Inte direkt bantartider…

Vi har alltid lite fel tidsinställning när det gäller det där med fredagsmys, det blir liksom alltid torsdagsmys istället. Vet inte varför, men det är alltid då vi är som mest sugna på något gott och ett glas vin. Igår var det ingen skillnad, utan det blev två goda ostar, baguette och en bresaola-sallad som ni bara måste testa! Det är bresaola på ruccolabädd med parmesan, och så ringlar man över olivolja, citron, salt och peppar. Bland det godaste man kan äta, enkelt som det är.

Alltså allvarligt talat, testa det här!

I dag har det varit städdag hemma, lite förberedande städning inför julstädningen hemma (låter det pretto? Det handlar mest om att få undan all skit som man aldrig hinner med annars, jag har inte sett bänken i tvättstugan på ett halvår). Stackars Lukas har blivit förkyld igen så det har varit väldigt ledset här i kväll, men ingen feber i alla fall.

Oliver och jag har gjort en egen variant av Rocky Road med, istället för att lägga godiset i smält choklad så la vi den i min fudge, det blev asgott!

Just nu sitter jag och äter resterna av osten från igår med rostebröd och te, samtidigt som vi slötittar på Robinson – väldigt slappt och gött!

Dag 22 – det här upprör mig

Oj, här skulle jag faktiskt kunna skriva hur mycket som helst, till skillnad från de senaste ämnena. Men jag får väl försöka välja en sak, och det är något jag hörde om på P3’s Radiohjälpen häromdagen.

I korthet handlade det om en familj som var på semester i Thailand (ber om ursäkt om jag inte har alla fakta rätt, men det är svårt att lyssna riktigt aktivt med två barn). Det var en flicka på 3 år och en pojke på 7 år som lekte på stranden, och av någon anledning hade väl inte föräldrarna full uppsikt för rätt som det var kom den lilla flickan och sa ”De tog honom”. Jag tror nästan att MITT hjärta stannade när jag hörde den meningen, och jag kan inte ens föreställa mig hur föräldrarna måste reagerat. Pappan i familjen stannade kvar i en och en halv månad och letade, men tvingades tillslut åka hem – tomhänt.

Sådana här saker, speciellt när det rör barn, går så totalt rakt in i hjärtat att man nästan går sönder. Det gör lite för ont för att jag ska orka tänka på det, så oftast blir min reaktion att helt enkelt inte tänka på det, naivt och oansvarigt kanske, men jag orkar verkligen inte släppa in en del dåliga saker. Så nu tänker jag återgå till att titta på Robinson och tänka på något gladare, jag känner åtminstone att jag gör något litet för att hjälpa till – jag är världsförälder för UNICEF – det är inte mycket men allt är mer än inget!

Solen skiner!

Åh, idag är det en härlig dag!


Så här fint var det på fönstren i vårt uterum idag när solen sken in.

Jag och Oliver har bakat pepparkakor, det gick rätt bra fast med två avbrott för att först byta på Lukas och sedan söva honom. Väldigt goda blev dem! Samtidigt var sotarn här, och vi har fått KLARTECKEN att få elda! Jag hade redan haft igång en brasa om det inte vore för att maken också ville vara med när det premiäreldas….

Baka pepparkakor är populärt, även om det kanske inte alltid blir som mamma tänkt sig.


I bakgrunden sitter Lukas och eh… producerar egen deg, så att säga. Inte konstigt att han ser så lycklig ut 😉

Men det som verkligen gjorde dagen idag var att Lukas sov helt utan avbrott i två timmar vilket gjorde att jag hann knoppa in en stund på soffan – det är helt sjukt vilken skillnad det gör på humöret om man känner sig lite piggare!

Dagens inlägg handlar om min första kyss, men det kommer nog senare idag, nu har jag två pigga (och en väldans tjötig) pojkar som vill ha lite uppmärksamhet!

Jag drömmer om att få sova en hel natt

Som Jossan skrev häromdagen så blir ju inte alltid saker riktigt som man tänkt sig. Idag var tanken att vi skulle gått på stan med småttingarna när de stora var på dagis, men jag var så himlans trött efter gårdagen så jag fick helt enkelt kasta in handduken redan innan vi kommit iväg =/

Men efter att ha sovit en stund (visserligen halvsittande med Lukas i famnen, men ändå) kände jag mig som en människa igen, så efter dagis kom Jossan och barnen hem till oss. Jisses vad skönt med lite vuxet sällskap! Jag har aldrig räknat mig själv som sådär jätteberoende av att alltid träffa andra, och jag trivs rätt bra själv, men jag har nog haft fel hela tiden om man tänker på hur mycket bättre jag mår nu när jag haft sällskap =) Dessutom fick barnen också leka, jag har inte varit en så bra lekkamrat den här veckan, så det var win-win =)

Dag 15 – mina drömmar

Åh, det är både ett jättesvårt och jättelätt ämne. På ett sätt är mina drömmar självklara och inte alls komplicerade, men när man börjar tänka på det så finns det så mycket man drömmer om.

Det enkla är ju att familjen får vara friska, att jag får ett roligt och inspirerande jobb och att maken trivs bra med sitt. Rent ekonomiskt är mitt ”mål” att ha råd att åka på två semestrar/år utan att behöva spara arslet av sig, det skulle kännas verkligen underbart.

Sen finns det drömmar som gäller min familj, men de är mer personliga och de ska jag nog inte skriva om här på bloggen.

Det här var faktiskt väldigt mycket svårare än jag trodde, det är inte lätt att bara komma på sina drömmar bara sådär. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag säkert på en massa bra saker när jag ska gå och lägga mig, eller när jag står i duschen, bara för att glömma det så fort jag sätter på datorn =)

Helt orelaterat tänkte jag i alla fall slänga med en bild på Olivers fina pepparkakshus som han gjorde hos mormor häromdagen, för en dröm om lite julkänsla kanske =)

Hur står det till med julkänslan där ute i stugorna?

Trött trött trött…

Herregud vad trött jag är idag. Lukas har haft någon typ av mardrömsnatt och vaknat och GALLskrikit med 15 minuters mellanrum, bara till att ställa sig upp o vagga till han somnade igen… Förstår inte det här! Han verkar få mer ont när han har fått smakportioner (än så länge bara potatis eller potatis/palsternacka) vilket känns konstigt eftersom det inte är något som brukar ge ont i magen. Dessutom får han ju bara ont när han sover, när han är vaken är han ju glad som vanligt, eller på sin höjd lite gnällig, inga gallskrik som det blir när han sover. Det är ju likadant när han sover dagtid med.. Kan ingen säga typ – ”det är ju därför, gör bara så här så blir det bra” ? Jag är inte ens säker på att det är magen, det är svårt att läsa av vart det gör ont tycker jag på honom.

Dagens inlägg blir lite skrattretande kort…:

Dag 14 – vad hade jag på mig idag?

Haha, jag är glad att jag ens orkat ta på mig kläder, funderade på om jag kunde haft pyjamas på mig under vinterjackan när jag lämnade Oliver på dagis, men slängde ändå på mig en tröja o ett par mysbrallor. Inte så värst exklusivt, men ibland blir det så när man är småbarnsförälder!

Undrar om jag har glömt något avgörande?

Aaarrrgggh! Shit vad helgerna går fort, och det är dessutom FULLT ös för att man ska hinna med allt man inte gör annars, det här är nog första stunden jag sitter ner på hela helgen känns det som…
(exakt här fick jag resa på mig och vyssja Lukas… man SKA inte säga vissa saker högt!)

Igår vet jag inte vad vi gjorde, jag tror jag har utvecklat någon slags stressrelaterad minneslucka, men jag tror vi köpte en julgran. I alla fall står det en i garaget, och jag har ett vagt minne av att det var jag som var i väg och köpte den på Plantagen. Visst ja, vi käkade gott igår med, det råkade bli hummer till förrätt, den franska butiken Icau Mauxi (snott rätt av från Ketchupmamman, medges) hade nåt erbjudande som jag snubblade över mer eller mindre, så då kunde jag inte stå emot. Lite ”vardagslyx” har ju ingen dött av =D (klart jag kommer ihåg vad vi åt, av alla saker…)


Igår när det började snöa satte jag Lukas att titta ut på flingorna, han var helt hänförd. Det han sitter i är förresten Olivers dock-sulky, helt perfekt i storleken till Lukas! =)

Idag har Lukas varit hos mormor hela dagen, det kändes rätt skönt, dels för att han väckte oss en gång i kvarten hela natten men även för att man hann lägga lite mer energi på Oliver. MEN som den pojken pratar, jag tror knappt att han dragit efter andan ens idag! Bästa kommentaren den här veckan kläckte han när jag satt och vek tvätt, eller mer specifikt mina trosor. Han tittade på vad jag gjorde och konstaterade sedan att ”jaha, viker du dina snippor?”, varpå jag fick mig ett ganska gott skratt =)

Men men, lite inlägg från 30-dagars bloggen med, även om första inlägget blir kort!

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag
Haha, ja det kvittar ju om man tar kläderna i går eller kläderna idag, det såg ungefär samma ut – mysbrallor och t-shirt, med termobrallor och vinterjacka när vi var ute och åkte pulka. Inte så vidare sexigt, men himlans gött att mysa runt i!

Dag 11 – Mina syskon
Ja för det första är det ju bara ett, lillebrorsan Johan som är bosatt i världens finaste lägenhet i centrala Göteborg (avundas honom inte, ett helt liv med konstig otur fick nån konstig vändning när han lyckades få tag i den lägenheten!) där han jobbar på ett IT-företag. Han pluggade civilingenjör på Chalmers så när han börjar berätta mer ingående om det han gör på jobbet så brukar jag känna mig som ett levande frågetecken efter två meningar… Men men, han är världens bästa brorsa, och även om det är surt att han bor så ”långt” bort så ger det ju också fördelen att man åker till Göteborg lite oftare (en av mina favorit-städer, är INTE ett fan av Stockholm). Det är fyra år mellan honom och mig (ungefär som med Oliver och Lukas) men vi har alltid (eller ja, det är klart vi syskonbråkade med) haft roligt tillsammans!

Kunde inte låta bli att slänga ut den här bilden på hans lägenhet, hjälpte honom att välja tapet och den är sååå snygg att jag vill ha den med! Han har stil, brorsan!

Något som värmer mer än allt annat

Dag 8 – ett ögonblick

När man har barn, och kanske en bebis i synnerhet, finns det faktiskt gott om Ögonblick. Den där stunden när man jollrar lite med Lukas och han ler tillbaka med hela kroppen, det värmer så man nästan blir galen! Eller när Oliver helt plötsligt stannar upp i leken en minut för att ge en jättekram och säga ”jag älskar dig mamma”. De där stunderna känns det som inget skulle kunna bli bättre än detta någonsin, och allt tjat, bråk och gråt känns låååångt borta, även om det kan vända lika fort igen. Men det är svårt att leva någon annanstans än i nuet med barn, och jag hoppas så att alla som vill ha barn kunde få det, jag vet hur jobbigt det är att vänta, längta och önska.

Men nu är just detta lilla ögonblicket över, och jag hör att det börjar gnissla i spjälsängen.

En lyckad helg

Jösses vilken vecka och framförallt vilken helg det har varit! I fredags var det födelsedagsfirande med familjen, från morgon till kväll, i lördags var det först barn-kalas och sedan kalas med farfar, och i dag har det varit dop för Isac. Full rulle, minst sagt!

Jag känner mig helt mosig i huvudet vid det här laget, så jag tänkte nog mest ge en liten resumé i bildform. Har inte orkar förbättra bilderna alls, så ni får ta dem som de är =)


Först i lördags var det som sagt barnkalas. I år körde vi modell mindre, bara fyra barn inklusive Oliver, men det kändes väldigt lagom på många sätt.

Jag och Lukas förbereder oss för dopet. Ignorera gärna min fina dubbelhaka, jag skyller på att jag tittar neråt, inte på alla tårtor jag ätit den senaste tiden…

Både Oliver och Lukas skötte sig exemplariskt i kyrkan, även om det för Lukas del mest berodde på att han somnade i pappas famn.

Alice (storasyster till dop-barnet Isak) var så fantastiskt söt i sin klänning!

Och självklart var ju Isak bedårande även han!

Imorgon börjar en ny vecka, det går ruskigt fort framåt! Blev lite inspirerad av Jossans julstjärna så nu på eftermiddagen har jag bytt till mina röda gardiner och hängt upp julstjärnorna i de två stora fönstren. Resultatet blev en något mysko blandning av rött och rosa, eftersom orken liksom tog slut mitt i adventspyntandet, men jag får väl fortsätta i morgon eller så…

Jag vill ha lika många paket när jag fyller år!

Nu är han minsann fyra år, sedan 02.37 i morse närmare bestämt. Fast just födseln kanske jag inte känner att jag vill fundera över allt för länge… 😉


En mycket koncentrerad Oliver som sliter upp paket i raketfart!

Morgonen började med två paket – en låda LEGO och en ny, större cykel. Tvärtemot vad vi trodde så var det nog LEGO’t som var mest populärt, åtminstone så länge vi var inne. Cykeln passade perfekt med sadeln i lägsta läget, och han trampade iväg på den som om han aldrig gjort något annat =)


Tur att han hann prova cykeln idag på förmiddagen, nu har det snöat en bra stund så det lär nog inte bli något mer cyklande den här helgen…

Mormor dök upp till 11-kaffet, pappa kom vid tretiden och sedan dröjde det ända till kl fem innan han fick öppna resten av paketen, för då kom morfar och hela familjen (förutom morbror då) var samlad. Efter att ha öppnat paketen i rekordfart så undrade Oliver vart de andra paketen var??? Det såg ju inte alls lika mycket ut när man hade öppnat det hela ju…

Men annars var han nog väldigt nöjd, vi har byggt med LEGO hela dagen, och nu har han äntligen lagt sig, lite lagom uppjagad så där som det ska vara på födelsedagar. Vi har förberett för kalaset i morgon, så nu äntligen blev det till att slappa i soffan en stund. Eller tja förresten, Lukas ligger inne i sin säng och jollrar/gnäller så det är väl en tidsfråga innan vi får resa oss och ta i tu med honom med…

I morrn smäller det!

Helt otroligt att jag har en pojk som blir 4 år i morgon! Har däremot undrat lite över den bristande entusiasmen över att han fyller år i morgon, medans han däremot lääääängtar till kalaset på lördag. Men det fick sin förklaring idag när vi började prata lite om vad han önskade sig – han har helt enkelt trott att man bara får paket på kalaset, det är ju den enda gången han sett de andra barnen få paket! Så när jag meddelade att det är absolut troligt att det kommer lite paket i morgon med så blev det helt plötsligt mycket mer intressant!

Så i morgon blir det kalasfirande här hemma med mormor och morfar på eftermiddagen. Våfflor har lilla herrn önskat sig, eftersom det enda han äter på tårta är marsipanen så tänkte jag att det var bäst att kolla vad han helst ville ha!

Idag ska vi försöka städa lite, göra godispåsar till kalaset (Oliver ville hjälpa till) och förbereda lite lekar. Kvällen lär väl gå åt till att blåsa ballonger, inte det roligaste som finns, men men. Funderar lite på hur vi ska göra med cykeln han ska få imorrn, tänker inte slå in den, men man kanske kunde lägga typ ett lakan eller nåt över så han inte ser direkt vad det är i alla fall…

I tisdags kväll var jag ju förresten ute och åt med två vänner, jätteskönt att komma hemifrån lite, speciellt som det har varit sjukt och gnälligt hela veckan. Saknar att få jobba lite känner jag, förhoppningsvis blir det så att jag kan jobba 2 dagar/vecka nästa år och Tobbe får vara hemma de dagarna, men inget är klart än så jag får väl hålla tummarna. Jag känner att jag har väldigt mycket mer ork och tålamod med barnen om jag får komma hemifrån lite plus att i alla fall Oliver saknar pappa i veckorna, Lukas märker nog inte av det så mycket däremot.

Nu ska det städas, hoppas Lukas sover en liten stund!

Kalas-ångest?

Så skönt, det verkar gå åt rätt håll för Oliver, han känns lite lite piggare idag, även om febern sitter i än. Men han är inte lika ledsen, så det är skönt i alla fall. Hoppas verkligen att han är pigg till sin födelsedag på fredag!

Ja födelsedagen ja, om han mår bra så ska Oliver, jag och maken åka till Skövdes badhus, det ska tydligen vara väldigt fint, och bada är ju det absolut bästa han vet! Mormor är snäll och passar Lukas så länge, det känns skönt att Oliver får en stund som bara är hans. Det ska bli riktigt kul att se vad han säger om sin nya cykel med, och allt LEGO.

På lördagen blir det kalas. MEN vad svårt det är det där med kalas, att välja vem och hur många man ska bjuda! I år kändes det som det har varit så himla mycket hela hösten, så vi kommer bara ha ett litet mini-kalas med de 3 barnen han leker mest med, det är 2 grannar och så Alice såklart. Men det är lite av ett dilemma ändå, vi har fått 3 kalasinbjudningar till, till barn som inte är bjudna på Olivers kalas, och det känns så taskigt att inte bjuda tillbaka. Det är lite galet egentligen att man ska känna sig dum för det, men vad gör man. Så – ni som läser det här och som bjudit på kalas – hoppas ingen tar illa upp för att jag inte skickat ut inbjudningar till Olivers kalas, men nästa år blir det kanske lite större så vi kan bjuda in alla på en gång =)

Nu ska jag pyssla om snart-4-åringen en stund!