Alltså tröttheten i mig denna veckan, den är helt enorm. Ska jag killgissa så är de en blandning av aktiva helger, jobb, allergi, störda nätter och vårtrötthet – resultatet är i alla fall att jag har prick noll ork just nu. Och det är då det blir svårt, att känna och tillåta sig bara vara trött men utan att fastna i den sortens vila som gör att man blir ännu tröttare (att vara HELT inaktiv en längre period). Sen ska ju ändå vardagen hinnas med ändå, den kommer man ju inte ifrån. Djur ska ha mat och vatten (inte så betungande) och alla jäkla växter ska ju ses om (mycket tråkigare) och så ska såklart jobbet skötas med.
Man VILL ju så himla mycket också, jag har just kollat trädgårdstider och skulle vilja sätta igång med minst 5 olika trädgårdsprojekt… Det är ju SÅ kul och ger ju så mycket energi, men samtidigt kan jag inte köra igång med minsta lilla när jag är så här trött, finns det ingen energi så funkar det inte. Hade det varit innan utmattningen så hade jag nog bara kört på utan att känna efter, men när jag är så här trött nu så finns det NOLL att ta av. Men det är inte nattsvart, absolut inte, om jag bara lyssnar på mig själv så brukar det inte ta så lång tid att komma på fötter igen. Det blir helt enkelt att återigen denna vecka ta och lägga sig riktigt tidigt, och bara drömma lite om att energin ska komma tillbaka…
Även om vintern envist klamrar sig kvar så märks det att naturen står redo om det bara blir lite varmare väder. Överallt här hemma tittar blå och gul scilla upp och krokusar står för hopp om vår. På vår lilla kulle bakom huset (där fåren ska gå) växer det små kluster med snödroppar – och vart man än går här ute så är det en massa underbart fågelkvitter.
Vi åkte en kort sväng till vårmarknaden i Åsens by som bara ligger dryga kvarten härifrån. Fick med lite nyslungad honung hem samt lite nybakat bröd och kanelbullar – inte dumt! Annars tycker jag att marknader är.. jag vet inte, lite överskattade? Det är typ samma utbud och det mesta är svindyrt.
Det enda vi direkt företagit oss idag var att bygga ihop det lilla vindskyddet som fåren ska få – budgeten är under 100-lappen, vi har fått lite halvtrasiga pallar och hade lite spillvirke, och plåttaken fanns här på gården när vi köpte den. Det enda vi direkt lagt pengar på är lite skruv och sånt – och stolpar till själva hagen. Inte supervackert men funkar ändå och gick ju på en halv dag för två pers att bygga ihop – helt ok!
Ska fyllas med hö som bädd sen när fåren kommer. En bild från själva byggandet, innan vi fick på tak och lite annat. Man tager vad man haver är ledorden när det kommer till såna här grejor, men det är rätt kul det med, att se vad man kan få ihop av sånt som ligger och skräpar!
Filip mår rätt bra, men hör kasst såklart, däremot är ju penicillinet en kamp i sig. Han kommer nog få stanna hemma i morgon med och vi får se lite hur vi kan lösa tisdagen. Kram på er, hoppas ni haft en skön dag i solen!
Alltså sju jäkla minusgrader var det i morse när jag klev upp – visserligen med solsken men riktigt kalla vindar var det när jag gick ner för att mata grisarna. Som tur var så lättade det ju faktiskt i temperaturen allt eftersom solen värmde på, och framåt dagen var det ju snön till trots en härlig vårkänsla – komplett med takdropp och fågelkvitter!
Utmed söderväggen har till och med några Scilla tittat upp!
Jag har nästan varit ute hela dagen, första anhalt var för att göra en bättre bur till vaktelkycklingarna som nu fått flytta upp till hönshuset. Tyvärr gick inte Herta med på att agera styvmor, så de får bo i en avskiljd del men med nät mellan dem och hönorna så de ändå kan bekanta sig lite. Hönorna tyckte det var mycket spännande med något nytt att titta på!
För övrigt så har jag plockat lite vide (eller heter det sälg kanske?) för att ta in och sätta våra egna fina tuppfjädrar i (när jag orkar pyssla ihop det). Filip har varit med, han mår rätt ok förutom att han får fullständig panik när han ska få kåvepenin (vi har testat ALLT men hopplöst när det låser sig. Nu har vi nog hittat en variant som åtminstone funkar hjälpligt – krossade tabletter i sylt och sen ett glas juice).
Det är för kallt än på nätterna för att plantera ut lite penséer och sånt så för att få någon känsla för påsk och vår utanför huset så tog jag helt enkelt och satte lite fjädrar i björkarna.
Det blir dock lite futtigt när man sätter fjädrar i en hel björk, men men.
Den tidigaste vårpotatisen (Rocket) har jag att i lite jord så den kan börja få rötter. Några knölar ska faktiskt få bo i växthuset när det blir lite mildare nätter, jag skulle väldigt gärna vilja få upp lite till midsommar. Förutom den så har jag köpt en ekologisk sommarpotatis (ska kolla namnet på den) och en röd höstpotatis (Alouette), men de bryr jag mig inte om att förgro, utan de sätter jag ut direkt sen när det är varmare.
Jag har också petat ner ett gäng luktärter, både från egna frön från förra säsongen och från en köpepåse, och två vardera av pajpumpa, myskpumpa och vattenmelon. Skulle gärna peta ner mer av de tre senare, men det tar ju sån jäkla plats! Har även sått blomstermorot och ett fint rött prydnadsgräs som jag fått av en kollega – så kul när man kan byta lite fröer ju! Blir tämligen dyrt om man ska köpa allt nytt varje år, jag ska bli mycket bättre på att ta egna fröer (och förvara dem i svala garaget istället för här uppe i huset har jag förstått).
Barnen fick städa ur varsin bil och sen fick Oliver övningsköra en stund. Inte fult runt Bunn…
Får se lite vad jag känner för att göra i morgon – blir det lika fint som i dag vill man ju i alla fall prioritera att vara ute. Har till och med fått en antydan till fräknar, längtar väldigt mycket efter att inte se genomskinlig ut längre…
Min hjärna är just nu rätt trött efter att ha växlat mellan total klimatångest, stress över hur akut läget är, vanliga jobbsaker som ska göras och så vardagslivet. Det har varit så stora svängningar att det faktiskt blir helt utmattande, och nu skulle jag helst av allt bara vilja vara ledig till sen nästa höst, stänga av alla former av nyhetsflöde och sociala medier och bara jobba på gården…. Men tydligen vill banken ändå ha sina räntepengar, vi är LÅÅÅÅÅNGT ifrån självförsörjande på mat här hemma (vi KANSKE skulle klara familjen nån månad där runt skördetid, men övriga 11 månader räcker det inte till) och av någon anledning verkar inte svenska spel förstå vilken lottorad de ska pricka in.
Vädret har inte direkt piggat upp heller.
Här på gården är det mycket som står i startgroparna nu. Herta ligger ju och ruvar och jag TROR att det någon gång under nästa vecka är dags (om det nu blir några kycklingar alls). Blir det det så har vi som plan att försöka introducera 4 inköpta vaktelkycklingar till henne samtidigt, de ska hämtas i helgen och sen ska de på något sätt läggas under henne tillsammans med hennes ”egna” kycklingar.
Med ett kompostgaller till är barnhörnan klar
I tunnelväxthus har machésallat och någon form av asiatisk spenat börjat titta fram lite smått, och så ett land där jag inte under några omständigheter kommer ihåg vad jag odlat. Kanske sallad? Kanske rädisor? Kanske någon annan spenat? Det är ju pest att inte ha tillgång till sitt minne! Det blir fort torrt där ute och det går åt många kannor vatten för att vattna igenom det, men än är det för tidigt för att slå på vattenpumpen vi har kopplat dit.
I övrigt försöker jag mest låta bli att klippa ner gamla perenner för att alla insekter ska ha en chans att få vakna ur sin vintervila först. Däremot ska jag nog ta ett grepp om vår altan vid entrén och tömma alla gamla krukor med döda växter som stått över vintern och kanske fylla på med lite nytt där – penséer borde funka även om jag nog kanske väntar till efter nästa veckas köldknäpp. Jag ska även försöka få ner de Dahlia-knölar jag köpt i lite jord så de kommer igång – de ska vara i stora krukor vid altanen sen har jag tänkt.
Till helgen ska vi nog försöka få ordning på det sista stängslet till fårhagen med, om det inte blir alltför dåligt väder.
Vet ni vad, nu tänker jag göra något som jag tidigare känt att jag dragit mig för – jag tänker återge lite av all den forskningen som jag på senaste tiden fått serverad när det kommer till klimatet. Jag har tänkt att jag vill inte skriva om det här – dels för inte JAG är någon form av expert på något sätt, jag sitter bara i en position där jag ytligt behöver bevaka vad som händer inom forskningen – men även dels för att jag inte velat ge någon annan klimatångest. Men vet ni vad?
FUCK THAT.
Jag tänker INTE dra rapporter eller sånt för er, men jag tänker i alla fall nämna att IPCC (FN’s vetenskapliga klimatpanel) kom med sin nya rapport på hur det står till med klimatet i måndags och mycket kortfattat kan man säga att det här är deras sista varning. Vi har den sista tiden på utbildningen jag går på på JU gått in i en massa fakta och rapporter med, och i söndags tittade vi på veckans hemläxa. Det är en film på netflix och jag rekommenderar att ni ALLA ser den. David Attenborough berättar och den är enkel att ta till sig och förstå och lätt värt den dryga timmen av ditt liv som den tar. Filmen heter Breaking Boundaries och visar väldigt enkelt varför läget är akut, vad som orsakat det och även lite kort om vad vi kan göra för att inte mänsklighetens tid ska vara förbi inom kort.
Ja, det är det det handlar om, snart har vi inte längre förutsättningar för mänskligt liv på den här planeten om vi inte gör MYCKET och gör det OMEDELBART. Det handlar alltså inte om att vi bara kan sopsortera lite bättre och ha solceller på taket utan det är vår hela livsstil som måste ändras globalt. Shoppat mycket på sistone? Sluta med det och välj endast att köpa saker som behövs riktigt, välj sånt som är producerat hållbart och nära och som går att reparera när det går sönder. Åt du nötfärsbiffar till middag? Byt till kycklingbiffar eller ännu hellre vegobiffar. Ska du åka på semester? Flyg inte, fyll en elbil och åk många eller åk tåg.
Det KOMMER bli obekvämt – för oss alla. Men alternativet är att det blir långt mer än obekvämt, som en av våra föreläsare sa ”Det är ingen idé att ni tjatar på att barnen ska göra läxorna, det samhället de kommer växa upp i kommer inte se ut som något vi sett tidigare.” Vi kan inte längre (som om vi någonsin kunnat göra det) skylla på andra. Vi lever i Sverige på ett sätt som gör att om alla levde som en genomsnittssvensk så skulle vi behöva resurser från 4 hela jordklot. Vi är inte värst, men vi är fan inte bra nog heller, och fega politiker som inte vågar fatta obekväma beslut för att de vill bli omvalda om fyra år är heller inget vi kan förlita oss på. Börja med dig själv, vidareutveckla till ditt företag, sen kan ni påverka samhället.
Jag har nog lite diffust bara tänkt att det kommer bli mer torka på sommaren, kanske mer stormar och så översvämningar lokalt ibland i Sverige. Jag har inte riktigt förstått att det är samhällets kollaps vi pratar om – globalt. Det är lätt(are) att förstå jobbiga saker som att räntan och höga matpriser gör det dyrt att leva nu, att elen kostar mycket och att kriget i Ukraina är hemskt. Det finns liksom inget bra sätt att riktigt ta till sig hur illa och akut läget är med HELA VÅR PLANET? Ett litet, litet exempel från dagen blev väldigt konkret och satte sig i mitt huvud – minns ni när man var mindre och åkte bil lite längre och man fick stanna ibland på en mack för att tvätta bort insekterna på vindrutan? Helt ärligt, när behövde ni det senast? (Jag alltså på sommaren, jag är inte korkad). Kanske det kommer några få på vindrutan en fuktig sensommarkväll, men inte alls i samma omfattning som tidigare. Bra kan man ju tycka, men konsekvenserna blir ju enorma om många av våra insekter dör.
Idag avslutade vi kursen i hållbarhet med blandade känslor av uppgivenhet men även lite jävlar anamma. Och klimatångest till tusen.
Jag tänker lämna er med detta nu, och jag hoppas faktiskt att ni får klimatångest nog att börja agera. För det ÄR inte för sent ännu, men jäklar vi måste sprinta nu meddetsamma, innan den lilla, lilla glipan till bara stora klimatkonsekvenser stänger, och den till katastrofala öppnar. Titta på filmen (Breaking Boundaries), prata om klimatet hemma, lär om, lär ditt företag, lär om ditt samhälle (för DET kommer aldrig gå först så länge vi har politiker som vill väljas om). Ok? Och vill ni snacka klimat och åtgärder, prata med mig så kan jag åtminstone lotsa er mot rätt källor.
Herregud vilken spretig helg det här har varit… Bråk med storbarnen om läxor och skärmtid, barnkalas för minste som ju just fyllt 6 år och idag har det varit en heldag ute på gården. Det sistnämnda har varit det bästa med hela helgen, jag skulle kunna ha det så här varje dag! Helt slut är jag men på ett skönt sätt…
Ute på ena kullen hittade vi lite snödroppar som tittar fram, och en hel del lökväxter av något slag som är på gång.
Det vi har gjort hela dagen är att vi har stängslat in kullen precis bakom vårt hus. Här ska vi, om allt går som det är planerat, ha sommarfår som vi lånar in. Idag har vi fått sätta stolpar – eller det får maken göra för jag orkar inte riktigt spetta så att spettet hamnar i samma hål hela tiden, det är liksom livsfarligt att vara mina fötter när jag spettar… Jag har istället monterat de där små ”skruvarna” som eltråden går igenom, alla trådar och band enligt de höjder vi fått från får-ägaren. Tror vi varit ute närmare 7 timmar, men vi är inte riktigt klara än ändå. Resten av stolparna som ska ner gick inte att slå ner pga att det är tjäle en bit ner i backen än – ovanpå är det däremot ett gosigt lager riktig lervälling…
Det är så roligt med sånt här, man får lära sig hur man stängslar, vad det är som gäller om man ska ha får och så får man liksom greja hela dagen ute. Det har varit ganska skön temperatur även om det inte var så inspirerande väder, och runtomkring har fåglarna kvittrat från alla håll och kanter. Jobbet är precis lagom komplicerat, man sysselsätter huvudet lite men samtidigt tömmer man även hjärnan på allt. Ljuvligt!
Nere i garaget så håller tomaterna på och tar sig, de växer ganska sakta pga jag har det svalt där inne (mellan 8-14 grader växlar det), men de ser ut att bli knubbiga och fina. Har även sått lite gurkfrön i en kruka i vårt köksfönster, ska se om jag också kan få till lite fönstergurka innan det är dags att så i växthuset. Nähej, nu ska vi äta lite och sen tänker jag inte röra ett finger till! Kram på er!
Det känns, utan uppenbar anledning, lite segt, deppigt och skavigt just nu. Allt är egentligen som vanligt, jobbet funkar bra, ingen av barnen är sjuk, vi vuxna är friska och jag har haft hyfsat med tid för träning mm. Allt är bra, det finns inget att klaga på – men kanske är det helt enkelt bara så att energin har tagit slut efter vintern och allergin har tagit vid och svept undan det sista av den (energin alltså, inte vintern även om det hade varit bra 😉 ) Men inspirationen till att skriva här är likt min övriga energi ganska låg, fast det egentligen hjälper mig. Så det får bli lite såna här ”hattiga” inlägg, för att kanske komma igång igen?
I lördags var jag i alla fall ute hela dagen och åkte längdskidor, jag chansade på att det varit kallt nog innan snön lade sig för att vinterleden på Dumme Mosse skulle vara åkbar. Den visade sig vara ”spårad” mest av det fåtal som åkt före mig, och lite här och var slog det igenom med is-slush där det inte var fruset nog under. Mina skin-skidor är fantastiska att åka med, MEN när de blir blöta kan det fastna snö under vilket då och då hände och då tar det så tvärstopp att man nästan står på nästan. Det blir heller inte så ”teknisk” åkning i ett sånt spår, däremot tar det ganska mycket energi att ta sig fram. Oavsett var jag superlycklig, för kolla bara hur magiskt vackert det var?!?!
Jag åker ju enligt min vana trogen i ett långsamt tempo med många pauser för att fota eller bara kolla på omgivningarna, och självklart med matsäck så jag kan vara ute nästan hela dagen. Avkopplande och krav- och prestigelöst, och det blev i slutändan ca 1,5 mil jag åkte – delvis pga en del återvändsgränder där det efter ett tag inte var spårat alls. I går och idag har jag därmed så mycket träningsvärk i ljumskarna att jag går lite ”lätt” stolpigt, hahaha!
Glad, trött och lite mosig efter sista återvändsgränden.
Mitt flås är ju kasst men i långsam takt går det bra att åka – och axlarna har banne mig blivit lite starkare känner jag när jag här och var lyckas staka mig fram. Oftare blir det ett mellanting av att kliva och att klassiskt skida fram, och stavarna ger mer balans på det ojämna underlaget än någon fart.
PS. Förresten, jag måste berätta – vi har faktiskt en åtminstone teoretisk möjlighet att få påskkycklingar, eftersom hönan Herta lade sig för att ruva i slutet av förra veckan. Lite orutin av oss har dock gjort att hon nog ligger på väldigt få ägg – och eftersom vi än så länge bara har en fertil tupp så är troligen inte alla befruktade. Men ändå, kanske ett par stycken små fjuniga saker?
Det har gjorts stora rubriker om ”snökaos” och ”snösmockor” så många gånger nu, så jag registrerar det knappt längre. Oftast handlar det om några få centimeter om ens det. Därför kanske jag inte riktigt hade tagit in att det skulle komma såna enorma mängder i går?!? Åkte och tränade på kvällen och när jag kom ut hade det ju kommit en decimeter och det snöade galet mycket. Väl hemma fick jag dra ut fyrhjulingen och ploga, vi har en liten väg upp till oss på kanske en halv kilometer där vi sköter skottningen själva, och det var knappt att bilen tog sig fram när jag kom hem. Vi lär få skotta i dag igen, har ju kommit 1-2 dm till i natt.
I vilket fall, jag var ute på morgonen och gav mat till djuren i snön, och passade på att föreviga det här otroligt vackra landskapet! För även om jag visst gärna vill ha vår, så är det ju så HÄR jag tycker att en vinter ska se ut… Nu blir det en ordentlig bildbomb!
Snötäckta granar på avståndSolen har precis bara börjat titta fram över horisontenSå dämpat, tyst och rent. Bara lite fågelkvitter – som ändå ger en härlig känsla att våren är på gång!Mitt absolut favoritmotiv att fota ändå, jag tycker vårt stall är så himla vackert, speciellt mot snön!Snötäckta grenar mot en blå himmelHönorna ger sig inte ut i snön, men ankorna är totalt obrydda. Fotar nästan aldrig häråt, men det här är ju när man kommer från stallet och går mot vårt hus, och vår groventré . Låg sol i motljus……ger vackra skuggor på stallet!Sommartid slingrar sig en enorm humle mot kortsidan, nu är den nerklippt och bar i vintersolen. Nästan hela stängslet till grismaten har snöat över, och grisarna själva når knapp ovanför snön.
Så javisst, ett tillfälligt bakslag för våren, men i den här skepnaden gör det mig inget alls! Har bestämt att jag ska ägna hela helgen åt att åka längdskidor, långsamt och länge och med matsäck!!!
Känner för att skriva av mig lite men har inget vettigt att säga, så ni får 5 snabba tankar från de senaste dagarna.
I morgon hämtar vi en tuppkyckling av rasen Silverudds Blå till, inte besläktad med de vi har nu. Dels för att få in lite nytt blod inför att vi ska börja (förhoppningsvis) ruva fram lite kycklingar men även för att det är lite lite med 1 tupp på 11 hönor. Den här snyggingen kommer bli svart och jag hoppas att han kommer gå ok att introducera till övriga flocken…
Det är den svarta i mitten, just nu ser han ut så här……men han kommer ser ut ungefär så här som vuxen. Snygg va?!
Jag har klippt mig i ny frisyr – jätteskönt med lite kortare hår! Lite jobbigt att jag inte helt landat i hur jag ska styla det för att inte se ut som en liten badboll dock…. Och blev lite deppig av insikten att jag ser så mycket äldre ut nu i mitt korta hår än sist jag hade kort hår (vilket ju är logiskt eftersom det var typ 9 år sedan jag hade kort hår sist?).
Jag känner mig efter min delvis ”ofrivilliga” paus från träningen en månad riktigt laddad att börja träna igen? Min kondis var ju inte på topp innan och var rent usel nu, men jag känner att det finns liiiite jävlar-anamma i mig nu för första gången sedan utmattningen. Framsteg rent psykiskt om inte annat! Jag hoppas min pepp håller i sig så jag kanske hinner känna att det går framåt fysiskt med.
Det har varit en ganska intensiv men kul dag på jobbet idag, och ett möte med vårt bygg- och fastighetsnätverk gav mängder med energi! Dock blir det ju likt med en sockerkick en dipp en stund efter när man känner hur mycket energi det även tar att hålla i sånt här, men det är jag ju beredd på numer.
En MASSA otroligt engagerade människor!
Jag är likt ALLA andra väldigt o-pepp på vintern som kommer ”igen” nu i veckan. Det är en ny dimension av oro nu med för alla djur som ska klara kylan… Grisarna har fått mängder med hö i sitt lilla hus och i hönshuset har vi nu även satt på plexiskivor för fönstren så vi har gjort allt vi kan, men ändå. Det blir kallt för katterna med, de har ingen uppvärmd yta de kan vara på även om vi har öppet till vårt stall tex. Sen ska man ju se till att alla djur har vatten och inte is med… De enda jag INTE bekymrar mig för i kylan är ankorna, de verkar HELT obrydda över vad det är för temperaturer eller väder ute!
Hönshuset är nu med sista tillägger av plexiglas på insidan helt tätt förutom där vi VILL ha ventilation. Stor skillnad för hönorna!
Sådär, det var vad som for runt i hjärnan just nu, vad skönt det är att liksom få det ur sig med även om det bara är skitsaker. Kram på er!
Och precis DÄR slog det om till vinter igen, vinden vände till nordlig och friskade i ordentligt och slöjmolnen tar den lilla värmen solen ger. MEN – det har varit ett par fantastiska dagar ändå, med lite värme och stundtals riktig vårkänsla ju!
Vi lyckades faktiskt ducka VAB under HELA februari, men 1 mars var det kört och Filip fick förkylning och hosta (absolut inget allvarligt, men en rejäl förkylning helt enkelt). Nåväl, jag har varit tämligen färdig efter vår tripp till Eskilstuna i början av veckan, mest pga restid och att vi inte var hemma förrän runt nio i tisdags, så jag har lite nytta av vabbandes med för min egen återhämtning. Däremot är det ju som alltid så att både mail och ”att göra-listan” byggs på när man är från jobbet såklart.
Ute vill man ju vara även om man är förkyld!
I alla fall, Filip och jag hade framförallt en väldigt skön dag i går, vi var ute mest hela dagen. Då var det ju riktigt varmt och gott, och man kunde även sitta och läsa en bok i solen längs med söderväggen utan att frysa. Jag fick lite vårkänslor och gjorde en snabb ”service” på familjens cyklar som behövde pumpas, smörjas och i vissa fall lagas. Sen fick Filip ÄNTLIGEN lust att lära sig cykla på ”den stora cykeln” och jag sprang här fram och tillbaka med honom ungefär en halvtimme – sen lossnade det för honom och nu kan han cykla själv!!! Han behöver lite hjälp igång än från stillastående, inte så lätt här hemma där det bara är grusigt eller lerigt överallt, platta asfaltsvägar finns inte precis inpå huset. Så stolt över honom, och han över sig själv!
I övrigt har vi mest gått runt på gården och letat vårtecken, de är små och få än, men man blir ju glad ändå!
En daggkåpa som letar sig mot solen under allt gammalt skrufs. Lökar av alla de slag har försiktigt börjat kika fram med.Och till och med små blad i vecken på klematisen i köksträdgården!
godatankar.com 