Nu är vårt skafferi färdigt! Eller ja, i ärlighetens namn ska lacket på de omöblerade hyllorna nedan härda i en vecka, men det återstår i alla fall inte mer arbete. Det blev så jäkla bra, jag kommer få plats med hur mycket som helst där! Dessutom har vi ju en extra kyl och frys nere i garaget, så nu är jag redo att safta, sylta och odla HUR mycket som helst! Har fotat lite under processen, tyckte själv det var svårt att hitta bilder på hur man gör så det blir snyggt, men vi börjar med en bild på hur det ser ut just nu:
De djupare (30 cm) hyllplan är klara och används redan. Golvet är fritt (förutom lite verktyg, hahah, men de ska ju inte vara där) och går lätt att komma åt att städa. Skönt! Bra att få plats med kitchenaid och saftmaja mm. Till vänster kan hyllorna inte gå ända fram, då kommer de mitt i dörren. Här ska jag hänga krokar sen att hänga tex förkläde på. Nån frågade om jag ska köpa fina burkar att ha allt i nu då, men nä, det orkar jag verkligen inte! Vill bara få en bra överblick och ordentligt med förvaring, då blir det mindre stökigt av sig själv. Så här gjorde vi en enkel men stabil stomme – 45×45 reglar som monteras i vägg och sedan ett snett stag i hörnet som stöd. En bild från slutet av processen, innan alla hyllor är monterade.
Hyllorna är vitaliserade limfogade hyllplan, där jag lagt på blank klarlack på ovansidan för att de ska bli lätta att torka av. Är kanonnöjd med resultatet!
För övrigt är vi så himla nöjda med köket, förutom köksblandaren som liksom bara når ut 1/4 av diskhons längd. Allra bästa lyxdetaljen är såklart den öppna spisen…
Bara att dra fram en stol när man känner sig frusen. Här borta, vid tvättstugan, där är skafferiet (vid den öppna dörren).
Just nu sken en blek vintersol in, så jag tänkte att jag bjuder på några foton. Det är liksom inget som stylas för foton (ja ok, jag plockar undan lite disk och nåt skräp, men det räknas inte), utan allt vi gör här hemma är ju såklart för oss själva. Den här tapeten fanns på plats när vi flyttade in och den funkar bra tycker jag.
Älskar verkligen det runda bordet, det gör middagarna mycket trevligare. Bra med en rejäl köksö (säger man så när den sitter ihop på en sida?) med, där man kan stå och baka, eller ställa ifrån sig mat och annat. Är också nöjd med min knopplist i trä (från Mio) där varsin emaljerad kopp hänger – blir så vansinnigt mycket disk om alla tar nytt glas bara för man är lite törstig. Älskar ju de stora fönstren med!Mellan fönstren har jag satt upp två hyllor för lite pynt och kokböcker. Det lilla fönstret över diskbänken är också kanon!
Lite halvt överblommade tulpaner på bordet ger hopp om att det någon gång blir framöver blir vår! Så ser det ut i vårt skafferi och i matplats-delen av vårt kök – frågor på det?
Det här kvalar nästan inte in som ett recept, för det är bara 4 ingredienser – som dessutom egentligen redan är färdiga i sig själva – men det är så himla bra mat att göra utomhus så jag vill ändå tipsa om det! Nu är vi ju ganska många (5 med barnen) så vi gör de här på en mindre muurrikka, men är man tex bara 2-3 personer funkar det ypperligt på en mindre jägarpanna (eller att göra i omgångar). Det här är gångbart även som mat inomhus såklart, men som vi ju alla vet så är ju allt godare att äta utomhus!
Det finns lite olika sorters gnocchi, jag gillar bäst den som till största delen består av potatis, de billigare sorterna är mest mjöl i .
Gnocchi och sidfläsk, ca 5 portioner
2 påsar gnocchi ca 400 g stek- eller sidfläsk 2 dl frysta ärtor lite olja att steka i salt
Skär fläsket i bitar (kanske redan hemma) och börja fräsa till det i olja – det behöver inte vara färdigbrynt för det kommer det bli ändå sen, men så att alla bitar är genomvarma och inte råa längre. Tillsätt gnocchi och låt det fräsa och brynas tills de är helt genomvarma och mjuka och har fått en krispigt guldfärgad yta. Salta lite och tillsätt ärtorna (direkt från frysen går bra), blanda runt tills ärtorna tinat. Servera med lingonsylt eller rårörda lingon.
Enklare än att grilla korv till och med!
Vill du hellre äta vegetariskt så strunta i fläsket och tillsätt istället lite friterad lök vid servering! Smidig mat att ta med, alla gillar den och det bli väldigt lite skräp att ta hand om i efterhand – bara några plastpåsar (som vi ju givetvis tar med tillbaka, eller hur?).
Vi får, såklart, frågan ganska ofta om vi trivs i vårt nya hus. Och JA! Jag blir så glad varenda gång jag åker hem från jobbet eller från affären, jag är glad när jag vaknar här och jag är ännu gladare när jag knatar runt här och grejar. Jag trivs liksom bara bättre och bättre hela tiden – och då var det bra från start! Det känns så himla rätt helt enkelt.
Jag älskar att man alltid kan hitta på nåt att göra om man känner att man vill vara ute en stund – utan att känna någon press över att det är mycket som MÅSTE göras. Jag älskar att man ser ut över omgivningarna på alla håll runt huset, och jag ÄLSKAR att mitt skafferi snart är klart – lovar att göra ett helt inlägg om det sen. Barnen trivs bra, tonåring som 4-åring (den senare är förresten född till att bo såhär, han är en bondpojk i själ och hjärta tror jag) samt 11-åring, även om han ibland kan sakna någon kompis. Men – det är inte långt in till stan och vi ser till att han får leka med sina gamla kompisar när han vill det.
Tonåringen gillar främst att bredbandet är bra 😉 Men är även nöjd över att köra runt med fyrhjulingen.
Lillebrorsan får dock bara åka med oss vuxna. Han hämtades på dagis i går med fyrhjulingen – tror ni han tyckte om det eller?!?!
Vet ni vad jag älskar mer med det här stället? Att vi som idag bara kan ta en korg med grejer och knata upp till vår grillplats på kullen för att göra och äta lunch där. Önskar verkligen att ni alla får eller har ett ställe där ni trivs lika bra! I morgon kommer receptet på dagens lunch med, för den som vill ge sig ut på tur med familjen.
Tre fina gamla träbänkar har vi hittat på gården, perfekt till grillplatsen.
Naturen är ju kanske inte direkt i sin vackraste skrud just nu, och det är svårt att förhålla sig till väder när det är snö och barmark varannan vecka. Men det lägger liksom ingen sordi på stämningen ändå.
Nu ska jag dra lite fog i skafferiet, vi fick inte tag i smala hyllplan först så det har blivit lite försenat, men nu finns de här och ska bara lackas en gång till (och sedan härda i en vecka – gaaaalet länge ju) så är det helt klart. Det blir så vansinnigt bra! Nu har jag överanvänt positiva uttryck och utropstecken tror jag, men ibland är det svårt att låta bli… Kram på er ❤
Jag har en hel uppsjö av fröpåsar framför mig – beställde i princip allt jag tänkt odla i år på ett bräde. Kanske inte supersmart, men samtidigt så blir jag så himla glad av att fundera på när och var jag ska sätta fröerna, så det ger ett värde det med. Har förberett vardagsrummet i garaget med växtbelysning och lite annat, så tanken är att jag redan i dag ska få ner två saker som har lång utvecklingstid – kronärtskocka och chili. Kanske, kanske också tar ett par fröer på en liten kruktomat som kan få leva inomhus ett tag…
Har inte odlat kronärtskocka förut, så det blir en ny upplevelse. Testar också en ny chili – Capela White – som verkar lagom stark (och är vit!). Min erfarenhet är att den chilin man odlar själv blir galet mycket starkare än samma sort man köper i butik, antar att det har med ett långsammare växtsätt att göra, så jag brukar välja en som står att den är relativt mild, trots att jag älskar stark mat.
Bilden lånad från Impecta där jag köpt fröerna.
Tänker att jag även till slut ska få tummen ur och sätta sparris, jag kom mig aldrig för det i gamla huset för jag visste att det tar flera år innan man kan skörda, och vi har ju letat gård ett tag. Men nu så! Drömmer också om en odlingstunnel nån gång i framtiden, typ 6×4 m kan bli lagom stort hoppas jag, men vet inte om vi orkar och hinner fixa med det i år när vi har en del underhåll att göra på hus och andra byggnader här. Men drömma, det får man alltid!
Har du nåt särskilt du tänker odla i år som du inte testat innan? Eller kanske tips för kronärtskockorna?
Igår såg jag bilder från vänner i mitt flöde som hade åkt längdskidor och jag blev så SJUKT sugen att åka. Efter att ha frågat runt i x antal grupper på facebook och instagram samt försökt tyda skidspår.se (USEL användarvänlighet på den sidan för övrigt – kan inte nån göra en enkel och bra sida som är lätt att uppdatera?!?) så fick jag tips om att Rallarleden från Bottnaryd och nästan till Axamo (inte spårat det sista) skulle spåras i går kväll. I morse vaknade jag och det kändes som ett stort projekt att komma iväg, var på vippen att hoppa av men hade ändå letat fram allt igår, så jag åkte.
Och ni vet ju – jag älskar det ju. I nästan 2 timmar (drygt 1,5 mil) åkte jag med ett jättesmile på läpparna – folk log tillbaka och hejade för att de nog blev lite smittade (eller tyckte jag var helknäpp) – för det är ren och skär lycka för mig att åka längdskidor så här i skogen! Sista tjugo minuterna var nog leendet lite ansträngt pga skoskavet från helvetet, men vad sjutton. Under den här tiden hann jag ju såklart filosofera MASSOR och har säkert formulerat 15 blogginlägg i huvudet, men nu är jag trött och ni får ta det som det blir 😉
Jag åker i ullunderställ och ulltröja, med en vanlig mössa och tumvantar. Förutom att jag alltid känner mig himla mysig i min favorittröja (ppa är typ 0 kr på den nu) så ger det en bonus att man måste inte känna att man åker snabbt eller ens bra, något som jag tänker kanske blir svårare i värsta proffs-kitet.
Har en massa funderingar om varför jag älskar det så mycket, men tror att det dels är världens frihetskänsla att skida fram själv men sen även känslan av att jag är kapabel. När jag försökt mig på jogging och sånt så känner jag mig bara stor, tung, klumpig och DÅLIG förutom dödsångesten som kommer eftersom jag är så sjukt dålig på att andas och springa på ett avslappnat sätt. Men här? Här glider man ju fram, det är lagom svårt och lätt att anpassa hur jobbigt det är med vilken takt man håller. Det KÄNNS som man åker fort (jag åker inte fort, inte jämför med alla sportnissar som flyger fram) och arbetet fördelas liksom på ett bra sätt på hela kroppen. Alltså blir det BARA roligt!
Miljöerna runtomkring gör ju sitt med, givetvis, jag åker helst inte på korta motionsbanor eller elljusspår, jag trivs bäst här, lite mer mitt i skogen. Har inga stora krav på spåren heller, men det är skönt om det FINNS spår. Njöt för övrigt av att jag hade nyvallade skidor (tack till mig själv som gjorde det innan jag lade in dem förra vintern) och bra fäste – skin-skidor är verkligen toppen!
Det här var även sista gången jag använder runkeeper tror jag, det var mest för att få veta hur långt jag åkt av ren kuriosa, men annars är ju en av de bästa sakerna jag gjort mot mig själv att jag numer inte loggar någonting överhuvud taget. Inga steg, ingen fart, ingen daglig rörelse, inte antal träningspass, inte vad jag äter eller någonting alls. Det har varit lite svårt ibland att bara låta bli – som att själva mätande tillför något – men jag mår SÅ mycket bättre av att inte mäta något alls. Friheten av att bara göra för min egen skull och inte för mätandets skull har extremt stor betydelse för hur roligt jag tycker att något är har jag kommit fram till. Det här har tagit mig flera år att komma hit, att inte koppla ihop tex vad jag gör och vad jag äter (fredagsfys före fredagsmys), nu går jag enbart på vad jag känner att jag vill och vad kroppen behöver och mår KANON av det. Kan varmt rekommendera att man testar, om man vågar, vet att trenden går mot det motsatta när alla har en pulsklocka och registrerar det mesta, men för mig är det en extremt ångesttriggande känsla (speciellt nu när jag är mer medveten om den).
För att försöka avsluta det här utan att få ner ALLT jag funderat på så vill jag bara säga att jag är tacksam till ett så himla fint avslut på ett av de bästa ”jullov” jag varit med om, och det kommer nog lite fler inlägg framöver med allt annat som poppade fram i huvudet idag. Kram på er!
Jag sitter vid köksbordet och tittar ut över de fantastiska vyerna. Det har snöat igen, och nu vid åtta-snåret på morgonen är börjar det precis ljusna och jag fastnar bara i att titta ut, med en kopp morgonkaffe och lite svaga ljud från Bolibompa i vardagsrummet känns det bara så … fridfullt. Det här har nog varit det mest fridfulla jullovet någonsin, trots att det kanske inte låter så om man ska beskriva det, för det har varit ganska många besök av släkt och vänner (iofs korta) och även lite projekt här hemma. Men besöken har varit så efterlängtade efter de här åren och våra två jullovsprojekt (kontoret och skafferiet) är små och hanterbara när man är två vuxna hemma.
Finns inga foton som gör det här riktig rättvisa känner jag.
Så jag sitter här – och njuter. Då slår det mig, jag har ju ALLTID varit en livsnjutare, det har varit en central del av min identitet från tidig barndom, och nu känner jag det igen! Det är små saker jag njuter av, som att fota ett vackert grässtrå med frost på, att få ta en morgonkaffe i lugn och ro (helst med en lite chokladbit till när inte barnen ser), att laga och äta lite extra god mat, att ta ett litet glas vin en tisdagskväll och att titta på fantastiska vyer. Det är bara det att inget av det finns ju tid och ro för med stress i kroppen, men nu, nu känns det rofyllt inuti. Eller ja, i de stunder då det är lugn runtomkring åtminstone, en fyraåring är ju inte alltid så rofyllt att ha kring sig, även om det är roligt.
Tycker det är roligast att fota makron, just för att man får leta efter det där lilla vackra i allt annat.
I all enkelhet så försöker vi ha ett mysigt lov med barnen, de har fått spela mer än den vanliga, ganska strikta tiden, vi har fikat och ätit ihop, de har badat på Rosenlund och lite sånt. I går när det kom snö igen så tog vi med grejor upp på kullen till att värma äppelmust och steka ägg över elden till äggmackor – bara småsaker men otroligt mysigt. Så som jag inledde med, det här har varit ett av de bättre julloven ändå – kanske även för att förväntningarna har varit ganska oansenliga. Det som kvarstår av lovet kommer fortsätta i samma anda, ett och annat besök, lite fix med skafferiet och så lite små saker för barnen. Precis lagom rofyllt!
Nej nyårslöften och dylikt blir det inte, men nyåret är ändå en bra tid att både sammanfatta året som gått (första och andra halvan) och att lägga upp någon form av plan eller ambition för året som kommer. Om inte annat så för att det är bra att medvetet fundera över vad man har för önskningar och förväntningar på framtiden – såklart med insikten om att det kan hända en massa saker som man inte kan påverka och som kan ändra allt.
Om det är en sak jag lärt mig under det gångna året är att det inte funkar att prioritera bort mig själv. MEN, jag märker också att om jag inte öronmärker och bokar in tid för det så kommer den tiden att försvinna i ett hav av måsten och andras behov. Det här är skitsvårt, men det är ju det mesta som är värt något så jag får väl öva! Vad behöver jag då avsätta tid för? Jo:
Jag ska fortsätta träna minst 2 gånger varje vecka. Än känns det inte som jag kommer någonstans och kroppen svarar himla dåligt, men förr eller senare ger det sig väl. Jag TAPPAR åtminstone inte mer muskler nu.
Tid för vänner och relationer, det här är något jag saknar så mycket till vardags, att sitta och småtjöta om stort och smått med kompisar. Svårt som f-n att få till, för det hänger ju inte bara på mig och alla kompisar har ju familjer med där man behöver hitta tid (och bara tajma så alla är friska är ju nästan omöjligt). Kanske man kunde lägga upp någon återkommande tid ändå, så att det finns NÅT inbokat? Kanske ett par timmar varannan månad, till en fika, en AW eller bara en promenad?
Tid för vila och återhämtning – det är ju lättare på så sätt att behöver jag vila så kan jag inte längre trycka det framför mig, men vitsen är ju att få in vila och återhämtning INNAN jag blir sådär akut trött. Också en svår balans att hitta och i väldigt stor utsträckning en övningssak, det är än så länge mycket ”trial and error”, bland annat på grund av att behovet ändras hela tiden utifrån förutsättningarna.
Tid för att fota – lättare att se allt smått omkring sig då
Tid för egna nöjen, oj vad svårt det här är! Eller rättare sagt är det så himla lätt att prioritera bort… Men tid med vänner kvalar ju in här med, sen handlar det om att ibland välja att göra det hemma som är roligt framför det som måste göras – tex är det ju roligare att måla om ett rum än att ta hand om disken, eller att odla tomater istället för att klippa gräset.
Om inte annat ska vi väl åtminstone kunna odla lite kruktomater – får se om vi hinner/orkar bygga stora lådor till bl.a. Brandywine.
Dessutom ska det alltid finnas en bok här hemma som jag vill läsa i. Inga mål med läsningen, inget mått på hur mycket jag ska läsa, men det ska ALLTID finnas något här hemma jag kan läsa när jag vill.
För övrigt så är det jag ser fram emot mest med detta året att uppleva alla årstider här på gården – att se vad som växer och vart, att odla och skörda eget och att bara se hur naturen här runt förändras.
Vad ser du fram emot mest? Och har du avgett några löften?
Det känns som jag bara skrivit gnälligt och deppigt här ett tag, i dag tänkte jag skriva nåt HELT annat! Det var längesedan vi hade en så här bra jul, och det hänger till stor del på tre saker:
1 – Vädret – HELT magiskt med snö, massa minusgrader och så strålande sol?! Familjen är så galet trötta på mig nu eftersom jag var tredje minut utbrister ”TITTA VAD VACKERT!”. Kan inte för mitt liv låta bli, och vill inte heller.
Solnedgången från mitt köksfönster på julaftons kväll…
2 – Vår gård/vårt nya hus. Det ÄR svårt att inte ryckas med när man kan elda i öppna spisen till julfrukosten, när man kan sitta i ett jättemysigt vardagsrum, när man kan knata upp på SIN kulle och göra en liten grillplats.. Det är nästan så jag skäms över att skriva det, för jag tycker det är så otroligt fantastiskt här! SÅ vackert runtomkring och det finns så mycket roliga saker man kan göra! Vilket leder mig till nästa punkt:
(Fast först en pausbild från vårt stall och upp mot huset nu ikväll… magiskt!
3 – fyrhjulingen! Det här ger så många blandade känslor, dels bortskämt med en fyrhjuling, blandat med lite pinsamt för vi har ändå bara 2 hektar mark men ändå får den tredje känslan överhanden för FY VAD ROLIGT DET ÄR! Svinkul att köra, och man känner sig så himla kapabel? I går skottade vi vår och grannens gård med den, nu i eftermiddags använde vi den för att dra upp några tunga betongfundament till kullen så vi kunde göra en till bänk till grillplatsen, och sen bara för att det är så roligt så körde jag och hämtade ved och så satt vi där en liten stund och njöt av solnedgången… Känner vi inte att vi har nytta av den om ett tag kan vi alltid sälja vidare, men skit i det nu, nu njuter vi bara av en grej som hamnade RAKT in på rolighets-kontot! Oliver utbrast ”nu behöver vi inte åka till Liseberg mer” när han åkt med, Lukas hade kanonkul och Filip ville inte ens kliva av… En riktig bonusgrej till oss alla!
SÅ rolig maskin!
Den som hänger med på instagram har nog redan sett att vi gjorde en kanonutflykt till Ramsjön med, vi knatade runt där en stund sen tog vi en varm glögg på toppen och njöt av den otroliga utsikten! (OBS, man får inte gå där från 1 februari till sista augusti pga fågelreservat, kan vara bra att veta).
Kika in på instagram för fler bilder om ni vill!
Fick en sån där alldeles varm känsla i hela kroppen när vi satt vid elden på kullen nu i kväll, det känns så himla bra och nästan svårt att greppa att vi bor här. Och ni vet ju, ni är välkomna hit om ni har vägarna förbi, för att titta in på en kaffe eller lite glögg, och bara njuta av omgivningarna!
Jag vill bara önska er alla precis den jul ni vill ha, oavsett om den är lugn, stimmig, i sällskap eller bara familjen.
Julfoto – enda gången på året vi lyckas få bild på oss alla tror jag.
Det är ok med alla humör som kan uppstå en julafton 😉 (Ja alltså för normala människor som inte gör någon annan illa på riktigt)
Vi har faktiskt hittills en fantastiskt bra julafton, dels tack vare att det kom en massa snö i natt och nu är kanonfint men kallt väder, men även för att vi köpte oss en ”julklapp” i går – nämligen en fyrhjuling! Nu vill jag spontant skriva en lång förklaring om hur och varför vi köpte den, en sån dyr och onödig ”leksak”, men eftersom det tydligen är så att en överdriven lust att förklara sig egentligen bottnar i en rädsla att bli bortvald lärde jag mig nyss av en psykolog, så då får jag väl utmana mig själv och INTE förklara.
Kul är det i alla fall att köra, extra roligt i snön! Och vi har haft nytta av den med, vi har skottat hela vägen bort till stallet, gick ju jättesmidigt 😀 . Sen har vi fikat, ätit tomtegröt och sånt såklart. Till mat i dag blir det inte alls julmat, utan en ljummen potatissallad med varmrökt lax, något alla älskar, toppat med det vi inte kan vara utan på julafton – ris a la Malta!
Återigen, ha en riktigt fantastisk jul! Avslutar med lite bilder från de vackra omgivningarna här i snön!
Skottad fin infart!
Tror inte jag fotat garaget och extrarummet innan?
Södergavel i solen…
Ingen mexikanska som räds snö och kyla det här inte!
I juli var det semester och fullt ös på hemmafronten med att förbereda och sedan även sälja vårt gamla hus. Det var verkligen 1000 känslor på en och samma gång, det var oro för att vi köpt gården för dyrt, det var ett glädjerus för att vi äntligen köpt en gård, ångest för att vi hade köpt en gård – skulle vi trivas? Precis i slutet av juli avslutades försäljningen och vi sålde för nästan exakt lika mycket som vi köpte för, och därmed släppte oron för framtiden. Annars var det en himla fin månad, med fantastiskt sommarväder och mycket sol vill jag minnas.
Som alltid – ett hus som är så fint till visningen som det aldrig någonsin är annars.
Augusti började tungt på jobbet, mitt jätteprojekt startade sin typ 5:e fas och allt var kaos. Så mycket som skulle bli klart på kort tid och så mycket som hela tiden ändrades på grund av att man aldrig vet hur ett gammalt hus beter sig. Jag hade weltschmerz, vandrade och insåg att om jag ska orka med mitt liv så måste jag börja träna igen, så jag körde en introkurs på Crossfiten vi tränar på med jobbet på fredagar. Men min hjärna började bli till gröt.
Hade det inte vart för våra helgvandringar så tror jag att det hade gått åt skogen mycket tidigare. Har ju haft ett sån OTROLIGT behov av just att komma ut så här och det är väl ren självbevarelsedrift egentligen tänker jag mig.
Sen hände det där som bara händer andra – jag gick in i väggen. Jag kan förstå uttrycket lite, för känslan är just att det finns ingen mer mån att pusha och dra ut sig själv, det tar bara stumt stopp. Det fanns inga mer marginaler, inget ytterligare extra växel att lägga in och helt enkelt bara inget mer av MIG kvar. Hela septembers inlägg handlar nästan uteslutande om just detta. Den enda kvarstående delen av jobbet jag fortsätter med är min utbildning, den får fortsätta på fredagar eftersom det hade varit mer stressande att känna att jag skulle komma ifatt nästa år.
Jag fullkomligt badar i ensamhet och vila, något jag inte gjort sedan… jag vet inte ens när. Och det behövs, verkligen.
Oktober kommer och är även den fokuserad på återhämtning och vila. Tittar jag på det nu så var det så mycket lättare att faktiskt få kvalitet och ordentligt tid till just detta som heltidssjukskriven, nu är det mycket svårare att få tiden att räcka till (självklart på ett sätt, men jag menar att det känns som jag inte har tid i proportion till sjukskrivningen). Men sen precis i slutet av oktober, då är det till slut dags att flytta till vår gård! Och även om dagarna där omkring var stressiga och otroligt jobbiga, så finns det ändå ett bakomliggande lugn.
Så glada och stolta!
I november jobbar jag 25% förutom då min skola. Det känns typ ok, jag får inte längre stresspåslag över att se en byggställning eller en hantverkarbil, och det är kul att träffa lite folk ändå. Nästan all tid går åt till att bara vara här i vårt nya hem, tända en brasa, gå ut och utforska omgivningarna och packa upp en och annan låda – även om det mesta var klart efter nån vecka vid inflytt.
Har tusentals foton i mobilen härifrån, allt är så vackert och jag kan inte förstå att det är vårt? På instagram är det kavalkad av bilder på gården, för den som är nyfiken på att se mer härifrån.
December kommer och har med sig fantastiskt vacker snö, återigen går jag runt här och bara får dåndimpen över hur vackert allt är. I min utmattning tappar jag bort mig lite, det känns i skrivande stund som jag inte riktigt får nån bra ordning, jag som hade en så bra plan. Får fundera på det över julhelgerna. Förutom detta så tar jag även examen som Byggproduktionsledare, ändå en prestation det med 😊
När jag sammanfattar året så här så har nog det har varit ett av de mest händelserika åren i hela mitt liv. Vi har skaffat hund, vi har köpt och sålt hus, jag har blivit utmattad och jag har tagit examen. Vilket sjukt år?!
Inför nästa år ser jag allra mest fram emot att få möta alla årstider, här på vår gård. I övrigt så tänker jag mig att jag INTE ska bränna ut mig igen och jag ska absolut inte köpa hus igen. Kram och en eloge till er som orkat läsa ända hit!
