Har precis kommit hem från veterinären med Nala. Den stackarn fastnade med klon i en sån där durkplåt som man kan sätta på träspänger eller som i detta fallet en trappa i trä, för att inte halka. Hon springer ju oftast lite framför och RUSAR alltid i trappor, men den här plåten var väldigt grov och hur som hur så fastnade en klo i den och rycktes ut när hon rusade ner. AJ, liksom!!!
Ringde en veterinär-app och de konstaterade att hon behövde bli tittad på så att dels inte tån var bruten men sen så själva klon inte hade några rester som satt kvar. Hon är ju rätt orolig av sig, så det fick bli en lugnande spruta och så fick jag lämna henne en liten stund. När jag kom tillbaka så satt och ylade olyckligt 😦 Klon hade slitits av ända ner till klobenet, som var blottat, så nu ska vi lägga om såret i en veckas tid ungefär. Nu är både hon och jag HELT färdiga, så nu ska vi vila..
Ok, i dag är en rätt skruttig dag. Det är riktigt trist väder ute och jag känner mig mest lite trött och smådeppig. Nala och jag tog en promenad på förmiddagen, men jag vet inte om hon är på väg in i sitt första löp för hon blir heeeelt tokig av andra hundar, hon spårar och nosar så det fradgar om munnen på henne, och möter vi hundar blir hon skvatt galen och vill fram. Suck, inte så mysig promenad, ens i skogen – tror vi mötte nästan 10 hundar dessutom? Vad gör alla där mitt på förmiddagen?
Seeeen åkte jag för att göra min ”dagens aktivitet” och tränade, men det var bara jättetrögt och det kändes inte som jag orkade nånting. Är noga på att lyssna på vad kroppen säger för dagen, men det är ändå deppigt när man inte orkar med nånting alls typ.
Köpte i alla fall med lunch och fika hem, så nu har jag krupit upp i soffan efter en dusch och kollar La Casa de Papei som så många rekommenderat (sist på bollen, jag vet). Ett avsnitt in bara, men det känns absolut lovande! Tänker väl mest bara omfamna denna skruttiga dag med minsta möjliga motstånd, så blir kanske i morgon en bättre dag.
Det har varit en rätt skön dag idag, alla barnen på skola/dagis och jag fick dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro – DET är något jag verkligen njuter av att göra i tysthet, utan en massa måsten och tjat. Sov lite bättre än jag gjort på länge, det och så en tupplur efter lunchen gör att axlarna sjunkit ner en liten bit för stunden.
Vet att det är många som kanske har lite svårt att relatera till begreppet stress, men en väldigt bra jämförelse är att säga att det är som när en muskel blivit inflammerad av att vara väldigt överansträngd över en lång tid. Till slut funkar den inte längre, och även när du gör rörelser som INTE involverar den muskeln så kommer den ändå krampa och göra ont. Efter den fått vila ordentligt kan man röra försiktigt på övriga kroppen lite, och efter ännu längre tid kan man börja involvera även den inflammerade muskeln igen, försiktigt. Men du kan såklart inte använda den som du gjort innan – någonsin – för då kommer den ju såklart bli inflammerad igen, lite lättare den här gången. En muskel som varit överansträngd länge har dessutom troligen fått fler bieffekter än bara inflammation, du har troligen använt andra delar av kroppen fel för att kompensera och det blir lätt en snedbelastning, precis som både kropp och hjärna får sig en törn av utmattning.
Ibland kan man ju undra om saker inte har en mening ändå, utan Nala hade jag inte kommit ut så mycket på det här fantastiska promenaderna i skogen nu – hon är ju alltid ett sällskap och hon kräver dessutom inte mycket av en, men hon är ju alltid en anledning att komma ut och ta en promenad!
Jag orkar göra små saker för mig själv, en varje dag. Antingen en längre skogspromenad med Nala, ett kort besök på Backamo eller ett träningspass – förutsatt att jag får vila (och helst sova än så länge) direkt efter. Försöker komma ihåg att jag heller inte får använda hela min resurs (som nu är väldigt liten) under dagen, utan kanske max 30%, eftersom det ju kommer hem en hel familj sen med. De har inte fått någon % av min ork det senaste året, för den har varit helt slut långt innan jag kommer hem från jobbet – och att jag ska ha ork kvar till alla kommer hem är något jag faktiskt måste lära in på nytt. Som många saker, märker jag. Att man måste ha tid och ork för det där roliga i vardagen med, i ren självbevarelsedrift så skalar man ju bort allt som inte är direkt relaterat till överlevnad krasst sett.
Tänker att jag nog kommer bli klokare av det här, och väldigt, väldigt mycket gladare (igen), men än så länge är det mycket jag måste tänka aktivt på för att inte köra på. Tekniskt sett så håller jag fortfarande på att varva ner – och det kommer ta ett tag inser jag innan jag kan tänka på att varva upp igen, även om det kommer börja med småsaker mest för skojs skull.
Ska INTE bara skriva om utmattning framöver, utan istället ska jag nog försöka fota lite mer, och kanske blir det en del inredning med. För även om jag just nu absolut inte kan fatta beslut om ens jag vill köpa den ena eller andra blomkrukan så blir jag verkligen glad och får energi av att kolla på lite inspiration och inredning till det nya huset. Och DET, det är verkligen något jag längtar efter och ser fram emot! Drygt 3 veckor kvar bara!
Idag känner jag mig ungefär lika trött som när man varit sjuk en längre tid i typ influensa eller lunginflammation men nu är på bättringsvägen. Har en molande huvudvärk (undrar när den ger sig) och lyckades dessutom med bedriften att få nackspärr när jag schamponerade håret i morse – så gammal är jag, tydligen…
I vilket fall så tänkte jag att jag skulle unna mig en lång, lugn och skön promenad med Nala, någonstans där man går typ själv (hahaha, en tisdag förmiddag, det visade sig vara fullt på parkeringen?!?) och utan ett uns brådska – så jag åkte upp till Dumme Mosse för att gå ut på den blå leden. På den leden var åtminstone inget folk, väldigt skönt.
Hade jag tagit tag i att gå en lång skön naturpromenad i dag om det inte var för henne? Troligen inte.
Precis allt jag önskat, fint väder, vacker natur och lugn och ro.
Hade plockat med mig kameran med, det är så sällan jag hinner fota nåt vidare och jag tycker verkligen det är himla roligt. Det känns fint att se de små sakerna och fånga dem, man blir mer uppmärksam på sin omgivning. Har inga illusioner (eller ambitioner) att jag är en fantastisk fotograf, men med en vettig kamera är det lätt att få bilder JAG är nöjd med. Fota är ju också nåt jag verkligen skulle vilja hinna med, men nu har det inte funnits tid eller ork.
Ungefär längst ut på blå rundan satte vi oss och fikade, hon på hundkex och jag på kaffe och kaka. Alldeles, alldeles stilla, och jäklar vad trevligt det är med ett vandringssällskap som inte pratar oavbrutet som barnen har en tendens att göra. Nu hann man ju sitta en stund och bara njuta.
Seeeeeeen…. ringde telefonen.
Det var från dagis, Filip är förkyld och börjar bli rosig om kinderna och hängig, kan ni komma och hämta? Jo men visst… Jag var lite väl långt bort så maken fick hämta hem honom, men vi knatade ändå hem så fort vi kunde, tösen och jag. Så nu sitter vi här, det blir väl varsin skärm i dag tänker jag. Men men, glad att jag hann få den där promenaden åtminstone, den laddade åtminstone lite batterier…
Jag ligger i soffan, och på min mage (ok, hela min överkropp) ligger en tung, varm och djupt sovande hund. Där kan man snacka om avslappnande tyngd-täcke!
Trots att hon är i tonåren och därmed är jobbig typ varannan dag så är det ändå väldigt mentalt avslappnande (oftast, inte alltid) med den här fyrbenta kamraten. Igår efter en tupplur (jag, inte hon) fick jag feeling och tog med henne upp på Dumme Mosse trots riktigt ruskigt väder. Men tack vare vädret, och att det var lördagkväll, så var vi helt själva där, hon och jag. Nu är hon ju som sagt tonåring, så första delen av promenaden var som vanligt mest en dragkamp, men sen när vi kom ut på mossen så taggade hon ner och det var liksom bara fridfullt. Hur gott när man efter en sån promenad? Nästan ännu bättre efter regn och rusk!
Liksom helt öde, och då känns det ändå tryggt och trevligt med henne som sällskap. På banvallen tillbaka fick hon springa lite löst, hon håller sig hyfsat nära (så länge vi är själva och inga djur hoppar fram) och jag tror jag njuter lika mycket av att gå fritt som att se hur härligt hon tycker det är att få hoppa och skutta som hon vill.
Längtar dock tills hon blir lite mer vuxen och inte fullt så energisk… men nu kommer väl först den period som verkar vara allra värst, från ca 10-14 månader (där flest hundar hamnar som omplacering). Men att hon drar på promenader och skäller på hundar och besök är små problem, hon är så fin på alla andra sätt, så vi ska nog stå ut ☺
Idag hade hon förresten besök, av en Basenji vid namn Charlie som hon brukar leka med. Han var lite orolig att bli lämnad, men vi har förhoppningar om hundvakt båda två framöver.
Den som kikat på mitt insta vet redan att vi hade en himla trevligt dag i skogen redan i går, fast på ”hemmaplan”, men idag blev det en tripp till Västanåleden. De stora grabbarna har ju varit på scoutläger hela veckan, så det fick stanna hemma om de ville (det ville de), så det var jag, maken, Filip och så Nala såklart. Hon är ju en sån himla tonåring nu, i går var hon jättefin att gå med och hur mysig som helst, idag var hon dragig, skällig och rätt jobbig. Nåväl.
Alltså han är så söt, den här lille. Mvh ”inte alls partisk”Det är ungefär lika mycket passande av de där två.
Det är sådär lagom långt att gå, 2,2 km enkel väg, och vi hade tur och kom fram till ett ledigt vindskydd. Planen för idag var ett nytt recept (kommer upp i morgon) på blåbärskrabbelurer med lönnsirap… ALLTSÅ! Ni ska få en tjuvkik från bilderna jag tog:
Ni fattar va?
Så fruktansvärt gott det blev, och så självklart lite kok-kaffe till med…
Favvo-muggen!
Det var perfekt väder att gå i, strax under 20 grader och lite halvmolnigt, men jäklar vad det blåste ute vid Vättern – trots att vi bara gick några meter in så var det en STOR skillnad på vindstyrkan…
Stora vågor!
Så mysigt att sitta i vindskyddet och dricka kaffe och äta krabbelurer, samtidigt som det var halv storm ute på Vättern precis bredvid.
Vi kröp upp i hörnet, jag och ……den här, såklart.
Så, en otroligt friluftsig helg får man ändå säga! Nu MÅSTE jag gå och lägga mig!
Det höll på att bli katastrof där ett tag, för vi var inte beredda på att det skulle ösregna i ungefär 1½ timme, men det vände som tur var och vi har nu haft en mestadels trevlig (om än jobbig) dag på Visingsö.
Bra med lådcykel att packa i, och roligt och mycket lättare än jag trott att cykla på tandemcykel!
Maken hade bokat en tandemcykel och en lådcykel hos Visingsö cykeluthyrning, och så hade vi med Olivers cykel med som de två stora grabbarna fick turas om med att cykla på. I lådcykeln stuvade vi ner packning (lunch och middag), Filip och Nala – dessvärre inga regnkläder då, så när det började ösregna fick vi cykla tillbaka till uthyrningen och stå och vänta ut den under tak. Som tur var hade vi inte kommit så långt, och det fanns ju en glassbutik i närheten, så det ordnade upp sig.
Liten strand med två bryggor, funkade helt ok. Eller ja, det var typ kaos, en hund som sprang överallt (i kort koppel) och skällde på andra som skulle bada (japp, skäms gör man) och en 4-åring som springer helt åt andra håll än man säger och inte lyssnar för fem öre trots att man tar i med sin ”nu-jävlar-röst”. Men de stora kunde bada som de ville och hade det bra åtminstone.
Största och minsta sonen!
Vi hade inte så mycket annat planerat, så vi cyklade först över till västra sidan av ön där vi badade (alla utom jag) och sen tog vi en omväg åt söder innan vi återvände för att kolla borgen och käka.
I vanlig ordning lockade borgen barnen, som sen ganska snabbt kom på att den inte var så kul ändå.
Det funkade helt ok med Nala i lådcykeln – när vi spänt fast henne så hon inte kunde hoppa ur innan vi startade, men sen på tillbakavägen på en lång rak grusväg fick hon springa bredvid istället. Det älskade hon verkligen! Perfekt med lådcykeln som inte välter, och så körde vi såklart i lugn takt så det gick på hennes villkor.
Åka färja är ju också ett äventyr när man är 4 eller hund. Nu är jag ju ingetdera, men det var den enda bilden jag hade och jag kom inte på nåt vettigt att skriva till den.
Nu är vi vuxna tämligen slut efter att hållit i ordning på de minsta.
Det här är inget sponsrat inlägg eller något samarbete, bara ett tips från mig till dig.
I helgen begav vi oss åt Västervikshållet – närmare bestämt Tofvehults boende där vi hyrt en av 4 stugor för helgen, för att fira in att skolan slutat för sommaren. Sen blev det ändå så att pga en massa omständigheter så blev Oliver kvar hemma med lite andra aktiviteter, men han hade väldigt roligt och det är viktigast.
Här har vi stora huset, där jag tror det finns ett gäng rum att hyra. Friheten – den stugan vi fick. Där fanns plats för 5 pers, även om 4 plus hund var rätt lagom 🙂
Tofvehult drivs av en familj om jag inte tar fel, och de har som sagt 4 stugor och några rum med man kan hyra. Tidigare har det visst även drivits ett väldigt framgångsrikt café med, men nu var det bara boende och konferens. Jag hade bokat in mig just här av lite olika anledningar, men dels för att vi fick plats alla 5 plus hund och dels för att det var nära Tobbes syrra som har en stuga bara 10 minuter bort. Bra att passa på att träffas ute!
Boendet ligger precis vid en sjö, varm att bada i enligt utsago (maken och Lukas)
Boende var väldigt mysigt, och framförallt så himla tyst och lugnt i omgivningarna, dessutom var det bara vi där första natten och bara några få boenden andra natten. Perfekt, och vi kunde gå omkring med Nala som vi ville! Enda nackdelen om man har lite mindre barn som Filip var att det var ju en klippa ner i sjön precis intill, halt och inte så lätt om man bara vill gå och plaska lite till knäna…
God frukostkorg med hembakat bröd. Lillkillen alltså…Och så han som badade!
Fredagskvällen åkte vi in till Västervik, käkade på restaurang och gick och kikade i hamnen. Sen blev det såklart Sveriges bästa milkshake – på Åhmans 🙂 Banan ska det vara, helst med en pommes med räksallad med…
Lukas och jag käkade heta räkor med vitlök och bröd att doppa i. Supergott!Men alltså jag ser så trött ut…. Iofs så är det ju verkligheten med, Filip har krånglat massor med sömnen i många veckor nu och mitt sömnkonto är absolut back….Han! ❤
Lördagen spenderades vid svägerskans ”stuga” (mer hus än stuga, väldigt fint) där det också var lugnt och skönt och Nala och barnen kunde springa fritt. Filip lekte med kusin Alicia, det skiljer bara ett par månader på dem.
Söta kusinerna, med myggbett, plåster och sommarbara ben… ❤
Söndagen blev en kort tur i kanot – mest för att testa med Nala. Två vuxna, en 10-åring, en 4-åring och en valp var lagom med spänning även om det gick bra, så turen blev ganska kort men trevlig, innan vi begav oss hemåt. Det var en lyckad helg, och så skönt att komma bort en stund!
Det funkade bra med Nala i kanoten, även om det var lite nervöst!Den här däremot var GRAVT upprörd över att behöva ha på sig en tjock flytväst….
Om en vecka blir hon 7 månader, vårt lilla yrväder. Nu ligger hon på 16 kg, så hon verkar fortfarande vara lite nättare än sina syskon – och ena örat står fortfarande medan det andra hänger… ❤
Klart jag är partisk, men kolla så fin hon är!
Tänkte jag skulle skriva nån rad om hur det känns nu, när vi haft hund i snart 4 månader – de första 4 månaderna i vårt liv med egen hund! På den här tiden har hon hunnit tappa valptänderna (halleluja), bli helt rumsren (tog bara nån vecka) och så har vi gått en 10 veckors valpkurs! Hon kan nu sitt namn, kan (men gör inte alltid) gå fint i koppel, ett gäng trix som nos-dutt och såklart sitt/ligg mm och kommer ganska ofta när man ropar på henne – såvida hon inte har hittat nåt roligt att tugga på som hon vet att hon inte får bita på. Hon är faktiskt otroligt duktig med väldigt många saker, så livet med henne är oftast tämligen enkelt. Det går bra att lämna henne hemma själv och det är inga problem att ha henne med barnen.
På morgnarna går jag en kortare runda och rastar henne innan jag går till jobbet, sen jobbar ju maken hemifrån än så länge vilket gör att han kan ta ut henne när hon behöver – nu sommartid så har vi öppet till baksidan av trädgården så då kan hon röra sig fritt där med. Hon sover rätt mycket – om vi är hemma åtminstone, annars har hon svårt ser koppla av. Hon blir vansinnigt glad när man kommer hem, även om man bara varit borta en kort stund. Hon är både sällskapssjuk och har egen integritet, så hon vill ofta vara i närheten men sällan precis i ens knä.
Om man köper en massa nya fina koppel och grejor hela tiden? Japp, det gör man!
Det är oväntat roligt att jobba med henne och träna med henne, även om tiden är knapp som det ser ut nu. Vi har tex testat lägga blodspår och det var så roligt och coolt att se henne jobba med nosen!
Det som är jobbigt med henne är att hon skäller på folk jag vill stå och prata med, som tex grannar, vänner eller jobbarkompisar. Då ska hon vakta mig och är både nyfiken och osäker viket gör att det är lite svårt att få bukt med. Det andra vi jobbar med är hund-möten (som de flesta andra verkar göra med), även om hon oftast inte skäller längre så blir hon otroligt uppstressad en bra stund efter. Men men, tänker att dessa två saker kommer bli bättre med tid och mognad!
För övrigt är hon världens finaste, och så himla söt när hon leker med små stenar eller kottar som en katt, eller går och gäller ben i trädgården genom att putta över löv med nosen.
Efter den första, sjukt jobbiga valptiden så tycker jag nu att det känns ganska lugnt att ha hund ändå, och hon passar bra in i vår familj!
Jag är så himla glad över det fantastiska sommarvädret som äntligen kommit! Det finns få saker som gör mig så genomglad som känslan av att kunna kliva ut i bara vanliga kläder (ingen jacka, iingen extra tröja) och det är varmt, solen skiner och fåglarna kvittrar! I solen blir allt så enkelt, det krävs så lite för att allt ska funka. Inga överdrag ska övertalas om, inga stövlar är blöta. Jaså du vill leka ute i trädgården? Javisst, Nala får vara ute med och jag småfixar i trädgården eller läser en bok i solen…
Morgnarna denna vecka har varit väldigt trötta, för det har varit så oemotståndligt att vara uppe lite senare i ljusa, ljumna sommarkvällar, men så får det vara! Just i detta vädret är det också extra härligt att ha hund, inte hade jag gått en promenad innan jobbet utan henne, och troligen inte en kvällspromenad efter ungarnas läggning heller.
Igår kväll passade vi på att utnyttja den varma ljusa kvällen med en spontan utflykt till hundbadet i Axamo, och tog med pastasallad. En sån skön känsla att ha tid, lust och ork att hitta på något spontant, allt tack vare ljus och värme. Så istället för en torsdagskväll i mängden så blev det en mysig utflykt, underbart!
godatankar.com 