En doft av glögg

Jaha ja, här sitter jag i en fåtölj på Leos lekland, och stickar på min tröja. Filip är bjuden på kalas av en av hans bästa kompisar, en tjej som går i ettan (han går förskoleklass) och han är enda killen och dessutom mindre än de övriga, så jag sitter här utanför som hans mentala stöd. Han är så kapabel till mycket, men precis som nästan hela övriga familjen så är han inte den som springer fram till en massa nya barn och leker, utan han väljer några få att leka med eller leker själv. Då blir det ibland också lite läskigt att gå på kalas, alltså sitter jag här utanför.

Tycker ändå det var en briljant idé att ta med min stickning, för annars finns det ju inte så mycket tid att sitta en lång stund med den, och det blir ju rätt tråkigt att bara sitta här och glo med. Det går sakta framåt, men är himla kul ändå tycker jag!

Eftersom Filip var sjuk torsdag-fredag fick vi skjuta på julklapps-handlingen, men igår kom vi iväg en sväng. Lyckades köpa lite paket och även få en drös önskemål, så nu har jag ganska bra koll på vad jag ska kolla efter. Hoppas på lite Lego-rea på black friday tex.

Igår satte jag oxå en omgång ”dunderglögg” enligt Underbara Claras recept. Har inte gjort egen glögg innan, den här är baserad på svagdricka (smakade och det var då verkligen inte gott), en massa socker, russin och kryddor, men även jäst och rå potatis. Den ska tydligen bli ganska alkohol-stark, ska bli intressant att se. Det luktar faktiskt riktigt gott om den nu, i hela köket, väldigt hemtrevligt!

Nej, nu ska jag sticka vidare, ha en bra helg!

Lukas 13 år

I dag blir du tonåring, och du har längtat SÅ mycket!

Du är lång och smal, och har som alltid mycket känslor. Mycket kärlek, mycket glädje, men också mycket av… det andra. Du är känslig men är så mån om att inte visa det och ibland förstår du nog det inte själv. Du älskar verkligen att hänga med kompisar, det är framförallt de från förra skolan som gäller, på skolan här i Ölmstad har du inte hittat några bästisar. Däremot verkar du redan hittat några i nya klassen i Gränna som du tyckte mycket om, så där kan det kanske bli fler att hänga med framöver.

Du ska på två läger i sommar, både Brittebo och Vidablick, du åker utan att någon annan kompis är bokad men ser inte det som minsta bekymmer. Du är social och extrovert och har absolut inga problem att skaffa kompisar – ibland tror jag att du är adopterad 😉 Att sova borta själv eller åka in till stan själv löser du galant, du är inte alls ängslig av dig och det är så härligt att se!

Stort grattis på din 13-årsdag, älskade Lukas!

Sommarfamiljen

Nähä, nu på lunchen tog jag tag i mig och förde över bilderna från kameran till datorn, från midsommar. Kolla vilken fin familj jag har! Helt otroligt att jag lyckades få på en skjorta på alla grabbarna, OCH att alla kollade åtminstone vagt åt kamerans håll! (Notera att jag just blivit omvuxen av tonåringen)

Jag kämpar lite just nu med min självbild känner jag, det går upp och ner. Kände mig väldigt fin i den här klänningen men nu när jag ser bilden så känner jag bara att jag är mycket större än jag brukar vara. Oftast kan jag skaka av mig det och bryr mig inte alls lika mycket längre, men speciellt nu när jag inte kunnat träna på en månad så känner jag mig så obekväm. Jag tränar INTE för att bli smalare, det är inte det jag menar, men när jag tränar regelbundet känner jag mig mer hemma i min kropp och såna här tankar blir inte lika påträngande. Jaja, nu har jag ju kommit igång igen så det löser sig ju. Övar också på att utmana mig med att faktiskt lägga upp bilden ändå, fast jag inte känner mig ”nöjd”.

Så, här är jag i alla fall, med dumheter i skallen och allt! Och fin också, jag vet.

Landa i känslan

Nu gissar jag lite, men kanske att några av er kände igen sig i känslan av ensamhet jag skrev om i går. Det är ju inte så konstigt egentligen, och som alla känslor så kommer och går de ju i olika faser (ibland i olika faser under dagen till och med). Jag tänker att det är ok att känna sig ensam ibland – vi kan ju heller inte få ”allt” och jag känner mig lyckligt lottad ändå och ibland kan det vara lite skönt att landa i känslan även om den gör en lite ledsen för stunden, det känns ändå bättre än att försöka ignorera den eller jobba mot den. Det är lite extra ensamt just nu på jobbet med, min kollega har gått på pappaledighet och jag är själv i det projektet jag arbetar med nu, det bidrar såklart.

I alla fall, eftersom vi INTE kommer vara ensamma till midsommar utan min bror med familj kommer, så pågår lite enkel planering just nu. De, likväl som vi, behöver mest bara lite lugn och ”häng”, så nivån är egentligen bara att vi ska träffas och äta lite. Blir det varmt och vi känner för det tar vi kanske ett dopp i Bunn (eller ja, barnen gissar jag mest) eller åker till midsommarfirandet på hembyggdsgården i Ölmstad, men det är bara om vi känner för det.

I år har jag drivit upp en supertidig färskpotatis inne i växthuset just för detta tillfälle, så det blir en superklassisk lunch med sill och färskpotatis. Enkelt, gott och somrigt (om än inte särskilt unikt).

Minns inte vad denna tidiga potatissort heter, men den har väldigt fina blåa små blommor!

Till fika blir det Philadephiaglass (eller frozen cheesecake om man hellre vill kalla den det) med jordgubbar till, om jag bara får tag i det, och sen har barnen önskat smörgåstårta till kvällen så det får det bli. Enkel mat att förbereda och smörgåstårtan är ju inte komplicerad om man inte VILL dekorera den komplicerat, så då blir det mycket tid över till våra gäster 🙂 Tänker att jag för en gångs skull ska plocka in lite buketter med blommor från trädgården – jag har någon konstig form av motvilja till att plocka in blommor eftersom jag tycker de är så fina där de står, och det känns som jag dödar dem när jag tar av dem. Men, nu har jag ju lärt mig knepet med kokande vatten på vallmoblommor tex, så förhoppningsvis kan jag få ihop något fint att ställa på midsommarbordet.

Kram på er i alla fall, oavsett om ni känner er ensamma, överbokade, stressade eller uttråkade – jag hoppas att ni får en precis så fin midsommar som ni vill ha den!

Trefaldigt firande

I dag är det inte bara morsdag och mammas födelsedag, vi firar också 18-årig bröllopsdag, och även om jag kanske tycker att det är en ännu större bedrift att vara mamma så är det banne mig en bedrift att ha varit gifta i 18 år med, och tillsammans i 24 år. Den här andra halvan av mig, som jag inte kan tänka mig ett liv utan (förutom vid vissa tillfällen, när NÅN dräller saker överallt 😉 och som jag så gärna vill fortsätta dela mig liv med. Det är han jag vill jobba med på gården, planera framtiden med och bara vara med. Han som jag saknar när det har varit en lång vecka med mycket aktiviteter på kvällarna så vi knappt hunnit ses (efter kl 20 på kvällen så är jag inte tillräckligt medveten för att det ska räknas, haha). Han som jag skickar memes och filmklipp till för jag vet vilken humor vi delar, och han som tillsammans med mig räknar ner till när nästa Diablo släpps så vi kan spela tillsammans (16 juni ifall nån undrar).

Från förra året, när vi var på bröllop

Ja, och han som står ut med mina dåliga sidor och vars egna dåliga sidor jag står ut med – såklart.

Min bästa semester-partner
Små stunder när vi kunnat knycka till oss lite barnfri tid
Oh herregud så små vi var! För 18 år sedan alltså…
Det här är för 8 år sedan, när vi tog om våra foton. Kanske är det dags igen om 2 år? Tveksamt om jag kommer i klänningen längre dock. Men det vore kul att ha ett från var tionde år!

Tur att man åtminstone en gång per år får anledning att reflektera lite extra över hur långt man kommit tillsammans! ❤

Sunk-mätt

Nehej, nu har jag ”sunkat runt” här hemma sedan förra torsdagen – först långledig och sen förkyld. Har jobbat hemifrån den här veckan när jag varit som mest förkyld, men som tur är så har den börjat ge sig nu för i morgon håller jag i en konferens-dag. Eller seminarium/workshop dag – vet inte exakt hur jag ska definiera det?

I vilket fall har jag ju innan jag blev förkyld gjort det jag gillar mest, dvs skrotat runt här hemma i jobbar-kläder och grejat, men nu har jobbet på gården stått helt still ett par dagar och jag har suttit och jobbat i myskläder. Till slut slår det faktiskt över även för mig, och i går kväll fick jag ett sånt himla sug att bara klä upp mig litegrann, göra sig lite fin och befinna sig bland folk igen. Orken brukar ta slut fort, men samtidigt får man ju passa på när suget kommer. Kanske räcker det med en kort shopping-tur i helgen, jag behöver några t-shirts och ett par shorts till sommaren, och ibland kan det vara allt jag orkar med i social väg, vi får väl se. För ett år sedan var vi i alla fall finklädda, på bästa M&T’s bröllop:

Riktigt så här fin behöver jag såklart inte vara just nu, men bara nåt annat än skitiga arbetskläder eller myskläder liksom.

Nähä, jag ska dra på mina jobbarkläder igen nu ändå en sväng, innan middagen. Skönt när orken saktar börjar återvända så man kan greja lite ute igen.

Lite närmare Döden

Gud så skönt det var med långhelg! Lite extra trevligheter den här helgen med, i söndags firade vi min bror som med familj var i stan – han fyllde jämna 40 i veckan nämligen. Firandet blev dock inte sådär extravagant, utan kanske snarare en extremt lugn skön dag med utflykt och lite vandring på Visingsö följt av middag hemma hos oss. Men, med heltidsarbetande småbarnsföräldrar är det ibland precis det som känns bäst…

Vad konstigt ändå, att ens lillebror kan vara så ”gammal” som 40 ändå?
Filip och lilla kusinen Elsa cyklade runt – perfekt på en ö med få (inga) backar!
Kul att lyka med kusiner!
Vackert men inte så långt kommet med grönskan än…
Och god lunch – min favorit nudelsallad!
SÅ otroligt nöjd över att få åka färjan!

Fredagen spenderades som vanligt nu för tiden, dvs utomhus med lite småjobb på gården precis hela dagen. Jag och maken lyckades hinna få till köksträdgården så vi satte potatis och lök och sen täckte vi allt med gammalt ensilage från grannen – så himla skönt att ha det gjort för det har hängt liiiite över mig så fort jag kikat ut mot trädgården. Få ner potatisen är väl ingen superpanik – vi har satt den tidigaste potatisen redan – men att täcka jorden så den inte torkar ut har känts som en prio. Det har ju inte kommit några jättemängder regn ens idag och framöver ser det inte ut att komma något heller, ska det då dessutom (*nån gång*) bli varmt och torrt så behöver vi hålla all fukt vi kan kvar i jorden.

Fullt med potatis och lök och täckt med ensilage!

I dag har det varit en ganska lugn dag, lite tv-spel varvat med gofika och gårdsjobb, för i dag är det minsann min födelsedag! Vi firar inte så värstans mycket, men lite gott fika och önskemat stod på schemat (grillade revben, så jäkla gott). Dessutom fick jag det jag önskat mig allra mest – det en gårdsfru inte kan leva utan (och jag är inte ens ironisk), nämligen ett kanonfint skaft till vår lie, måttanpassat efter just mig! Ska vi få till ängen och sen eget hö till hösten så behöver vi kunna slå ängen med lie, och lien vi snällt nog fick av grannen var superkort. Vi behåller däremot bladet och slipar det, men nu behöver jag inte gå dubbelvikt! Jätteglad för den fina lien – och jag VET att det är ytterst sällan jag får någon att förstå hur briljant Terry Pratchett är, men jag måste ändå slänga in ett citat av DÖDEN…

”IF PEOPLE KNEW WHEN THEY WERE GOING TO DIE, I THINK THEY PROBABLY WOULDN’T LIVE AT ALL.”

Terry Pratchett, Reaper Man

Dessutom fick jag ett fint halsband av L, fantastiska chokladpraliner från Chokladfabriken av O och en fin teckning av lilla F, och förutom lien fick jag dessutom en liten budget att handla fina växter för av maken. Så absolut en bra födelsedag, trots att vädret är rätt skruttigt (och jag är SÅ jäkla trött på kylan). Nu ska jag ta ett glas Prosecco och sätta mig och njuta av maten, puss från mig!

Filip 6 år!

Vår lilla Filip – förstår inte att du är så stor att du ska börja i skolan (förskoleklass) i höst?! Du är ju vår minsting! Samtidigt är du nog mest kapabel av alla tre bröder, du ser inga hinder i något och löser gärna saker själv (även sånt som kanske INTE är helt bra att du hittar egna lösningar på). Du passar på vår gård med hela ditt väsen – att kunna gå runt och ”skrota” hemma är nog det du gillar bäst. Du bygger och sågar och leker och kan sysselsätta dig själv hela dagen om vi är ute – men du är även jättebra på att leka själv inne oftast. Du kan sitta koncentrerad med något och pyssla, bygga eller leka i långa, långa stunder och din fantasi är enorm!

-Vad vill du ha till middag på din födelsedag?
Jag vill ha pannkakor!
Ok, det äter vi ju varje vecka ändå, du vill inte ha typ hamburgare?
-Nä, det sparar jag till jag fyller 7 år!
Lego, verktyg (riktiga såklart), kläder och Gabbys dockskåps-kök blev det i paketen bland annat. Nöjd kille!

Din bästis är lilla A på dagis, hon är ett år yngre än dig men när ni lekt hemma så gråter du hjärtskärande när hon åker hem igen. Du tycker SÅ mycket om henne och ni leker så fint med varandra! Det finns heller ingen som kan säga ”mamma” med så mycket kärlek i rösten som du. Men absolut, du börjar komma in i nästa fas av ditt liv och lite mothugg har vi börjat få ibland när vi inte är överens om när vi tex ska äta och inte – men det hör ju till det med.

Du är så omtyckt på dagis av både personal och barnen och du bjuder gärna in till lek. En av de bästa sakerna du vet är när en i kökspersonalen jobbar och du kan vara med henne i köket och förbereda maten, ni har verkligen något speciellt ni två med.

Lilla Filip som inte är så liten längre, jag älskar dig till månen och tillbaka och tror att du kommer lyckas med vad du än väljer att ta dig för i livet!

Nödvändigt och onödigt samtidigt

Min inställning till jullov är komplicerad. Till stor del är det så otroligt tydligt på både mig och barnen att det verkligen behövs vila nu när vintern klivit in med full kraft – och jullovet är den enda ledigheten man har som erbjuder just precis det. Samtidigt känns det så onödigt att ta ut en massa ledighet nu när jag egentligen bara till stor del går runt och har det tråkigt (som jag ju vet är ett gott tecken på att man vilat mycket) när jag vet att jag till sommaren och våren kan använda de dagarna för att göra saker här hemma på gården. Men nu har ju barnen också ledigt, och behöver få vara lediga, så det ska också lösas.

Det juligaste pyntet är borta och kvar är det jag klassar som vinterpynt. En trött vintersol har vid något enstaka tillfälle krupit in i huset och kastat långa skuggor.
Det har varit snö, barmark, snöstorm…

De sista dagarna på lovet nu blev ganska sega, mest pga vädret. Först snöoväder vilket är kul för det blir fint och man kan skotta vilket alltid känns bra på något sätt, men så direkt efter så kom det ju plusgrader och regnblask och ute är allt bara en enda sörja av snöblask och lera – alltså vidrigt att vara ute i. Så vi har gått inne, retat oss på varandra och på vädret och bara haft det tråkigt. Åh jag borde göra något meningsfullt med barnen har jag tänkt varje kväll när jag gått och lagt mig, men sen blir dagen ändå bara en hemma dag och vi hänger och pysslar väl lite men till stor del leker de själva (de som leker än).

…och sen snö- och lervälling

Så det är liksom välbehövligt med vilan, fast den samtidigt känns onödig, den är tillåtande när det gäller att göra inget men lämnar samtidigt ett behov av att göra något. Ni ser, komplicerat.

I dag har varit sista lovdagen för de två yngsta då skola och dagis har stängt idag. Jag har jobbat litegrann (pga finns ju ingen som har alla de där lediga dagarna som behövts detta lov), och sen bara liksom skött markservice med mat och lite fika. I morgon är det dags att börja jobba igen på riktigt, det ska bli kul att träffa jobbarkompisar ändå. Ska januari vara så här blöt och blaskig kan jag lika gärna jobba, för då är det ju så himla trist att vara ute… Hur har ditt lov varit?

Inte som planerat…

…men bra ändå – så kan man nog sammanfatta årets jul. Tanken var att vi skulle firat med min bror och hans familj, men tyvärr blev inte deras lilla tös frisk och vi får skjuta på det gemensamma firandet lite. Inte så mycket att göra åt i just det läget, men så klart lite trist. Trist tyckte inte barnen det var när de fick julstrumpor med godis i, och lite leksaker på morgonen såklart.

Det är typ enda gången på dygnet han är tyst, när han äter något han tycker om. Han blir liksom helt salig och väldigt koncentrerad, så gulligt!

Efter julfrukost på tomtegröt och julskinka så gick vi en promenad i det fantastiska vädret. Plockade med kameran såklart, för när det ligger ett lager frost överallt så blir det så otroligt vackert.

Finns så mycket fina detaljer överallt omkring med, gamla bodar, fina grindar och en massa annat.
Naturen är inte så pjåkig den heller!
Bad ett av barnen agera fotograf i kylan.
Det var visst motstånd på promenaden emellanåt…
Men lyckan att hitta is alltså?!?
Jag klagade inte heller på isen.
Vi klappade lite på våra fina grannar ❤
Vi gick ju mitt på dagen, men det är ändå nätt och jämt att solen orkar sig upp. Så fint ljus ute dock!
Och fantastiska färger på himlen…

Efter fika och Kalle Anka så dök sen äntligen tomten upp. Han lät misstänkt lik pappa tyckte Filip, men var ändå väldigt pirrig och nöjd över att den riktiga tomten kom. Lite gott mat på det med, så var det mesta som det skulle trots lite inställda planer.

Idag åker barnen till mormor och morfar och firar jul, och jag och maken får en lugn skön dag bara för oss själva, det är ju en present bara det!