Värmande ord och priset för en utekväll

I fredags tog jag min andra högskoleexamen. Lite stolt över mig själv är jag allt! Vi hade presentation av våra examensarbete – vårt vann pris för bästa examensarbetet – och sedan bjöds det på smörgåstårta i klassrummet. Efter smörgåstårta blev det bowling och grillbuffé, och det blev en väldigt rolig avslutning!

Nästan hela klassen på bild!

Jag hade först tänkt att jag skulle dricka lite alkohol den här dagen, men efter att jag nätt och jämt orkat mig igenom julbord veckan innan med jobbet UTAN alkohol så kände jag att det nog inte hade varit en bra ide, jag hade nog somnat sittandes rakt upp och ner. För hur trevligt och roligt jag än hade, så har den här typen av evenemang helt klart ett pris nu, även denna helgen har jag varit HELT slut och en del stress-symptom har gjort sig kända med. Men det var det värt för en sån sak som ett examensfirande!

Jag har aldrig någonsin i något annat sammanhang fått så otroligt mycket kärlek tror jag, jag fick så mycket snälla ord om mig och så många som gärna vill jobba med mig framöver, så mycket stöd i utmattning och så mycket bara vänlighet att jag verkligen aldrig varit med om maken! Så otroligt mycket det värmde långt ner i magen, om nån från klassen läser så TACK! Och jäklar, jag kommer sakna att träffa alla varje fredag! Även om det stundtals varit jobbigt så har det även varit ett tacksamt avbrott i vardagen.

Men som sagt, tröttare än tröttast har jag varit hela helgen och förra med. Nu har dock Filips trumhinna läkt igen och penicillinkuren är avslutade för denna gången, så i morgon blir det dagis för honom och jobb för mig. Nu blir det ju bara jobb – så då är det 50% som gäller, inte 25% jobb och 25% skola, det kommer bli en omställning det med som jag gissar kommer ta ett litet tag. Skönt att denna veckan är en kortvecka då, jag jobbar måndag till onsdag och är sedan ledig till typ 10 januari.

Bäst i helgen – efter examensfirande – var den i princip enda aktiviteten som gjorts, nämligen lite glögg, kokkaffe och adventsfika vid en eldplats vi puttade ihop lite snabbt på vår kulle. DET ska bli tradition!

En vändning?

Det här har varit en riktig skitvecka. Måndagen började med att den nya (mindre gamla) bilen inte startade och fick bogseras till verkstad. Natten till tisdagen fortsatte med att Filip fick öroninflammation. Snön har smält bort och det har varit en massa andra saker som varit skit, helt enkelt en riktigt dålig vecka.

Efter två dagar där jag försökt jobba lite hemifrån så har jag nu funnit mig i att man inte SKA jobba med sjuka barn hemma, så idag blev det bara VAB. Det här är svårt med, med utmattningen, det dåliga samvetet att man inte gör ”sitt” på jobbet och det dåliga samvetet när man jobbar en timme och inte är med sitt sjuka barn. Ni fattar.

I vilket fall – idag tittade ju solen fram, och eftersom ALL snö försvunnit på bara två dagar så ser det nu ut så här från vår entré:

Att jämföra med helgens vy:

Hur kan det bli så stor skillnad på bara 2 dagar?!?!

Gick runt ute och vallade barn och hund, när andan helt plötsligt föll på att greja lite i vårt stora trädgårdsland. Det är helt övervuxet eftersom de tidigare ägarna inte gjort ett smack åt det i somras, vet inte om ni minns men jag röjde ju undan sjukt mycket björnbär precis när vi flyttade in – men resten av landen är också övervuxna. En del växter vet jag inte vad det är och de låter jag såklart vara för att se vad som kommer till sommaren, men jag har tre saker som jag vill bli av med:

Rabarber (pga det står ca 15 gigantiska plantor som tar över allt, hur mycket man än gillar rabarber så behöver man max 2)

Revande jordgubbar (pga sprider sig och det är dessutom planterat jordgubbar i en stor odlingslåda uppe vid huset – bättre läge för där kan de inte föröka sig hejvilt)

Någon form av näva, tror jag? Vi hade samma växt i vårt förra hus, och här har den spridit sig och tagit över i princip varenda land, grusgång, stenparti och rabatt. Den måste bort helt, kommer gissningsvis ta ett par år om man är nitisk.

Visst ja, vill heller inte ha hallon i trädgårdslandet då vi har ett ”bär-land” en bit bort med hallon, vinbär och och björnbär (de senare ska BORT och ersättas med taggfria). Tog i alla fall och letade fram en grep och en spade och började lite i ett hörn, sen fick jag mer feeling och spenderade 3 timmar ute med barn, hund och en rejäl omgång trädgårdsarbete. Mitt i december! Det är enkelt att just röja oönskad växtlighet nu, annars ska man ju inte greja så mycket med växter man vill behålla så här års.

En kvadratmeter tog ungefär en timma, kommer bli riktigt tungt att röja detta land!

Det var så skönt, att vara ute, att jobba (blir lite dåligt med träning i veckan pga VAB och annat), att drömma om när det blir sommar och vi kan odla grönsaker och blommor här på vård gård. Bara att uppleva årstiderna här för första gången känns så stort!

Så nu hoppas jag att veckan ”har vänt”, nu ska jag läsa igenom vår presentation som ska göras i morgon bitti på vår sista skoldag, sen tar jag min andra högskole-examen. DET är ändå värt att fira!

Social trötthet

Oj, nästan en vecka sedan sist, och en väldigt trött sådan därtill. I fredags var vi på julbord med jobbet, jag var hemma och sov en stund innan och valde bort julölen pga alkohol gör mig tröttare än vanligt nu. Det funkade rätt fint, vi satt och åt och pratade och hade det väldigt trevligt, men när jag satte mig i bilen sen så slog tröttheten till totalt och jag var nästan orolig att köra hem. Har varit så otroligt trött efter det sedan, under hela helgen, men det var det värt för att få komma ut lite. Också väldigt roligt att få klä upp sig och göra sig fin, jag minns inte senast det hände. Passade på att ta nån selfie, jag måste verkligen vara på gott humör för det men jag tycker själv det är roligt att fågå tillbaka sen och se hur man sett ut. Har dessutom ett så snällt porträtt-läge i nya mobilen som tar fram det bästa och ger fint ljus, inget filter direkt fast nästan?

På grund att tröttheten har jag i princip inte gjort nåt denna helg, förutom haft dåligt tålamod med mina barn 🤦🏻‍♀️ Gick dock runt ute idag och ”Oh-ade” och ”Åh-ade” över hur fantastiskt vackert det är ute nu, och använde ovan nämnda mobil igen för att fota (de flesta av er har nog redan sett det på Instagram, men ett par bilder får ni här med!

Fatta vilken himmel…

I morgon börjar min sista vecka som elev, på fredag har vi redovisning och tar examen vilket ska firas tillsammans i klassen. Önska mig lycka till ☺️

Tacksamheten

Nu är det lite tyst här igen, men det är ju för att jag inte orkar så mycket när jag kommer hem från mina få timmar på jobbet. Denna veckan har det också varit lite andra småsaker inbokade, så jag har varit rätt slut trots nästan enbart vila utöver det. Men ändå, tänkte bara hoppa in och skriva lite kort – maken pratar i telefon med sin bror och när man hör någon annan så som berättar om huset och flytten så blev det ändå lite extra tydligt…

Det får bli lite bilder från den otroligt vackra promenaden häromdagen till det här inlägget…

Jag känner mig så hemma här! Och jag känner mig så himla lyckligt lottad… Tänkte jag skulle bara dra allt som jag är SÅ glad över att vi dels haft tur med och dels en massa saker som vi jobbat för att de ska bli bra och som BLIR det med.

Först och främst – barnen trivs! Lukas kom hem med en kompis från åk6 efter 2 dagar i skolan, som han sedan dess hängt med nästan varje dag. Filip har funnit sig mycket väl tillrätta på dagis här i Ölmstad som vi ju hade sån TUR med att få plats på – han är bara av någon anledning bekymrad över att ”taket på dagis är för stort”?!? Efter lite diskuterande kom vi fram till att det är taket på kyrkan som de är i källaren på som av någon anledning bedöms vara ”för stort” enligt vår 4-åring. Äldsta går ju kvar på Junedal men det funkar bra det med, bussarna går ändå en gång i halvtimmen så det är helt ok.

Sen känns det som det mesta i huset är både välbyggt och i gott skick, extremt glädjande! Rakt och fint byggt, med mycket omsorg lagt på listning mm som jag skrivit om innan. Problemet vi hade med lite bakterier i vattnet verkar ha kommit av att det stått i princip still i somras, nu har vi spolat ur brunnen och jag har haft en vattenrenings-kille här och alla är rörande överens om att brunnen är i kanonskick och likaså filtrering mm. Likaså avlopp med trekammarbrunn och allt vad det heter, det verkar även det vara relativt nytt och i bra skick.

Det är bra med belysning här ute, samtidigt som det är en SÅN stjärnhimmel här ute där det inte är en massa ljus som stör. Vi har bergvärme i huset, och vattenburen golvvärme i det klinkergolv som är i större delen av huset, garaget är uppvärmt så det håller åtminstone ca 8-10 grader (OCH vi har röjt så vi kan köra in BÅDA bilarna i det!!!), det är automatiska garagedörrar och det är LJUVLIGT att sätta sig i bilen utan att behöva skrapa rutor.

Köket är ju helt nytt, bra planerat och bra utrustning – förutom spishällen som var kass men vi har köpt en ny så nu är det toppen med! Och sen vet ni ju… två kaminer och såklart le grand finale – den öppna spisen i köket…

När man åker till eller från gården så känns det bara så självklart att det är här vi bor. Inte ett uns ånger, bara en sån där lugn skön känsla i grunden toppad av ett fladder runt maggropen som i någon form av ängslig förtjusning undrar om det verkligen är sant att vi bor här?! Tacksamhetskänslan är enorm, till att vi vågade, till att det fanns till salu, till att allt gått bra med barnen…

Nej fasen, jag skulle ju bara skriva lite hastigt, jag måste lägga mig nu. Tänkte uppdatera lite om jobb och om utmattningen, men det får bli i morgon eller en annan dag. Ta hand om er – och känn er välkomna att svänga förbi på en kaffe om ni har vägarna förbi!

Att bo mitt i ett vykort

Kom just hem efter en kort tripp till julmarknad i Åsens by en bit bort. Det var alldeles lagom att gå där en halvtimme, landade i soffan nu med en kopp varm choklad… Men medan jag värmde chokladen stod jag och tittade ut genom köksfönstret, på det här:

Jag bor mitt i ett julkort? Det syns inte på denna bilden, men vår enda granne har två fantastiska ardennerhästar som står och mumsar på en stor höbal precis där vi ser det jättebra från köksfönstret, det ser liksom nästan löjligt juligt och idylliskt ut.

När jag rullar upp gardinen i sovrummet så ser jag upp mot vår lilla trädkulle på baksidan där vi hängt fågelmat, jag ser rutschkanan där man kan leka och jag ser vårt röda lilla (dock fallfärdiga) hönshus.

Tror det är det bästa beslutet vi tagit i vårt liv, att flytta hit. Vilka förutsättningar vi har här, vilket lugn, vilka ytor och vilken frihet. Förlåt till er andra, jag fattar om det börjar bli störande, men jag är fortfarande så hänförd över att bo här, så ni får nog avfölja ett par år om det blir för mycket 😉

Önskar er alla en riktigt fin advent…

Vinter på gården*

Jag älskar årstider – tydliga, ordentliga årstider. Alltså, en varm sommar, en höst med klar, hög luft och en vinter med ordentligt med snö. Alltså är jag betydligt gladare nu när det kommit snö här hemma! Sen är det ju alldeles speciellt att få uppleva allt det här för första gången här på gården nu. Passade på att ta med kameran ut i morse när jag rastade Nala, nu räcker tyvärr inte mina kamera-skills något vidare när det gäller att fota i gryningsljus med snö ser jag, men ni får ändå en känsla för hur det ser ut här.

Fasen vad jag önskar att jag kunde få till bättre bilder, för det är SÅ vackert…
Nästan en decimeter väldigt fluffig snö har det kommit.
Till vänster om huset, mot hönshuset som inte kom med på bilden, finns en alldeles lagom lite pulkabacke för en 4-åring.
Gott om belysning runt huset!
Välkommen 🙂
Lite julbelysning i allrummet i garaget också, såklart.
Väldigt glad att jag köpte ett par väldigt rejäla vinterstövlar härom året. Skönt att ha här nu!

Avslutar med en bild maken tog i går kväll, han har en betydligt mycket bättre mobilkamera än mig…

Ser nästan overkligt ut…

*För de som har en STOR gård är det nog knappt vår lilla 2 ha gård räknas som just gård, men för oss är det ju just det, en alldeles lagom liten gård!

Lagom till advent

Efter jobbet idag drog jag fram en fåtölj till eldstaden i köket och tände en brasa. Fick upp lite efterlängtad värme och toksomnade, det var nog den skönaste luren det här året… Piggnade i alla fall lite efter, så gick en runda med Nala, inte lika fint som häromdagen i solen utan mer en enda gegga. Nåväl.

Satte också upp en sån där flaggstångsbelysning när jag ändå var ute, eller ja, vi kommer nog behöva justera den när typ hela familjen är med för det var inte så smidigt att få det bra när man var själv – men den hänger åtminstone där nu och ser typ ok ut, i väntan på lite mer engagemang 😁

Har inte kunnat hålla mig längre nu, utan nu är det julstjärnor och adventsstakar i fönstren. Intalar mig att det är för att det inte ska bli stressigt att få upp dem till helgen, eftersom förhoppningsvis (om ingen blir sjuk) min bror med familj kommer och firar advent på lördag. Då måste det ju vara lite julfint i alla fall! Också väldigt trevligt att få upp just lite utebelysning med, då känns det inte så mörkt och deppigt utan blir lite mysigare ju.

Har inte köpt nya julsaker på typ 10 år, men i år fick det bli en liten uppdatering, såklart alldeles extra roligt när man har ett nytt hus att pynta!

Har förresten ett inlägg på gång om vardagsrummet, det är i princip färdigt nu (eller i alla fall tillräckligt för att jag ska vilja visa det. Om ni är nyfikna?

Smygstart

Jag är fortsatt lika trött som i helgen, spenderade hela dagen i går ”efter jobbet” med att antingen sitta framför brasan och läsa eller ligga i soffan och småslumra. Var INTE beredd på hur trött jag skulle bli, var nog mer rädd att jag skulle känna typ stresskänslor eller så? Det har i alla fall INTE infunnit sig (än) så det känns såklart bra, trött är ju ändå inte lika jobbig känsla. Däremot är tröttheten annorlunda mot innan utmattning, då kunde man ju göra saker FAST man var trött och liksom pusha sig igenom, det finns inte på kartan nu – på gott och ont. Men skit i det nu, låt oss tänka på nåt roligare 🙂

I och med att mörkret blir mer påtagligt så här års så börjar jag även längta efter lite julpynt, eller kanske snarare vinterpynt? Det skulle inte skada med lite ljusslingor ute och inne vill man ju helst ha det så ombonat och mysigt som det bara går nu. Speciellt som det är sådär riktigt råkallt och trist ute nu med… Gick i alla fall upp på en av våra små kullar häromdagen och nöp av några kvistar från en enebuske och ställde in, inte julpynt men ändå liiiite den känslan.

Fatta det med, att jag kan gå och plocka in från min egen mark? Har dessutom nån vag känsla av att enar är typ fridlysta? 🙈 Men som sagt, nöp några små grenar, från en STOR buske. Nåväl.

Min enda bedrift denna helgen var ju annars att jag bakade lussekatter, tycker det är så baltigt och kladdigt med jäsdegar, men lussekatter är ju ändå obligatoriskt nu framöver. Så sjukt gott dessutom, precis lagom sött för min del!

Det var många, många år sedan jag hade några vidare ambitioner för julen, kanske delvis för att jag fått rationalisera bort allt pga stress. Men av någon anledning känns det lite viktigare för mig nu, att faktiskt HA lite traditioner och låta dem ta plats, så att inte alla dagar liksom flyter in i varandra. Däremot får det såklart bli i mån av ork, det är inte så att jag har någon prestige i att göra saker utan jag vill bara göra sånt jag känner för. MEN, jag ser verkligen fram emot att få pynta lite i det här huset till advent, då min bror med familj kommer hit (om alla är friska, ta i trä).

Tänk, den här julen har vi en riktig spis att hänga upp julstrumporna vid!!!

Äntligen hemma!

Vilken vecka det här har varit, på alla sätt och vis. I torsdags gick flyttlasset, vi tog hjälp av June Express för att köra alla möbler och det är jag väldigt glad för! Även utan utmattning hade det varit asjobbigt, dessutom fyllde vi en hel stor flyttbil och en liten med möbler så det hade tagit oss en evig tid. Nu var istället tre killar klara vid 13:30 och vi kunde bara köra lösa saker som kläder och sängkläder, så när kvällen kom hade i princip alla rum de möbler i sig som de skulle ha (några är lite osäker placering på) och det var bäddat och klart för alla att sova!

Sen blev det iofs inte så mycket av just den varan, Filip hade småhostat lite under dagen och min känsla att det skulle bli krupp på natten stämde dessvärre… Det blev ut i nattluften en stund och sen halvsitta och ”sova” med honom, så på morgonen var ingen i huset direkt pigg. Men, jag hade skola och de stora grabbarna skulle ju in till skolorna i stan – det var Lukas sista dag på Dalvik – så det var bara att bege sig. För övrigt blev gårdagen en blandning av lite skola, uppackning av det mest akuta och vila, om vartannat. Hann inte riktigt landa då heller kände jag…

Men nu… Nu!

Nu sitter jag vid köksbordet, bredvid mig sitter en jättesnorig Filip med en ipad och här intill där knastrar veden i den öppna spisen… Jag har inte riktigt orden för att förmedla känslan det ger, känner jag, men ljudet, doften och värmen är det mest lugnande man kan uppleva tror jag. Det känns att det liksom talar till nån urmänniska inuti en, för i samma ögonblick som elden var igång så kände jag att NU, nu är vi hemma!

Än så länge blir det bara mobilbilder, måste hitta sladdar mm till kameran, men kolla bara..!

Måndag = Vilodag

Min ”arbetsvecka” blir ju nu lite bakvänd mot en normal vecka – det blir helgen som blir lite mer ansträngande när vi är ute hela familjen på gården och försöker få i ordning, och sen blir resten av veckan mer med utgångspunkten att vila. I dag är jag trött, målade sovrum i helgen och om jag i vanliga fall lätt hade tryckt in det på en vecka där jag jobbat 40 timmar så är det liksom ungefär den prestationen jag känner att jag orkar just nu. Då kör jag enligt den modellen jag ska lära mig att jobba enligt – jobbet (i detta fallet målningen) får ta max 70% av min energi, så det finns över till barnen och kvällen. Men idag, då blir det 100% vila.

De två lönnarna som står vid vår grind och entré har nästan tappat alla löv nu, bara några få, vackert klartgula, hänger kvar.

Dessutom försöker jag även lära mig att planera och prioritera in vilan, just vid målning är det liiiite svårt för man vill inte sluta mitt i, annars är just nu det största hindret för att få vila lite på gården att vi inte har något att vila i än. Längtar tills det finns soffa och sängar så man kan sätta/lägga sig och vila lite när man behöver det. Men, nu är allt som behövde bli klart till flytten klart, och på torsdag kommer June express och kör våra möbler – så skönt! Hade vi varit i en annan sits så hade vi kanske flyttat allt själva, men nu känns det väldigt bra att ”få” lite hjälp.

Så, sovrummet är färdigmålat, och vi har monterat ihop de garderober vi fått tag i, så vi har något att packa in i. Vardagsrummet är spacklat och slipat, så när vi orkar sen framöver kan vi måla och tapetersera, oavsett om möblerna står där. Kändes som en bra kompromiss. Lukas rum hade ingen garderob, så där håller vi på och sätter ihop en, annars har barnrummen varsin garderob redan.

Köket är ju liksom klart, det ska bara flyttas in kökssaker och såklart ska det upp lite tavlor och sånt. Skafferiet är färdigmålat och tapetserat, men här ställer vi in en lös hylla (typ ivar) så länge, kanske vi kan platsbygga hyllor under julen eller något, det får vänta lite. Och det är så fint alltihop! Köket är ju det enda rummet med lite möbler, så vi kan sitta där och fika och äta när vi är på gården, och det är så himla fint!

Alltså den här… Man behöver inte se honom på gården i många minuter för att se att han passar här som fisken i vattnet. Han företar sig som vanligt ALLT han kommer på och mycket som ingen av oss kunde tänka sig att han skulle komma på… Men trivs, det gör han absolut!

Haha, vi har förresten åtminstone en familjemedlem som är mycket engagerad i att tex bygga garderober, nämligen Nala. Vi skrattade (och svor) åt henne i går kväll när vi skulle sätta ihop garderober och hon antingen står på det vi ska skruva, slickar på oss eller på skruven vi ska sätta i, biter i träplugg eller bara befinner sig så mycket i vägen som man kan. Men hon är så söt samtidigt, nyfiken och glad och man liksom ser på henne att hon också vill vara med, för VI verkar ju engagerade i det vi gör. Hon har för övrigt bevisligen börjat löpa nu, tur vi ändå tagit bort de flesta mattorna, så hon har nog en ganska omvälvande tid nu med första löp, flytt och allt annat konstigt som händer. Ute på gården har Oliver byggt en liten hinderbana åt henne, där han och Lukas tränar med henne till hennes stora förtjusning!

En bild från häromkvällen när det var lite lek i det höga gräset. Nån har väldigt roligt!

Nähej, jag hade som synes inte så mycket vettigt att säga, sitter bara här i soffan och dricker kaffe och kände mig lite sällskapssjuk, då får man plocka fram bloggen… Hoppas ni alla får en riktigt fin vecka!