Så vad missar jag?

Jag får inte riktigt någon rätsida på vad det är som är ”fel”. Eller, bitar av det kan jag få, men dels så varierar de ganska mycket från dag till dag och dels så känns det som om jag liksom missar den stora bilden. Häromdagen hade jag tex en gräslig eftermiddag och då började jag skriva det här för allt kändes skit, i dag var dagen bättre och då känner jag mig mest fånig. Men just att allt står och balanserar på så lite är väl ett tecken i sig på att allt inte står rätt till.

Jobbet känns just nu under kontroll. Efter kaotiska veckor med VAB och en massa skola så har jag nu 4 dagars jobb på mig i veckan (om det nu inte blir mer VAB) och med det så kan jag hantera jobbet på ett någorlunda rimligt sätt. Mår dessutom aldrig dålig av att åka till jobbet (till skillnad från slutet av mitt förra jobb) och jag tycker om de jag jobbar med och det jag gör. Så får jag bara ”fulla” arbetsveckor så är det helt ok. Dessutom har jag både ett bra gäng med hantverkare och riktigt bra underentreprenörer vilket gör det hela både lättare och roligare!

Åtminstone utsidan av mitt projekt börjar sakta se bättre ut – insidan går än så länge åt ”fel” håll med rivning.

Värst just nu är ”hell-hour” hemma, ni vet den första timmen då allt ska hända. Jag hämtar Filip, samtidigt som vi kommer hem så kommer Lukas hem, och oftast har Oliver kommit hem strax innan. Maken jobbar ju hemma till omkring 17-17:30 ungefär. Och visst, det är väl den jobbigaste timmen för alla familjer, så det är ju inte direkt unikt. Men den stunden är gräslig – inte på grund av att det ska fixas med mat egentligen, utan för att ALLA (barn mest) är på mig från samma sekund de ser mig, ALLA pratar i munnen på varandra för de ska prata med mig, jag ska svara på vad som ska ätas, om man måste göra läxor, är det nån aktivitet, har du sett den här blomman vi plockade idag, kan du göra maten lite snabbare, vem kör till träningen, ska ni iväg, Nala måste kissa, jag gjorde det här på skolan kan du svara på det…. osv, i all oändlighet.

Jag vet, det är barn, det är så det är, men när jag inte ens hinner ta av mig skorna innan de första ”förfrågningarna” kommer eller när det står minst 2 barn utanför (eller inne i ) badrummet när jag försöker kissa så vill jag bara skrika rakt ut. Förlåt, men får man ens klaga på sånt här? Kanske är det bäst att jag ändå förtydligar att jag älskar alla mina barn oändligt och ju själv har valt att skaffa dem, bara så ingen tror nåt annat, men vi är ju vuxna människor och kan hålla två sker i huvudet samtidigt va?

Vi har tre barn som alla är fantastiska på sina egna vis, och som också är jobbiga på sina egna vis, precis som alla människor har sina bra och dåliga sidor givetvis.

Det är absolut inte barnens fel, något av detta, och hade jag varit på en bättre plats mentalt hade det nog inte triggar mig app mycket. Men, känslan av att alla HELA tiden vill ha nåt av mig är kvävande, och eftersom varje enskild sak är SÅ otroligt rimlig (självklart vill jag lyssna på vad du har gjort på dagis, ja jag vill gärna veta vad du kollade på på youtube och ja absolut hjälper jag dig med läxorna, inga problem!) så blir det nån jäkla gröt i mig av otillräcklighet, frustration och att inte få något mentalt utrymme för mig själv. (Tipsar återigen om Hej hejs inlägg, hon förklarar bättre än jag själv kan hur det känns).

Jag saknar egentid, att själv få möjlighet att välja lite vad jag vill göra en kort stund, att träna (fast där skulle jag verkligen behöva en stor boost med motivation för att träna själv är just nu en orimlig tröskel att ta sig över), att välja själv att jag vill tex greja i trädgården en stund, ta Nala på en promenad eller bara sätta mig och glo på TV en stund INNAN det är så sent att alla barnen sover. Jag vill att folk och familj löser sina egna problem istället för att JAG ska behöva avgöra vem som startade just det här bråket, vems tur det är att göra vad och allt annat jag förväntas lösa.

Äsch jag vet inte, när jag försöker få ordning på det så känner jag mig bara dum och att det är skitsaker som vem som helst ska klara av, så varför inte jag. Det känns ändå som jag inte ser hela bilden, det är inte bara enskilda småsaker som stressar eller gör mig deppig – eller så är det det men det har smugit sig på i liten skala under väldigt lång tid? Hur som hur så saknar jag ändå mitt vanliga, glada jag.

När du själv får välja

Man kan tycka att det är så himla förmätet av mig, att skriva om mina vardagsproblem som om det vore intressant för någon annan. Men just därför skriver jag ju om dem – för här är det ju helt valfritt att läsa. Jag har skitsvårt att tex diskutera stress och annat med folk, för dels så känns det bara futtigt då och jag mer eller mindre skäms för att jag inte klarar av vardagen utan att känna mig stressad och dels så känner jag att jag inte vill att personen jag pratar med ska känna att det här var ju sjukt ointressant men att hen inte kan med att säga ifrån. Förstår ni hur jag menar?

Här väljer man ju om man tycker det är kul eller intressant att läsa – och även om det på ett sätt känns som fåniga problem med stress om man ser till världen i stort så känner jag ju själv att det är skönt att läsa om andras vardag. Speciellt nu när man kanske inte pratar så mycket vardag med andra eftersom man inte träffar så många andra känns det skönt att bli påmind om att alla har sina problem – små eller stora – och att det händer bra och dåliga saker hela tiden. Ens egna tankar får inte så stort utrymme att välla över kanten då, tycker jag… Med det sagt så har jag ett lååångt inlägg på g om status rent personligen på gång, men jag har inte riktigt bestämt om jag ska trycka på knappen än eller inte. Vi får se.

Tills jag har bestämt mig så skickar jag med det mest träffande inlägget jag läst på länge, såklart hos Hej Hej Vardag (som naturligtvis gjort den fantastiska illustrationen). Rakt in i centrum av mitt liv just nu kändes det som.

Jag tänker på alla mammor…

Minisemester i Göteborg

Torsdag till lördag har vi varit iväg på ”minisemester” i Göteborg – det har varit både otroligt välbehövligt men även mer lyckat än jag vågade hoppas på!

Vi började med att träffa bror och familj vid lilla Delsjön där vi gick en liten bit utmed sjön och sen satte och och fikade och tjötade. Vi stannade här i nästan 5 timmar, tills åskan som hela tiden mullrat i bakgrunden började låta lite oroväckande nära, och vi satte oss sen i bilarna lagom till de första dropparna föll. Men innan dess var vädret kanonskönt och det räckte med jeans och t-shirt, oerhört efterlängtat Så kul att få träffa lilla E och se hur mycket hon vuxit, och så klart både bror och svägerska och få prata i hyfsad lugn och ro en bra stund. Nala testade att bada – åtminstone halva sig – och konstaterade att det var ju skitkul, så det blir nog en del sånt framöver tänker jag.

Pastasallad, fika och kaffe, allt man behöver på en dag när man har gott sällskap!
Lilla E! Ja, jag har bättre bilder, men är man inte ett fan av sociala medier så ska inte JAG lägga ut mer bilder här, såklart.
Väldigt vackert runt sjön, även om jag aldrig riktigt fick nåt tillfälle att fota ordentligt.
Ingen badkruka i alla fall!

Efter den utflykten åkte vi till hotellet – vi bodde på Kviberg Park hotell i en svit (inte för att lyxa till det utan för att vi är 5 plus en hund), och där var det nytt, fräscht och gott om plats för oss alla. Vi käkade gott i restaurangen, ett orosmoment för min del på förhand eftersom jag inte hade en aning om hur det skulle funka med nyaste familjemedlemmen, men det gick superbra och hon satt fint vid vårt bord hela tiden. Nåt enstaka skall när nån gick förbi för nära, men i övrigt skötte hon sig kanon verkligen, och likadant alla barnen. Det var gott och så lyxigt att få äta ute, utan problem.

Den här lille gör sig ju hemmastadd vart han än är
Är glad att vi får med tonåring, åtminstone ett par år till tänker jag
Så sjukt vad de växer, ungarna, det blir så tydligt när man fotar dem!

På fredagen var vi i slottskogen och Plikta parklek heeeela dagen. Återigen kanonväder och supervarmt, så vi mest gick runt med barnen, åt glass (inte mindre än två gånger, är man på semester så är man) och lekte överallt vi hittade roliga saker. Vi tittade på djuren såklart, och förundrade oss över alla makalöst söta ekorrar bland annat.

Kanonväder och så fint i slottskogen och omgivningarna.
Ser så evinnerligt trött, gammal och blek ut på alla bilder, behöver sol, semester och ett bra filter tror jag.
Korvpaus
Såååå göööölligt!
Trevligt att få hinna hänga lite med maken med, även om det alltid går i 180 runtomkring.

Det bästa med den här lilla minisemestern? Flera saker faktiskt:

  • Vädret! Sån tur hade vi, och det var verkligen kanon med värmen!
  • Att alla barnen verkligen uppskattade allt, att vi var iväg, det fina hotellet, äta ute och allt annat vi gjorde. Inget gnäll, vilket är HELT avgörande för min del
  • Det funkade så himla bra med Nala?! Vet inte vad jag tänkt, men var lite beredd på att det skulle vara kaosigt, men det var hur lugnt som helst. Också väldigt bra träning för henne, med massa folk, barn och hundar runtomkring. Hon var bra trött i lördags sen!
  • Nästan noll stress när vi var iväg! (sen fick jag VÄRLDENS stresspåslag så fort vi klev innanför dörren hemma, men det tar vi en annan gång).

Nej inte helt PK att ta en minisemester i Covid-tider, men vi har varit ute hela tiden förutom på hotellet och där var det INTE fullt med folk. Så helt ok ändå tänker jag.

Hjärnhaveri och planer

Jag tror inte att jag någonsin varit så trött i mitt huvud som jag är nu. I två veckor har vi kört ”installationssamordning” måndag och tisdag, och den avslutas med en tenta samt en inlämningsuppgift efter skoltid (formerly known as Fritid). Det har MATATS in såna sjuka mängder information som en gubbe bara har kräkts ur sig i sammanlagt fyra dagar att jag får lust att bara skrika rakt ut. Och ja, såklart är det en massa jag borde hinna med på jobbet med. Stress upp i halsen, javisst. Enda ljuspunkten är att det ju snart är över – den här kursen menar jag.

Nu till torsdag ska vi – om inget händer och nån blir snuvig eller nån annan skit* – faktiskt åka och bo på ett hotell i Göteborg. Vågar typ inte skriva det eftersom jag vet att man ska helst vara hemma hela tiden, men vi har inte varit där på över ett år och får jag inte träffa bror med familj (brorsdotter E, 7 månader!) så blir jag tokig. Så vi ska sova på hotell och sen ska vi hänga med dem utomhus i någon stor park/skog på torsdagen. Fredagen tänkte vi gå i Slottsskogen lite om det inte är alltför fullt – annars åker vi kanske ut mot havet en sväng – att bara få komma hemifrån lite känns så sjukt välbehövligt nu!!! Så, vi ska bara träffa familj utomhus och sen sova på hotell, men det känns så himla skönt och roligt att ha ett riktigt avbräck inplanerat!

Är ju så sällan vi träffas nu pga ni-vet-vad, så surt 😦
Har hållit i lilla E EN gång sen hon föddes, det är ju helt orimligt!

Sen är det ju som det är att åka iväg nånstans med 3 barn och en hund (det sistnämnda blir ju nytt för oss), det kommer väl vara en hel del tjafs (de äldre) och en jäkla massa påpassande (minst och hund) så ”semester” blir det ju inte. Men vi behöver inte laga mat, städa eller nåt annat och vi får faktiskt se något annat än hemmet. Sen har vi ju ändå lite tid hemma med sen att ”vila upp oss” (HAHAHAHA).

Undrar hur det blir att ha med den här lilla damen. Räknar med att vi får käka frukost i omgångar så nån kan vara med henne på rummet, men i övrigt hoppas jag det ska funka. Är nog mer orolig över vad världens pilligaste 4-åring ska ställa till med, helt ärligt. Herregud säger jag bara, pratar oavbrutet gör han med…

*känner på mig att nån kommer känna sig hängig så allt blir inställt och det skulle göra mig så himla ledsen nu när vi har nåt kul på G.

(Och jag skrev detta på en kort lucka i skolan – ja jag kunde säkert ha svarat på nåt jobbmail då, men det finns gränser för vad man orkar med)

Jävla kyla…

Precis just nu sitter jag i soffan (med VÄRLDENS träningsvärk i benen) och fick för andra gången idag ett hundhuvud i knäet. Hon lägger sig typ aldrig med huvudet i knäet annars, så jag uppskattar verkligen goset! Hon är ju så jäkla nyfiken och lite ”orolig” av sig annars så det är sällan hon har ro att lägga sig i ens knä tror jag.

Vi var på lördagens sedvanliga promenad vid Lillåleden i morse, hon och jag. Just då var det faktiskt rätt ok väder och det var en sådär sjukt skön morgonpromenad (igen). Och galet vackert, med stora HAV av vitsippor! Kilar du in på mitt instagram kan du lyssna på en massa fågelkvitter med, det är verkligen så rogivande. Vi har förresten en koltrast i trädgården, så vi bjuds väldigt ofta på riktigt vackra toner här hemma med.

Min enda egentliga plan för helgen var att så det som skulle sås på friland (morötter, märgärt, sockerärt, sallat, kålrabbi, rödbetor, malva, vallmo) och det med nöd och näppe jag hann det innan det blev iskallt och började regna igen… Nu blir det inne-häng istället, maken kom just med en Gin&Tonic och så har vi laddat ner ett nytt spel, Fares senaste för 2 spelare. Jävla skitväder, är så vansinnigt trött på denna kylan… Blir det så varmt som de säger på måndag-tisdag så drar jag ut sladdar och sitter på altanen och har skola tror jag, längtar så vansinnigt efter värme.

Det var ju så skönt en stund på förmiddagen, när solen tittade fram…

Dags att fixa mat, puss på er, ha en bra lördag!

Bara ett litet hej

Hej på er! Har egentligen inte så mycket att berätta om, men ville bara ”prata” med er lite. Det har varit en ganska rolig dag idag på jobbet i dag, dels har jag fått mycket gjort vilket alltid känns bra, sen var det rolig fredagsstämning på jobbet och sist men inte minst så avslutade vi ju med sedvanlig fredagsträning på Crossfit södra Vättern. Det sistnämnda var ju som sagt askul, men far åt skogen vad jobbigt det var i dag – vi körde i princip bara ben och när vi skulle gå ut därifrån så hade jag typ NOLL styrsel i benen och fick hålla mig i väggen?! Haha, helt galet, det var flera år sedan jag var så trött i benen senast… Kommer nog inte kunna gå i morgon O.o

Förra året så här dags hade det ju hänt lite mer i trädgården så att säga.

Tur jag inte har så mycket planerat i helgen, fast iofs kommer det enda jag planerat att göra bli väldigt jobbigt. Har tänkt så allt jag inte kommit mig för att så än (har lite glömt allt som ska sås på friland för det har varit VINTER ute? Men det är tydligen mitten av maj?!?!) och då blir det ju en massa upp och ner på knä, haha, för väl se hur det går…

Ha en bra helg vänner!

Räddning för stunden

Denna och nästa vecka har vi skola måndag-tisdag istället för bara fredagen. Alltså vabbade jag 2 dagar förra veckan, gick i skolan i fredags och har nu skola tills i morgon eftermiddag innan jag är tillbaka på jobbet igen. Ligger efter som fasen nu känner jag, och känner mig sjukt stressad över att vara bromsklossen för att inte tala om att jag inte hinner få fram saker till mina hantverkare eller ens svara på garantiärenden. Känns skit, rent ut sagt. Nästa vecka försvinner också måndag och tisdag till skolan, torsdag är röd dag och på fredagen har jag tagit ledigt för den första inbokade aktiviteten med familjen på typ ett år – så det tänker jag INTE ställa in. Ser liksom ut som jag bara kommer fortsätta halka efter i två veckor till, inklusive denna 😦

Vet ni vad som varit räddningen idag? Räddningen från att jag spenderat varje minut på rasterna med att försöka jobba ifatt mig så jag inte hade fått någon vila alls? Den här tösen:

Sandig i halva ansiktet efter att ha grävt…

Så, istället för att sitta och stressjobba när jag borde haft rast (tämligen krävande kurs) så har jag spenderat frukost och lunch på promenad med henne i skogen. Glatt mig åt att hon går så himla fint i koppel nu mot vad hon gjorde innan – såklart en hel del kvar men hon/vi har kommit så långt! Njöt av att se henne skutta mellan vitsipporna, tränade med henne lite och tänkte på just inget annat alls än att jobba med henne. Sen gick jag in och satte mig vid Zoom igen och pluggade (och jobbade lite samtidigt) – och sen gjorde jag om allt igen.

Det hjälper ju ändå att få den där pausen. Fast sen ändå inte när jag inte går med henne längre, för då kommer ju allt tillbaka igen såklart. Men ändå – några pauser om dagen är inte illa! Annars kunde det ju varit en stressfaktor i sig att hinna gå ut med henne, men det är (oftast) inte det?

För övrigt – mest för att jag själv vill komma ihåg och kunna gå tillbaka – så har vi nog fått en ganska nätt liten tös. Hon väger nu vid 5 1/2 månad ca 14,7 kg, och hennes syrror i Stockholm vägde runt 17 kg för drygt 3 veckor sedan redan. Är ju rätt stor skillnad ändå?! Känns rätt skönt att hon inte blir sådär superstor…

Tack min lilla tös!

En av de bättre*

Herregud vad mätt jag är nu… Det här var verkligen en kanonfödelsedag matmässigt, hela dagen har bestått i mina favoriter! Och har såklart maken att tacka för det 🙂 Frukost av amerikanska pannkakor med rårörda jordgubbar och grädde, och MASSOR av paket?! Har nog inte fått så många paket i vuxen ålder tror jag. Allt var på pricken sånt jag älskar – kolla här vilken skön blandning av uteliv blandat med lite vardagslyx:

En fin flaska Diplomatico-rom, två champagneglas i trä för lyxigare vandringar, en perkulator att använda över öppen eld, grym choklad från chokladöverdrag och lite andra uteprylar. Tack! Fick också ett fint nagellack av Oliver som jag visst inte fick med på bilden, som han köpt själv.

Efter en morgonpromenad med Nala längs Lillåleden så blev det en överraskningstur till Girabäcken norr om Gränna. Där bjöds jag på grymt goda smörstekta mackor med lönnsirap, blåbär och pekannötter – typ sjukt gott! Ser inte så mycket ut för världen men var verkligen toppen. Testade såklart kaffe i nya perkulatorn med!

Smörstekt macka med lönnsirap, blåbär och pekannötter alltså… Mmmm…
Kaffe är ALLTID godast ute!
3 x pojkar
1 x tant

Nån gång mitt under grillningen slog vindarna om och blev iskalla, så det blev ett lite hastigt avslut.

Maken toppade dagen med middag på hemgjord poke-bowl med marinerad tonfisk, det var så fantastiskt gott! Det hela avslutades med mango-fromage, en riktigt väl sammanhållen mat-dag måste jag säga, imponerande 🙂

Typ allt det bästa jag vet!
Tack älskling, för allt du ordnat idag!

Absolut en av mina bättre födelsedagar ändå 🙂 ❤

De senaste 10 åren eller så

Kände för att skriva lite men kom inte på nåt bra. Det som ploppade upp var att jag gör en lista över mina senaste 10 födelsedagar, för det är ju i över 10 års tid jag har bloggat ändå? Kan dock konstatera att jag har de mest ointressanta födelsedagarna typ, inget illa ment till min stackars make som alltid gör sitt bästa och allt jag önskat mig- men jag tycker själv det är svårt att känna nån mening i fira min egen födelsedag så då blir det ju inte helt enkelt. Det ska tilläggas att allas födelsedagar i familjen firas ungefär likadant, vi är alltså vara rätt kassa på att fira?

2011
Här fanns inga bilder med, tror det blev lite galet med de första bilderna när jag flyttade över bloggen. Var tydligen ingen toppendag…

Inte en av topp 10 födelsedagarna jag haft, men till slut blev den ändå rätt ok. Bland det som drog ner det hela var en dåligt natts sömn, hagel, en totalt övertrött och trotsig 4 åring, en gnällig 10 månaders och lite annat smått och gott, men men, vi firade ju egentligen i påskas när min bror var här och DET var ju trevligt så jag lever på det istället =)

-Jag, 2011

2012
Vi firade i vårsolen i stadsparken och jag försökte mig tydligen på en jogging-runda. O.o

Det är lite jobbigt att lägga ut de här gamla bilderna ändå.

2013
Fick en läsplatta och solade vinterbleka ben i kyliga vårvindar. Kanske repris på det i morgon – minus läsplattan då? Annars bara soft hemma.

2014
Skrev inte ens ett inlägg? Men hade i alla fall börjat med kickboxning, så närmsta inlägg handlar om det.

2015
Lugnt men trevligt – hotellfrulle (gud vad jag saknar det) och grillkväll med grannarna lite spontant.

2016
Trädgårdspill och ett besök på Pinchos – och vad det såg ut som ett himla trevligt väder.

2017
En bra födelsedag verkar det som, inget speciellt så men bara en lyckad dag vad det verkar.

2018
Firade på bästa sätt som småbarnsförälder – med en shoppingdag (utan barn) och ett besök på rosegarden.

2019
Det jämna och fina numret 40. Jag blev firad massor tycker jag, och fick en långweekend i Palma med kompis Åsa, fasen vad underbart det var!

2020
Åh nej, födelsedag med magsjuka… Inga bilder den här gången, såklart, men fick min absolut favorit-kaffemugg!

Svart eller vitt?

Fakta:

I går vabbade jag för Filip som är förkyld. Vi var ute på två promenader a ca 1,5 timmar vardera.

Vitt:
(När jag sovit bra och är i mitt egentliga utgångsläge som är positivt)

Det var en fantastisk dag i går, jag vabbade med en Filip som visserligen är förkyld och snorig, men i övrigt rätt opåverkad och pigg. Vi tog två låååånga promenader – eller i alla fall under lång tid – där Filip mest fick styra vart vi gick och så följde jag och Nala efter. På förmiddagen blev det en sväng utmed Hallbyleden som är makalöst vacker med alla vitsippor och små, små knoppar på alla buskar och träd, innan vi spenderade en stund i en lekpark. Passade på att träna lite med Nala när Filip åkte rutschkana – så skönt att ha ordentligt med tid för en gångs skull!

På eftermiddagen efter lunch, fika och lite vila så åkte vi upp till Dumme Mosse. Det tyckte Nala var fantastiskt roligt och hon skuttade verkligen runt på stigen och i den omkringliggande skogen!

Svart:
(När man sovit kasst i 10 nätter, känner sig stressad över allt man borde gjort på jobbet den här tiden och Filip som brukar vara så himla rolig för nån månad sedan sprang rakt in i trotsåldern med huvudet före)

Vilken jäkla dag. Vabbade Filip som var förkyld men ändå sådär pigg att det inte blir någon vila direkt. Enklaste lösningen att hantera honom och valp blev att gå promenad, så det gjorde vi. Vet inte riktigt vad det var med Nala men hon var extremt dragig – det har annars varit bättre ett tag tycker jag? Iofs blev det INTE lättare att gå med henne när Filip HELA tiden envisades med att springa i förväg så hon skulle jaga honom. Sa till honom tusen gånger innan jag lackade ut och skrek på honom att gå med mig – som vanligt en mycket lyckad lösning och man känner sig som årets förälder sen. Svinkallt i luften än, så händerna var helt stelfrusna när vi väl kom hem.

Ungefär samma sak upprepades på eftermiddagen, Filip bara kutar och skrattar och jag försöker få ordning på Nala som blir helt stirrig. Hon for som ett jehu över hela dumme mosse, och var allmänt spattig – det blev ingen sådär mysig promenad nu heller.

Väl hemma var det som vanligt aldrig tillräckligt med det man gör med barn så Filip villa ha med mig samtidigt som jag behövde ha knas på Nala. När det stora barnen väl kom hem var det mest tjafs, och hela dagen slutade med att jag bara kände mig förbannad och otillräcklig.

Kontentan av det här är ju att varje sak jag skriver om här reflekterar just den känslan jag har för dagen eller stunden, vilket gör att det lätt blir lite hoppigt och jag kan tänka mig att det känns osammanhängande från dag till dag. Men så mycket är ju vad man väljer att visa, och hur man tolkar saker för stunden. I vilket fall är jag glad att det snart är helg, för hur man vänder sig så är det inte så mycket vila att ha 4-åring och valp – men det är ju både självvalt och inte så mycket att göra något åt.