En ganska träffande bild av ett äktenskap ändå…

Här sitter jag i min säng. Bredvid mig ligger en stackars febrig Filip – troligen en reaktion efter vattkopps-vaccin som han fick förra fredagen, de varnade för att det han kunde bli dålig efter ungefär en vecka. Hade dock inte riktigt räknat med hur dålig, och hur fort det kom, för på ett par timmar gick han från helt pigg till runt 39 graders feber och ont hela kroppen. Febern är nästan lika hög än, trots både alvedon och Ipren i kombo, men liknar den här reaktionen såna man kan få av ”vanliga” vaccin bör det inte hänga i superlänge.

En halv isglass ärr det enda han fått i sig sedan frukost…

Hade väl inte exakt tänkt mig vår bröllopsdagsmiddag delad där en sitter med en ledsen Filip och en kastar i sig grillade hamburgare innan vi byts av, men på ett sätt så är väl det med lite talande för de 16 år vi varit gifta. Man kan planera och hoppas, men i slutänden kommer ju såklart barnen först när de behöver det, och vi vuxna försöker underlätta för varandra så gott vi kan. Det är väl just det som är ”hemligheten” kanske, att man kan anpassa sig till vad som krävs och att vi båda ser till att den andre har det bra – då har man det ju alltid så bra man kan ha det!

Förutom det här lite snöpliga slutet på dagen, så har det ändå varit en fantastisk dag, främst för att det bara hux flux kändes som sommar. Vi har alla varit ute heeela dagen i trädgården och grejat lite, nu hettar det lite om axlarna och jag har ett gäng nya fräknar.

Fröken valp har oxå trivts ute idag, så pass bra att hon somnade lite i soffan på altanen

Vi är förresten lite färre i familjen med, från i dag. Vi har pratat ett litet tag om vi skulle göra oss av med hönorna – dels för att underlätta vardagen en gnutta men kanske mest för att det blir enklare att ha ute Nala i trädgården (och de stackars hönorna ska ju inte gå i en liten hönsgård hela tiden bara). Det dök upp ett bra tillfälle när en tjej på Facebook frågade efter tama kycklingar eller höns, så nu har de fått ett nytt hem hos en familj (som redan hade höns och tupp, men inte så tama).

Lev väl, Agda

Det är lite tyst utan dem kucklandes i trädgården, men om vi nån gång hamnar mer på landet så kommer vi nog skaffa både höns och tupp igen.

Minisemester i Göteborg

Torsdag till lördag har vi varit iväg på ”minisemester” i Göteborg – det har varit både otroligt välbehövligt men även mer lyckat än jag vågade hoppas på!

Vi började med att träffa bror och familj vid lilla Delsjön där vi gick en liten bit utmed sjön och sen satte och och fikade och tjötade. Vi stannade här i nästan 5 timmar, tills åskan som hela tiden mullrat i bakgrunden började låta lite oroväckande nära, och vi satte oss sen i bilarna lagom till de första dropparna föll. Men innan dess var vädret kanonskönt och det räckte med jeans och t-shirt, oerhört efterlängtat Så kul att få träffa lilla E och se hur mycket hon vuxit, och så klart både bror och svägerska och få prata i hyfsad lugn och ro en bra stund. Nala testade att bada – åtminstone halva sig – och konstaterade att det var ju skitkul, så det blir nog en del sånt framöver tänker jag.

Pastasallad, fika och kaffe, allt man behöver på en dag när man har gott sällskap!
Lilla E! Ja, jag har bättre bilder, men är man inte ett fan av sociala medier så ska inte JAG lägga ut mer bilder här, såklart.
Väldigt vackert runt sjön, även om jag aldrig riktigt fick nåt tillfälle att fota ordentligt.
Ingen badkruka i alla fall!

Efter den utflykten åkte vi till hotellet – vi bodde på Kviberg Park hotell i en svit (inte för att lyxa till det utan för att vi är 5 plus en hund), och där var det nytt, fräscht och gott om plats för oss alla. Vi käkade gott i restaurangen, ett orosmoment för min del på förhand eftersom jag inte hade en aning om hur det skulle funka med nyaste familjemedlemmen, men det gick superbra och hon satt fint vid vårt bord hela tiden. Nåt enstaka skall när nån gick förbi för nära, men i övrigt skötte hon sig kanon verkligen, och likadant alla barnen. Det var gott och så lyxigt att få äta ute, utan problem.

Den här lille gör sig ju hemmastadd vart han än är
Är glad att vi får med tonåring, åtminstone ett par år till tänker jag
Så sjukt vad de växer, ungarna, det blir så tydligt när man fotar dem!

På fredagen var vi i slottskogen och Plikta parklek heeeela dagen. Återigen kanonväder och supervarmt, så vi mest gick runt med barnen, åt glass (inte mindre än två gånger, är man på semester så är man) och lekte överallt vi hittade roliga saker. Vi tittade på djuren såklart, och förundrade oss över alla makalöst söta ekorrar bland annat.

Kanonväder och så fint i slottskogen och omgivningarna.
Ser så evinnerligt trött, gammal och blek ut på alla bilder, behöver sol, semester och ett bra filter tror jag.
Korvpaus
Såååå göööölligt!
Trevligt att få hinna hänga lite med maken med, även om det alltid går i 180 runtomkring.

Det bästa med den här lilla minisemestern? Flera saker faktiskt:

  • Vädret! Sån tur hade vi, och det var verkligen kanon med värmen!
  • Att alla barnen verkligen uppskattade allt, att vi var iväg, det fina hotellet, äta ute och allt annat vi gjorde. Inget gnäll, vilket är HELT avgörande för min del
  • Det funkade så himla bra med Nala?! Vet inte vad jag tänkt, men var lite beredd på att det skulle vara kaosigt, men det var hur lugnt som helst. Också väldigt bra träning för henne, med massa folk, barn och hundar runtomkring. Hon var bra trött i lördags sen!
  • Nästan noll stress när vi var iväg! (sen fick jag VÄRLDENS stresspåslag så fort vi klev innanför dörren hemma, men det tar vi en annan gång).

Nej inte helt PK att ta en minisemester i Covid-tider, men vi har varit ute hela tiden förutom på hotellet och där var det INTE fullt med folk. Så helt ok ändå tänker jag.

Hjärnhaveri och planer

Jag tror inte att jag någonsin varit så trött i mitt huvud som jag är nu. I två veckor har vi kört ”installationssamordning” måndag och tisdag, och den avslutas med en tenta samt en inlämningsuppgift efter skoltid (formerly known as Fritid). Det har MATATS in såna sjuka mängder information som en gubbe bara har kräkts ur sig i sammanlagt fyra dagar att jag får lust att bara skrika rakt ut. Och ja, såklart är det en massa jag borde hinna med på jobbet med. Stress upp i halsen, javisst. Enda ljuspunkten är att det ju snart är över – den här kursen menar jag.

Nu till torsdag ska vi – om inget händer och nån blir snuvig eller nån annan skit* – faktiskt åka och bo på ett hotell i Göteborg. Vågar typ inte skriva det eftersom jag vet att man ska helst vara hemma hela tiden, men vi har inte varit där på över ett år och får jag inte träffa bror med familj (brorsdotter E, 7 månader!) så blir jag tokig. Så vi ska sova på hotell och sen ska vi hänga med dem utomhus i någon stor park/skog på torsdagen. Fredagen tänkte vi gå i Slottsskogen lite om det inte är alltför fullt – annars åker vi kanske ut mot havet en sväng – att bara få komma hemifrån lite känns så sjukt välbehövligt nu!!! Så, vi ska bara träffa familj utomhus och sen sova på hotell, men det känns så himla skönt och roligt att ha ett riktigt avbräck inplanerat!

Är ju så sällan vi träffas nu pga ni-vet-vad, så surt 😦
Har hållit i lilla E EN gång sen hon föddes, det är ju helt orimligt!

Sen är det ju som det är att åka iväg nånstans med 3 barn och en hund (det sistnämnda blir ju nytt för oss), det kommer väl vara en hel del tjafs (de äldre) och en jäkla massa påpassande (minst och hund) så ”semester” blir det ju inte. Men vi behöver inte laga mat, städa eller nåt annat och vi får faktiskt se något annat än hemmet. Sen har vi ju ändå lite tid hemma med sen att ”vila upp oss” (HAHAHAHA).

Undrar hur det blir att ha med den här lilla damen. Räknar med att vi får käka frukost i omgångar så nån kan vara med henne på rummet, men i övrigt hoppas jag det ska funka. Är nog mer orolig över vad världens pilligaste 4-åring ska ställa till med, helt ärligt. Herregud säger jag bara, pratar oavbrutet gör han med…

*känner på mig att nån kommer känna sig hängig så allt blir inställt och det skulle göra mig så himla ledsen nu när vi har nåt kul på G.

(Och jag skrev detta på en kort lucka i skolan – ja jag kunde säkert ha svarat på nåt jobbmail då, men det finns gränser för vad man orkar med)

Räddning för stunden

Denna och nästa vecka har vi skola måndag-tisdag istället för bara fredagen. Alltså vabbade jag 2 dagar förra veckan, gick i skolan i fredags och har nu skola tills i morgon eftermiddag innan jag är tillbaka på jobbet igen. Ligger efter som fasen nu känner jag, och känner mig sjukt stressad över att vara bromsklossen för att inte tala om att jag inte hinner få fram saker till mina hantverkare eller ens svara på garantiärenden. Känns skit, rent ut sagt. Nästa vecka försvinner också måndag och tisdag till skolan, torsdag är röd dag och på fredagen har jag tagit ledigt för den första inbokade aktiviteten med familjen på typ ett år – så det tänker jag INTE ställa in. Ser liksom ut som jag bara kommer fortsätta halka efter i två veckor till, inklusive denna 😦

Vet ni vad som varit räddningen idag? Räddningen från att jag spenderat varje minut på rasterna med att försöka jobba ifatt mig så jag inte hade fått någon vila alls? Den här tösen:

Sandig i halva ansiktet efter att ha grävt…

Så, istället för att sitta och stressjobba när jag borde haft rast (tämligen krävande kurs) så har jag spenderat frukost och lunch på promenad med henne i skogen. Glatt mig åt att hon går så himla fint i koppel nu mot vad hon gjorde innan – såklart en hel del kvar men hon/vi har kommit så långt! Njöt av att se henne skutta mellan vitsipporna, tränade med henne lite och tänkte på just inget annat alls än att jobba med henne. Sen gick jag in och satte mig vid Zoom igen och pluggade (och jobbade lite samtidigt) – och sen gjorde jag om allt igen.

Det hjälper ju ändå att få den där pausen. Fast sen ändå inte när jag inte går med henne längre, för då kommer ju allt tillbaka igen såklart. Men ändå – några pauser om dagen är inte illa! Annars kunde det ju varit en stressfaktor i sig att hinna gå ut med henne, men det är (oftast) inte det?

För övrigt – mest för att jag själv vill komma ihåg och kunna gå tillbaka – så har vi nog fått en ganska nätt liten tös. Hon väger nu vid 5 1/2 månad ca 14,7 kg, och hennes syrror i Stockholm vägde runt 17 kg för drygt 3 veckor sedan redan. Är ju rätt stor skillnad ändå?! Känns rätt skönt att hon inte blir sådär superstor…

Tack min lilla tös!

Tomatplaner

Vi börjar få lite rutin på våra helger känner jag. Lördagen börjar alltid på bästa sätt (såvida det inte är skitväder) med att jag tar med Nala på promenad i Bankeryd på Lillå-leden när Lukas spelar basket. Det är en himla trevlig stund, även om det fortfarande är förbaskat kallt ute. Så häftigt att se hur smidig hon är, hon gör stora skutt över ”spången” och ner i grönskan (och leran – fick bada henne när vi kom hem). Hon springer helt obekymrat över en mossig stock över ån, och ser bara så lycklig ut att man inte kan låta bli att bli detsamma.

Det är en jävligt trög vår ändå – vädermässigt, tidsmässigt går den helt sjukt fort. Längtar så himla mycket efter när det faktiskt är lite njutbart att vara ute, även utan att knö in sig långt undan vinden i ett soligt hörn mot en vägg (knappt ens det går att hitta än).

Det ÄR verkligen terapi att gå i skogen med henne!

Har hunnit beta av mitt mest akuta överhäng i dag och planterat om alla tomater. Nu är det bara de som ska planteras ute på friland sen som inte har landat på sin slutliga plats – övriga står så fint i sina krukor i uterummet. Älskar när hela uterummet är fullt med växtlighet, det är bara så himla fint! Har mer kruktomater i år och färre fullstora. De sort jag har från minst till störst heter Venus, Lizzano , Silvery Fir Tree, Brandywine och Yellow Zebra. De två förstnämnda har jag faktiskt redan ätit nån enstaka tomat ifrån! Sen har jag även mini-aubergine och kapkrusbär (typ physalis) i kruka, och två sorters chili – Padrones och Sweet banana chili. Tryckte även ner mina förgrodda potatisar i dag, hoppas de klarar de två lite kyligare nätter som verkar vara på G.

Var så himla sugen på att gå bort till en nyanlagd grillplats bara nån kilometer härifrån idag. Ta med nåt gott att grilla och en flaska prosecco (när nu ingen behöver köra bil) och sitta där en lång stund med elden och njuta – men jag måste säga att det är en bra bit från njutbart väder ute i blåsten, så tyvärr får vi nog skjuta på det. Kanske nästa helg blir något bättre? Då fyller jag år förresten…

Vattenledningsparken

Eftersom det utannonserats skitväder i dag så tänkte vi att vi skulle ta oss ut en sväng i går. Lukas har varit sjuk i veckan så det fick bli en kort promenad, vattenledningsparken kändes lagom. Vi fick dessutom sällskap av mormor som hade med sig supergott fika!

Fillevippen var på toppenhumör

Ville göra det enkelt för mig för jag känner att jag blir stressad av att försöka få till mat samtidigt som 3 barn är hungriga och en valp behöver ständig tillsyn – hur vi än delar upp oss så räcker vi knappt till och då blir matlagningen en extra faktor. Det blev medhavda äggmackor och så gjorde vi bara en liten eld för att koka kaffe på. När vi väl kom ut kändes det kanon, men stressen ligger högt upp i halsen på mig just när vi ska komma iväg och allt och alla ska med.

Faktiskt var alla barnen glada och nöjda
Och mormor med 🙂

Som en fantastisk bonus till denna ändå väldigt trevliga utflykt så uppförde sig Nala VERKLIGEN exemplariskt! Hon skällde inte på mormor, hon satt SÅ fint på sin filt när det gick förbi folk, cyklister och hundar (en liten bit bort ska tilläggas, men inte mer än ca 10-15 meter från där vi fikade). Det var verkligen ett tillskott på utflykten när hon funkade så bra – precis det jag har haft i huvudet som någon slags målbild innan vi skaffade hund. Superkul!

Och visst ÄR hon för jäkla fin med?!

För övrigt så vägde jag henne i veckan, ca 4,5 månader gammal vägde hon 13 kg. Så sjukt fort hon växer! Hon kommer bli en stor tjej! Tror hon är ca 48 cm hög, svårt att mäta exakt.

I dag är det inte mycket planerat, maken och mini är och slänger skräp så vi ska kunna plocka hem lite fler fönster i veckan. Jag håller på att koka dillkött till dagens middag och så kör vi lite tvätt – det är typ dagens plan. Orkar jag ska jag plantera om lite växter som jag förodlar, annars ska vi mest … vara? (Det jag är kass på)

Täppta näsor och en tvåbent hund

Tänkte innan idag att jag skulle sätta mig och blogga lite, men nu när jag satte mig blev det helt tomt i skallen. Men vi kör väl på ändå, lite vardagssvammel brukar det ju bli…

Vi varvar valp-träning med sjuka barn här hemma. I går vaknade Filip med täppt näsa så han fick stanna hemma – men istället för att det som väntat eskalerade till feber så försvann det i stället helt och var nog bara nån tillfällig morgon-täppthet. I dag fick istället Lukas rätt hög feber och framförallt feber som inte ville ge med sig med vare sig Ipren eller alvedon, riktigt hängig har han varit. Han får testa sig i morgon är tanken.

Valp-träningen då? Jo men vi hade vår första valpkurs-tillfälle i tisdags. Nala var superpeppad så att säga, hon började kursen med att grundligt skälla ut alla andra deltagare och gick sedan på bakbenen hela promenaden runt eftersom hon tog i för kung och fosterland för att ta sig fram till övriga deltagare. Joråsåatte. Himla bra husse o matte man kände sig som där en stund, men med lite pepp från coachen att det kommer ge med sig och att hon sen klarade övningarna galant så kändes det ändå bra. Hon är ju himla reaktiv den här lilla tösen – har förstått att det uttrycket passar bra på henne i alla fall. Hon reagerar ju liksom på det mesta, med någon form av blandad nyfikenhet, glädje och lite vaksamhet och försvar. Vi jobbar rätt mycket med henne, många gånger per dag blir det (korta) träningspass och våra promenader är också de ett helt eget träningspass i att gå fint i koppel. Går vi själva är hon duktig på att inte dra och att söka kontakt med oss, men kommer det distraktion i form av människor, cyklar, stora lastbilar eller framförallt hundar så blir hon så uppstirrad att hon helt tappar förmågan att lugna ner sig. Mycket att jobba på där – men vi märker också att det går framåt.

Orkade inte ens leta upp nån ny bild… Den här är från i helgen.

I dag var hon för övrigt med mig på jobbet på förmiddagen, försöker köra en halvdag i veckan i alla fall för att hon ska lära sig att hänga med där med. Först var det allmän utskällning, men sen lugnade hon ned sig och vi kunde sitta bredvid (jag och mina kollegor) utan att hon skällde på dem alls. Men gå fram gör hon inte heller, det är alldeles för läskigt…

Nu måste jag gå och lägga mig, i morgon stundar en ny dag med distansutbildning… Tjingeling!

En påskafton

Ändå en bättre sådan än jag väntat mig? Jag och Nala började med en timmes promenad i Bankeryd när Lukas spelade fotboll – som vanligt på lördagar. Men promenaden gick bra och vi hade det väldigt trevligt!

Hoppar upp så fint och poserar lite!

Barnen fick leta påskägg och därpå blev det såklart påsktårta, nån fason får det väl ändå vara på högtiderna trots att vi knappt firar annars. Gott i alla fall, även om det är gränsfall för vad jag klarar i söthet…

Hade tänkt lägga upp bilderna jag tog med systemkameran, men det kändes som ett alldeles för stort projekt just nu. Ni får en (till) bild på Nala istället, när hon chillar på altanen.

Sen fick jag ÄNTLIGEN träffa min lilla brorsdotter som hunnit bli hela SJU månader?!? Eftersom maken och Filip nyligen varit förkylda ville de inte riskera nåt, men jag hängde med på en promenad med gänget i alla fall, för att hinna prata åtminstone lite. Så sjukt, i vanliga fall hade jag ju hållit i henne massor, kramat på henne och träffat henne mängder med gånger fram till nu 😦 Jävla Covid.

Till middag blev det i alla fall hemgjorda, grillade hamburgare – och det är så sjuk gott ändå! Och så lite påskgodis till efterrätt (choklad med likör i såklart, punschpraliner och ”banan-S” eller vad man ska kalla dem)…

Ändå en bättre påskafton än jag hade vågat hoppas på måste jag säga. Hur var din?

Lärdomar

Nehej, inte COVID den här gången heller. Tror jag testat tre gånger, en gång för varje barn som smittat mig med nån förkylning sedan i somras typ. Men hängig är jag, lik förbaskat, en envis förkylning som antagligen fick bättre fäste i en trött och stressad kropp (dessutom allergisk, det är ju heller ingen höjdare för immunförsvaret). Jag hostar och snyter mig, men framförallt är jag TRÖTT. Det blir små punktinsatser hemma, med några korta kisspauser i trädgården med Nala så har jag klippt ner den gamla humlen som klättrat på hönsgården. Älskar att klippa ner gamla döda saker i trädgården, det känns så himla tillfredställande på något sätt.

Lika grön och fin som den var i somras, lika trött och risig var den nu.

När psykologen förra veckan frågade vad jag tycker om att göra för att fylla på med energi så var mitt huvud helt tomt. Jag kom inte på EN enda sak som ger mig energi? Men idag kom jag ju ihåg en av dem, att pilla och greja i trädgården ger ju energi! Förutsatt att det såklart inte är för mycket jobb med det så det stjäl mer än det ger.

En annan sak som jag faktiskt inte räknat med skulle ge mig energi, var något som hände i morse. Jag tog Nala på en långsam promenad utmed Hallbyleden här nedanför, typ inget folk ute utan bara hon och jag. Och hon börjar svara på det vi tränar med henne! Hon har lärt sig, att springer hon så långt fram att kopplet blir sträckt så stannar jag, och hon får springa till min sida innan vi fortsätter gå. Hon har lärt sig att om hon kommer till mig under promenaden och har koll på vart jag är, så får hon belöning (oftast godis), och hur självklart det här än är för andra hundägare så hade jag inte alls räknat med att det skulle ge MIG så mycket tillbaka att få den kommunikationen? Jag tänkte liksom att, ja det ska ju funka bara, jag trodde inte att jag skulle tycka det var så givande att få till kommunikationen? Det var riktigt, riktigt kul!

Vår lilla valpis 🙂

Så kan det gå, när man inte haft hund innan, man lär sig något om sig själv på kuppen!

Ögonblicket 07:03

Jag och Nala har varit uppe ungefär en timme, när hon behöver gå ut på morgonen sätter hon tassarna på sängen och slickar (och nafsar) mig på näsan. Då var klockan 06:00 – helt ok när man varit småbarnsförälder i över 14 år och dessutom har ett jobb som börjar 06:45 varje morgon. Just nu sitter jag i soffan, med en svart, hårig kringla tätt intill mitt ben och en kopp kaffe på bordet framför mig.

Nä men avslappnad är ju åtminstone en av oss 😂

Snyter mig typ var tredje minut och är hostig med, men inte direkt nån feber utan bara vanligt förkylnings-hängig. Testade mot Covid i går, får se om resultatet kommer framåt kvällen, tror inget annat än att det är negativt men det kan ju vara bra att ha ändå. Det kom nästan lite passande, denna förkylning, på så sätt att jag fått vila och sova utan att direkt göra några extra åtgärder. Filip har varit rätt hängig och lugn med (det lär nog vara annat idag tror jag) och de stora hör ju på mig att jag är sjuk och är därmed lite lugnare med. Himla skönt! Till och med Nala har varit lugnare, antingen för att miljön ÄR lugnare när jag är sjuk eller för att hon kanske varit extra trött hon med.

Om en stund ska vi ta en morgonpromenad hon och jag (jag som är morgonpigg tar gärna morgonen), det är också himla mysigt nu när det kvittrar fåglar överallt och även om plusgraderna är få så finns det löfte om varmare dagar. Just en sån här stund känns det makalöst rätt att ha skaffat en hund! (Men frågar du mig mitt på eftermiddagen när hon får ett spatt-ryck samtidigt som alla 3 barnen och jag kommer hem och vi ska laga middag kanske svaret blir liiiite mer tveksamt 😉 )

Kort instick, nu vaknade Filip (längesedan han sov så här länge), jag hämtade honom och kom ut till en liten dam som stulit ett paket näsdukar och glatt fördelat över soffan. Nåväl, det var ju bara näsdukar och inget värre.

Busfrö 💕

Tycker för övrigt att det är helt galet att det är sommartid i morgon, jag har VERKLIGEN inte hunnit komma dit rent mentalt? Men det är väldigt efterlängtat med både värme och ljus!

Det var lite glatt morgonbabbel från hon som sovit riktigt gott för första gången på länge och som fick lite energi av det (plus att morgnarna är bäst för inget har hunnit gå åt skogen då). Hoppas ni får en bra helg!