukt och vad gör väl det egentligen, men inte är det då något som höjer humöret. Ändå ligger det här långt ner på listan att få ordning på, för vad ska jag med muskler till om jag har glömt att ha roligt? Och vad gör det om kläderna sitter kasst när man känner sig ful inuti?
Vill bara avsluta med att säga att det är jobbigt att skriva om det här – för jag vet ju att det finns HUR mycket folk som helst som har det mycket värre än mig? Vi är två vuxna som har jobb, vi har tre barn där vi visserligen har saker att jobba med men vi har inga diagnoser att kämpa med, ingen av oss är sjuk osv. FÅR jag ens vara deppig då? Men samtidigt kan jag ju inte bara INTE känna det jag gör. Har en kille i ett annat företag vi jobbar med en del som alltid är glad och som alltid har attityden att ”det blir ju inte bättre av att deppa” – han är fantastisk att jobba med och hur jäkla svårt ska det vara att vara mer på det sättet?
Jag borde kunna…
Men ibland går det inte och så är det väl bara. Mina svackor brukar inte vara långvariga heller, så ni får ursäkta mitt svammel, i morgon känns kanske allt bättre. Men jag är inte så naiv att jag tror att jag hittar tillbaka till hon den där som en gång hade roligt – om hon ens fanns? Kanske kan jag däremot hitta fram och ut till nån som KAN släppa på allt och bara ha roligt för egen del? Till nån lite trevligare människa som är mer lättsam att umgås med och som inte har en hjärna som går på högvarv hela jävla tiden. Kanske…
Hur gör DU för att inte tappa bort dig i vardagen?
Kanske är det bara lite vårdepp och allt jag behöver är sol och värme.
Vet ni, kanske är hela det här inlägget enbart ett resultat av en veckas kass sömn, och en dag när jag vaknar utvilad kommer allt kännas bra och som vanligt igen, och så har jag gnällt helt i onödan. I vilket fall ser jag att mina ”gnälliga” inlägg är de som flest läser – antingen för att man tycker det är skönt att relatera eller för att det är gott att läsa om andras problem, oavsett så hoppas jag det ger er nåt. För egen del får jag i alla fall lite ordning i mitt huvud när jag skriver, sen kan man väl ibland fundera på själv om det ska skrivas ut ”offentligt” eller ej.
Vi börjar få lite rutin på våra helger känner jag. Lördagen börjar alltid på bästa sätt (såvida det inte är skitväder) med att jag tar med Nala på promenad i Bankeryd på Lillå-leden när Lukas spelar basket. Det är en himla trevlig stund, även om det fortfarande är förbaskat kallt ute. Så häftigt att se hur smidig hon är, hon gör stora skutt över ”spången” och ner i grönskan (och leran – fick bada henne när vi kom hem). Hon springer helt obekymrat över en mossig stock över ån, och ser bara så lycklig ut att man inte kan låta bli att bli detsamma.
Det är en jävligt trög vår ändå – vädermässigt, tidsmässigt går den helt sjukt fort. Längtar så himla mycket efter när det faktiskt är lite njutbart att vara ute, även utan att knö in sig långt undan vinden i ett soligt hörn mot en vägg (knappt ens det går att hitta än).
Det ÄR verkligen terapi att gå i skogenmed henne!
Har hunnit beta av mitt mest akuta överhäng i dag och planterat om alla tomater. Nu är det bara de som ska planteras ute på friland sen som inte har landat på sin slutliga plats – övriga står så fint i sina krukor i uterummet. Älskar när hela uterummet är fullt med växtlighet, det är bara så himla fint! Har mer kruktomater i år och färre fullstora. De sort jag har från minst till störst heter Venus, Lizzano , Silvery Fir Tree, Brandywine och Yellow Zebra. De två förstnämnda har jag faktiskt redan ätit nån enstaka tomat ifrån! Sen har jag även mini-aubergine och kapkrusbär (typ physalis) i kruka, och två sorters chili – Padrones och Sweet banana chili. Tryckte även ner mina förgrodda potatisar i dag, hoppas de klarar de två lite kyligare nätter som verkar vara på G.
Var så himla sugen på att gå bort till en nyanlagd grillplats bara nån kilometer härifrån idag. Ta med nåt gott att grilla och en flaska prosecco (när nu ingen behöver köra bil) och sitta där en lång stund med elden och njuta – men jag måste säga att det är en bra bit från njutbart väder ute i blåsten, så tyvärr får vi nog skjuta på det. Kanske nästa helg blir något bättre? Då fyller jag år förresten…
Nej men alltså, jävla enformigt och gnälligt, men nu är jag helt slut. Det var en bra helg, men sen i måndags morse så fick vi helt plötsligt en hemtenta (vi visste vi skulle få den nån gång framöver men det lät som om det skulle dröja några veckor) som skulle vara klar i dag. Måndag, tisdag har jag ju jobbat heltid, fixat mat, hämtat barn, skjutsat till basket och gått på valpkurs – tentan har gjort runt nio på kvällen måndag och tisdag. Till det så har jag haft två riktigt mastiga möten på jobbet där vi har gått igenom vad som känns som 999 saker jag inte kunnat innan och som jag nu ska ha koll på – charmen med ett hus byggt typ 1904, inget är som man tror. Det tar ENORMT mycket energi när man ska sätta sig in i en massa nytt, mycket mer än man kan tro.
I dag hade vi också skola istället för på fredag – så missade lite pga det stora mötet. Dock gav det en stunds vila på lunchen så jag lade mig i soffan en stund med Nala som var lika trött som jag (efter valpkursen i går). Två kassa nätter i bagaget med, såklart. Men men, nu har valp och jag tagit en promenad i de sista solglimtarna innan snön/regnet. Det är alltid så skönt att gå ut med henne ändå, just för att man får en chans att släppa allt annat för en stund. Önskar att det var fredag som alltid annars när jag har skola…
Min terapi-hund. Vem hade anat det? Så vackert med alla vitsippor som börjat slå ut, önskar så att det kunde bli lite vårvärme på riktigt nu.
Bestämde mig i alla fall för att bara fylla i godkänt-frågorna på tentan, hade inte ett uns ork över till att ge nåt mer åt den. Ska inte heller göra nåt mer i kväll, alla ungarna får nog en skärm av önskat slag och så lägger jag mig i soffan och äter chips typ. Så, kunde inte göra så mycket åt jobb eller tenta i veckan, men kan i alla fall se till att det blir en lugn kväll nu. Kanske ändå något.
Här sitter vi, jag och Nala, och funderar på vart vi ska peta ner resten av lökarna som ska sättas i år.
Eller, hon funderar nog mer på vilka lökar hon ska gräva upp 🙄
Vi gör lite småfix i trädgården, sätter lök, klipper ner gamla växter och mäter för växthuset. Strax dags att gå in och göra lite våfflor, maken är snart tillbaka med O som har varit på hajk sedan i fredags, och det är hög tid för lite kaffe.
Har verkligen gjort en ansträngning att sänka mitt tempo på jobbet denna veckan till en mer rimlig nivå, vilket visserligen gjort att varje dag i sig inte känts så pressad men samtidigt så hinner jag ju då inte riktigt med allt som ska göras – så då blir jag stressad över det…
Det har varit lite lugnare på hemma-fronten, men ändå känner jag hur lite det krävs för att andan ska fastna högt upp i halsen och det trycker över bröstet. Just nu är det dock jobbet som ger mest stress.
Nåväl, nu har jag gnällt färdigt. Jag ser fram emot en ganska lugn helg med mestadels hemma-fix, det är bilar som behövs tvättas, lite aktiviteter för barnen, en hund som behöver tränas och lite annat smått och gott. Den ska nog gå den här helgen med… Önskar alla en fin helg i vårsolen!
Eftersom det utannonserats skitväder i dag så tänkte vi att vi skulle ta oss ut en sväng i går. Lukas har varit sjuk i veckan så det fick bli en kort promenad, vattenledningsparken kändes lagom. Vi fick dessutom sällskap av mormor som hade med sig supergott fika!
Fillevippen var på toppenhumör
Ville göra det enkelt för mig för jag känner att jag blir stressad av att försöka få till mat samtidigt som 3 barn är hungriga och en valp behöver ständig tillsyn – hur vi än delar upp oss så räcker vi knappt till och då blir matlagningen en extra faktor. Det blev medhavda äggmackor och så gjorde vi bara en liten eld för att koka kaffe på. När vi väl kom ut kändes det kanon, men stressen ligger högt upp i halsen på mig just när vi ska komma iväg och allt och alla ska med.
Faktiskt var alla barnen glada och nöjdaOch mormor med 🙂
Som en fantastisk bonus till denna ändå väldigt trevliga utflykt så uppförde sig Nala VERKLIGEN exemplariskt! Hon skällde inte på mormor, hon satt SÅ fint på sin filt när det gick förbi folk, cyklister och hundar (en liten bit bort ska tilläggas, men inte mer än ca 10-15 meter från där vi fikade). Det var verkligen ett tillskott på utflykten när hon funkade så bra – precis det jag har haft i huvudet som någon slags målbild innan vi skaffade hund. Superkul!
Och visst ÄR hon för jäkla fin med?!
För övrigt så vägde jag henne i veckan, ca 4,5 månader gammal vägde hon 13 kg. Så sjukt fort hon växer! Hon kommer bli en stor tjej! Tror hon är ca 48 cm hög, svårt att mäta exakt.
I dag är det inte mycket planerat, maken och mini är och slänger skräp så vi ska kunna plocka hem lite fler fönster i veckan. Jag håller på att koka dillkött till dagens middag och så kör vi lite tvätt – det är typ dagens plan. Orkar jag ska jag plantera om lite växter som jag förodlar, annars ska vi mest … vara? (Det jag är kass på)
godatankar.com 