Sedan den härliga nyheten om att svenskarna borde förbereda sig för krig (men oroa er inte för gud skull) så har det legat en klump i magen, så idag har jag gjort något konkret för att bli av med den. Jag har helt enkelt prepper-handlat mat mm, som ska förvaras i en låda i garaget så den finns där vid behov. Vi har redan sedan innan extra av det mesta i skafferiet, och på ett sätt är det ju det allra bästa för då gör man år och förnyar allt med jämna mellanrum. Dock får det ju inte plats hur mycket som helst där, och det ger tydligen heller ingen lindring av orosklumpen i magen, vilket en separat låda verkade göra på ett annat sätt.
En del av förrådet.
Det knäppa var att jag kände mig så oerhört pinsam, där jag gick på Ica Maxi. Egentligen lite oklart varför det kändes så pinsamt, men det gjorde verkligen det. Torrvaror som pasta, ris och couscous, konserver, salt, buljong och lite pulverdesserter var det som fick ta plats. I skafferiet kommer det finnas extra mjöl, torrjäst och socker, och i klädkammaren finns det extra hygienartiklar. Lite extra Ipren mm ska jag fylla på med oxå, det glömde jag idag.
2 storpack med ris, och en stor matolja med, förutom det som går in extra i skafferiet
Lika fånig som jag kände mig på Ica, lika lugn känner jag mig nu, när jag vet att jag har extra mat ett tag för familjen om det krisar. Om inte annat var det värt det för att känna att jag gör något konkret och för att få oron att försvinna.
I vår familj är Ris a la Malta det bästa med hela julbordet – men jag vet väldigt många som inte alls håller med. Jag tror faktiskt också jag knäckt lite av gåtan till varför det är så – jag tror helt enkelt massor av folk bara ätit dåligt gjord Ris a la Malta. Tex har jag ALDRIG ätit en bra Ris a la Malta på något julbord?! Folk verkar inte riktigt förstå hur man ska göra den för att det ska bli den ljuvliga, gräddiga och milda ris-desserten det är, toppad med en fräsch saftsås med jordgubbar. Och då kan jag fatta att det är svårt, Ris a la Malta är enkel men måste ju göras RÄTT såklart!
Ledsen att jag inte har några bättre bilder, hade ingen lust eller ork till att vispa fram kameran.
Rätten börjar såklart med huvudingrediensen risgrynsgröt – jag gör den i en kastrull i ugnen för att få den perfekt (och utan nån äcklig brun skinnyta). Vet jag att jag ska göra Ris a la Malta så brukar jag skippa kanelstången i gröten och bara gå på vaniljstång, tycker den blir ännu godare då. Viktigt också att gröten inte kokar sönder utan att riskornen håller ihop, då blir det bäst.
Det är liiiite svårt att ge exakta proportioner här – jag gör ju på den gröt som inte omedelbart äts upp, och eftersom det som sagt är familjens favorit så kokar jag gröt typ till 16 personer (!!!) . Men jag ska försöka:
Ris a la Malta, typ 4 portioner
Gröt till 4 personer, ca 10-12 deciliter färdig gröt. 3 dl vispgrädde 1-3 msk florsocker, beroende på hur söt gröten är
Vispa grädden löst, och rör ner i den kalla risgrynsgröten. Rör försiktigt så inte allt blir mos, men blanda ändå väl. Smaksätt med florsocker – det får INTE bli för sött men ska ändå smaka efterrätt ju!
Nu kommer vi till saftsåsen, den tyckte jag inte om när jag var liten, men när vi lärde oss att röra ner en burk fryst, rårörd jordgubbssylt i så är den helt fantastisk! Har du nu inte rutinen att göra just sån sylt för att använda just till detta såklart, så kan du nog köpa lite frysta jordgubbar, tina och skiva ner, för att få lite mer fräschör. Eller frysta hallon kanske? Jag gör saftsåsen på egen saft (körsbär var det jag hade nu), men köpesaft av bättre kvalitet går också bra.
Blanda saft, vatten och potatismjöl och koka upp under omrörning. Ta från värmen när det börjar koka, och kyl ner (i vattenbad om man har bråttom). Rör sedan ner jordgubbssylten eller hallon, eller vad du nu har till hands för bär.
Nu har du den bästa desserten, frukosten, eller mellisen för alla julens dagar! Världens bästa comfort-food när julen inte blev som du ville – men kom ihåg att Ris a la Malta är ALLRA godast när man är lite hungrig!
På instagram för ett tag sedan så snubblade jag över ett recept för en slags Chai latte-kräm, som man enkelt kunde ha som bas för sin Chai Latte. Gjorde den såklart bums, pga såg jättegott ut och nu så här en kylig dag i november så behövs det liksom nåt som piggar upp och värmer inifrån, men det receptet tyckte jag var aaaaalldeles för mycket muskotnöt i, så självklart har jag gjort om det! Den här ”krämen” går jättebra att röra ner i ett glas varm, skummad mjölk för en riktig Chai Latte, men jag gillar också att antingen röra ner en sked snabbkaffe eller bara röra ner den som den är rakt ner i mitt bryggkaffe på eftermiddagen, när sötsuget är som störst. Den står sig i kylen i minst 4 veckor, och är väldigt smidig att ha till hands.
Tjoff – så var det helt plötsligt söndags kväll… Eller tjoff och tjoff, vi har fått rätt mycket gjort ute på gården så helgen har varit ganska aktiv, men jag hade ändå väldigt gärna sett att det var en till dag kvar på helgen.
Ni som följer på instagram har nog sett den här bilden nedan, på de olika pumporna jag odlat i år. Förutom de små prydnadspumporna (som Filip odlade) så trodde jag att jag bara odlat två sorters matpumpor, men så dök den till vänster upp i landen med. Den var ju knallgrön med gulgröna fläckar över hela, till plötsligt häromdagen när den bytte färg på typ ett dygn till orange. Måste varit en pumpa jag haft fröer från sedan tidigare, men minns verkligen inte. Fina är de i alla fall, de olika sorterna!
I veckan hittade jag även den här bilden från arkivet, det är från hösten när vi flyttade hit, för två år sedan, men liiiite tidigare på hösten. På den här bilden ser man den stora gräsytan som vi gjort så mycket med – jag ville verkligen få en bild med lika fint väder att jämföra med, men nu i dag så gav jag upp!
Kolla bara på bilden här nedan! Nu blir det lite smått och grått (pga minst en månad senare än övre bilden), men allt detta har vi gjort på 2 år! Växthus med altan och utekök, blåbärsland, blomsterrabatt, två äppelträd och två rönnar – och den fina hästvagnen! Det är lätt att bli fartblind här ute på saker man gör, för det är ju så himla trevligt att gå runt och fixa, så ibland glömmer jag att vi bara bott här i två år… Kul med lite jämförande foton ändå!
Nåt det är gott om här nu är såklart löv. Vi krattar ihop och lägger under buskar och träd, och i trädgårdslanden.
Just rönn har ju varit ett önsketräd från min sida, jag tycker de är så makalöst vackra på hösten. Vi har två olika sorter – som jag självklart inte minns namnet på – och planerar att fortsätta plantera ett varje höst. Jag skulle verkligen vilja ha den sorten (någon klotrönn?) som står till vänster om Severins möbler, där förskolan brann ner, de är så GALET vackra, men vet inte vad den sorten heter. Nån som vet som åker förbi?
Tycker däremot det är väldigt kul att de träd vi köpt nu har udda färger på bären, en har gula……och en har nästan rödsvarta. Och kolla bladen!
Trots frostnätter och skitväder i allmänhet så frodas faktiskt en del blommor fortfarande, bland annat min nejlikrot – tror aldrig jag varit så nöjd över en nyplanterad perenn som denna.
Det gäller ju att ta hand om djuren i kylan med såklart, grisarna har fått extra hö i sitt isolerade grishus ute i hagen, och hönsen har fått flytta in i växthuset. De två ankorna som vi hittade efter rymningen visade sig vara de två hanarna, så nu tog vi beslutet att inte ha kvar bara dem… Det funkar inte riktigt att behöva hitta och fösa in dem varje kväll innan mörkret, vi kommer ju inte ens vara hemma innan det blir mörkt, och de gillar inte alls att vara instängda. Trist beslut men det fick bli så.
Katterna klarar sig bra ute och har fått supertjock go päls, de sover i det isolerade katthuset jag byggde och har även en värmelampa nere i stallet de gärna ligger under – kolla här bara, vad mysigt!
I veckan kommer nog sommarfåren att åka tillbaka hem med. Äldsta tonåringen har fått byta till vinterdäck på gamla bilen, och så har vi satt lite mer vitlök och tagit upp potatis med. Och lagat finmiddag – idag blev det faktiskt oxrullader, pga det var extrapris på lövbiff och jag blev sååå sugen. Lyxiga matlådor till veckan med!
I veckan har ju de stora barnen lov, minste går på fritids, och jag har tagit ledigt på fredag. Hoppas få med mig dem för lite julklappsinhandling, försöker sprida ut det lite så inte allt ska köpas sista månaden. Nu ska jag dega med min stickning en stund i soffan, innan det blir lite efterrätt…. Det kändes som det behövdes denna helgen.
Det är en ganska intensiv period på jobbet just nu. Dels har vi flera evenemang som jag håller i men sen har det även varit mängder med workshops, webbinarier och konferenser där jag varit deltagare, och all input och information blir i så stora mängder ganska tröttande. Man VILL ju ta till sig allt, det är både intressant och viktigt, men energin som går åt till att processa alla möjligheter, hinder, lagar och direktiv är enorm. Antingen går det åt mer energi för mig för sånt här efter utmattningen, eller så blir det bara väldigt mycket mer tydligt nu när inte energin räcker hela tiden.
Jag och min sprillans nya kollega var tex i Stockholm i onsdags, vi åkte på tisdagen efter jobbet och kom hem onsdag kväll, och hela torsdagen var jag så trött av information och intryck att jag gick som i en dimma. Det är lite jobbigt, det känns kasst att man inte orkar på samma sätt, men jag försöker också acceptera att det är så det är. Fick med mig en liten bonusgrej med, vi gick ut och åt precis bredvid hotellet på tisdagen, på ett litet ställe (helt seriöst bara typ 20 kvm) där man serverade typ koreansk fusion. Åt en hamburgare som var bland det bästa jag ätit och fick dessutom till det en kimchi på tärnad rättika som jag till och med medan jag åt, utvecklade en craving efter! Så den ska jag försöka mig på att göra här hemma någon dag, har aldrig gjort kimchi men det här… jag vet inte om jag kan leva utan?
Centralt beläget borde vi i alla fall, var lite orolig att vi skulle fastna i rusningstrafiken hem men det löste sig oväntat bra!
Dumt nog har det även slumpat sig så att jag inte kunnat träna i veckan pga aktiviteter och lite strul med ett barn, så jag ser oerhört mycket fram emot en aktiv ute-helg på gården. Får väl plocka fram lite varmare kläder för det bara, ser ut att bli kyligt men hyfsat soligt. I kväll här nu tänker jag bara sjunka djuuuupt ner i soffan och antingen spela Baldurs Gate eller kolla på Wheel of Times beroende på vad övriga familjen har tänkt göra, och det ser jag också fram emot! Önskar er en fin helg!
Trodde jag lagt ut detta inlägget, men det hade jag visst missat, så det kommer här nu!
Vi är ungefär en vecka ifrån att ha ägt vår gård i 2 år – vilket känns så konstigt eftersom det på många sätt känns som vi bott här otroligt mycket längre än så. Men likväl så är det ”bara” två år – vilket alltså innebär att för två år sedan hade jag aldrig kunnat ana att jag skulle äta en helgmiddag som denna nu!
”Vad är det för speciellt med den då” kanske ni undrar, är ju bara kött, sås och potatis. Ja, det är det, men det enda på hela denna tallriken som inte kommer från vår gård är mejerivarorna (smöret jag stekt i och grädden i såsen) och lite kryddor! Det här är alltså helstekt kottlettrad, hassebakspotatis och en sås med Karljohan-svamp (som jag sjuk nog hittade en på kullen bakom huset så den är också ”egen”) och så en svartkålssallad. Det var så sjukt gott!
Blev så lycklig att det fick bli både en flaska fin-vin och en nyinplockad, spretig liten bukett på bordet. Fint sällskap fick vi till middagen med, av grannens kor som nu bytt bete till det utanför vårt hus, så himla charmigt att ha dem så nära.
(lister mm ska upp här nu när det snart finns tid över för att göra saker INNE i huset istället för bara ute)
Så det som nog ser ut som bara lite halvdassiga bilder över en vanlig lördagsmiddag betyder så väldigt mycket mer för mig, eftersom det var vårt eget!
Det här är så simpelt så det är knappt ens ett recept – men det kan ändå vara bra att skriva ner vad man kan ta med sig och äta ute ibland, så man inte glömmer något hemma. Dessa recept är utan angivelse för hur många de är till – du får själv välja hur många ni vill ha var helt enkelt!
Pizzapockets
Tortillapockets (finns vid övriga taco-prylar) Riven ost (gärna mozzarella) Strimlad skinka Tomatsås
Lägg lite tomatsås i skalet på varje ”pocket”, fyll med riven ost och skinka. Grilla i stekpanna (eller direkt på galler om du kan ha det en bit upp så de inte bränns) utan fett, tills osten smält – vänd en gång under tiden.
Vi hade med hemgjord guacamole och doppade i med – det var extra gott!
Utrustning du behöver till Pizzapockets, utöver något att elda: Stekpanna Stekspade Tallrikar Sked till tomatsåsen
S’mores
Bragokex (funkar säkerligen med massa olika kex, men tyckte själv att Brago blev väldigt bra!) Marschmallows
Trä marsmallows på en pinne och rosta försiktigt tills de är lätt gyllene. Kläm en grillad marschmallow mellan två kex och ät!
I dag har vi gjort något jag varit sugen på SÅ länge nu, men som inte prioriterats på ett tag, jag tog nämligen med HELA familjen på vandring (inte illa pinkat när man har barn som är 6, 13 och nästan 17 år, bara det). Inte så långt från oss så korsar John Bauerleden vägen till Bunn – och därifrån och mot Jönköping hade jag googlat fram att det fanns ett vindskydd ”på lagom avstånd”. Tänkte typ 2-3 km enkel väg, men det var ganska exakt 4,5 km dit, vilket också innebar att 6-åringen gick nästan 1 mil sammanlagt! Det var dock faktiskt inte så värst mycket gnäll från någon, tror att barnen faktiskt förstod min önskan att vi skulle vandra ihop och ansträngde sig lite extra – så oerhört uppskattat och det gjorde mig himla glad. Hade iofs fjäskat för dem med valet av mat och fika med, mer om det strax.
John Bauerleden är ju rent generellt otroligt vacker, vi har gått en bit av den innan, men inte så här långt norrut. Skogen är verkligen en ”John Bauer-skog” och det är inte svårt att se vart han fått sin inspiration ifrån. Lite komiskt var dock att det pågick någon orienteringstävling i krokarna i dag, så det sprang orienterare precis överallt kors och tvärs, blev riktigt underhållande faktiskt.
Nästan överallt var marken täckt av mossa – ett mjukt, grönt täcke som nästan gnistrade där solen letade sig ner mellan träden.
Lyckas ALDRIG fånga det fantastiska djupet som är i riktigt vacker skog, men vi njöt av det likväl. En liten bäck, spännande att korsa när man är 6 år.
Små ben behöver inte ha bråttom, att få vila uppe i ett älgtorn en stund kan vara välbehövligt, även för stora ben.
Egen ryggsäck med kikare, fågelskådarbok och skogsbok för barn var toppen i pausen. Överallt fanns mjuka ”kuddar” av mossbeklädda stenar och stubbar. Vindskyddet var rejält med en bra grillplats – och bakom fanns utedass och soptunnor. De minsta benen lade sig ner att vila i säkert 2 minuter innan de sprang runt vindskyddet igen. Men de lite större tyckte det var desto skönare att sitta och vila en stund. Så glad över att ha fått med även han som snart blir 17! Inte för han brukar vara så svårövertalad, men ändå. För hans del blir det scouthajk med vandring nästa helg, så det här var lagom uppvärmning. Jag nämnde ju att jag fjäskade lite med maten, så det var ”pizza-pockets” (recept finns här)……och S’mores till kaffet! Har faktiskt inte gjort riktiga innan, gjorde med Bragokex idag och det var en höjdare ändå måste jag säga! Sen skadar det ju heller inte att marschmallowsen är lätta att grilla för var och en själva, och de är goda att äta utan kex med!Jag var faktiskt med, jag också 😉
Det tog ungefär 1 h 45 minuter att gå de 4,5 km enkel väg, i Filips tempo och med lite pauser för vila och skogskissning. Så skönt att inte ha bråttom någonstans, utan bara kunna vara ute och gå i det tempo man känner för. Stigen varierade förresten från liten skogsstig (ibland med nedfallna träd mitt över) och lite bredare traktorstig, ganska kuperat men ändå ok för små ben (inte för barnvagn dock!).
Det blev lite olika tempo ibland, men vi väntade in de som skulle knyta skor eller fixa vandringspinnar, så det blev bra ändå.
Kort sagt (eller det blev visst ett långt inlägg) så var det en kanondag! Enda minuset var en fästing på Filip samt ett mindre antal älgflugor som dock inte satte sig på någon. Vi är ju visserligen ute på gården i princip varenda helg, men det blir mer att var och en går och grejar med sitt, det var väldigt trevligt att få tid att prata med alla och göra något tillsammans idag – det gör vi om snart igen!
Årets halvdana skörd av det mesta (vad det känns som) har lite fått mig att tappa orken för trädgården för i år. Droppen var när äpplen, blåbär och hallon också gav dålig skörd, vilket nu gör att jag helt plötsligt inte alls står där med ”vinterns förråd av sylt och saft” som jag tänkt. Ute i skogen finns ju *gratis* blåbär, men jag tycker det är såååå tråkigt att plocka (bortskämt nog), men samtidigt vill jag ju inte behöva KÖPA all sylt för i vinter när vi under ett år haft så mycket gott! ”Nu är tid att så nytt” skriver folk i sina trägårdsbloggar, men jag kan inte för mitt liv förmå mig att börja på ny kula igen. Det funkar ju inte så bra om man nu ska gå åt liiiite självhushållning, att tappa sugen så fort det blir motgångar – men jag vet ju också att jag inte är ensam. Och jag VET att jag i vinter kommer sakna mina hemgjorda sylter och marmelader… Någon av er som har lite pepp eller tips på hur man tar tag i trädgården igen, eller hur man får ork och lust att gå ut i skogen och plocka bär???
Har lite förhoppningar om att kanske hösthallonen kan ge åtminstone en viss skörd, dessa fina är från förra året.
Det här blir som den smörgåsgurkan man köper ungefär, och är ett perfekt sätt att ta tillvara en skörd av gurkor som annars lätt går överstyr!
Smörgåsgurka
2 kg druvgurka (alltså de små, lite taggiga gurkorna som finns i en massa olika sorter) 2 msk gula senapsfrön 1 stor, hackad gul lök 1 dillkrona per burk (vi tog ganska stora burkar, det blev ca 8 st)
Lag: 6 dl vatten 200 g salt utan jod (grovt eller fint spelar ingen roll) 6 dl ättiksprit (12,5%) 1250 g socker ev 3 g natriumbensoat eller 6 g atamon för ytterligare konservering
Blanda alla ingredienser till lagen i en stor kastrull.
Skölj och skiva gurkorna i den tjocklek du gillar bäst – jag tycker om när inte smörgåsgurka är alltför tunn så jag skivar mellan 3-5 mm tjocka skivor. Ta en stor bunke och varva gurka med lök, senapsfröna och dillkronor.
Koka upp lagen och låt den koka nån minut, tillsätt sedan eventuellt natriumbensoat eller atamon, häll sedan över gurkorna i skålen så den täcker allt, tyng ner gurkorna med en tallrik med nåt tungt på (som tål att bli kladdigt). Låt stå i rumstemperatur i några timmar eller över natten – på det här sättet krymper gurkorna innan du lägger dem i burkar och då blir det inte en massa ”tom” lag i botten på burkarna. Lägg över gurkan i desinficerade burkar* och häll över lag så det täcker, ställ sedan gärna mörkt och lite svalare i minst 3 veckor innan de används. Står sig länge om de förvaras svalt (jag har mina i en extra kyl i garaget)
*Desinficera burkarna genom att antingen koka dem eller sätta in dem med lock i ugnen på 100 grader i minst 10 minuter (tycker det är smidigast).
godatankar.com 